Såg precis att bloggen Mina skrivna ord lottar ut en bok jag länge velat läsa:

Tävla du med vet ja.

På Bokhora såg jag en rolig utmaning som jag tänkte försöka vara med i under mars. Jag började ju ambitiöst med Onekligens #februarifoton, men lyckades inte fullfölja, så jag hoppas jag lyckas bättre med denna utmaning. Såhär ser den ut, Barnens bokutmaning i mars:

Fler som hänger på? Jag hoppas det, ju fler som är på, desto roligare blir det ju.

Imorgon klockan 12 avslutas tävlingen där man kan vinna lättlästa böcker för barn och ungdomar.

Imorgon är också starten för diskussion av den första boken på barnbokcirkeln på Facebook. Ska bli spännande att se vad ni tycker om Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att ni vill följa med.

Jag är sugen på att starta en bokcirkel för  barn- och ungdomsböcker, typ som Kulturkollo läser, där man läser en viss bok och sedan diskuterar boken i en grupp på Facebook, fast jag vill alltså fokusera på barn- och ungdomsböcker. Finns det något intresse för en sådan bokcirkel? 

tematrioNu har det precis slagit om till ett helt nytt år. Ett nytt, oskrivet blad. Därför undrar Lyran i sin tematrio om vi har några bokliga planer för nästa år:

Berätta om tre böcker du vill läsa nästa år eller om tre andra ”löften” eller föresatser!

  1. Ge mig själv mer lästid och mer bloggtid. Jag behöver ägna mig mer åt mig själv och sådant som gör mig glad och ger mig energi under 2016 och dit hör verkligen läsningen. Men jag har också många planer för bloggen, inte minst min utmaning Temaläsning 2016.
  2. Jag måste göra ett krafttag när det gäller hyllorna med olästa böcker och recensionsexemplar som jag inte hunnit blogga om ännu. Men jag ska också rensa ut bättre här hemma, skänka bort eller sälja sådana böcker som jag vet att jag inte kommer att läsa igen.
  3. Jag ska försöka vara med i många olika bokliga utmaningar och arrangemang. Jag kommer att fortsätta delta i bland annat Top Ten Tuesday, Tematrio, Kvinnoalfabetet och En smakebit. Jag kommer också att fortsätta köra Veckans Bokbloggsfråga som jag startade här i slutet av året. Dessutom har jag planer på att starta upp en bokcirkel på Facebook. Jag hoppas också på att få komma iväg på några kulturarrangemang, men det brukar vara ganska magert utbud här i Hälsingeskogarna. Drömmen vore att få komma iväg på Bokmässan, men det lär knappast bli av i år heller tyvärr.

Nu är det fritt fram att avslöja sig för sina hemliga bokvänner och tacka för de paket som ni har fått 🙂

Jag vill också ge er en påminnelse om att blogga om de paket som ni fått.

Det finns flera som har skickat paket, men som inte vet om de har nått mottagaren, så snälla blogga om era paket.

morsarvetMorsarvet är Christina Granboms debut och det är också en riktigt bra sådan. Boken handlar om Mildred Carlesten som efter en tid som polis i Stockholm kommer tillbaka till den lilla byn Kungsör för att jobba. Med sig i bagaget har hon både ett trasigt förhållande och skulden över att i tjänsten ha tvingats skjuta ihjäl en människa.

Återigen hittar vi alltså en deckare där huvudpersonen har en hel del i sitt bagage. Det känns ju igen från många böcker och filmer vid det här laget. Men trots detta så tycker jag att Mildred verkar vara en sympatisk person och det hon har i bagaget är inte några osannolika händelser, alla har väl drabbats av problem i kärlekslivet så det är ju lätt att känna igen sig i och vem vill inte flytta och börja om på nytt när något sådant har hänt. Att skjuta ihjäl en person är förhoppningsvis inte lika många som känner igen sig i visserligen, men å andra sidan så känns det som en händelse som mycket väl skulle kunna hända om man jobbar som polis i Stockholm och det går ändå att relatera till händelsen och förstå hur oerhört jobbigt det skulle kännas, även om man skulle veta att man inte har något val i den givna situationen. Trots Mildreds namn är hon ung och hon är också en intressant person som åtminstone jag gärna lär känna närmare i fler böcker. Just det att karaktärerna är så vardagliga gör att boken känns realistisk och trovärdig.

Kriminalfallet i Morsarvet inleds med att två kroppar hittas skändade i skogarna runtomkring Kungsör. Först verkar spåren inte leda någonstans. Man hittar inget i registren och det verkar vara flera personer inblandade. Byns kyrkoherde erbjuder sig att hjälpa till och det visar sig att känslor mellan honom och Mildred uppstår och växer sig allt starkare. Han har visserligen problem att handskas med sin hårda uppväxt, men trots allt lyckas Mildred börja tro på kärleken igen.

Att läsa om Mildred som börjar få upp hoppet om kärlek igen känns glädjande. Men därefter tar boken en vändning som jag inte kunde förutse. Spänningen biter sig fast och det är svårt att sluta läsa eftersom jag vill veta hur det slutar. Och slutet är också oväntat.

Det jag saknar med boken är riktigt bra miljöskildringar. Efter att ha läst boken känner jag förvisso att boken har skildrat livet i en svensk småstad och hur det är att jobba som polis i en sådan stad, men jag har inte fått någon speciell känsla för just Kungsör och det tycker jag är synd, för miljöskildringarna i svenska deckare tycker jag är en av de största behållningarna (tänker till exempel på Anna Janssons deckare som utspelar sig på Gotland och på Åsa Larssons som utspelar sig i Kiruna eller för den delen Wallanders Ystad). Jag tycker också att boken innehåller lite väl många karaktärer och parallellhistorier, men om detta är tänkt att bli en serie kanske de knyts ihop så småningom.

Vid lite googlande upptäckte jag att nästa bok om Mildred just kommit ut. Den heter tydligen En god gärning och nu måste jag bara se till att få tag på den, för Mildred vill jag inte släppa.

Morsarvet är utgiven på Hoi förlag. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Temat för Månadens sötsak i juni är Bakminnen och det första jag kom att tänka på är de muffins som jag och mina kompisar av någon outgrundlig anledning kallar för Ugh Ugh-bollar. Egentligen så är det en typ av kladdkakemuffins som smakar väldigt lent och gott. I söndags hade vi kalas med Monster High tema för min äldsta dotter som nyss fyllt åtta och då önskade hon sig chokladmuffins. Så jag gjorde dessa tillsammans med en rosa frosting, chokladströssel och dödskalleflaggor. De blev väldigt uppskattade! Själv föredrar jag nog dem dock precis som de är, helt utan frosting.

20150613_225030

Ugh-Ugh-bollar
30 – 40 stycken

8 dl vetemjöl
6 dl socker
4 tsk bakpulver
4 – 6 msk kakao
200 g margarin
2 dl vatten
2 dl grädde
8 tsk vaniljsocker

Blanda mjöl, socker, bakpulver, kakao och vaniljsocker i en bunke. Smält fettet. Blanda det med vatten och grädde. Häll det i mjölblandningen. Rör smeten slät. Häll den i pappersformar.

Grädda i 175 grader i cirka 15 minuter.

29696370_O_3För att fira att Pippi Långstrump fyller 70 år har jag en tävling i samarbete med förlaget Rabén & Sjögren där en lycklig vinnare kan vinna den första boken om Pippi, nämligen Boken om Pippi Långstrump, som nyligen har lanserats i en nyutgåva där man bland annat har färglagt originalillustrationerna. Boken är också delvis reviderad både av Astrid Lindgren själv och av hennes dotter Karin Nyman.

För att vinna vill jag att ni kommenterar detta inlägg, alternativt mejlar på barnboksbloggen@hotmail.com

I kommentaren eller mejlet vill jag att ni svarar på frågan:

Vilket är ditt bästa minne från Astrid Lindgrens böcker?

Glöm inte din e-postadress så jag kan få tag på dig om du vinner.

Tävlingen avslutas på söndag den 17 maj klockan 18.00.

9789163756993-216x300Redan som tonåring skapade Mette Geiger Fischer en liten prickig elefant. 20 år senare blev hon mamma och återupptäckte sin passion för att rita. Några år senare hittade hon en gammal pärm full med teckningar, bland annat med den lilla prickiga elefanten. Då bestämde hon sig för att leka lite med den lilla roliga figuren. Resultatet har jag här i min hand, nämligen Sagan om det prickiga Snabeldjuret.

Sagan om det prickiga snabeldjuret är en illustrerad barnbok för barn mellan cirka 3 och 7 år. Boken handlar om det lilla snabeldjuret som vaknade under ett träd med en jättebula i pannan. Han kom inte ihåg någonting och undrade om han var det enda snabeldjuret i hela världen. Sorgset tittade han upp i himlen och där kom postmåsarna flygande med dagens post. Han frågade dem vart alla andra snabeldjur var någonstans och de berättade att han borde söka sig till Dagolandet. Sagt och gjort, han började sin färd mot Dagolandet. På vägen träffade han bland annat Den leende Bebisen, Arga Tomten, Trollet i tornet och många fler.

Boken har en enkel text som är spännande och rolig. Men bokens absolut största behållning är de färgglada illustrationerna som är fyllda med massor av intressanta detaljer. I boken finns det också lite extrapyssel. Bland annat kan barnen få rita sitt eget snabeldjur, räkna hur många snabeldjur som gömmer sig i skogen och leta efter alla nyckelpigor som finns i boken.

Boken är en maxipocket, vilket innebär att boken tar liten plats och är smidig att ha med sig. Trots det så är det mycket att titta på och mycket att sysselsätta sig med. Därför passar boken perfekt när man är på resande fot. Själv läste jag boken som godnattsaga för mina barn och både treåringen och sjuåringen tyckte om den, trots att det är så stor ålderskillnad mellan dem. Annars är det inte så enkelt att hitta böcker som fungerar för dem båda. Men här var det en bra blandning av en tillräckligt spännande saga för sjuåringen och mycket att titta på för treåringen, så det blev tumme upp från bägge två.

Sagan om det prickiga Snabeldjuret är utgiven på Det prickiga förlaget och finns att köpa där samt hos Vulkan, men den finns också att köpa på nätbokhandlarna. Tydligen finns den också som e-bok och det tror jag att den passar mycket bra som.