Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

juli 2019
M T O T F L S
« jun    
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

Okategoriserade

Fröken Julie och Rakkniven

Fröken Julie är en pjäs, en tragedi, av August Strindberg, skriven 1888. Det är en av de mest spelade Strindberg-pjäserna i världen. Redan 1889 hade dramat urpremiär i Köpenhamn och sedan dess har pjäsen spelats otaliga gånger och även filmatiserats. Dramat utspelar sig under en enda natt, en midsommarnatt. Endast tre karaktärer finns på scen: Fröken Julie, Jean och Kristin. Men en fjärde är ytterst närvarande även om han aldrig syns på scen, nämligen Greven.

Under midsommarnatten har grevens dotter, fröken Julie, dansat med betjänten Jean. Nu sitter de i köket och Julie vill skåla och dricka. De pratar och skojar men stämningen är på helspänn. Kokerskan Kristin, som är förlovad med Jean, betraktar dem på avstånd. Hon tycker inte det är passande att fröken Julie och Jean sitter och dricker tillsammans, de borde inte umgås med varandra överhuvudtaget. När Kristin har somnat börjar en natt som slutar med svek, kärlek och död. Både Julie och Jean lockas av att bryta mot såväl moral som den allmänt rådande normen. Dramat belyser klassamhället och lyfter brännande frågor om klass, kön, makt, åtrå och kärlek.

Fröken Julie blev av sin mor uppfostrad till att tänka och bete sig som en man, vilket inte uppskattas av samtiden. Hon vet hur hon ska få det hon vill ha, men hon vet inte vad hon vill ha, vilket gör henne väldigt förvirrad. Jean är grevens betjänt, men han tänker inte stanna kvar på den positionen. Hans mål är att komma upp sig i samhället och han har en plan som börjar med drömmen om att starta ett eget hotell. Fröken Julie är en del av hans långsiktiga plan. Han manipulerar henne skoningslöst dit han vill. Kristin är den som står med båda fötterna stadigt på jorden. Hon är religiöst, stabil, naturlig och förlovad med Jean. Greven syns, som tidigare nämnts, aldrig till på scen, men hans handskar och stövlar skymtar på scen och visar på hans stora inflytande över såväl fröken Julie som Jean.

RakknivenI pjäsens slutscen ger Jean sin rakkniv till fröken Julie för att hon ska skära halsen av sig. Men pjäsen slutar där, vad hon verkligen gör med rakkniven är upp till läsaren att föreställa sig. Ifjol, 130 år senare, har Fröken Julie fått ett alternativt slut. Eva Ström gav då nämligen ut romanen Rakkniven som kan ses som en alternativ fortsättning på det välkända verket. I Rakkniven får Julie själv berätta fortsättningen av historien. Berättelsen inleds med att fröken Julie endast har ett ytligt sår på halsen efter det misslyckade självmordsförsöket och fullproppad med sömnmedel forslas hon först till ett privat sinnessjukhus i Danmark. Efter en tid inlåst med andra hysteriska, ätstörda och självskärande unga överklasskvinnor förs hon till ett kloster i Rom. Väl där blir hon inhyst hos vänliga nunnor. Där upptäcker hon också att hon är gravid. Att föda en oäkting var en skam i alla samhällsklasser på den tiden, men bland utdöende blåblodiga räknades det närmast som ett förräderi. Greven kommer så småningom själv till klostret tillsammans med nuckan och fastern Hélène. Han är generös och välkomnar henne gärna hem igen – men då får hon betala ett högt pris, kravet för att fröken Julie ska bli förlåten är att hon adopterar bort barnet.

Att läsa en, i detta fall alternativ, fortsättning på en så berömd berättelse innebär något speciellt. Det ger förstås ett helt nytt perspektiv, ett befriande perspektiv. Dessutom fångar Eva Ström tidsandan på ett bra sätt. Intressant nog får vi erfara hur villkorad även privilegierade kvinnors tillvaro var. Ströms roman är en utvecklingsroman, där fröken Julie utvecklas från att vara impulsdriven och naiv till att bli reflekterande och klarsynt. Berättelsens vändningar är inte oförutsägbara, men kvinnoporträttet är fördjupat. Fröken Julie överlever självmordsförsöket och får så småningom ett gott liv. Troligen långt ifrån vad Strindberg hade planerat för henne. Men jag tror ändå att han hade blivit glad att hon fått leva vidare i en såhär välskriven och mångbottnad roman som ger oss ett tydligare porträtt av fröken Julie. Att Eva Ström också är poet märks också väl i det vackra språket som gör läsningen till en fröjd. Eva Ström är också läkare, vilket märks i de intressanta journalutdrag som publiceras och som därmed också ger oss en inblick i samtidens läkekonst. Rakkniven är egentligen inte alls den typ av böcker som jag brukar läsa, men jag är väldigt glad att jag valde att läsa den.

Rakkniven är utgiven av Albert Bonniers förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Den stora utställningen

Den stora utställningenDen stora utställningen av Marie Hermanson har stått ett tag i min oläst-hylla och gottat till sig. Jag har längtat efter att läsa den, jag hade fått för mig att jag skulle tycka oerhört mycket om boken. Varför vet jag inte, men jag har tittat på den och sett fram emot att äntligen få sätta mig ner och läsa den. Nu har jag läst den. Jag började igår kväll och har i stort sett sträckläst boken. Alla mina skyhöga förväntningar infriades visserligen inte, men jag fick en fin läsupplevelse och jag känner redan nu att boken bara växer ju mer jag tänker på den.

Den stora utställningen handlar om jubileumsutställningen som ägde rum i Göteborg 1923. Utställningen arrangerades för att fira stadens 300-årsjubileum som inträffat två år tidigare. Under de sex månader utställningen höll öppet besöktes den av 4,2 miljoner personer. Det var en enorm utställning som omfattade stora delar av Göteborg och flera av dagens välkända byggnader och institutioner grundades inför utställningen, som Liseberg, Göteborgs konstmuseum, Svenska Mässan och Göteborgs botaniska trädgård. Jag har naturligtvis hört talas om jubileumsutställningen många gånger tidigare, men inte läst så ingående om den. Därför var det oerhört intressant att få läsa mer om hur stort arrangemang det verkligen var. Boken är skönlitterär och fiktiv, men den bygger på verkligheten, såväl verkliga människor som verkliga händelser. Exempelvis spelar Albert Einstein en stor roll i berättelsen liksom hans antagonist Paul Weyland som senare visar sig vara en professionell bedragare. Vi får också följa en ung polis, en ännu yngre kvinnlig journalist samt ett litet barn som befinner sig på utställningen som skötare till en åsna.

Det är en intressant berättelse där flera, sinsemellan mycket olika personers öden knyts ihop, och där platsen och tiden som händelserna utspelar sig på är väldigt begränsat i och med att allt sker på och omkring utställningen. I berättelsen finns såväl en smygande kärlekshistoria som en rafflande kriminalgåta, men också en uppfriskande historielektion. Det märks att Marie Hermanson gjort en gedigen research, och det märks också att hon har en stor berättarlust. Det är vardagligt, fartfyllt och medryckande, allt på samma gång. Ett stort plus också för det vansinnigt snygga retroinspirerade omslaget! Det här är första boken jag läser av Marie Hermanson och nu vill jag gärna läsa mer av henne. Jag blev också sugen på att läsa mer om Sverige på 1920-talet för det är en otroligt spännande tid fylld av nydaningar och förändringar.

Den stora utställningen finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Jag tävlar

Såg precis att bloggen Mina skrivna ord lottar ut en bok jag länge velat läsa:

Tävla du med vet ja.

Barnens bokutmaning i mars

På Bokhora såg jag en rolig utmaning som jag tänkte försöka vara med i under mars. Jag började ju ambitiöst med Onekligens #februarifoton, men lyckades inte fullfölja, så jag hoppas jag lyckas bättre med denna utmaning. Såhär ser den ut, Barnens bokutmaning i mars:

Fler som hänger på? Jag hoppas det, ju fler som är på, desto roligare blir det ju.

Just a reminder

Imorgon klockan 12 avslutas tävlingen där man kan vinna lättlästa böcker för barn och ungdomar.

Imorgon är också starten för diskussion av den första boken på barnbokcirkeln på Facebook. Ska bli spännande att se vad ni tycker om Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att ni vill följa med.

Bokcirkel

Jag är sugen på att starta en bokcirkel för  barn- och ungdomsböcker, typ som Kulturkollo läser, där man läser en viss bok och sedan diskuterar boken i en grupp på Facebook, fast jag vill alltså fokusera på barn- och ungdomsböcker. Finns det något intresse för en sådan bokcirkel? 

Tematrio: Inför kommande år

tematrioNu har det precis slagit om till ett helt nytt år. Ett nytt, oskrivet blad. Därför undrar Lyran i sin tematrio om vi har några bokliga planer för nästa år:

Berätta om tre böcker du vill läsa nästa år eller om tre andra ”löften” eller föresatser!

  1. Ge mig själv mer lästid och mer bloggtid. Jag behöver ägna mig mer åt mig själv och sådant som gör mig glad och ger mig energi under 2016 och dit hör verkligen läsningen. Men jag har också många planer för bloggen, inte minst min utmaning Temaläsning 2016.
  2. Jag måste göra ett krafttag när det gäller hyllorna med olästa böcker och recensionsexemplar som jag inte hunnit blogga om ännu. Men jag ska också rensa ut bättre här hemma, skänka bort eller sälja sådana böcker som jag vet att jag inte kommer att läsa igen.
  3. Jag ska försöka vara med i många olika bokliga utmaningar och arrangemang. Jag kommer att fortsätta delta i bland annat Top Ten Tuesday, Tematrio, Kvinnoalfabetet och En smakebit. Jag kommer också att fortsätta köra Veckans Bokbloggsfråga som jag startade här i slutet av året. Dessutom har jag planer på att starta upp en bokcirkel på Facebook. Jag hoppas också på att få komma iväg på några kulturarrangemang, men det brukar vara ganska magert utbud här i Hälsingeskogarna. Drömmen vore att få komma iväg på Bokmässan, men det lär knappast bli av i år heller tyvärr.

Bokbyte Jul

Nu är det fritt fram att avslöja sig för sina hemliga bokvänner och tacka för de paket som ni har fått 🙂

Jag vill också ge er en påminnelse om att blogga om de paket som ni fått.

Det finns flera som har skickat paket, men som inte vet om de har nått mottagaren, så snälla blogga om era paket.

Morsarvet

morsarvetMorsarvet är Christina Granboms debut och det är också en riktigt bra sådan. Boken handlar om Mildred Carlesten som efter en tid som polis i Stockholm kommer tillbaka till den lilla byn Kungsör för att jobba. Med sig i bagaget har hon både ett trasigt förhållande och skulden över att i tjänsten ha tvingats skjuta ihjäl en människa.

Återigen hittar vi alltså en deckare där huvudpersonen har en hel del i sitt bagage. Det känns ju igen från många böcker och filmer vid det här laget. Men trots detta så tycker jag att Mildred verkar vara en sympatisk person och det hon har i bagaget är inte några osannolika händelser, alla har väl drabbats av problem i kärlekslivet så det är ju lätt att känna igen sig i och vem vill inte flytta och börja om på nytt när något sådant har hänt. Att skjuta ihjäl en person är förhoppningsvis inte lika många som känner igen sig i visserligen, men å andra sidan så känns det som en händelse som mycket väl skulle kunna hända om man jobbar som polis i Stockholm och det går ändå att relatera till händelsen och förstå hur oerhört jobbigt det skulle kännas, även om man skulle veta att man inte har något val i den givna situationen. Trots Mildreds namn är hon ung och hon är också en intressant person som åtminstone jag gärna lär känna närmare i fler böcker. Just det att karaktärerna är så vardagliga gör att boken känns realistisk och trovärdig.

Kriminalfallet i Morsarvet inleds med att två kroppar hittas skändade i skogarna runtomkring Kungsör. Först verkar spåren inte leda någonstans. Man hittar inget i registren och det verkar vara flera personer inblandade. Byns kyrkoherde erbjuder sig att hjälpa till och det visar sig att känslor mellan honom och Mildred uppstår och växer sig allt starkare. Han har visserligen problem att handskas med sin hårda uppväxt, men trots allt lyckas Mildred börja tro på kärleken igen.

Att läsa om Mildred som börjar få upp hoppet om kärlek igen känns glädjande. Men därefter tar boken en vändning som jag inte kunde förutse. Spänningen biter sig fast och det är svårt att sluta läsa eftersom jag vill veta hur det slutar. Och slutet är också oväntat.

Det jag saknar med boken är riktigt bra miljöskildringar. Efter att ha läst boken känner jag förvisso att boken har skildrat livet i en svensk småstad och hur det är att jobba som polis i en sådan stad, men jag har inte fått någon speciell känsla för just Kungsör och det tycker jag är synd, för miljöskildringarna i svenska deckare tycker jag är en av de största behållningarna (tänker till exempel på Anna Janssons deckare som utspelar sig på Gotland och på Åsa Larssons som utspelar sig i Kiruna eller för den delen Wallanders Ystad). Jag tycker också att boken innehåller lite väl många karaktärer och parallellhistorier, men om detta är tänkt att bli en serie kanske de knyts ihop så småningom.

Vid lite googlande upptäckte jag att nästa bok om Mildred just kommit ut. Den heter tydligen En god gärning och nu måste jag bara se till att få tag på den, för Mildred vill jag inte släppa.

Morsarvet är utgiven på Hoi förlag. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Månadens sötsak – Bakminnen

Temat för Månadens sötsak i juni är Bakminnen och det första jag kom att tänka på är de muffins som jag och mina kompisar av någon outgrundlig anledning kallar för Ugh Ugh-bollar. Egentligen så är det en typ av kladdkakemuffins som smakar väldigt lent och gott. I söndags hade vi kalas med Monster High tema för min äldsta dotter som nyss fyllt åtta och då önskade hon sig chokladmuffins. Så jag gjorde dessa tillsammans med en rosa frosting, chokladströssel och dödskalleflaggor. De blev väldigt uppskattade! Själv föredrar jag nog dem dock precis som de är, helt utan frosting.

20150613_225030

Ugh-Ugh-bollar
30 – 40 stycken

8 dl vetemjöl
6 dl socker
4 tsk bakpulver
4 – 6 msk kakao
200 g margarin
2 dl vatten
2 dl grädde
8 tsk vaniljsocker

Blanda mjöl, socker, bakpulver, kakao och vaniljsocker i en bunke. Smält fettet. Blanda det med vatten och grädde. Häll det i mjölblandningen. Rör smeten slät. Häll den i pappersformar.

Grädda i 175 grader i cirka 15 minuter.