Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

april 2019
M T O T F L S
« mar    
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  

3-6 år

Johan & Johanna & skogsmaskinerna

Johan & Johanna och skogsmaskinernaNär man bor i Norrland är det inte helt ovanligt att man ser skogsmaskiner efter vägarna eller att barnen i skolan och förskolan har föräldrar som jobbar som maskinförare i skogen eller med att köra timmerbil. Detta skildras dock sällan i barnlitteraturen. Därför blev jag glad när jag såg att Visto förlag skulle ge ut en bilderbok med titeln Johan & Johanna & skogsmaskinerna. Författare och illustratör är Nina Egnor som under de senaste åtta åren jobbat just som maskinförare i skogen, vilket innebär att hon kan sin sak. Boken handlar om tvillingarna Johan och Johanna. De älskar att fantisera om hur det är att vara vuxen och ha ett riktigt jobb. Idag behöver de dock inte låtsas, för idag ska de få följa med sin moster Karin på hennes alldeles riktiga jobb i skogen och få se alla skogsmaskinerna. De får se skördaren som är maskinen som hugger ner träden, tar bort kvistarna och kapar upp det som är kvar till stockar. De får se skotaren som är maskinen som samlar ihop stockarna och kör ut dem till närmaste väg där man lägger upp stockarna i vältor. De får också se timmerbilen, som är den lastbil som kör virket till fabrikerna där stockarna görs om till brädor, papper och annat. Vi får också se hur man flyttar maskiner och vad en maskintrailer och en markberedare är. Dessutom berättas det om varför man egentligen hugger ner träden, vad som händer med dem efteråt och varför man planterar nya plantor efter att man huggit ner de gamla.

Jag gillar boken just för att den handlar om ett tema som så sällan skildras annars. Det är viktigt att uppmärksamma den viktiga skogen och det kretslopp som sker när man hugger ner ett träd. Många jobbar i skogen och har viktiga yrken som man sällan får läsa om i barnböcker. Fordon och maskiner är ju också något som intresserar väldigt många barn. Texten är lättläst, lärorik och intressant, men utan att vara alltför pekpinneaktig. Illustrationerna är verklighetstrogna och detaljrika i milda färger. Jag är inte helt förtjust i illustratörens stil eftersom bilderna i boken ser väldigt hemgjorda ut. Omslaget gillar jag däremot. Men det är ju en smaksak och kanske uppskattas bilderna mer av barn. Författaren hoppas att boken ska väcka en nyfikenhet hos barnen som leder till att fler intresserar sig för skogen och vad som händer där. Huruvida hon lyckas med sin ansats är svårt att säga. Johan & Johanna & skogsmaskinerna är en informativ bok som ger en bra inblick i skogsbruket. Det är dock ingen bok som sticker ut på något sätt utöver dess tema, så jag tror tyvärr att de som fastnar för boken är just de som redan har ett intresse för skogen eller för fordon och maskiner. För den som redan kan en del om skogsbruk ger boken inga nyheter, det hade varit kul om den innehållit lite kuriosa som inte alla känner till. Boken vänder sig till barn i åldern 3-6 år.

Johan & Johan & skogsmaskinerna finns bland annat hos Adlibris och Bokus.

Hux flux-djungel

Hux-flux-djungel : kolla vilka knasiga djur!Vad får man om man blandar ett piggsvin med en kameleont? En piggeleont såklart! En apa med en myrslok då? En apslok såklart!

Precis som Hux flux-gården som jag recenserade för några år sedan är Hux flux-djungel en bok där man själv kan konstruera helt nya knasiga djur genom att bläddra. Bokens sidor är delade på längden, så genom att bara vända på bara ena halvan av sidan kan man konstruera ett helt nytt djur. I föregående bok var det bondgårdsdjur som presenterades. Här möter vi vilda djur. Djur som tiger, apa, lejon, gepard, tukan och gorilla presenteras med kortfattade fakta om respektive djur. På så sätt kan man också använda boken som en helt vanlig bilderbok om vilda djur där man kan lära sig lite om de djur som finns i boken. Men boken tillför alltså även en ytterligare dimension i och med att man även kan skapa nya korsningar av de bekanta djuren. Bokens pärmar är av tjock hård kartong och boken har ringpärm så det är enkelt att bläddra. Även flikarna, eller halvsidorna, är av ganska stadig kartong. Inte pekbokstjocka sidor, men betydligt stadigare än vanliga bilderbokssidor, så jag skulle tro att boken är rätt så hållbar. Varje sida har sin egen färg så man enkelt kan hitta tillbaka till det ursprungliga djuret. Axel Scheffler har skapat fina färgstarka illustrationer och texterna är närmast poetiska. Här är en rolig och lärorik bok som ger en lång stunds underhållning.

Hux flux-djungel är utgiven av Alfabeta och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Gangsterälgarna

Ibbe är på väg till skolan när han träffar på några otäcka typer. Det är ett gäng älgar som inte drar sig för något. Och nu vill de ha hjälp av Ibbe.

Hur ska han ta sig ur knipan? Och är de där gangsterälgarna verkligen så coola som de tror?

GangsterälgarnaOvanstående är baksidestexten till Gangsterälgarna. Det som är kul i den här boken är att Ibbe är en helt vanlig pojke, medan Gangsterälgarna faktiskt är älgar – fastän man förstås kan leva sig in i att det hade kunnat vara pojkar det med. Älgarna heter Jossan, Brorsan och Morsan, vilket för tankarna till Bockarna Bruse. Men de här älgarna är inga snälla små getter. Tvärtom. De är hårda, tuffa och kräver respekt. Ibbe har ett äpple i fickan, men älgarna kräver att få det. Sen vill de ha fler äpplen. Men de hotar Ibbe att han inte får berätta för någon. Skvallrar han blir det synd om honom. Och en golare har inga polare. Ibbe mår dåligt. Han kan inte sova och han hör inte vad fröken säger i skolan. Det enda han tänker på är hur han ska få tag i äpplen. Han löser det genom att palla äpplen i en tants trädgård. Men älgarna ger sig inte. Han måste ha lika många äpplen till nästa dag. Då snattar han äpplen i affären. Men det känns inte bra i magen. Och hur ska han kunna skaffa fler äpplen till ännu nästa dag? Och nästa dag igen? Så småningom får förstås Ibbes föräldrar veta vad som hänt och de kallar till möte i skogen med butikschefen, tanten med trädgården och en skogsvaktare. Tanten med trädgården och butikschefen lovar att lägga ut äpplen i skogen så älgarna slipper tigga äpplen av barn. Och skogsvaktaren hotar med att älgarna får flytta till djurparken om de inte är snälla. Allt slutar bra, älgarna ber skamset om ursäkt och Ibbe konstaterar att golare ändå är coolare.

Jag fastnade inte riktigt för Gangsterälgarna. Handlingen är förstås viktig och det behövs alltid böcker som kan fungera som diskussionsunderlag kring sådana här frågor. Att det handlar om älgar istället för pojkar kanske avdramatiserar och skapar humor kring det allvarliga ämnet, men det hade förstås kunnat funka lika bra med bara människor i boken. Det jag stör mig mest på är dock slutet. Att de vuxna ska ge älgarna äpplen för att de ska vara snälla. Är det egentligen så mycket bättre än när Ibbe ger äpplen till älgarna för att de ska vara snälla mot honom? Att de vuxna hotar älgarna med djurparken. Är det inte samma sak som när älgarna hotar Ibbe? Jag tycker att lösningen på problemet skaver. Frågan är hur slutet skulle ha varit skrivet istället. Kanske hade det till och med kunnat vara ett öppet slut för att man ska kunna diskutera fram en lösning tillsammans med barnen man läser boken för. På så sätt skulle den kunna fungera ännu bättre som diskussionsunderlag. Ett plus dock för mångfaldsperspektivet i boken. Och jag gillar verkligen titeln, Gangsterälgarna. Den var fyndig och lockar säkert till läsning. Förlaget har angett målgrupp till 3-6 år, men jag tycker att den funkar lika bra på lågstadiet.

Gangsterälgarna är skriven av Åsa Öhnell och illustrerad av Raul Leon. Den är utgiven av Idus bokförlag och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Jag och alla

Jag och allaI Jag och alla möter läsaren tio olika barn på tio olika platser. Ett barn susar fram längs motorvägen i sin pappas lastbil, ett annat har vuxit upp på en plats där det är krig och ett tredje är på utflykt i en skog. Hur skulle det kännas att vara någon annan? När boken inleds träffar vi Olivia. Hon sitter bakom sin mamma på en moped och de verkar vara på väg till förskolan. I handen håller hon en liten apa av plast som hon ska visa på samlingen när de kommer fram. När hon sitter där bakom mamma tänker hon. Hon tänker på någon som inte är Olivia, någon som sitter någon helt annanstans och tänker helt andra tankar. Kanske tankar Olivia aldrig har tänkt och aldrig kommer att tänka. Sedan presenteras ytterligare nio barn. Alla är sinsemellan olika, bor på olika platser, lever olika liv och har helt olika förutsättningar. Varje uppslag är fristående, men varje uppslag avslutas med en tanke som leder över till nästa sida och ett nytt barn, och det barnets funderingar. Det innebär också att alla barn hänger ihop i en slags kedja, precis som i Sanna Borells bilderbok Kedjan som jag recenserade tidigare i veckan. I slutet av boken återkommer vi till Olivia, flickan vi träffade i inledningen. De avslutande orden är:

Tänk om jag inte fanns.

Tänk om jag bara var ett barn i en bok.

I så fall undrar jag hur det känns att vara den som läser om mej.

Vilken rolig idé att genom en bilderbok låta läsaren ta del av så många olika barns livsöden. Varje uppslag är ett eget konstverk som man kan fördjupa sig i länge. Här finns det också mycket att fundera och diskutera kring om man vill. Likheter, olikheter, rättvisa, orättvisa, fördomar, sanningar och identitetsfrågor. Mycket tankeväckande! Boken är skapad av 2017 års Augustprisvinnare Sara Lundberg (som gjort den fina Fågeln i mig flyger vart den vill) tillsammans med den prisbelönta författaren Ylva Karlsson.

Jag och alla är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Kom hem Laila – vinnare av Snöbollen

Kom hem LailaSnöbollen är ett svenskt bilderbokspris som årligen delas ut till Årets svenska bilderbok. Priset delas nu ut för åttonde gången och är initierat av Krumelur – föreningen för unga ord i norr, i samarbete med Umeå Kultur, Kulturföreningen Pilgatan, Bildmuseet Umeå universitet, Länsbiblioteket i Västerbotten, Littfest – Umeå Internationella Litteraturfestival, Mittuniversitetet samt Svenska Tecknare. Snöbollen är ett nationellt bilderbokspris med syfte att uppvärdera bilderboken som konstnärligt verk samt att uppmuntra upphovspersoner och förlag att tänja på bilderbokens  konstnärliga gränser vad gäller innehåll och form. Prissumman är 50000 kronor. Priset delas varje år ut på Littfest – Umeå Internationella Litteraturfestival. Förra veckan delades årets bilderbokspris ut. Vinnare av Snöbollen 2018 är bilderboken Kom hem Laila av Eva Lindström. Prismotiveringen lyder:

”Vem är Laila? Vart är hon på väg? Och vilka är de som väntar så ivrigt och vill henne så väl? Eva Lindströms bilderbok kom hem Laila öppnar oceaner av längtan i samspelet mellan enstaka, löftesrika textrader och bilder som förenar lätthet och tyngd. Berättelsen kombinerar en lugn men bestämd rörelse med en spänning som gestaltas av resans detaljer och farligheter. Ett bilderboksberättande som förmår reducera text och bild tills det uppstår en plats där tanken kan röra sig fritt.”

Kom hem Laila är en bilderbok där Eva Lindström skapat både text och bild, vilket tydligt syns i det sömlösa samspelet mellan texten och bilden. Boken inleds med att vi ser flickan som vi så småningom får veta heter Laila. Hon får en massa saker under bokens gång: en luftmadrass, en sjö, en stig, en hallonyoghurt, en egen hållplats, ett hus, en dörr. Allt detta berättas i du-form. Och vi förstår att det är hennes anhöriga som ger henne sakerna. På sista uppslaget står det: ”Du får din älsklingsrätt. Om du bara kommer hem till oss.”. Som ni förstår handlar det om längtan. En familj som längtar efter sin Laila. Men vem är hon? Vart har hon varit? Och vart är hon på väg? Det får vi inte riktigt veta. Och däri ligger kanske också berättelsens storhet. Här får fantasin fritt utrymme. Läsaren får själv föreställa sig vem Laila är och vart hennes resa bär henne. Varje läsare kan skapa sin egen tolkning av berättelsen och boken.

Texten är väldigt sparsmakad i den här bilderboken. Faktum är att boken bara rymmer ett femtiotal ord. Baksidestexten är också kort. ”Var är du Laila? Vi längtar efter dig”, är det enda som står på baksidan. Ingen text om vad boken handlar om eller vem den vänder sig till. Inga citat eller liknande som ibland annars återfinns i baksidestexterna. Även här ser man att läsaren uppmuntras att själv läsa boken för att skapa sin egen tolkning av vad den handlar om. Om texten är sparsmakad så talar bilderna desto mer. Bokens dominerande färger är gul, orange, blå och grön och det är företrädesvis landskapsbilder vi ser. Flickan Laila är förhållandevis liten, men landskapet är stort, närmast gigantiskt i förhållande till flickan.

Jag har aldrig varit en av de som tokhyllat Eva Lindström, för hon är ju verkligen populär. Hon vann första Snöbollspriset 2011 och har varit nominerad alternativt vunnit många andra priser genom åren. Och hon har fått väldigt bra kritik för många av hennes böcker. Jag har väl inte direkt läst allt hon gjort, men jag har inte riktigt tilltalats av hennes stil. Kom hem Laila imponerar vid en första anblick inte heller på mig sådär jättemycket. Det är en bok som man säkert skulle kunna ha många boksamtal med. Det hade varit roligt att diskutera vem Laila är, vilka det är som väntar på henne, vart hon varit, vart hon är på väg, varför hon är ensam och varför hon får just de saker hon får. Jag tror att varje barn man läser boken för skulle ha sina egna svar på de frågorna och det skulle kunna ge upphov till intressanta diskussioner i en barngrupp. Så på ett sätt förstår jag storheten i boken. Men som vuxenläsare, om jag bara läser boken för mig själv, så blir jag mest förvirrad. Så många frågor och inga svar. Men man behöver inte alltid ha sitt vuxenperspektiv när man läser barnböcker, ibland kan det vara en begränsning, som nu. Kanske borde jag bara släppa mitt vuxna jag och låta min fantasi och inlevelseförmåga få fritt utrymme när jag läser denna bok.

Kom hem Laila är utgiven av Alfabeta och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Tidigare vinnare av Snöbollen är:

2011: Apan och jag av Eva Lindström
2012: Molly & Sus av Klara Persson
2013: Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund
2014: Dom som är kvar av Karin Saler och Siri Ahmed Backström
2015: Småkrypsboll av Tove Pierrou och Joanna Hellgren
2016: Djur som ingen sett utom vi av Ulf Stark och Linda Bondestam
2017: Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg

Sanna Borell

Kedjan     Klappa snällt

Sanna Borell är en bilderboksskapare jag gillar. Tidigare har jag skrivit om Jakten, Djungelön och En sån dag. Förra året kom hon ut med två nya bilderböcker: Klappa snällt och Kedjan.

Klappa snällt handlar om tre barn. De är stora och gungar högt och vilt. De tycker om samma sorts godis och delar lika på allt. De vet att man ska klappa katterna snällt. De är snälla mot alla. Alla får vara med. Alla utom Börje. I själva verket är de ganska elaka mot Börje. De gömmer sig så de slipper vara med honom. De skyndar sig att äta upp godiset för att han inte ska få smaka. De leker med varandra trots att han är där. De leker pirater och låter Börje vara deras fånge. Man kan säga att boken handlar om mobbing och hur elaka de tre barnen är mot Börje. Men boken ger också ytterligare ett perspektiv, nämligen de tre barnens. De vill ha det på sitt sätt – de har redan delat upp godiset mellan sig på tre, de har sina egna lekar och hemligheter och tycker att Börje stör när han vill vara med. Börje är alltid vägen. Han är dum och fattar ingenting enligt de tre barnen.

De tre vännernas perspektiv visar så tydligt att ingenting är bara svart eller vitt. Vänskap är betydligt svårare än så. Boken ger upphov till många tankar och funderingar. Vem har rätt och vem har fel? Får alla vara med? Hur ska man göra när man leker en lek och någon annan vill vara med, men man bara tycker att denna person förstör leken? Ja, här finns det mycket att prata kring. Bra att läsa högt i en barngrupp när man jobbar med vänskap. Men man bör vara medveten om att boken inte tydligt tar ställning mot mobbing och för att alla alltid ska få vara med. Här ställs detta lite på ända och man får som sagt väga lite för och emot och fundera på vad man egentligen tycker, innerst inne. Hur gjorde man själv som barn? Hur vill man att ens barn ska göra nu? Ja, som ni ser så väcker det här minst lika mycket tankar även hos oss vuxna.

Nog om innehållet. Om man ska beskriva text och bild i denna bilderbok tror jag att sparsmakad är ett ord som täcker både och. Illustrationerna är tecknade med vit bakgrund och det är ganska få detaljer. På uppslaget där de tre vännerna gungar syns bara de tre vännerna på varsin gunga. Inga träd, ingen gungställning, överhuvudtaget ingen miljö alls runtomkring. Det betyder dock inte att illustrationerna inte är uttrycksfulla. Tvärtom. Mycket av berättelsen sker just i bilderna. Här ser man karaktärernas ansiktsuttryck, barnens gemenskap respektive utanförskap och annat som inte konkret sägs med ord i texten. Bilderna är därför värdefulla som komplement till handlingen för att berätta historien. Texten är ganska kortfattad, lite poetisk. Det känns som att varje ord är valt med omsorg och få onödiga ord kan hittas. Den är skriven med enbart versaler av någon anledning. Det gör att boken också skulle fungera att läsa själv för barn i förskoleklass eller lågstadiet som har börjat läsa stora bokstäver. Men jag tror att innehållet gör sig bäst att diskutera efter läsningen, så bäst gör den sig nog ändå som högläsningsbok.

Klappa snällt är utgiven av Opal förlag och finns att köpa på Adlibris och på Bokus.

Kedjan är en helt annan typ av bilderbok, mer en råttan-på-repet-historia där läsaren på varje uppslag får ledtrådar om vad som komma skall och som får en att nyfiket vilja bläddra vidare för att se vad som händer på nästa uppslag. Även här finns dock ett djupare inslag, då bokens stora tema är hur vi alla, trots vår brokighet, hänger ihop med varandra. På första uppslaget möter vi Svea. Hon gillar att läsa böcker om dinosaurer och att göra roliga frisyrer. Men vem går hon till när hon vill klä ut sig? Jo, det får vi veta på nästa uppslag, för där möter vi nämligen Sveas granne. Han gillar att sjunga och att klappa på mjuka saker. Men vem har de mjukaste kinderna? Jo, det får vi veta på nästa uppslag. Och så fortsätter det sådär genom boken – ända tills vi kommer tillbaka till Svea igen. På så sätt sluts cirkeln och man får en förståelse för hur personer kan ingå i ens nätverk även om de inte ingår i den närmaste familjen. En bok som öppnar för diskussioner kring relationer och gör det möjligt att diskutera med barnen vilka relationer de själva har i sina liv. Här visas tydligt att det inte är enbart blodsband som knyter ihop oss. Boken har ett inkluderande perspektiv, både när det gäller familjebildningar och karaktärernas utseenden. Man möter verkligen alla möjliga typer av personer, precis som i verkligheten, och det är inget konstigt med det. Ingen är mer värd än någon annan, utan alla är lika viktiga och har sitt att bidra med. Även här är såväl text som illustrationer sparsmakade. Men här bidrar illustrationerna ännu mer till en berikning av texten. Det är ju här vi till exempel ser att karaktärerna har olika utseenden, hudfärger osv, eftersom det inte problematiseras i texten, det är bara helt naturligt, och det är så suveränt gjort! Jag tycker jättemycket om den här boken och kommer att rekommendera den till såväl familjer som förskolor som besöker biblioteket. Kedjan vann Castor-priset 2017 och jag förstår varför.

Kedjan är utgiven av Alfabeta och finns på Adlibris och på Bokus.

Hurra, jag kan vissla!

Hurra jag kan vissla!En varm sommardag när Peter vandrar runt på stadens gator ser han en äldre pojke vissla på sin hund. Det vill Peter också kunna. Tänk om han kunde vissla på sin hund Bobby! Han övar och han övar, men det visar sig att det är svårare än man kan tro att lära sig vissla.

Det här är en enkel bilderbok om en pojke som starkt vill något och tränar och tränar för att nå sitt mål. Han lyckas till slut och därmed slutar berättelsen lyckligt. Själva handlingen är enkel. Men boken har något som inte många bilderböcker har, och detta skildras främst i illustrationerna. Huvudpersonen är mörkhyad och bor i stadsmiljö, vilket gör att boken kan skapa igenkänning även hos de som annars sällan blir representerade i barnböcker. Boken utgavs första gången 1969, vilket gör att illustrationerna speglar 60-talet, men de fungerar minst lika bra nu. Bilderna är collageinspirerade och färgsprakande.

Hurra, jag kan vissla är en amerikansk klassiker, nu utgiven på nytt av En bok för alla. Den är skriven och illustrerad av Ezra Jack Keats (1916-1983) som var en pionjär i amerikansk barnlitteratur. Han ville att alla barn skulle känna igen sig i litteraturen och han baserade sina multikulturella karaktärers liv på sin barndom. Han ville inte att något barn skulle känna sig utanför och skrev ”Om vi kunde se varandra exakt som vi är skulle världen vara annorlunda”.

Hurra jag kan vissla finns bland annat hos Adlibris och Bokus.

Lejoparden

På den vidsträckta savannen bor ett kattdjur med gröna ögon och skär nos, randig här och fläckig där. Djuret har ingen aning om vad det är för sort och bryr sig inte om det heller – förrän de andra djuren börjar fråga… Den lilla Lejoparden blir utfrusen, drabbas av identitetskris, råkar ut för kändisskap och falska vänner. Ska han någonsin hitta en kompis? En som är snäll. På riktigt.

Björn Bergenholtz har med Lejoparden skapat en 64 sidor tjock bilderbok om vänskap, lojalitet och vikten att få vara den man är. I följebrevet från förlaget står det att det tog 2½ år att skapa boken. På heltid! Hans ambition var att skapa en stor berättelse som tar ungarna på allvar utan att bli pekpinneaktig. Bergenholtz kände att samhällsklimatet blev allt mer polariserat och det har varit debatter om allt från HBTQ-frågor till flyktingar. Han ville skriva en berättelse som är som en klapp på axeln till alla som undrar vilka de är. ”Är det något ungarna behöver därute nu, så är det faktiskt en lejopard. Något snällt, en kompis. Delvis fläckig.” säger Björn Bergenholtz.

Jag tycker att han har lyckats väl med sin ambition. Lejoparden är en vacker berättelse om det lilla djuret som så gärna vill vara med och leka. När Lejoparden möter elefanterna säger de: ”Ingen snabel, ingen lek” och ”Bara djur med snablar får vara med oss”. När han möter girafferna säger de: ”Du har så kort hals. Varför skulle vi vara med dig? Nej, du får vara med någon annan”. Så fortsätter det. Ingen vill vara med Lejoparden. Och det gjorde Lejoparden så ledsen. Den kände sig som om den inte fanns. Inget kändes roligt eller spännande. Så får Lejoparden veta att ugglan kan allt, så Lejoparden beger sig iväg för att leta efter ugglan. På vägen dit möter Lejoparden ett gäng med apor som säger att Lejoparden är ful. ”Varför sa de så? Man blir ledsen, ledsen ända in i själen, när någon säger att man är ful. Även om de som säger så bara är dumma apor”. Men så träffar Lejoparden äntligen ugglan och det är ugglan som fastslår att Lejoparden är just en lejopard. Ett sällsynt och ovanligt djur. Och det gör hela skillnaden. Nu blir Lejoparden plötsligt känd och räknas på ett sätt som hen aldrig tidigare gjort. Nu vill alla vara med Lejoparden och de som träffat Lejoparden skryter om det. Frågan är om det verkligen är bättre. Till slut kan i alla fall Lejoparden och nyvunna vännen ormen konstatera att vara snäll är det enda som är viktigt. På riktigt.

Lejoparden är en väldigt fin och mycket tänkvärd berättelse om något som berör oss alla, nämligen identitet, rädslan för det okända och att duga som man är. Det är ett gediget verk med magnifika illustrationer och ett poetiskt språk där varje ord är vägt på guldvåg. Det liggande formatet gör det möjligt för teckningarna över savannen och djungeln att verkligen breda ut sig. Här är en guldgruva för den som vill jobba med frågor kring identitet, vänskap och vikten att få vara den man är, till exempel med de äldre barnen på förskolan eller i förskoleklass och årskurs ett. Det enda jag har att invända emot boken är att den är ganska lång. 64 sidors bilderbok ger en hel del text, så det gäller att vara medveten om det och ta sig tid för att läsa den. Det är inget man hastläser i en barngrupp eller inför läggning. Dessutom kan den ge upphov till många tankar och funderingar som det är bra om man kan ägna tid åt efter läsningen. Men jag hoppas att många pedagoger och föräldrar tar sig tid för denna bok, för den är verkligen väl värd tiden.

Lejoparden är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Annalisa och födelsedagspresenten

Annalisa och födelsedagspresentenAnnalisa och födelsedagspresenten handlar om Annalisa. Snart fyller hon år. Nedräkningen har börjat sedan länge och nu är det bara tre dagar kvar. Varje morgon går Annalisa till förskolan med sina föräldrar Kay och Kim. Varje morgon går de samma väg, förbi parken och busstationen. Och förbi affären med tjejen som sitter utanför och tigger. En dag försvinner Annalisas favoritgosedjur, men tjejen utanför affären hittar henne. Annalisa och Kim tackar tjejen med en påse äpplen. På kvällen börjar Annalisa fundera. Varför sitter tjejen utanför affären? Är det hennes jobb? Är det hårt att sitta där på marken? Tycker hon ens om äpplen? Nästa gång de går förbi börjar de prata med tjejen som heter Sonia. Hon berättar att hon är i Sverige för att försöka tjäna pengar för att laga sitt hus. I hemlandet har hon en dotter som heter Lidia som fyller år på samma dag som Annalisa! Och lika många år! Men Lidia får inget kalas som Annalisa. Hon får inga paket och ingen tårta. Lidia får inte ens krama sin mamma på sin födelsedag. Det känns orättvist. Så orättvist att det sticker i hela kroppen på Annalisa. Så bestämmer hon sig. Hon ska dela sin tårta och sina paket med Lidia. Annalisa och föräldrarna gör ett stort paket att skicka till Lidia och Sonia får jobba i Kays växthus.

Det här är en bok som på ett naturligt sätt väver in aktuella samhällsfrågor och bjuder in barnen till diskussion och samtal kring sådant de ofta grubblar över. Boken skulle fungera ypperligt i förskola eller förskoleklass för att lyfta viktiga frågor. Det är den första boken i serien Stora frågor för små medborgare och två böcker till har redan utkommit i serien, en som handlar om skräp/miljö och en som handlar om sanning/lögn/källkritik och att sprida rykten.

Annalisa och födelsedagspresenten är skriven av Angeli Sjöström Hederberg och illustrerad av Caroline Sellstone. Den är utgiven av Idus förlag och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Drömdjur – en godnattresa

Drömdjur : en godnattresaDrömdjur – en godnattresa är precis vad titeln hintar om, nämligen en vacker godnattsaga. Den börjar när nattens mörker sänker sig och stjärnor börjar glimma. Sedan presenterar den olika väsen som väntar på läsaren, alltid redo för färden mot drömmens magiska värld. De olika djuren, som troligen är barns gosedjur, tar en med till magiska platser, nya vänner, hemliga gömställen, högt upp bland molnen, djupt ner bland sjögräs och maneter, till älvor, cirkus och exotiska djur, och slutligen till månen. Sedan avslutas boken med versen:

Vartän din dröm dig tar

Krama om din favorit

Sov nu så gott och lita på

Att ni alltid hittar dit

Boken är alltså en slags resa mot drömmarnas värld, en passande bok att läsa som godnattsaga eftersom den är lågmäld, stillsam, fantasifylld och innehåller flera av de element man förknippar med dröm och sömn. Texterna är korta, rytmiska och rimmande, endast fyra rader per uppslag. Ändå är de poetiska och samspelar otroligt bra med illustrationerna och stämningen i boken. Illustrationerna är i en retroinspirerad stil. De får ta plats och breder ut sig över hela uppslagen med texten insprängd. Det är just också illustrationerna som är bokens stora behållning. Emily Winfield Martin är konstnär och hon har skapat unika bilder som man kan titta länge på och verkligen drömma sig bort i. De påminner lite om bilderna i Alice i underlandet. Även här är det magi, övernaturliga väsen och uppseendeväckande detaljer mitt i alla de vackra bilderna.

Drömdjur – en godnattresa är utgiven av Brombergs förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.