Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

augusti 2018
M T O T F L S
« Jul    
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Ungdomsböcker

Släppa taget och Tappa greppet

Släppa taget    Tappa greppet

En av mina absoluta favoritförfattare är Katarina von Bredow. Hennes barn- och ungdomsböcker känns så realistiska och träffande att jag slungas tillbaka till min egen barndom och alla kärleksbestyr och vänskapstrassel man hade på den tiden. Katarina skriver nämligen väldigt mycket om relationer och det är även vad dessa två böcker handlar om.

Släppa taget är första boken och Tappa greppet är den andra. Böckerna handlar om tvillingsystrarna Elsa och Stella. Trots att de är lika som bär på utsidan, står varandra väldigt nära och tillbringar i stort sett all tid tillsammans så har de också vissa skillnader och hemligheter. Stella är den utåtriktade tjejen som säger vad hon tycker och gärna står i centrum, medan Elsa är raka motsatsen. Elsa håller också gärna saker för sig själv, som att hon är hemligt förälskad i Elliot.

I Släppa taget har klassen fått en ny dramalärare, en kille som är ung, ambitiös och vill utmana sina elever. Han gör det på ett annorlunda, lite väl elakt sätt, där hemligheter och de innersta tankarna hos klasskompisarna kommer fram. När allt kommer fram i ljuset sätts tvillingarnas syskonrelation och klasskompisarnas vänskapsrelation på hårda prov.

I Tappa greppet har Elsa och Elliot blivit ett par, men det är inte de som är i fokus i denna bok, utan tvärtom ett par andra personer i samma kompiskrets. När dramaläraren Vincent lockade fram alla sanningar drabbade det inte bara tvillingarna, utan också andra. Som Hampus och Victoria. De är bästa kompisar. Självklara. Åtminstone var det så tills den ödesdigra dagen i dramaklassrummet. Nu är allt förstört och inget kan någonsin bli som vanligt igen.

Jag älskade dessa två böcker. Den första mer än den andra, men båda är riktigt bra. Jag gillar att vi får följa olika huvudpersoner och nu blir det spännande att se vilka vi får följa i den tredje boken, för jag läste någonstans att det kommer bli en trilogi. Det är vardag och det är relationer. Inget som sticker ut eller engagerar rejält som i vissa av von Bredows andra ungdomsböcker, utan mer en mysig, gullig, varm feelgoodberättelser för tonåringar.

Böckerna är utgivna av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris (här och här) och på Bokus (här och här).

Bara dra

Bara draJag älskade Ann-Helen Laestadius Tio över ett om Kiruna-flytten, likväl som hennes serie om sametjejen Agnes från Solna som blir kär i samen Henrik från Soppero. När jag såg att hon skrivit en ny bok blev jag såklart nyfiken och nu har jag läst den. Boken heter Bara dra och är en lättläst vuxenbok, men jag tycker att den passar minst lika bra för ungdomar. Den handlar om Johannes som är 19 år och som bor med sin familj i Övre Soppero. Han har hoppat av gymnasiet för att hjälpa sina föräldrar med renskötseln, fast egentligen vill Johannes något helt annat. Kanske söka ett jobb, plugga, flytta långt hemifrån. Men om han gör det så sviker han sin familj…. Så träffar han Minna, tjejen som går sin egen väg och som är en nomad. Hon låter ingen bestämma över henne och hon försöker peppa Johannes att följa sitt hjärta.

Jag är inte van att läsa lättlästa böcker för vuxna så jag var lite rädd för hur jag skulle tycka kring språket och de korta meningarna, men det var inga problem. Precis som författarens tidigare böcker är även denna lätt att engagera sig i. Den berör och den är riktigt välskriven. Språket och miljöskildringarna är förstås också riktigt, riktigt bra, precis som i de tidigare böckerna. Riktigt roligt är det dessutom att Bara dra är en slags spinoff på den tidigare Soppero-serien eftersom Johannes är Henriks storebror. Rekommenderas varmt till alla över 15 år.

Bara dra är utgiven av LL-förlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jorden vaknar

För ett tag sedan läste jag Vattnet drar som är första delen i Madeleine Bäcks trilogi om vandrarna som släppts loss i Gästrikland. Det var ett kyrkoinbrott som gick snett eftersom en av killarna som utförde inbrottet tog med sig en helig sten. Det innebar att gränsen mellan levande och döda har suddats ut varpå urgamla krafter släpptes loss i såväl vatten som skog. Endast en person, Gunhild, visste vad det handlade om. Men hon klarade inte själv av att ställa tillrätta det som hänt, som tur var fick hon hjälp av Beata som förlorat sin vän till de mörka krafterna och av Krister som är Gunhilds barnbarn, som hon aldrig haft kontakt med tidigare men som visar sig ha krafter han med likväl som Gunhild själv.

Jorden vaknar (inbunden)Del två i serien, Jorden vaknar, tar vid där den första boken slutade. Det har gått några veckor och såväl Gunhild som Beata och Krister hoppas att allt ska bli lugnt nu. De försöker återhämta sig efter det som hänt och återgå till en vardag. Men det visar sig snabbt att ingenting varken har blivit bättre eller lugnare, tvärtom har vandrarna och den mörka kraften bara växt sig starkare. Inte ens Gunhild vet vad de ska göra längre. Inte blir det bättre av att Gunhild, Krister och Beata inte känner varandra eller ens är särskilt lika, de har bara blivit ihopfösta, sammallänkade av att tvingas lösa samma uppgift. Men till slut kommer faktiskt hjälp från oväntat håll. Men det slutar ändå med flera cliffhangers, för den avslutande delen, Berget offrar, har ännu inte kommit ut än.

Det här är egentligen inte alls min genre, men jag har ändå fastnat för böckerna och kommer inte att kunna låta bli att läsa den tredje boken. Jag gillar att böckerna utspelar sig i Gästrikland som är ganska nära där jag bor. Just miljöbeskrivningarna är superbra också i denna bok, jag tror att man kan se landskapet och miljön framför sig även om man aldrig varit i Gästrikland. För mig som varit där blir det dessutom ännu tydligare. Jag gillar också karaktärerna. De är väldigt omaka, men ändå har alla någon eller några bitar som gör att de blir intressanta och man vill gärna lära känna dem. Jag gillar också själva temat, urgammal folktromystik som möter skräckgenren men som samtidigt har ett ben kvar i vardagen och realismen. Kanske är den lite för rå och äcklig för min smak emellanåt, men som sagt egentligen är det här ju inte min genre och jag kan tänka mig att det ändå finns en stor målgrupp bland ungdomar och även vuxna. Boken har ett högt tempo och sättet författaren skriver på med ganska korta, avhuggna meningar och snabba klipp mellan karaktärer och miljöer känns ibland också som en film eller tv-serie. Jag vet inte om böckerna kommer att filmatiseras, men de skulle verkligen passa som det. Nu ska det bli spännande att se om serien håller hela vägen, om alla lösa trådar kommer att knytas ihop i den avslutande delen i trilogin.

Jorden vaknar är utgiven av Natur och Kultur och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

The Hate U Give

The hate u giveSå har det äntligen blivit av att jag läst en av det senaste årets största snackisar – The Hate U Give av Angie Thomas. Boken handlar om Starr som tvingas bli vittne till sin kompis död. Och inte vilken död som helst heller, han blir skjuten av en polis. Av en vit polis. Själv är Starr svart och det är, eller rättare sagt var, Khalil också. Och det är just rasism som är det största temat i boken, även om den också fokuserar mycket på gäng, kriminalitet, att växa upp i en förort och att våga vittna trots hot. Det handlar också om utanförskap. Om att hitta sin egen identitet när man tvingas vara två helt olika personer. Om att vara i mitten av två världar som aldrig möts, aldrig får mötas, aldrig ska mötas. Det handlar om relationer, familjerelationer, vänskapsrelationer, släktrelationer, kärleksrelationer, gängrelationer. För vi alla är en del av något annat, ett större sammanhang. Och vi alla är olika beroende på vilket sammanhang vi för tillfället befinner oss i. Men boken handlar också om mod. Om att våga tro på människans förmåga att förändra och om att våga använda sin röst för att skapa förändring.

Det här är en otroligt välskriven bok. Den är mörk, den handlar om ett enormt stort och svårt ämne, men det finns också värme, humor och hopp i en bra balans. Det finns karaktärer man bara vill krama om, det finns meningar man vill stryka under och rama in, det finns avsnitt man har svårt att sluta tänka på och det finns massor att lära sig av i boken. Jag vet att det är många skolor och lärare som använt sig av boken i sin undervisning och jag hoppas fler gör det, den borde nästan vara obligatorisk läsning för alla ungdomar även här i Sverige, för vi är absolut inte förskonade från rasism eller gängbildningar här heller.

The Hate U Give finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Det handlar om oss

Det handlar om ossHäromkvällen sträckläste jag ut ungdomsboken Det handlar om oss. Boken handlar om Johan och Malin, två sinsemellan väldigt olika personer som träffas och faller handlöst för varandra. Johan är en populär kille som verkar ha allt. Han är snygg och spås ha en lysande framtid som hockeyspelare. Malin är nyinflyttad i Östersund och för henne innebär flytten att hon kan fortsätta träna och tävla med sin häst, med siktet inställt på SM i dressyr. Det stora problemet mellan Johan och Malin är att Johan inte alls gillar hästtjejer – och att Malin har dåliga erfarenheter av hockeykillar.

I baksidestexten står det att ”Det handlar om oss är en berättelse för unga vuxna om kärlek och vänskap. Om att växa och utvecklas som människa. Om att passa in. Om att utmana sina värderingar och om att upptäcka att den spikraka vägen till framtiden inte är så spikrak som man tror”. Det är en rätt bra beskrivning. Det här är en bok som främst handlar om relationer och om att mogna, växa upp, hitta sin identitet. Egentligen en ganska traditionell ungdomsbok alltså, men ovanligt välskriven. Häst- och hockeytemat ger dessutom en extra krydda. Jag som älskar hästar tycker att det är jättekul med en hästbok som har lite äldre huvudpersoner än de flesta andra hästböcker brukar ha. Jag har noll koll på hockey, men upptäckte att det faktiskt var riktigt kul att läsa om den världen också och få en inblick även i den sporten. Jag gillar verkligen att boken utspelar sig i Östersund. Dels för att det alltid är kul med böcker som utspelar sig ute i landet, på andra ställen än typ Stockholm, men dels också för att jag har spenderat en hel del tid i just Östersund, bland annat gifte jag mig där 🙂 Det är alltid roligt att läsa böcker om miljöer man väl känner till, tycker jag.

Det här är Åsa Ringdahls debut och jag är definitivt sugen på att läsa mer av henne, så jag hoppas hon fortsätter skriva. Det handlar om oss är utgiven av Hoi förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

 

 

Jag, En

Jag, EnFör någon vecka sedan läste jag ut Jag, En av David Levithan. Det var en bokcirkelbok, men tyvärr kunde jag inte gå på träffen där boken diskuterades. Synd, för det uppstod verkligen många tankar under läsningen av denna bok.

Jag, En handlar om en person som varje morgon vaknar upp i en ny kropp. Hen har ingen aning om ifall hens kropp är ljus eller mörk, tjock eller smal, kille eller tjej när hen vaknar upp på morgonen. Så har det varit för En så länge hen kan minnas. Den kropp som han föds i kan bo vart som helst inom ett visst begränsat område i USA, se ut hur som helst och leva vilket slags liv som helst, men den som kroppen tillhör är alltid 16 år gammal, precis som att En alltid befann sig i tolvåriga kroppar när En själv var tolv och sexåriga kroppar när En själv var sex. Det här är alltså något som En numera är van vid och som En har accepterat. En är som ett flyktigt spöke som lever olika personers liv och träffar många olika personer, men bara under en enda dag. En lämnar alltså inga bestående intryck, har inga egna vänner, har inget eget överhuvudtaget, utan lever helt enkelt andras liv. En har tillgång till personens minnen och erfarenheter och kan därför leva personens liv precis som vanligt. Det kräver en enorm kapacitet att anpassa sig, och det behärskar förstås En till fulländning. Men en dag, den dag som berättelsen inleds, sker något annorlunda.

En vaknar och befinner sig i Justins kropp. Justin har en flickvän som heter Rhiannon. En gillar inte Justin som person alls, han är dryg och behandlar inte sin flickvän särskilt väl. Men han kommer snabbt att börja gilla Rhiannon och han bestämmer sig för att ge Rhiannon ett oförglömligt minne den enda dag han kan. Dagen efter är ju Justin tillbaka i sin vanliga kropp och är lika dryg mot Rhiannon som vanligt. En däremot befinner sig i Leslie Wongs kropp. En försöker leva hennes liv som vanligt, men kan inte sluta tänka på Rhiannon. En bara måste träffa henne igen. Nu uppstår en slags kärlekssaga som förstås är helt omöjlig. Hur kan man bli kär i någon som hela tiden byter kropp och utseende? Hur kan man ha ett förhållande när man aldrig vet i vilken skepnad den andre parten dyker upp, vart hen bor eller har för sysselsättning? Hur kan man vara tillsammans med någon när man aldrig vet hur framtiden ser ut? Det är dömt att misslyckas och Rhiannon är oerhört skeptisk. Dessutom är hon ju tillsammans med Justin fortfarande. Men En är envis.

Det här var verkligen en läsupplevelse. Till viss del kan man tycka att boken blir lite tjatig och tråkig med alla upprepningar. För varje ny dag måste ju författaren beskriva en ny karaktär vars kropp En vaknar upp i, och då måste ju miljön och den personens relationer och liv beskrivas, vilket blir lite tjatigt i längden. Men det uppvägs av allt det andra. Det jag gillar allra mest är det tänkvärda, det filosofiska. Hur mycket betyder utseende egentligen? Är det personen eller kroppen man blir attraherad av? Boken är också ett starkt inlägg i hen-debatten. En är nämligen könslös. Hen vaknar ju upp i nya kroppar hela tiden och beskriver själv såhär: ”Jag tänkte inte på mig själv som pojke eller flicka – det har jag aldrig gjort. Jag brukade bara se mig som pojke eller flicka under en dag. Det var som en ny uppsättning kläder.” Jag gillar också de ögonblicksbilder man får av alla karaktärers liv, man får en riktigt bra inblick i hur olika liv vi alla kan leva trots att man är lika gammal och bor i samma land. Ni förstår säkert varför det här är en bra bokcirkelbok, det uppstår mycket tankar under läsningen och det finns hur mycket som helst att diskutera.

Jag har aldrig läst något av David Levithan innan, men jag blir naturligtvis nyfiken på vad han som författare mer kan åstadkomma med tanke på att han fått den här helt makalösa bokidén med en figur som byter kroppar och därmed liv varje dag. Han har också skrivit en bok ur Rhiannons perspektiv, En annan, som jag definitivt kommer att läsa. Men han har också skrivit andra böcker med andra karaktärer. Dessutom ska tydligen Jag, En filmatiseras. Den vill jag se, det känns som att det här är en bok som passar mycket bra som film.

Norra Latin

Norra LatinIdag börjar diskussionen av Norra Latin i Barnbokscirkeln på Facebook. Det är en rejäl bok på närmare 600 sidor som handlar om två tjejer, Tamar och Clea, som båda börjar i ettan på gymnasiet. De har valt att gå på skolan Norra Latin i Stockholm, på teaterprogrammet. Det är en skola med gamla anor dit det krävs antagningsprov och bra betyg för att ta sig in. Clea har haft många roller trots att hon inte ens börjat gymnasiet ännu och hennes mamma, som nu är en populär skådespelerska, gick på Norra Latin, så det var självskrivet för Clea att även hon skulle gå där. Tamar hade det inte lika enkelt. Hon har bott i Östersund och bara spelat teater där i en lokal teatergrupp. Men hon brinner för teatern och har alltid velat gå på Norra Latin. Det visar sig dock att det kanske inte var bara hennes talang som gjorde att hon kom in på skolan…

Tamar har svårt att få vänner i sin nya klass. Clea däremot befinner sig ständigt i klassens centrum. Inte minst sedan hon blir ihop med den berömda filmstjärnan Jack Helanders son Tim. Men Tim mår inte bra och drar tyvärr ner Clea i sitt mående och destruktiva leverne. Tamar är kär i Clea och vill inget annat än att Clea och Tim ska göra slut så Clea blir glad som förut igen. Det dröjer inte långt in på den nya terminen innan de får höra en spökhistoria, eller vandringsägen, som handlar om skolan och om en elev som tidigare gått på skolan, vid namn Erling Jensen. Många tror att det är just en historia utan sanning, men Tamar blir varse om att det i allra högsta grad är en sann berättelse. Tamar ser Erling och han vill ha hennes hjälp.

Jag vill inte avslöja mer om boken, men den är riktigt, riktigt spännande. En bladvändare. Jag blir glad för att jag får ta del av teatervärlden och jag älskar alla citat och hänvisningar till böcker, filmer och pjäser. Författaren Sara Bergmark Elfgren är känd för sin och Mats Strandbergs triologi Cirkeln och för podcasten De dödas röster. Att hon kan skriva så man blir fängslad visste jag förstås sedan tidigare, men jag blev ändå förvånad över att jag, som stressad heltidsjobbande och halvtidspluggande småbarnsförälder, lyckades sluka denna tjocka bok utan att knappt märka av dess längd. Men visst, ska man vara lite hård så finns det ändock transportsträckor som skulle kunna plockas bort. Språket är lättläst och det flyter på så bra. Porträtten av Tamar och Clea känns också väldigt levande, liksom beskrivningen av byggnaden Norra Latin. Omslaget är underbart, det fastnade jag ordentligt för. Den realistiska grunden med skolvardagen och tjejernas liv utanför skolan känns väldigt realistisk. Den övernaturliga delen är också lagom tycker jag som egentligen inte alls brukar läsa sånt. Det är magiskt och övernaturligt emellanåt, men det övergår aldrig till regelrätt fantasy. Den som tror och hoppas på regelrätt skräck får dock leta vidare, här är det mer en touch of övernaturligt, á la Maria Gripe eller Ingelin Angerborn. Så det beror nog mycket på vad man har för förväntningar, det är ju en rejält hypad bok. Men jag gillade boken och kommer definitivt att rekommendera den till flera av mina låntagare som jag också tror kommer att gilla den. Och det här är en bok som många lär gilla, såväl unga som vuxna. Bäst av allt är att detta är den första delen i en planerad serie, Stockholmsserien, och jag är grymt nyfiken på hur författaren kommer att fortsätta. Om det kommer att vara samma huvudkaraktärer, om kommande böcker utspelas i samma miljö och så vidare. Ser verkligen fram emot fortsättningen.

Norra Latin är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

#seriöstdeträckernu

Marie-Chantal Long har tagit sig an ett obekvämt, men högst aktuellt ämne i sin senaste bok #seriöstdeträckernu. Boken handlar om Malou och hennes kompisar Fina och Ayaan. Malou har tröttnat på de dick pics som hon och hennes kompisar allt oftare får. Men hon vill ändå kunna fortsätta sig av sociala medier. Därför tänker hon ut en plan: utan att avslöja sin identitet ska hon, Fina och Ayaan leta rätt på de skyldiga och få dem att sluta skicka sina vidriga bilder. Planen är riktigt bra, men det visar sig ju tyvärr vara så att planer sällan fungerar helt som det är tänkt…

Som sagt, boken handlar om ett viktigt, brännande ämne, men tyvärr lyckas den inte beröra mig. Den når inte ända fram. Dels känns det som att jag läst detta förut, även i vuxenböcker. Inte just om dick pics, men om tjejer/kvinnor som gaddar ihop sig för att ge killar/män en läxa på grund av deras beteende. Karaktärerna känns platta, de engagerar mig inte. Boken gav alltså inte mig någon djupare läsupplevelse. Men det är en bra bok att använda som utgångspunkt för diskussioner. Det finns många intressanta ämnen och frågor i boken, så som könsroller, makt, vad som är okej och inte, vad som är brottsligt och inte, och så vidare. Kanske hade boken kunnat beröra mer om den varit längre. Just nu kommer man inte riktigt ner på djupet i de många intressanta frågorna och man lär som sagt inte heller känna karaktärerna särskilt väl. Samtidigt förstår jag att författaren troligen valt att hålla boken ganska kort just för att många ska kunna ta del av den och för att den ska fungera bra som diskussionsunderlag. #seriöstdeträckernu är utgiven av bokförlaget Opal och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

 

Vi kommer snart hem igen

Vi kommer snart hem igen (inbunden)I lördags var det förintelsens minnesdag (27/1) och jag passade på att skylta om det på biblioteket. Vi har fått in en fin utställning från Forum för levande historia som heter Aldrig mer – Om folkmord. Det är viktigt att synliggöra, och att aldrig glömma det som hänt.

Häromdagen fick jag också en fin bok som handlar om samma ämne. Vi kommer snart hem igen heter den och den är skriven och illustrerad av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting. Det är en seriebok som alltså handlar om förintelsen. Den är indelad i olika kapitel: förord, Tobias, Livia, Selma, Susanna, Emerich, Elisabeth, Andra världskriget, Ordlista och Vill du veta mer. Förordet, som är skrivet av Jessica Bab Bonde, berättar om den här bokens viktigaste personer, nämligen just Tobias, Livia, Selma, Susanna, Emerich och Elisabeth. De var alla barn eller ungdomar under förintelsen och den här boken består alltså av deras berättelser. De här personernas liv började precis som ditt och mitt, med mat, kläder, familj, vänner och samma tankar och funderingar och bekymmer som alla andra barn. Men så plötsligt förändrades deras liv. För vissa långtsamt, för andra mer drastiskt över en natt. De fick inte längre gå på vissa gator, inte leka med andra barn i parken, inte gå i skolan, de tvingades flytta, det finnas inga pengar, ingen mat. Det blev ransonering, föräldralösa gatubarn fyllde trottoarerna, barn och äldre dog av undernäring, barnen tvingades arbeta, de blev misshandlade, tvingades gömma sig. All glädje, trygghet och vanlighet försvann. Samtidigt pågick livet precis som vanligt för andra människor runtomkring dem. En del protesterade, andra låtsades inte se, eller brydde sig inte. Så småningom skickades folk iväg till koncentrationsläger eller förintelseläger, både män, kvinnor och barn. Där blev de tilldelade ett fångnummer. Som Tobias berättar ”Vi förvandlades till något annat än människor, något som det var lättare att döda. Vi fick ett fångnummer. Jag var ingen människa längre. Jag var ett nummer”. Tobias berättar också att när han var sex år satt han gömd på en vind i en månad och tjugo dagar för att inte nazisterna skulle hitta honom.

Vi får också ta del av de andra personernas öden, som Livia som så länge önskat sig en röd cykel och äntligen fått en på sin födelsedag. Men det dröjer inte länge förrän det bestämdes att judar inte längre får ha fordon, så hon måste lämna ifrån sig den till myndigheterna. Eller Elisabeth, vars familj slets isär: ”Vi duschades och håret rakades av. Det var sista gången jag såg mamma och mina yngre systrar Magdalena och Judith. Mamma var 41 år då. Mina systrar var 14 och 12 år”. Livia berättar också att hon aldrig fick krama sin pappa en sista gång och att även hon duschades och rakades: ”de tog ifrån oss det sista av vår mänskliga värdighet. Vi såg alla likadana ut”. Selma berättar att tyskarna sköt hennes bror Samuel ute på gården till hans flickväns hus för att han trotsat utegångsförbudet när han hjälpte flickvännen och hennes mamma att flytta till det judiska ghettot. Hon berättar också: ”Ghettot skulle tömmas på alla som inte kunde arbeta. Barnhem, sjukhus och ålderdomshem tömdes. Vi fick ställa upp oss på gårdarna och de gamla, sjuka och barnen rensades ut”. Emerich berättar att han såg sig i en spegel efter att ha blivit befriad: ”Jag såg ett skelett med levande ögon. Jag var 21 år, 175 cm lång och vägde 34 kilo”.

Det är ett svårt ämne att ta in, personernas öden är förstås oerhört gripande, men det är svårt att föreställa sig att det verkligen har hänt och hela händelseförloppet är såklart ännu svårare att förstå. Men serieformatet och den enkla, men berörande texten gör det lite enklare att närma sig ämnet. Och som sagt, det är så viktigt att belysa det och det är bra att det ges ut sådana här böcker nu medan det faktiskt fortfarande finns möjlighet till vittnesskildringar. Serieformatet gör att det också mer tillgängligt för alla. Som ni förstår så öppnar boken såklart upp för samtal, det är det som är meningen med den. Och det finns också en lärarhandledning till den. Boken innehåller också tidslinje och kartor för att ytterligare underlätta.

I boken skildras också personernas första möten med Sverige, för alla har ju kommit hit efter sina upplevelser i sina respektive hemländer. Och detta tänker jag kan vara skönt att läsa om för dagens flyktingar som kommer till Sverige. Igenkänning och även där en öppning för samtal.

Det här är en måste-bok för samtliga skolor. Den vänder sig till barn ungefär från 11 år och jag tänker att det kan vara bra att de inte är så mycket yngre än så, det är trots allt ett svårt ämne. Men det är viktigt, oerhört viktigt, så jag hoppas att alla mellan-, hög- och gymnasieelever får ta del av boken och gärna alla vuxna också. För det finns absolut ingen övre åldersgräns. Berättelserna är så gripande och rörande så de hade kunnat stå för sig själv, men de blir extra levande tack vare Peter Bergtings otroligt uttrycksfulla, mörka och realistiska bilder.

Vi kommer snart hem igen är utgiven av Natur & Kultur och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

 

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att jag

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert ...Jag trodde att jag hade skrivit om den här boken för länge sedan, men tydligen hade jag inte det. Vi hade den som bokcirkel i gruppen Barnbokscirkeln på Facebook för några månader sedan och nu när jag läste Johanna Nilssons senaste, augustiprisnominerade, bok som heter För att väcka hon som drömmer, så kom jag att tänka på att jag nog inte skrivit om denna. Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med är den långa, men häftiga titeln.

Jag är ju ett stort fan av Johanna Nilsson, men denna hade jag lite svårt för. Den har en intressant handling, det börjar med att sju personer får ett mejl från någon som kallar sig Ikaros. Sju helt olika personer som till synes inte har något gemensamt. I mejlen finns ett lösenord till en blogg där Ikaros räknar ner till den dagen då hen tänker ta sitt liv. I boken får vi sedan följa de olika karaktärerna och deras tankar kring det som de läser om Ikaros. Det skiljer sig ganska mycket åt hur de reagerar. En av karaktärerna är Emil. Han blir som besatt – han vill rädda Ikaros till varje pris. En annan karaktär är Karim. Han drabbas också av Ikaros texter, men på ett helt annat sätt, han vill ta Ikaros hand och flyga tillsammans mot döden. Boken blir lite hattig på grund av att vi får följa så många olika karaktärer och det skiftar mellan olika händelser, platser, karaktärer och tankar på ett sätt som gör att man inte riktigt får någon fördjupad förståelse för karaktärerna. Boken ger ett lite splittrat intryck och den upplevs inte så trovärdig. Dock innebär det inte att boken inte skulle vara läsvärd – tvärtom. Johanna Nilssons poetiska språk är som vanligt helt underbart. Jag gillar också själva idén väldigt mycket, den ger upphov till ganska mycket tankar och funderingar. Dessutom gillar jag också verkligen att författaren vågar ta sig an ett så tabubelagt och svårt ämne som självmord och skriva om det för ungdomar.

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.