Jag har länge tyckt om barnboksskaparen Axel Schefflers illustrationer. Han jobbar ofta med författaren Julia Donaldson och de skapar fantastiska bilderböcker tillsammans. Böckerna om Gruffalon är väl de mest kända. Men de har också skrivit ett par böcker om den lilla draken Zogg som är jättefina.

Den första boken heter Zogg den lilla draken och den handlar om när Zogg började i drakskolan för att lära sig allt som en fullvuxen drake måste kunna, typ spruta eld, flyga och skrämma folk. Men det visar sig inte vara så enkelt som Zogg först trodde. Exempelvis råkar han sätta eld på sin egen vinge när han ska lära sig spruta eld och kraschar mot ett träd när han ska lära sig flyga. Egentligen handlar boken förstås om att våga pröva nya saker även om man tror att det är alldeles för svårt. Något som ju också människobarn måste göra många gånger under sin uppväxt. Det är därför en bok att känna igen sig i också, trots drakarna som är ganska tokroliga. Och som tur är så behöver ju inte alla vara lika, tvärtom, allas bra egenskaper och kunskaper är användbara på olika sätt och i olika situationer.

Den andra boken heter Zogg och de flygande doktorerna. Här har Zogg fått jobb. Han flyger världen runt med de flygande doktorerna Riddare Banér och Prinsessan Sofi på ryggen. Sofi delar ut medicin och Banér opererar. Tillsammans hjälper de såväl sjöjungfrur och enhörningar som lejon. Tyvärr tycker inte Sofis farbror Kungen att det passar sig för en prinsessa att vara flygande doktor, så han låser in henne i slottet. Men så blir han själv sjuk. Kan Zogg och de flygande doktorerna hjälpa honom? Även här finns lite djupare teman, till exempel att man faktiskt kan bli vad man vill även fast man är en prinsessa.

Det är Lennart Hellsing som har översatt texten till den första boken och Ulf Stark den andra. Och texterna är dessutom på rim, vilket förstås bidrar ytterligare till varför de här böckerna är så bra.

Böckerna är utgivna av Alfabeta och finns bland annat att köpa på Adlibris (här och här) och på Bokus (här och här).

Jag har fått hem många fina pysselböcker på sistone.

Först ut är tre pysselböcker med Smurfarna. De är samtliga utgivna av bokförlaget Semic.

   

  • Smurfarna börjar skolan – med siffror och bokstavskul innehåller dels en smurfberättelse och dels klassiska pyssel som finn fem fel och labyrinter, men också en hel del lärorikt om siffror och bokstäver.
  • Smurfarna – pysselkul med stickers är en klassisk pysselbok som bland annat innehåller labyrinter, bildpussel, seriestrippar, finn fem fel, från prick till prick och så förstås massor av smurfar och flera ark med smurfklistermärken som en rolig bonus.
  • Smurfarna – Hitta Snickarsmurfen och hans tidsmaskin är en titta-och-hitta-bok. Det är en lärorik bok som innehåller bilder från olika tidsåldrar, till exempel forntiden, vikingatiden, piraternas tidevarv och den industriella revolutionen. På var och en av de myllrande, färgglada, smurffyllda bilderna är det tänkt att man ska leta efter olika detaljer.

Boken Djuren i skogen av Sarah Sheppard är ju väldigt populär och även här finns en hel serie pysselböcker där de charmiga och fina djuren är i fokus. De är utgivna av Rabén & Sjögren.

  • Djuren i skogen – lär mig bokstäver har förstås bokstäver i centrum och här kan man bland annat lära sig skriva de olika bokstäverna, klura på vilken bokstav djuren i skogen börjar på och färglägga bokstäver. Det finns också korsord, labyrinter, finn fem fel och många andra pyssel. Dessutom finns ett stort ark med klistermärken i mitten av boken. Vänder sig till barn mellan 4-6 år.
  • Djuren i skogen – lär mig skriva fokuserar förstås också på bokstäver, men mer på att skriva, så här kan man till exempel hitta uppgifter som att leta efter gömda ord, para ihop bild och text samt fylla i de bokstäver som saknas. Men även här finns korsord, labyrinter, finn fem fel och andra liknande klassiska pyssel och klistermärken. Denna pysselbok vänder sig till 5-8 år.
  • Djuren i skogen – lär mig naturen vänder sig till barn mellan 5-8 år som vill lära sig mer om djuren och naturen. Här finns exempelvis djurquiz, labyrinter, finn fem fel, gissa bajset, rita rätt antal ben på djuren och mycket annat skojigt.
  • Djuren i skogen – lär mig siffror vänder sig till barn mellan 4-6 år och handlar om att lära sig siffrorna på ett lekfullt sätt med pyssel som att räkna djurens ben, färglägga efter siffror, labyrinter, ringa in djur och dra streck mellan siffror.
  • Djuren i skogen – lär mig räkna handlar också om siffror, men den vänder sig till lite äldre barn, 5-8 år och fokuserar på räkning. Här är det liknande pyssel som i föregående bok, men med lite högre svårighetsgrad.
  • Djuren i skogen – lär mig engelska handlar om att lära sig engelska, världens största språk, på ett lekfullt sätt, med uppgifter som att lära sig säga hej på engelska och vad veckodagarna heter på engelska. Boken vänder sig till barn mellan 5-8 år.

Jag lär mig är en serie aktivitets- och pysselböcker där det finns fokus på allt ifrån bokstäver, siffror, skriva, räkna och engelska till kroppen, rymden och trafik. Böckerna är illustrerade av Ingela P Arrhenius och det är Rabén & Sjögren som gett ut dem. Nu har det kommit två nya böcker i serien.

   

  • Jag lär mig storstäder låter oss följa med till storstäder runt om i världen. Man kan räkna godis på en bazar i Istanbul, måla tavlor som Picasso och klistra pyramider i Egypten. Här finns många roliga och lärorika pyssel med geografi och världens storstäder i centrum. En del pyssel är lätta, andra är svårare. Boken vänder sig till barn mellan 6-9 år.
  • Jag lär mig Sverige är en pysselbok där man får lära sig mer om vårt avlånga land. Man får till exempel lära sig skriva med runtecken, lära sig om drottningar och kungar, måla dalahästar och träffa landskapsdjuren. Även här är pysslen av olika svårighetsgrad och det finns klistermärken. Målgruppen är även här 6-9 år.

 

För några år sedan kom en bilderbok som hette Är det du, mämmä. Den handlade om Lilla Lammet som efter en lång vinter äntligen fick komma ut och äta färskt gräs och röra sig fritt. Men tyvärr kommer Lilla lammet bort från sin mamma. Vi får följa lammet när det letar efter sin mamma. Det blir en upptäcktsfärd på bondgården där Lilla lammet träffar på en humla, en tupp, ko och flera andra djur. Det blir roligt för den lilla läsaren när lammet gång på gång hör fel. En ko blir en sko, en mus blir ett hus, en katt blir en hatt. Till slut får Lilla lammet såklart ett ja på sin fråga Är det du, mämma?.

Jag tyckte mycket om den bilderboken och har läst den många gånger för mina barn. Nu är uppföljaren äntligen här. Kan inte sova, mämmä heter den och den handlar också om Lilla Lammet och dess äventyr på bondgården. I den här boken har Lilla lammet svårt att sova. Mämmä föreslår att hon ska räkna får, det har man gjort i alla tider. Plötsligt börjar stjärnorna tändas på himlen. De bildar vackra figurer. Lilla lammet är törstig. Hon vågar egentligen inte gå till bäcken men gör det ändå, trots att hon är rädd för vargen! Det blir ett litet äventyr där hon tror att hon träffar vargen, men det lilla barnet som tittar i boken kan se att det är räven, ugglan och haren.

Båda böckerna är jättefina. De handlar om spännande äventyr, men det är lagom spännande för den lilla läsaren. Det är också mycket humor i böckerna, lite tokroligt sådär som så ofta uppskattas av barnen. Jag tror att jag gillar dem mycket eftersom det leks med språket och att det är där en hel del av humorn ligger. Man får lära sig en del om livet på en bondgård och det finns mycket att prata om. Kärleken mellan lammet och hennes mamma är så vackert skildrad. Dessutom är illustrationerna av Mia Maria Güettler oerhört fina. Böckerna om Lilla Lammet och Mämmä är skrivna av Stefan Casta och de är utgivna av Opal. Den senaste boken, Kan inte sova, mämmä finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Tidigare i år recenserade jag Ninna och sjukhusfåglarna. Det finns också en annan bok om Ninna som heter Ninna och syskongrodden. Såhär står det på baksidan till boken:

En gul kväll kanske man sitter på busshållplatsen. Det luktar regn, alla är nervösa.

-Ninna, du ska få ett syskon.

Man blir helt yr i bröstet och varm i hjärnan och säger:

-Jag vet.

Och den ska heta Barbie.

Precis som tidigare böcker om Ninna har även denna bok ett helt eget språk, såväl i text som i bild. Boken berättar om hur en bebis växer i sin mammas mage, men att det faktiskt inte är alla mammor som kan få dit sina bebisar hemma utan en del behöver hjälp av doktorn. Det är slumpen som bestämmer.

Slumpen bestämmer allt,

fastän hon är så busig.

Hon bestämmer

om det ska bli barn

om det ska bli storm

eller om det ska bli ananas till efterrätt.

Jag gillar det, att boken poängterar att det inte finns ett sätt att få barn på och också att en del inte kan få några barn alls eller bara ett barn. Och det är så fint skildrat när storasyster Ninna möter sitt lilla syskon för första gången. Språket i Ninna-böckerna är så poetiskt och berättelserna rymmer alltid fler lager. Det finns mycket att prata om och diskutera, såväl i text som i bild och det är också berättelser som man ofta kan tänka på även långt efter läsningen. Ninna och syskongrodden är inget undantag, den är jättefin.

Boken är skriven och illustrerad av Matilda Ruta och utgiven av Natur & Kultur. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

En dag säger Charlies föräldrar att han ska få en liten syster. Fast han inte tjatat om det alls. I början är lillasyster osynlig och när hon väl föds är hon fortfarande jätteliten. Ändå tar hon väldigt mycket plats. Det visar sig att det finns både bra och dåliga saker med lillasystrar. Men Charlie tycker att det bästa med hans lillasyster är just att han får vara hennes storebror.

Min lilla syster är en otroligt fin bok om syskonskap, skriven av Astrid Desbordes och illustrerad av Pauline Martin. Illustrationerna är jättefina, charmiga, i mild färgskala. Och texten är så fin så man nästan vill gråta emellanåt, det knyter sig i magen. Det här är syskonskap när det är som bäst och det är så fint att ha den här boken för att kunna förmedla det till sina barn. Boken är så fylld av glädje, lycka, kärlek och värme, precis det man vill förmedla till sina barn vid läggdags eller när man ska berätta att ett syskon ska komma till familjen.

Ni förstår kanske att jag varmt rekommenderar Min lilla syster. Den är utgiven av Natur & Kultur och finns bland annat att köpa hos Adlibris och hos Bokus.

Mamma och pappa och jag. Det här är bra. Så här ska det vara. Men vem är den där stora killen som hoppar upp och sätter sig i vägen i mammas knä? En storebror! Vad gör han här?

Tvåan är en rolig bok om att få syskon som är annorlunda de flesta andra syskonböcker – den är nämligen skriven ur den nyföddas synvinkel! Bokens huvudperson är Ella, en liten, liten bebis som skriker, kissar och drar folk i håret. Och som trivs alldeles utmärkt med tillvaron. Åtminstone ända tills de kommer hem från BB och hon möter storebror Alfred. Han är en ful snorig kille med utstående öron. Åtminstone tror Ella det från början. Så småningom upptäcker hon att en storebror är ganska bra att ha ändå, och han är faktiskt varken ful eller har utstående öron.

Jag gillar Tvåan just för det humoristiska perspektivet. Det faktum att boken är skriven ur den nyföddas synvinkel gör att man kan avdramatisera syskonavundsjukan lite. Det gör också att det blir enklare att prata kring det här med att få syskon och man får chansen att se på det ur ett annat perspektiv.

Tvåan är skriven av Per Nilsson, illustrerad av Emelie Östergren och utgiven av Alfabeta bokförlag. Boken finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jojo klättrar upp på stolen. Du ska få gröt och en lillasyster, säger pappa.

Så inleds bilderboken som har just den titeln – Du ska få gröt och en lillasyster. Boken handlar om Jojo som ska få en lillasyster. Jojo gör plats för sin syster där hemma och efter en lång, lång väntan kommer så äntligen lillasyster Kerstin. Men som vanligt i syskonböckerna så blir det inte riktigt som Jojo hade tänkt sig. Istället för att lillasyster ska sova i Jojos rum sover hon hos mamma och pappa. Istället för att lillasyster ska få sitta i Jojos knä är det mamma och pappa som får ha henne i famnen. Jojo blir arg, det var ju Jojo som skulle få en lillasyster, inte mamma och pappa! Men så småningom förstår Jojo att Kerstin visserligen är Jojos lillasyster, men också mammas och pappas barn, mormor och farfars barnbarn. Hon är allas, fast också sin egen person.

Du ska få gröt och en lillasyster är en humoristisk bok på temat syskonskap. Den är inte på rim, men har en härlig rytm och melodi i språket. Illustrationerna är i en färgglad, men mättad färgskala och påminner lite om oljemålningar. Solja Krapu-Kallio har skrivit boken och Anna Bengtsson har illustrerat. Boken är utgiven på Alfabeta bokförlag och den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Minstingen är en speciell bilderbok som vänder sig såväl till föräldrar som till föräldrar och jag tänker mig att den också passar bra som syskonbok eftersom många nyblivna storasyskon har många frågor om den lilla bebisen.

När en ny bebis kommer till en familj börjar en intensiv lära känna varandra-period och det är just detta som Minstingen handlar om. För bebisar finns det massor av bilder på bebisar att titta på i den här boken, bebisar som gråter, äter, kissar, tittar, och allt annat som bebisar gör. För föräldrar innebär boken en spännande upptäcksresa in i den nya, okända värld som man som förstagångsförälder nu ska dyka in i. Och tillsammans med ett storasyskon kan man både titta bak på vad storasyskonet själv har varit med om och titta fram emot när den nya bebisen ska gå igenom alla dessa utvecklingssteg.

Minstingen är en annorlunda bilderbok, den har en humoristisk och träffsäker text och humorn kan nog uppskattas lika mycket av barnen som av de vuxna. Bilderna är också något som sticker ut, även här är det mycket glimten i ögat och även färgvalet är lite speciellt eftersom det främst är beige, orange, turkos och svart som används. Men det är en riktigt bra bilderbok och här hemma uppskattas den av alla fyra barnen.

Minstingen är skriven och illustrerad av ISOL. ISOL var 2013 års mottagare av ALMA-priset (Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne), som är världens största barn- och ungdomslitteraturpris. Isol är en omtalad och spännande illustratör, författare och musiker från Argentina som fått mycket uppmärksamhet världen över för sina bilderböcker. Minstingen är utgiven av Alfabeta och kan bland annat köpas på Adlibris och på Bokus.

Att få syskon innebär ju i de flesta fall en viss omställning. Men att få ett litet syskon som är sjukt eller prematurfött kan innebära en ännu större omställning. Kanske måste syskonet ligga en längre tid på sjukhuset. Kanske hamnar dessutom bebisen på ett sjukhus i en annan stad. Kanske måste föräldrarna turas om att vara hemma med storasyskonet och på sjukhuset med lilla syskonet. Kanske är det lilla syskonet extra infektionskänsligt så storasyskonet inte kan gå på förskolan som vanligt. Och så vidare, det kan vara mycket som blir annorlunda. Sådant belyses inte heller i vanliga syskonböcker, så det kan vara svårt dels för storasyskonet att skapa igenkänning och dels att förbereda sig eller få en förståelse för vad som händer.

Jag födde själv en flicka för tidigt för fyra år sedan. Hon hade syrebrist inne i min mage och behövde ligga i kylbehandling fyra dygn och i respirator i flera veckor. Hon sondmatades och det tog fem veckor innan hon skrevs ut från neo. Samma år kom boken Min pyttelilla minibror, vilket är den första delen i serien om syskonen Alva och Nils. Den belyser just det här med att få ett syskon som är prematur. Alva blir storasyster till Nils som föds alldeles för tidigt och han måste bo kvar på sjukhuset länge eftersom han är så liten. Alva tycker att han lika gärna kan stanna där, för han är så tråkig där han ligger. Dessutom måste man vara tyst hela tiden och det är faktiskt väldigt svårt tycker Alva. Ett annat tema i boken är den vanliga syskonavundsjukan som ju ofta uppstår när ett nytt syskon dyker upp i bilden och storasyskonet undrar om mamma och pappa kommer att glömma bort hen nu. Längst bak i boken finns också en förklarande ordlista där svåra sjukhusord förklaras.

Min pyttelilla minibror är skriven av Linn Utbult och har färgglada, fina, retroinspirerade illustrationer av Maria Söderberg. Det är Idus förlag som har gett ut boken och den finns bland annat att köpa på Adlibris.

Jag brukar vinka till en sten är en bok om ett tungt ämne. Den handlar nämligen om ett litet barn som förlorar sitt syskon redan då han är en nyfödd bebis. Lillebror blev väldigt sjuk och tvingades åka ambulanshelikopter och ligga i respirator. Sedan dog han. Huvudpersonen fick aldrig leka med sin lillebror. Istället ligger lillebror begravd på kyrkogården, intill en sten. Huvudpersonen brukar vinka till stenen och låtsas att det är lillebror han vinkar åt.

Boken tar som sagt upp ett tungt ämne. Trots att ämnet är tungt så är det en hel del barn som drabbas av detta varje år och jag tycker att det är superbra att sådana här böcker finns så att de kan känna igen sig och få sina känslor bekräftade. Texten skildrar på ett väldigt bra sätt hur det faktiskt är att vara nära anhörig till ett barn som är svårt sjukt och sedan dör. Jag har lite svårt för illustrationerna som känns lite för vuxna i en barnbok, men de är detaljerade och känslofyllda. Boken vänder sig till barn mellan 3-6 år.

Jag brukar vinka till en sten är skriven av Karin Askerin, illustrerad av Mattias Kvick och utgiven av Idus förlag. Boken finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.