Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

april 2018
M T O T F L S
« Mar    
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
30  

Ungdomsböcker

Jag, En

Jag, EnFör någon vecka sedan läste jag ut Jag, En av David Levithan. Det var en bokcirkelbok, men tyvärr kunde jag inte gå på träffen där boken diskuterades. Synd, för det uppstod verkligen många tankar under läsningen av denna bok.

Jag, En handlar om en person som varje morgon vaknar upp i en ny kropp. Hen har ingen aning om ifall hens kropp är ljus eller mörk, tjock eller smal, kille eller tjej när hen vaknar upp på morgonen. Så har det varit för En så länge hen kan minnas. Den kropp som han föds i kan bo vart som helst inom ett visst begränsat område i USA, se ut hur som helst och leva vilket slags liv som helst, men den som kroppen tillhör är alltid 16 år gammal, precis som att En alltid befann sig i tolvåriga kroppar när En själv var tolv och sexåriga kroppar när En själv var sex. Det här är alltså något som En numera är van vid och som En har accepterat. En är som ett flyktigt spöke som lever olika personers liv och träffar många olika personer, men bara under en enda dag. En lämnar alltså inga bestående intryck, har inga egna vänner, har inget eget överhuvudtaget, utan lever helt enkelt andras liv. En har tillgång till personens minnen och erfarenheter och kan därför leva personens liv precis som vanligt. Det kräver en enorm kapacitet att anpassa sig, och det behärskar förstås En till fulländning. Men en dag, den dag som berättelsen inleds, sker något annorlunda.

En vaknar och befinner sig i Justins kropp. Justin har en flickvän som heter Rhiannon. En gillar inte Justin som person alls, han är dryg och behandlar inte sin flickvän särskilt väl. Men han kommer snabbt att börja gilla Rhiannon och han bestämmer sig för att ge Rhiannon ett oförglömligt minne den enda dag han kan. Dagen efter är ju Justin tillbaka i sin vanliga kropp och är lika dryg mot Rhiannon som vanligt. En däremot befinner sig i Leslie Wongs kropp. En försöker leva hennes liv som vanligt, men kan inte sluta tänka på Rhiannon. En bara måste träffa henne igen. Nu uppstår en slags kärlekssaga som förstås är helt omöjlig. Hur kan man bli kär i någon som hela tiden byter kropp och utseende? Hur kan man ha ett förhållande när man aldrig vet i vilken skepnad den andre parten dyker upp, vart hen bor eller har för sysselsättning? Hur kan man vara tillsammans med någon när man aldrig vet hur framtiden ser ut? Det är dömt att misslyckas och Rhiannon är oerhört skeptisk. Dessutom är hon ju tillsammans med Justin fortfarande. Men En är envis.

Det här var verkligen en läsupplevelse. Till viss del kan man tycka att boken blir lite tjatig och tråkig med alla upprepningar. För varje ny dag måste ju författaren beskriva en ny karaktär vars kropp En vaknar upp i, och då måste ju miljön och den personens relationer och liv beskrivas, vilket blir lite tjatigt i längden. Men det uppvägs av allt det andra. Det jag gillar allra mest är det tänkvärda, det filosofiska. Hur mycket betyder utseende egentligen? Är det personen eller kroppen man blir attraherad av? Boken är också ett starkt inlägg i hen-debatten. En är nämligen könslös. Hen vaknar ju upp i nya kroppar hela tiden och beskriver själv såhär: ”Jag tänkte inte på mig själv som pojke eller flicka – det har jag aldrig gjort. Jag brukade bara se mig som pojke eller flicka under en dag. Det var som en ny uppsättning kläder.” Jag gillar också de ögonblicksbilder man får av alla karaktärers liv, man får en riktigt bra inblick i hur olika liv vi alla kan leva trots att man är lika gammal och bor i samma land. Ni förstår säkert varför det här är en bra bokcirkelbok, det uppstår mycket tankar under läsningen och det finns hur mycket som helst att diskutera.

Jag har aldrig läst något av David Levithan innan, men jag blir naturligtvis nyfiken på vad han som författare mer kan åstadkomma med tanke på att han fått den här helt makalösa bokidén med en figur som byter kroppar och därmed liv varje dag. Han har också skrivit en bok ur Rhiannons perspektiv, En annan, som jag definitivt kommer att läsa. Men han har också skrivit andra böcker med andra karaktärer. Dessutom ska tydligen Jag, En filmatiseras. Den vill jag se, det känns som att det här är en bok som passar mycket bra som film.

Norra Latin

Norra LatinIdag börjar diskussionen av Norra Latin i Barnbokscirkeln på Facebook. Det är en rejäl bok på närmare 600 sidor som handlar om två tjejer, Tamar och Clea, som båda börjar i ettan på gymnasiet. De har valt att gå på skolan Norra Latin i Stockholm, på teaterprogrammet. Det är en skola med gamla anor dit det krävs antagningsprov och bra betyg för att ta sig in. Clea har haft många roller trots att hon inte ens börjat gymnasiet ännu och hennes mamma, som nu är en populär skådespelerska, gick på Norra Latin, så det var självskrivet för Clea att även hon skulle gå där. Tamar hade det inte lika enkelt. Hon har bott i Östersund och bara spelat teater där i en lokal teatergrupp. Men hon brinner för teatern och har alltid velat gå på Norra Latin. Det visar sig dock att det kanske inte var bara hennes talang som gjorde att hon kom in på skolan…

Tamar har svårt att få vänner i sin nya klass. Clea däremot befinner sig ständigt i klassens centrum. Inte minst sedan hon blir ihop med den berömda filmstjärnan Jack Helanders son Tim. Men Tim mår inte bra och drar tyvärr ner Clea i sitt mående och destruktiva leverne. Tamar är kär i Clea och vill inget annat än att Clea och Tim ska göra slut så Clea blir glad som förut igen. Det dröjer inte långt in på den nya terminen innan de får höra en spökhistoria, eller vandringsägen, som handlar om skolan och om en elev som tidigare gått på skolan, vid namn Erling Jensen. Många tror att det är just en historia utan sanning, men Tamar blir varse om att det i allra högsta grad är en sann berättelse. Tamar ser Erling och han vill ha hennes hjälp.

Jag vill inte avslöja mer om boken, men den är riktigt, riktigt spännande. En bladvändare. Jag blir glad för att jag får ta del av teatervärlden och jag älskar alla citat och hänvisningar till böcker, filmer och pjäser. Författaren Sara Bergmark Elfgren är känd för sin och Mats Strandbergs triologi Cirkeln och för podcasten De dödas röster. Att hon kan skriva så man blir fängslad visste jag förstås sedan tidigare, men jag blev ändå förvånad över att jag, som stressad heltidsjobbande och halvtidspluggande småbarnsförälder, lyckades sluka denna tjocka bok utan att knappt märka av dess längd. Men visst, ska man vara lite hård så finns det ändock transportsträckor som skulle kunna plockas bort. Språket är lättläst och det flyter på så bra. Porträtten av Tamar och Clea känns också väldigt levande, liksom beskrivningen av byggnaden Norra Latin. Omslaget är underbart, det fastnade jag ordentligt för. Den realistiska grunden med skolvardagen och tjejernas liv utanför skolan känns väldigt realistisk. Den övernaturliga delen är också lagom tycker jag som egentligen inte alls brukar läsa sånt. Det är magiskt och övernaturligt emellanåt, men det övergår aldrig till regelrätt fantasy. Den som tror och hoppas på regelrätt skräck får dock leta vidare, här är det mer en touch of övernaturligt, á la Maria Gripe eller Ingelin Angerborn. Så det beror nog mycket på vad man har för förväntningar, det är ju en rejält hypad bok. Men jag gillade boken och kommer definitivt att rekommendera den till flera av mina låntagare som jag också tror kommer att gilla den. Och det här är en bok som många lär gilla, såväl unga som vuxna. Bäst av allt är att detta är den första delen i en planerad serie, Stockholmsserien, och jag är grymt nyfiken på hur författaren kommer att fortsätta. Om det kommer att vara samma huvudkaraktärer, om kommande böcker utspelas i samma miljö och så vidare. Ser verkligen fram emot fortsättningen.

Norra Latin är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

#seriöstdeträckernu

Marie-Chantal Long har tagit sig an ett obekvämt, men högst aktuellt ämne i sin senaste bok #seriöstdeträckernu. Boken handlar om Malou och hennes kompisar Fina och Ayaan. Malou har tröttnat på de dick pics som hon och hennes kompisar allt oftare får. Men hon vill ändå kunna fortsätta sig av sociala medier. Därför tänker hon ut en plan: utan att avslöja sin identitet ska hon, Fina och Ayaan leta rätt på de skyldiga och få dem att sluta skicka sina vidriga bilder. Planen är riktigt bra, men det visar sig ju tyvärr vara så att planer sällan fungerar helt som det är tänkt…

Som sagt, boken handlar om ett viktigt, brännande ämne, men tyvärr lyckas den inte beröra mig. Den når inte ända fram. Dels känns det som att jag läst detta förut, även i vuxenböcker. Inte just om dick pics, men om tjejer/kvinnor som gaddar ihop sig för att ge killar/män en läxa på grund av deras beteende. Karaktärerna känns platta, de engagerar mig inte. Boken gav alltså inte mig någon djupare läsupplevelse. Men det är en bra bok att använda som utgångspunkt för diskussioner. Det finns många intressanta ämnen och frågor i boken, så som könsroller, makt, vad som är okej och inte, vad som är brottsligt och inte, och så vidare. Kanske hade boken kunnat beröra mer om den varit längre. Just nu kommer man inte riktigt ner på djupet i de många intressanta frågorna och man lär som sagt inte heller känna karaktärerna särskilt väl. Samtidigt förstår jag att författaren troligen valt att hålla boken ganska kort just för att många ska kunna ta del av den och för att den ska fungera bra som diskussionsunderlag. #seriöstdeträckernu är utgiven av bokförlaget Opal och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

 

Vi kommer snart hem igen

Vi kommer snart hem igen (inbunden)I lördags var det förintelsens minnesdag (27/1) och jag passade på att skylta om det på biblioteket. Vi har fått in en fin utställning från Forum för levande historia som heter Aldrig mer – Om folkmord. Det är viktigt att synliggöra, och att aldrig glömma det som hänt.

Häromdagen fick jag också en fin bok som handlar om samma ämne. Vi kommer snart hem igen heter den och den är skriven och illustrerad av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting. Det är en seriebok som alltså handlar om förintelsen. Den är indelad i olika kapitel: förord, Tobias, Livia, Selma, Susanna, Emerich, Elisabeth, Andra världskriget, Ordlista och Vill du veta mer. Förordet, som är skrivet av Jessica Bab Bonde, berättar om den här bokens viktigaste personer, nämligen just Tobias, Livia, Selma, Susanna, Emerich och Elisabeth. De var alla barn eller ungdomar under förintelsen och den här boken består alltså av deras berättelser. De här personernas liv började precis som ditt och mitt, med mat, kläder, familj, vänner och samma tankar och funderingar och bekymmer som alla andra barn. Men så plötsligt förändrades deras liv. För vissa långtsamt, för andra mer drastiskt över en natt. De fick inte längre gå på vissa gator, inte leka med andra barn i parken, inte gå i skolan, de tvingades flytta, det finnas inga pengar, ingen mat. Det blev ransonering, föräldralösa gatubarn fyllde trottoarerna, barn och äldre dog av undernäring, barnen tvingades arbeta, de blev misshandlade, tvingades gömma sig. All glädje, trygghet och vanlighet försvann. Samtidigt pågick livet precis som vanligt för andra människor runtomkring dem. En del protesterade, andra låtsades inte se, eller brydde sig inte. Så småningom skickades folk iväg till koncentrationsläger eller förintelseläger, både män, kvinnor och barn. Där blev de tilldelade ett fångnummer. Som Tobias berättar ”Vi förvandlades till något annat än människor, något som det var lättare att döda. Vi fick ett fångnummer. Jag var ingen människa längre. Jag var ett nummer”. Tobias berättar också att när han var sex år satt han gömd på en vind i en månad och tjugo dagar för att inte nazisterna skulle hitta honom.

Vi får också ta del av de andra personernas öden, som Livia som så länge önskat sig en röd cykel och äntligen fått en på sin födelsedag. Men det dröjer inte länge förrän det bestämdes att judar inte längre får ha fordon, så hon måste lämna ifrån sig den till myndigheterna. Eller Elisabeth, vars familj slets isär: ”Vi duschades och håret rakades av. Det var sista gången jag såg mamma och mina yngre systrar Magdalena och Judith. Mamma var 41 år då. Mina systrar var 14 och 12 år”. Livia berättar också att hon aldrig fick krama sin pappa en sista gång och att även hon duschades och rakades: ”de tog ifrån oss det sista av vår mänskliga värdighet. Vi såg alla likadana ut”. Selma berättar att tyskarna sköt hennes bror Samuel ute på gården till hans flickväns hus för att han trotsat utegångsförbudet när han hjälpte flickvännen och hennes mamma att flytta till det judiska ghettot. Hon berättar också: ”Ghettot skulle tömmas på alla som inte kunde arbeta. Barnhem, sjukhus och ålderdomshem tömdes. Vi fick ställa upp oss på gårdarna och de gamla, sjuka och barnen rensades ut”. Emerich berättar att han såg sig i en spegel efter att ha blivit befriad: ”Jag såg ett skelett med levande ögon. Jag var 21 år, 175 cm lång och vägde 34 kilo”.

Det är ett svårt ämne att ta in, personernas öden är förstås oerhört gripande, men det är svårt att föreställa sig att det verkligen har hänt och hela händelseförloppet är såklart ännu svårare att förstå. Men serieformatet och den enkla, men berörande texten gör det lite enklare att närma sig ämnet. Och som sagt, det är så viktigt att belysa det och det är bra att det ges ut sådana här böcker nu medan det faktiskt fortfarande finns möjlighet till vittnesskildringar. Serieformatet gör att det också mer tillgängligt för alla. Som ni förstår så öppnar boken såklart upp för samtal, det är det som är meningen med den. Och det finns också en lärarhandledning till den. Boken innehåller också tidslinje och kartor för att ytterligare underlätta.

I boken skildras också personernas första möten med Sverige, för alla har ju kommit hit efter sina upplevelser i sina respektive hemländer. Och detta tänker jag kan vara skönt att läsa om för dagens flyktingar som kommer till Sverige. Igenkänning och även där en öppning för samtal.

Det här är en måste-bok för samtliga skolor. Den vänder sig till barn ungefär från 11 år och jag tänker att det kan vara bra att de inte är så mycket yngre än så, det är trots allt ett svårt ämne. Men det är viktigt, oerhört viktigt, så jag hoppas att alla mellan-, hög- och gymnasieelever får ta del av boken och gärna alla vuxna också. För det finns absolut ingen övre åldersgräns. Berättelserna är så gripande och rörande så de hade kunnat stå för sig själv, men de blir extra levande tack vare Peter Bergtings otroligt uttrycksfulla, mörka och realistiska bilder.

Vi kommer snart hem igen är utgiven av Natur & Kultur och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

 

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att jag

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert ...Jag trodde att jag hade skrivit om den här boken för länge sedan, men tydligen hade jag inte det. Vi hade den som bokcirkel i gruppen Barnbokscirkeln på Facebook för några månader sedan och nu när jag läste Johanna Nilssons senaste, augustiprisnominerade, bok som heter För att väcka hon som drömmer, så kom jag att tänka på att jag nog inte skrivit om denna. Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med är den långa, men häftiga titeln.

Jag är ju ett stort fan av Johanna Nilsson, men denna hade jag lite svårt för. Den har en intressant handling, det börjar med att sju personer får ett mejl från någon som kallar sig Ikaros. Sju helt olika personer som till synes inte har något gemensamt. I mejlen finns ett lösenord till en blogg där Ikaros räknar ner till den dagen då hen tänker ta sitt liv. I boken får vi sedan följa de olika karaktärerna och deras tankar kring det som de läser om Ikaros. Det skiljer sig ganska mycket åt hur de reagerar. En av karaktärerna är Emil. Han blir som besatt – han vill rädda Ikaros till varje pris. En annan karaktär är Karim. Han drabbas också av Ikaros texter, men på ett helt annat sätt, han vill ta Ikaros hand och flyga tillsammans mot döden. Boken blir lite hattig på grund av att vi får följa så många olika karaktärer och det skiftar mellan olika händelser, platser, karaktärer och tankar på ett sätt som gör att man inte riktigt får någon fördjupad förståelse för karaktärerna. Boken ger ett lite splittrat intryck och den upplevs inte så trovärdig. Dock innebär det inte att boken inte skulle vara läsvärd – tvärtom. Johanna Nilssons poetiska språk är som vanligt helt underbart. Jag gillar också själva idén väldigt mycket, den ger upphov till ganska mycket tankar och funderingar. Dessutom gillar jag också verkligen att författaren vågar ta sig an ett så tabubelagt och svårt ämne som självmord och skriva om det för ungdomar.

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

 

För att väcka hon som drömmer

För att väcka hon som drömmer är titeln på Johanna Nilssons senaste bok. Hon är, som jag nämnt många gånger tidigare, en av mina absoluta favoritförfattare och jag var därför väldigt nyfiken på den här boken. När jag dessutom såg att den blev Augustprisnominerad blev förväntningarna höga. Nu efteråt känner jag mig däremot lite ambivalent, jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tycker om boken.

För att väcka hon som drömmer handlar om Josefin. Hennes mamma har cancer och ligger på sjukhus. När Josefins mamma blev sjuk rasar hela världen samman. Hela familjen brister. Marcus som tillhör samma kyrka som Josefins familj blir hennes räddning. Han är den enda som lyssnar, den enda som förstår. Men det visar sig snart att Marcus har sina egna problem och snart blir Josefin den som lyssnar och tröstar. Men Josefin räcker ju inte heller till.

Det här är stundvis en tung bok att läsa. Precis som i de andra Augustprisnominerade böckerna finns även här många teman, att bli vuxen, tro och andlighet, sjukdom, sorg, saknad, längtan, ångest, självskadebeteende, tvångssyndrom, ätstörningar, psykisk ohälsa, relationer, familjeband, drömmar, kärlek… Ja, listan kan göras lång. Jag skulle vilja diskutera boken i en bokcirkel. Det finns så oerhört mycket att diskutera kring.

Huvudpersonen Josefin är, precis som hela hennes familj, djupt troende och hon försöker förhandla med Gud. Hon försöker offra sig själv för att hennes mamma ska få leva. Och hennes offer blir ganska radikala. Hon har en stark övertygelse om att ifall hon offrar sig själv så som Jesus gjorde kommer hennes mamma att bli frisk. Samtidigt har hon ”vanliga tonårsbekymmer” som handlar om skola, kärlek, kompisar och så är det ju det där med familjen. Hela familjen påverkas verkligen starkt av att mamman är sjuk. Pappan orkar inte finnas där för sina barn längre, han har fullt upp med sin egen oro. Lillasystern går in i någon slags småbarnsstadie igen och storebrodern stänger in sig själv. Ingen mår bra. Och Marcus, som hans mamma försöker gifta bort, och som mår så dåligt psykiskt att han vill ta livet av sig. Ja, det finns mycket ångest och svärta i den här boken.

Men trots all svärta så finns det också hopp, och jag känner en stark önskan att få följa karaktärerna. De är skildrade med inlevelse och jag känner starkt för flera av dem, inte minst Josefin och hennes lillasyster, jag skulle vilja vara där och ta hand om dem, krama dem och finnas där för dem under denna svåra tid de går igenom. Få skriver så bra som Johanna Nilsson och det är en fröjd att få läsa hennes prosa. Men något är det som skaver och som gör att jag har lite svårt för boken. Jag tror inte det handlar om att det är för mycket ”kyrkligt”, tvärtom tycker jag att det är väldigt intressant att få ta del av den världen. Jag tror inte heller att det handlar om att det är för mycket svärta. Jag tror att många tonåringar idag kan känna igen sig i något av det som Josefin och Marcus känner och upplever. Troligen inte i allt, för det är lite för tillspetsat, men i något i alla fall. Kanske är det att det känns orealistiskt som jag reagerar på. Att det blir lite för mycket helt enkelt. Kanske är det berättarperspektivet med den allvetande berättaren som gör att jag inte riktigt förstår Josefin fullt ut, det där med offret hon håller på med. Det känns för långt ifrån mig själv. Kanske handlar det helt enkelt bara om att jag hade lite för höga förväntningar? Någonting är det i alla fall som gör att jag inte känner den läsupplevelse jag trodde att jag skulle få av en Johanna Nilsson-bok som dessutom är Augustnominerad. Men läsvärd är den absolut, och som sagt, tänk att få diskutera den här i en bokcirkel!

För att väcka hon som drömmer är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Vardagsjuridik för unga

Vardagsjuridik för unga : ta kontroll över ditt liv (innan någon annan gör det)Vardagsjuridik för unga – ta kontroll över ditt liv (innan någon annan gör det) är en annorlunda bok. Annorlunda på ett sånt vis att det inte finns så många andra böcker som handlar om juridik för målgruppen tonåringar och unga vuxna. I baksidestexten står det att juridik inte bara är torr lagtext, det handlar om stora och små frågor som finns i vardagen. Det handlar om ifall man köper något som går sönder, om vilka lagar som gäller på nätet, hur mycket ens föräldrar bestämmer över en, hur en rättegång går till, hur det funkar med straff för unga, vilka regler som gäller i skolan, vad som gäller om man vill jobba och tjäna egna pengar fast man är under 18, om körkort, mopeder och bilar, när man blir straffmyndig, vad som händer om man blir utsatt för ett brott, vem som egentligen är straffskyldig och mycket, mycket mer.

Som sagt, det är få juridikböcker som vänder sig till unga – trots att mycket i lagtexterna faktiskt också handlar om dem. Straffmyndig till exempel blir man ju redan när man är 15, men vad innebär det egentligen? Det här är en bok som alla skulle behöva läsa. En bok som skulle behöva finnas i allas bokhyllor, åtminstone i alla skolbibliotek. Boken är formgiven och språkligt anpassad just för unga också och framförallt så är innehållet anpassat efter vad som är relevant just för målgruppen.

Författaren, Axel af Petersens, kom på idén att skriva denna bok när han själv läste JÖK:en (juridisk översiktskurs) på universitet, en kurs som jag också läst och som gav många aha-upplevelser. Problemet är bara att det innehåll som ges på den kursen skulle man ha fått lära sig långt mycket tidigare. Dessutom skulle det vara obligatoriskt att alla ungdomar fick ta del av den informationen, inte bara de som väljer att läsa vidare, för det här handlar inte om torra lagtexter, det här handlar om allas liv och vardag. Sen måste jag faktiskt säga att boken också fungerar bra även för vuxna. Kanske innehållet inte helt och hållet är anpassat för dem, men en stor del av det är det, och många delar är giltiga även för vuxna. Jag tror det är många vuxna som också behöver en lättläst guide till juridikens värld. Och kanske är det dessutom ännu viktigare för tonårsföräldrar. Vardagsjuridik för unga rekommenderas varmt!

Boken är utgiven av B Wahlströms och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Flickan på hotellet

Flickan på hotelletIgår kväll läste jag ut Flickan på hotellet. Sista delen sträckläste jag. Enormt bra skriven! Den handlar om Alex och hennes kompisar Bianca och Charlie som tillsammans börjar nysta i ett fall som sker i deras närhet. Det handlar om en 17-årig flicka som hittas strypt i en hotellsäng. Alexandra, Bianca och Charlie blir väldigt berörda av detta och bestämmer sig för att försöka ta reda på vem som mördade henne. Egentligen är det en ganska klassisk deckarhistoria där de tre ungdomarna listigt hittar ledtråd efter ledtråd, parallellt med polisens arbete. De får vissa detaljer från polisen på ett trovärdigt sätt, samtidigt som de också hittar sina egna ledtrådar, också på ett ganska trovärdigt sätt. Man förstår så småningom åt vilket håll det barkar, vem det är som ligger bakom mordet, men det är klurigt under tiden. Den bästa delen av boken är dock inte skildringen av själva mordgåtan, utan allt det runt omkring. Bianca som inte går till skolan tilltalas jag mycket av, hon ser jag fram emot att läsa mer om. Boken fungerar också bra som ögonöppnare, för det här är något som skulle kunna hända när som helst runt omkring oss. Det är till och med något som faktiskt händer också på riktigt. Det här är verklighet även om just den här boken råkar vara fiktiv. Jag blir också imponerad över att det faktiskt går att skriva en riktigt bra deckare för unga vuxna. Det finns ju inte direkt någon uppsjö. Det finns en massa barndeckarserier, som LasseMaja, sen finns det vuxendeckare, typ… Katarina Wennstam som skrivit boken är ju en av mina favoritförfattare och det visar sig att hon skriver briljant även för ungdomar. Det här ska tydligen vara den första delen i en planerad trilogi. Jag ser verkligen fram emot att läsa de kommande två delarna.

Flickan på hotellet är utgiven av Rabén & Sjögren. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Vända världen rätt

”Jack är ansiktsblind. Han känner inte igen någon, inte ens sina egna bröder, och kämpar hårt för att hålla det hemligt. Libby är stark, rolig och älskar att dansa. Men andra människor verkar bara se hennes yttre, hennes övervikt, som om det är det enda hon är. När Jack och Libby möts förändras allt.”

Vända världen rätt handlar om Libby, som tidigare var Amerikas tjockaste tonåring. Hon har inte gått i skolan på flera år. När hon var 13 tvingade man riva en del av hennes hus och lyfta ut henne med lyftkran. Nu är det dags för henne att börja skolan igen och där träffar hon rätt snabbt på Jack.

Jack är den andra huvudpersonen i boken. Han har också något som utmärker honom och som påverkar hans liv. Han lider nämligen av prosopagnosi (ansiktsblindhet) och känner inte ens igen sina egna bröder eller föräldrar. Han är inte elak innerst inne, men ansiktsblindheten som är hans livshemlighet tenderar att ställa till det för honom rejält.

Libby och Jack möts alltså i skolan. Två tonåringar med varsina erfarenheter, varsina bagage. De får ingen bra början tillsammans, men upptäcker snart att de har svårt att hålla sig ifrån varandra. Boken handlar om deras romans, men det handlar också mycket om hur Libbys övervikt och Jacks ansiktsblindhet, påverkar och försvårar deras vardag, deras relationer, deras liv.

Att övervikt och prosopagnosi skildras i litteraturen tillhör inte vanligheten och inte heller på detta sätt. Därför känns det väldigt intressant att få denna lite djupare förståelse om dessa teman. Ansiktsblindhet kunde jag typ ingenting om tidigare, så det var väldigt intressant och lärorikt. Jag är också glad att övervikt skildras i litteraturen på detta sätt, för det är väldigt viktigt. Men efter ett tag tycker jag ändå att det blir lite för mycket. Jag ville veta mer om karaktärerna bakom övervikten och bakom ansiktsblindheten. För karaktärerna är riktigt bra skildrade annars. Libby verkar vara en fantastisk person och en sann förebild. Jack är tokrolig – fast egentligen är det en fasad och innanför verkar han vara en riktigt fin och godhjärtad kille. Jag hade gärna haft de båda som mina vänner när jag var tonåring. Jag gillar verkligen också berättargreppet att få följa huvudpersonerna i vartannat kapitel boken igenom. På så sätt får man bådas sidor av händelserna och det blir också ett helt annat flyt i texten.

Det är alltid roligt att läsa om relationer, även om det känns lite krystat emellanåt. Dessutom gick det lite för fort fram i andra delen av boken. Lång startsträcka och sedan hände allt på samma gång. Själva kärlekshistorien mellan karaktärerna kändes alldeles för förutsägbar. Och jag har svårt att köpa att Jacks föräldrar, vänner och lärare aldrig skulle ha märkt av Jacks prosopagnosi. Det känns inte riktigt trovärdigt att han skulle ha kunnat hålla det hemligt så länge. Men bortsett från det så är det en riktigt bra bok som dessutom funkar bra över åldersgränserna. Språket är underbart och boken är förvånansvärt lättläst trots sitt sidantal på 456 sidor.

Vända världen rätt var månadens bok i Barnbokscirkeln på Facebook. Jag hade nog inte hittat den annars. Men den gav mig en läsupplevelse jag inte vill vara utan. Och nu är jag sugen på att också läsa författarens debutbok, Som stjärnor i natten, som tydligen ska handla om depression. Också ett viktigt ämne som behöver skildras. Någon som läst Jennifer Nivens böcker?

Saker ingen ser

Saker ingen serVad jag längtade efter att få läsa Anna Ahlunds andra bok efter att jag blivit golvad av Du, bara. Hennes andra bok, som nyss har kommit ut, heter Saker ingen ser. Den är på ett sätt väldigt annorlunda, men på ett annat sätt väldigt lik hennes debutbok. Hennes härliga och stundvis poetiska språk är detsamma i denna nya bok med alla de träffsäkra och trovärdiga dialogerna, liksom alla de fantastiska skildringarna av hur det är att vara ung idag med exempelvis vänskap, kärlek, sexualitet och identitet som centrala teman. Det som skiljer sig åt är upplägget och innehållet. Där debutboken fokuserade på en kärlekshistoria mellan två personer fokuserar Saker ingen ser istället på ett stort kompisgäng. Man får följa många olika ungdomar som sinsemellan är rätt olika. Ett sådant upplägg kan lätt bli spretigt och Anna Ahlund ligger ibland på gränsen. Det kräver lite närvaro av läsaren ibland att hålla reda på de olika karaktärerna. Men självklart blir det lättare ju längre man kommer i boken.

Boken utspelar sig i hög grad på Sibylla allmänestetiska läroverk där de flesta av ungdomarna går. Där finns exempelvis Fride som är så kär i Miriam att hen inte kan tänka på annat. En sak jag tycker om är att Fride som är icke-binär konsekvent genom hela boken benämns med hen utan att det ifrågasätts eller problematiseras. På skolan finns också tvillingarna Aron och Linn som är mer lika än vad de någonsin skulle kunna erkänna för såväl varandra som sig själva. Yodit som egentligen bara figurerar i utkanten av gänget i början och febrilt försöker ta en plats i gänget. Sebastian som i början av året bestämmer sig för ett nyårslöfte, han ska nämligen kyssa en ny person varje månad under hela året. Det kommer dock att visa sig att detta nyårslöfte ställer till det, inte bara för honom själv utan också för andra. Och så har vi Johannes som nog blev min favoritkaraktär. Han som har en syster som dött, men som han inte gärna vill prata om. Han som läser Karin Boye och försöker få ett grepp om tillvaron och en plats i livet. Som så småningom hittar kärleken närmare än han tror.

En annan sak jag verkligen gillar med Saker ingen ser, förutom att den utspelar sig på en svensk gymnasieskola (!) är att flera av ungdomarna i boken är kreativa, talangfulla och har ett stort engagemang och intresse. Yodit och Johannes målar. Linn och Sebastian spelar. Och så vidare. Så kul och inspirerande att se deras engagemang skildras i en ungdomsbok. Jag gillar också att ungdomarnas sexualitet aldrig problematiseras. Det finns mycket HBTQ i boken, men den handlar inte om att komma ut eller så, utan den skildrar bara sex, kärlek, närhet, åtrå, längtan och andra känslor utan att problematisera om det är hetero- eller homosexualitet som skildras. Sist men inte minst gillar jag verkligen bokens upplägg. Den utspelar sig under ett års tid och har således 12 kapitel, vilket ger en yttre inramning

Från början när jag läste kände jag att ”nej, den här boken kommer inte att leva upp till mina förväntningar” (som var enorma efter debutboken), men både boken och framförallt karaktärerna växte genom bokens gång. Det är ingen bok som jag kommer att minnas för att det händer en massa i den, för det gör det inte, inga stora, yttre händelser i alla fall, utan händelserna sker istället i karaktärernas inre. Det är också just därför en bok jag kommer att minnas just därför, för det här lite lågmälda sättet att skildra ett år som ung vuxen ur flera personers perspektiv och sättet detta skildras på, genom målande, svepande penseldrag istället för genom problematiserande som ju annars sker i så många andra ungdomsböcker.

Saker ingen ser ges ut av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jag fick boken som recensionsexemplar och måste bara visa hur det otroligt fina paketet såg ut när det damp ner i brevlådan.