Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

februari 2019
M T O T F L S
« jan    
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728  

3-6 år

Två julböcker

Såhär efter jul lyckades jag hitta två julböcker jag inte har recenserat, så här kommer korta recensioner av dem även fastän vårterminen alldeles snart börjar och det nästan gått en hel vecka av det nya året.

JulaftonsnattJulaftonsnatt av Clement Clarke Moore med illustrationer av Jessie Willcox Smith är utgiven av Modernista. Det är en klassisk julberättelse, allra först publicerad anonymt dagen före julafton 1823. Med tiden har den enligt förlaget blivit en av de stora julklassikerna, en magisk saga för alla åldrar och den text som på egen hand lagt grunden till hela den västerländska idén till jultomten. Detta är en helt ny översättning av en påkostad nyutgåva med de klassiska originalillustrationerna i fyrfärg digitalt restaurerade. Berättelsen handlar om St Nick som föddes för länge, länge sedan och som kom att bli den slädåkande, skorstensdykande och glada farbror vi alla känner till som jultomten.  En julaftonsnatt dyker han upp i ett hem där alla barnen sover, strumporna hänger på sin plats och förväntan inför morgondagen är stor. Texten är i rim, endast fyra rader på var sida eller uppslag och den är både fantasifull, humoristisk och sagolik. Det är många äldre ord i texten, men de stör inte nämnvärt utan kan förklaras efteråt om barnen undrar. Det här kan vara en fin berättelse att läsa tillsammans varje jul, den passar både små och stora och förmedlar den stora förväntan som så många har inför julen.

Julaftonsnatt finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

En julsagaEn julsaga av Charles Dickens och illustrerad av Lisbeth Zwerger är också utgiven av Modernista och tillhör ju också julklassikerna. Den handlar om Ebenezer Scrooge som är en snål och elak kapitalist, men som genomgår en total omvändelse och blir en god människa efter att ha hemsökts av spöken på julaftonsnatten. Ni känner säkert till att den här boken har filmatiserats och dramatiserats flera gånger och visas ofta på tv vid juletid. Boken är i ett bilderboksformat, men låt er inte luras, det här är ingen bilderbok för små barn utan en kapitelbok på 60 sidor med massor av text med Lisbeth Zwergers illustrationer i fyrfärg. Den klassiska, viktorianska moralsagan är ursprungligen från år 1843, men ges här ut i nyöversättning. Innehållet passar såväl barn som vuxna, men språket, de gamla orden och textmängden gör att det kan vara svårt att hänga med för de yngre. Det är dock en fin berättelse med ett viktigt budskap och som sagt så är det ju en riktig klassiker som är tänkvärd och passar bra att ta till sig i juletid.

En julsaga finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Mera fart Mamma Mu

Mera fart Mamma MuI Mera fart Mamma Mu är det sommar och varmt. Mamma Mu strosar omkring i vattnet med ett cyklopöga på sig och leker med barnens vass- och barkbåtar. Bonden ror omkring i ekan och hoppas få fisk. Men Kråkan tycker att roddbåtar och barkbåtar är för bönder och kor. Han vill ha mera fart. Kråkan gillar racerbåtar! Så får han en idé. Nu ska han uppfinna en alldeles egen racerbåt. Men det blir inte riktigt som han tänkt sig och i slutet av boken kan vi läsa följande visdomsord: Om man flyger fortare än sig själv blir man snurrig i huvudet.

Mera fart Mamma Mu gavs ut 2016. Då var det 25 år sedan den första boken om Mamma Mu och Kråkan släpptes. Sagofigurerna har sedan dess figurerat i många böcker, sånger, barnradio, teatrar, långfilm och till och med datorspel. Dessutom har böckerna översatts till över 30 språk runt om i världen.

Det är länge sedan jag läste något med Mamma Mu och Kråkan nu, men det är ju klassiska barnböcker som alla känner igen. Jag gillar verkligen språket och humorn i böckerna. Jujja Wieslander är bra på att leka med språket och få till den finurliga humorn som tilltalar både barn och vuxna. Med Sven Nordqvists roliga bilder fyllda med detaljer att upptäcka blir det förstås extra bra. Jag hade för mig att böckerna om Mamma Mu hade mycket mera text, denna har lagom lång text som fångar även de barn som brukar ha spring i benen tack vare dess underfundighet.

Mera fart Mamma Mu är utgiven av Rabén och Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Hurra, vi får post

Hurra, vi fÃ¥r post!Hurra, vi får post är ursprungligen en fransk bilderbok som nu är översatt till svenska. Den handlar om brevbärare Mus som ska ut på sin dagliga runda. Man får följa honom när han levererar post till olika slags djur och för varje djur han passerar på sin runda får man också chans att titta in till dem. Alla djurens hus visas nämligen i genomskärning. Djuren bor i olika slags hus, vart och ett anpassade till just den typ av djur som det är. När han ska komma till fåglarna för att leverera post måste han klättra högt, när han ska leverera till bläckfiskarna måste han dyka. Brevbärare Mus väjer inte för något när paketen ska delas ut. Hos pingvinerna är det vinter året runt. När han levererar posten till systrarna Fladdermus får han vara tyst så han inte väcker dem. Så till sist är det bara ett enda paket kvar. Det tar han med sig hem eftersom det är till hans son som fyller år och därmed får vi också se brevbärare Mus och hans familjs osthus.

Det här är en jättefin bilderbok med ett myller av spännande detaljer och hur mycket som helst att diskutera kring. Tänk att sitta och prata med en grupp barn om varför det är vinter hos pingvinerna, varför det luktar illa hos skunkarna och varför fladdermössen sover mitt på ljusa dagen. Det är så roligt att följa vägen längs där brevbärare Mus delar ut sina paket och se hur de minskar på hans vagn i takt med att han passerar alla de olika djuren.

Boken är både skriven och illustrerad av Marianne Dubec och den är utgiven av Lilla Piratförlaget. Det är faktiskt Erik Titusson som har översatt boken, vilket jag tycker är extra kul eftersom han föreläste på den kurs i barnbokskritik som jag gick i november.

Hurra, vi får post finns bland annat att köpa hos Adlibris och Bokus.

MonsterMira och murveldjuret

MonsterMira och murveldjuretMonsterMira och murveldjuret är i ett litet bilderboksformat, men skenet bedrar för det är egentligen en kapitelbok för barn från tre år. Den har sex korta kapitel och för de äldre barnen kan man egentligen läsa hela boken på en och samma gång, den är inte jättelång. Den handlar om Mira som ska följa med sin morfar till den sura konstnären Margot Krans. Mira tycker egentligen inte alls om att följa med till Margot, just eftersom hon är så sur av sig. Men just denna gång vill hon faktiskt, för Margot har skaffat sig ett murveldjur och Mira älskar ju djur. Det visar sig dock att Margot inte alls verkar vilja visa sitt nya djur, ska det bli något murvelmys får nog Mira ordna det själv. Fast det blir förstås inte alls som hon tänkt sig…

MonsterMira och murveldjuret är alltså en kapitelbok för barn från tre år, men den fungerar lika bra för äldre barn. Det finns inte så många kapitelböcker för barn i förskoleåldern och jag vet inte om det passar alla barn att läsa en berättelse där man måste vänta tills nästa kväll för att få höra nästa del i berättelsen, men jag vet att det finns barn som gärna vill höra kapitelböcker redan i den åldern och därför är det bra att det finns.

Boken utspelar sig alltså i en monstervärld som är rätt olik vår egen. Men många barn kan nog ändå känna igen sig i Mira som är berättelsens huvudperson. Hon känns som vilket barn som helst och verkar tänka och känna precis som oss människor. Författaren skriver också i ett följebrev att hon ville skapa en rolig och fantasifull berättelse med stor igenkänningsfaktor och att hon tar upp ämnen som är viktiga för hennes egna barn och deras kompisar, så det vardagsnära finns ju där. Boken har illustrationer av Maja-Stina Andersson och det är riktigt fantasifulla, detaljrika, humoristiska och charmiga bilder i klara färger. Monstervärlden är inte läskig, tvärtom, monstren är bara gulliga. Mira bor med två mammor och sin lillebror Rutus. Dessutom verkar som sagt morfadern stå nära Mira. Karaktärerna är härliga, monstren fulsöta och berättelsen rolig med ett fint budskap. En kul bok för alla monsterälskare helt enkelt.

MonsterMira och murveldjuret är utgiven av Olika förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Doddo och Diamant äter kex

Dodo & Diamant äter kexDodo & Diamant äter kex är en liten bilderbok med ganska lite text i. Ändå rymmer den en hel värld. Eller i alla fall en hel dag. Den börjar nämligen med att Dodo och Diamant vaknar. Eftersom solen skiner sätter de sig på trappan och äter kex. Då kom en fågel som väldigt gärna vill smaka av Dodos kex. Men det får han inte. Då kommer katten. Och vad tror ni katten gjorde? Jo, den åt upp fågeln! Sedan leker Dodo och Diamant att Dodo var ett lejon. Och lejonet åt upp alla kex. Kvar i burken fanns bara smulor. Snart blir det kväll och sängen väntar. Dodo sover. Men Diamant blir ensam vaken. Och bakar kex.

På så få sidor och med enkel, kortfattad text lyckas Åsa Lind (som tidigare bland annat skrivit böckerna om Sandvargen) förmedla ett helt bilderboksäventyr. Det är visserligen inget dramatiskt äventyr som skildras, men ett vardagsäventyr, precis i lagom nivå för de yngsta läsarna. Vi vuxna kan också känna igen oss och läsa in lite mer i berättelsen, inte minst tack vare de underbara färgsprakande illustrationerna av debuterande Malin Koort. De är fyllda av spännande detaljer att upptäcka och prata om. Det här är en bilderbok man kan läsa många gånger. Och skulle man tröttna finns det en bok till som handlar om när Dodo och Diamant städar. Hoppas det kommer fler böcker om Dodo och Diamant.

Dodo & Diamant äter kex finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Var är Kaninis?

Var är Kaninis?Tova har flyttat till ett nytt hus med sin familj. Hon saknar sitt gamla hus, det nya är för stort och luktar konstigt. När Tova glömmer sitt gosedjur Kaninis blir hon jätteledsen. Hur ska Kaninis hitta hem igen? Och vem är det som fnittrar bakom tapeten i hennes rum?

När jag läste baksidestexten till Var är Kaninis blev jag lite misstänksam. Redan i första meningen till den korta baksidestexten läser jag ”Tova har flyttat till en nytt hus med sin familj”. Första intrycket är ack så viktigt och felstavningar eller grammatiska fel i barnböcker är något jag har väldigt svårt för. Men när jag läste boken blev jag positivt överraskad.

När Tova ska sova första natten i sitt nya rum kommer en figur ut ur tapeten. Det är Elska, kärlekens Julle. Sedan blir Tova och hennes bror Simon introducerade för Jullarna som bor i Jullelandet. De kommer till den riktiga världen när barn behöver dem och vägen emellan världarna går via Tovas tapet. Det är bara barn som kan se dem. Jullarna kan utöva magi med hjälp av ett magiskt grönt glitterstoft och det är precis vad Elska gör för att hämta tillbaka Kaninis åt Tova. När Tova vaknar på morgonen igen ligger Kaninis i hennes famn.

Författaren Holmfridur Hardardottir är den som har skapat Jullarna. En kväll när hon stod och betraktade sin sovande dotter Tova funderade hon på hur man kan förmedla trygghet till fler små och stora människor, när färgglada figurer plötsligt presenterade sig och krävde att få vara en del av hennes liv. Sedan dess har Jullarna blivit allt från kramdjur till föremål för forskningsprojekt kring autism. Och här är alltså första boken om Jullarna och Jullelandet. Det finns sju Jullar med olika personligheter och utseenden. De presenteras i slutet av boken.

Det här är en berättelse som barn säkert lätt kan känna igen sig i. Trots det övernaturliga draget och fantasifigurerna är ramberättelsen vardagsnära. Att sakna någon och känna sig ensam är något de flesta har varit med om någon gång. Jullarna är också figurer som är lätta att ta till sig. Boken är fantasifull och bilderna av Emmalill Frank är färgglada. Texten känns dock för lång, den hade mått bra av att en redaktör kortade ner och knöt ihop den bättre. Men detta är ju en debutbok och det ska finnas utrymme för förbättringar i en debut. Tanken är tydligen att det ska bli fler böcker om Jullarna, kanske en om varje figur. Bok nummer två kom för två år sedan, men jag har inte sett något om att fler ska vara på väg. Var är Kaninis fungerar bra som högläsningsbok för barn från tre år.

Var är Kaninis finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Bobby Groda lär sig simma

Bobby grodaRätta mig om jag har fel, men jag tror inte att det finns någon uppsjö av böcker som handlar om att gå på simskola och lära sig simma. Därför var det kul att läsa Bobby Groda lär sig simma av Mona Bhat som handlar just om detta. Bobby är snart fem år och hans mamma har anmält honom till simskola. I gruppen finns också apan Smilla, flodhästen Flora, elefanten Max och grodan Tommy. Under flera tillfällen träffas de för att bekanta sig med vattnet och lära sig arm- och bentagen på ett roligt sätt. Boken visar på ett roligt och pedagogiskt sätt hur en simskola fungerar. Det hela känns verklighetstroget och trovärdigt (förutom att det är djurungar som blir undervisade av en människa i ett badhus fyllt av bara andra människor, vilket känns lite sådär) och konstigt vore det väl annars med tanke på att författaren Mona Bhat också arbetar som simskolelärare. Förutom att berätta hur själva undervisningen går till förmedlar boken också andra värdefulla budskap kring simning och vilka regler som finns i ett badhus. Illustrationerna av Sagar Salunke är färgglada och söta. Texten är lagom lång och är bra anpassad för målgruppen.

Det här är en fin guide till att börja i simskola som säkert kommer att göra det tryggare för många barn. Att läsa en bok som förberedelse hjälper ofta barn igenom det som känns otryggt och läskigt. Här förklaras vad som kommer att hända, men inte nog med det – boken förmedlar också hur roligt det är att lära sig simma och ger överhuvudtaget en väldigt positiv känsla till det här med vatten, badhus och simning.

Bobby Groda lär sig simma är egenutgiven i samband med Whip Media. Tyvärr är egenutgivna böcker ibland synonymt med att de inte håller lika hög kvalitet som förlagsutgivna. Jag som jobbar som lektör och läser stora mängder manus möter ofta böcker där man hade önskat några varv till hos redaktör och annat förlagsfolk innan utgivning. Här är inte kvaliteten så illa som i andra fall jag mött. Texten är helt okej, inga stavfel som jag har reagerat på eller andra grammatiska fel. Det här är en typisk bruksbok. Det innebär att den inte gör anspråk på att ha ett konstnärligt eller litterärt syfte, utan det är en bok som har ett uttalat syfte. Och med detta syfte i bakhuvudet fungerar boken väl. Därför kan man vara förlåtande med övriga brister, så som att texten väldigt mycket fungerar som en reklambroschyr för författarens egen verksamhet – till och med simläraren i boken heter Mona, precis som simläraren/författaren. Och att illustrationerna, trots att de är söta, inte samspelar fullt ut med texten. Men det går bra att bortse från detta och istället utgå från bokens syfte, för som sagt, det finns ingen uppsjö med böcker som handlar om att gå på simskola.

Boken finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Drakeld

DrakeldNär Malva vaknar är lillasyster Millis bädd tom. Milli har smitit ut i natten. Där månblommorna doftar och skogen är lockande stor. Men Milli är så liten. Hon känner inga faror. Hon vet inte att en drake har vaknat, en drake med brännande eld. Malva kastar sig ut. Hon måste hitta sin syster! Kanske är det redan för sent?

Drakeld är en övernaturlig saga och fantasyberättelse med helt magiska bilder. Den handlar om kampen mellan ont och gott likväl som djup syskonkärlek.  Det här är en liten pärla, en bilderbok att återkomma till om och om igen. Jag känner igen drag från Astrid Lindgren i sagan om de två systrarna och draken. En finstämd, vacker och stark berättelse som samtidigt berör och gör så ont ända till slutet. Man vet inte vad som ska hända förrän på den allra sista sidan och innan dess kastas man mellan hopp och förtvivlan utan skyddsnät. Texten är skriven av Åsa Mendel-Hartvig medan bilderna är skapade av Ane Gustavsson och de samspelar perfekt. Texten är poestisk och sagostämningen förstärks med de trollska illustrationerna fyllda med detaljer att försjunka i. Det här är en bok som tål att läsas många gånger och som lär fascinera såväl små som stora.

Drakeld är utgiven av Natur & Kultur och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Det äter upp mig!

Det äter upp mig!Vem har inte någon gång varit mörkrädd eller rädd för monster? Det äter upp mig! är en bok för alla som kan känna igen sig i den känslan. Det är en bilderbok som handlar om Arthur. Han bara vet att om han går till sitt rum kommer monstret i hans mardröm att komma dit och äta upp honom. Ändå säger hans föräldrar åt honom att gå och lägga sig. Inte kan de sitta hos honom tills han somnar heller eftersom de har gäster. Och vad händer? Monstret kommer faktiskt. Och hans mardrömmar besannas – monstret äter faktiskt upp honom! Smask, kras, gulp. Men ändå slutar allt bra. Hur är det möjligt? Jo, för monstret finns ju bara i hans fantasi. Och fantasin kan man använda till mycket. Kanske kan Arthur och monstret leka med varandra?

Jag hade lite svårt för boken till en början eftersom jag inte tilltalades av bilderna. De är tecknade i en kall, mörk, gråblå färgskala och liknar inte de typiskt färgglada illustrationer man annars ofta är van vid i bilderböcker. Men när man tittar närmare på dem så ser man hur väl de faktiskt skildrar Arthurs rädsla och hur mycket som berättas i bilderna. De berättar berättelsen helt på egen hand och behöver inte texten för att stå på egna ben. Två uppslag är lite skrämmande, när monstret dyker upp bakom Arthurs säng och när monstret slukar honom. Jag kan tänka mig att de yngre barnen kan bli rädda för de bilderna om de lever sig in i boken och identifierar sig med Arthurs rädsla. Men nästkommande uppslag är istället mycket mer humoristiska och hoppfulla, och faktum är att monstret trots allt är ganska gulligt. Texten är inte jättelång och den använder mycket dialoger och talspråk, vilket gör den levande.

Efter ett par genomläsningar har jag fastnat. Så vill du ha en bilderbok om monster, mörker, rädslor, fantasi, mod och att våga möta sina rädslor rekommenderar jag Det äter upp mig!

Boken är skriven av Luc Foccroulle, illustrerad av Annick Masson och den är utgiven av Verbum. Den finns bland annat att köpa på Adlibris.

Tores traktorskola

Tores traktorskolaJag har en dotter som älskar traktorer. Ett av hennes först sagda ord var ”traktor” och dagligen kommer hon med paddan eller mobilen och säger ”titta traktor”. Då vill hon se på traktorbilder eller traktorfilmer på YouTube. Självklart kunde jag inte låta bli att tänka på henne när jag såg Tores traktorskola, även om hon egentligen inte riktigt tillhör bokens målgrupp.

Tores traktorskola handlar om Tore Persson. Han är övertygad om att alla älskar traktorer. Därför startar han en traktorskola hemma på sin gård. Och det visar sig vara populärt, eleverna stormar in för att lära sig köra traktor uppför kullar, nerför backar och göra snygga svängar med traktorerna. Allra helst vill eleverna lära sig köra traktorslalom. Tore har ju faktiskt varit världsmästare i traktorslalom. Men det går inte Tore med på. Det är inget för nybörjare menar han. Men en dag blir det vinter. Hela gården, hela skogen, ja till och med hela staden har bäddats in i ett täcke av snö. Tore måste ploga. Men det är ju så mycket snö som ska bort. Men Tore är ju bara en enda Tore och han kan bara köra en enda traktor. Hur ska han hinna ploga överallt? Som tur är så kommer Tores elever till undsättning. Och vilken belöning kan han ge dem om inte lite traktorslalom! Slutet gott, allting gott.

Det här är en mysig bilderbok för alla fordonsintresserade. Det finns massor av detaljer på bilderna och det vimlar verkligen av traktorer och andra fordon. Illustrationerna är glada, kluriga, varma, vänliga och charmiga. Dessutom är de inkluderande, vilket är ett stort plus. Eleverna i traktorskolan är jämnt könsfördelade, vilket också är bra. Det här är en bok jag med gott samvete kan sätta i händerna på min traktortokiga dotter och jag är övertygad om att hon kommer att älska den när hon har åldern inne. Jag som inte ens gillar traktorer är ju såld på Tores traktorskola.

Tores traktorskola är skriven av Emelie Andrén, illustrerad av Salla Savolainen och utgiven av Rabén & Sjögren. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.