Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

april 2019
M T O T F L S
« mar    
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  

6-9 år

Boken om bovar

Boken om bovarBoken om bovar är en samling berättelser om bovar som funnits på riktigt för över hundra år sedan. De var ena riktiga skojare som lurade pengar av folk, men de var ändå rätt så harmlösa, vilket gör att Boken om bovar trots allt är en snäll och rolig bok. Här är en bok för de barn som vill lära sig saker, tycker om historia och som vill ha spännande berättelser. Större delen av boken handlar om tjuven Lasse-Maja. I många, korta kapitel berättas om hans liv och de brott han sägs ha begått. Vi får också möta två andra bovar, Victor Lustig som är känd som en av världens största svindlare och Taylor Barnum, mest känd som Bluffkungen. Om dem finns inte lika mycket fakta, men det är ändå intressanta öden vi möter. Boken är rätt lättläst med mycket luft på sidorna och många illustrationer. Dock är boken i ett litet pocketformat med svartvita (men jättefina!) bilder, vilket kan vara lite avskräckande för en del barn. Men den kan också funka som spännande, underhållande högläsningsbok.

Boken om bovar är skriven av Ulf Sindt och illustrerad av Anna Sandler. Den är utgiven av En bok för alla och finns på Adlibris och på Bokus.

 

Timmy Kent och de mystiska morötterna

Timmy Kent och de mystiska morötternaBarnen i Lyckeskolan är en serie böcker från Olika förlag. I varje bok får vi möta ett av barnen i klassen, vilket innebär att vi får träffa en mångfald utav barn som alla har sina unika drömmar, erfarenheter och livssituationer. Jag har tidigare exempelvis skrivit om Du är en stjärna Amy SvenssonGrattis Svea Fors, Pardis Moradi är här, Ett jobb för Nora Henriksson, och Vem är kär i Abel Svensson som är några av de andra böckerna i serien. Timmy Kent och de mystiska morötterna handlar om Timmy som älskar frukt och grönsaker. Timmy tycker att de borde få växa överallt. Timmys assistent Rosa gillar körsbär och hon slänger in sina kärnor i folks trädgårdar. ”Varsågoda – här får ni ett körsbärsträd” säger hon. Timmy planterar morötter på skolgården. Men sedan börjar han fundera – är det förbjudet att plantera frön och kärnor var som helst? Och får man sitta i fängelse om man gör det?

Det här är en bok som handlar om odling, framförallt stadsodling. Intresset för stadsodling, en hållbar livsstil och att odla själv ökar bland både föräldrar och barn, vilket boken speglar. Men boken handlar också om rätt och fel, och att det som känns rätt för en människa kanske inte känns rätt för en annan människa. Kanske kan också saker och ting vara både rätt och fel på samma gång? Något annat som boken speglar är samhällets mångfald. Timmy har Downs Syndrom och en assistent i skolan. Det finns inte många böcker som speglar vare sig barn med Downs Syndrom eller barn som har assistent i skolan, så därför är boken väldigt välkommen. Dessutom ingår boken ju i serien Lyckeskolan, där varje barn är unikt och har just sin historia och där klassen skildrar samma mångfald som vi möter i samhället. Boken (och de andra böckerna i serien) har ett inkluderande perspektiv, vilket gör att böckerna känns extra roliga att läsa som högläsningsbok i en klass. Möjlighet till igenkänning är stor. Det här är en lättläst bok som passar barn som börjat läsa enklare kapitelböcker på egen hand. Den ingår i Olika förlags klassificering Silverdelfinen 2, vilket innebär att det är lite längre meningar och mer text per sida. Men den passar också utmärkt som högläsningsbok. Varför inte som inledning på en diskussion om rätt och fel, eller likheter och olikheter.

Timmy och de mystiska morötterna är skriven av Ebba Berg, illustrerad av Carl Flint, utgiven av Olika förlag och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Noveller och berättelser

Ingrid Jönsson är författare och skrivpedagog. Hon har skrivit flertalet böcker, bland annat två novellsamlingar för barn och det är dessa jag tänkte fokusera på nu.

LäsnovorLäsnovor är Ingrid Jönssons debutbok. Den kom ut 2011 och vänder sig till barn mellan cirka 9-12 år. Den innehåller tio kortnoveller eller berättelser om livet. Berättelserna gör nerslag i tio vanliga barns vardag och innehåller därför allt mellan himmel och jord, glädje, sorg, relationer, skola, vänskap, föräldrar, kärlek och mycket annat som finns i huvudet på barn i mellanåldern. Boken kan användas på många olika sätt. Det funkar absolut att läsa alla berättelser rakt upp och ner. Det funkar lika bra att läsa en berättelse då och då. Eller använda den som högläsningsbok i skolan. Eller som diskussionsunderlag. Det finns lärarhandledning till Läsnovor att ladda ner på Beta förlags hemsida. Trots att berättelserna är så korta – hela boken är på 56 sidor – så rymmer de mycket, inte minst mellan raderna. Därför finns det stort utrymme för diskussioner eller bara att tänka och fundera själv. Eftersom det är tio sinsemellan olika berättelser så finns också möjlighet till igenkänning för många läsare, liksom en stor möjlighet för alla läsare att kunna hitta just sin favorit. Noveller är bra även för de som är lässvaga eftersom de kan avsluta en berättelse under ett lästillfälle, vilket kan öka motivationen och självkänslan.

Vilse i rymden och andra berättelserVilse i rymden och andra berättelser kom 2017 och innehåller också tio berättelser. Den här boken vänder sig till barn mellan 6-9 år. Här är berättelserna längre – boken är dubbelt så tjock som Läsnovor. Men texten är luftigare och mer lättläst. Boken handlar också om lite yngre barn än Läsnovor. Här får vi till exempel möta Adrian som älskar att lära sig om rymden, men som har en pappa som vill att han ska spela fotboll. Nellie som så gärna önskar sig ett kalas när hon fyller år att hon bjuder hela klassen utan att berätta för mamma och pappa. Beyan som blir sviken av killen hon är ihop med. Vera vars älskade hamster Happy dör. Alicia som blir kompis med killen med de snygga öronen tack vare hundtricket. Och så Molly som har en mamma som inte har råd att köpa lika fina saker som kompisarnas föräldrar, men som gör något alldeles extra för sin dotter istället. Även Vilse i rymden och andra berättelser innehåller noveller om alla möjliga ämnen och med sinsemellan helt olika karaktärer. Precis som Läsnovor kan man använda berättelserna i denna bok i undervisningen om man vill, men de funkar också minst lika bra att läsa på egen hand eller som högläsning. På biblioteket där jag jobbar lånas denna bok flitigt av barnen när jag skyltar med den.

Alla dessa noveller och berättelser är som sagt rätt så olika med tanke på karaktärer, genrer osv. Men de har ändå något gemensamt och det är språket och berättarstilen. Ingrid Jönsson är bra på att skildra barns vardag med allt vad det innebär i såväl glädje som sorg. Hon skildrar även allvarliga och tunga ämnen på ett bra och berörande sätt. Dessutom tar inte det jobbiga över, utan hela tiden finns en värme och ett hopp närvarande som gör att läsaren kan lägga ifrån sig boken med en positiv känsla i kroppen.

Läsnovor och Vilse i rymden och andra berättelser finns att köpa på Adlibris (här och här) och på Bokus (här och här).

Lejoparden

På den vidsträckta savannen bor ett kattdjur med gröna ögon och skär nos, randig här och fläckig där. Djuret har ingen aning om vad det är för sort och bryr sig inte om det heller – förrän de andra djuren börjar fråga… Den lilla Lejoparden blir utfrusen, drabbas av identitetskris, råkar ut för kändisskap och falska vänner. Ska han någonsin hitta en kompis? En som är snäll. På riktigt.

Björn Bergenholtz har med Lejoparden skapat en 64 sidor tjock bilderbok om vänskap, lojalitet och vikten att få vara den man är. I följebrevet från förlaget står det att det tog 2½ år att skapa boken. På heltid! Hans ambition var att skapa en stor berättelse som tar ungarna på allvar utan att bli pekpinneaktig. Bergenholtz kände att samhällsklimatet blev allt mer polariserat och det har varit debatter om allt från HBTQ-frågor till flyktingar. Han ville skriva en berättelse som är som en klapp på axeln till alla som undrar vilka de är. ”Är det något ungarna behöver därute nu, så är det faktiskt en lejopard. Något snällt, en kompis. Delvis fläckig.” säger Björn Bergenholtz.

Jag tycker att han har lyckats väl med sin ambition. Lejoparden är en vacker berättelse om det lilla djuret som så gärna vill vara med och leka. När Lejoparden möter elefanterna säger de: ”Ingen snabel, ingen lek” och ”Bara djur med snablar får vara med oss”. När han möter girafferna säger de: ”Du har så kort hals. Varför skulle vi vara med dig? Nej, du får vara med någon annan”. Så fortsätter det. Ingen vill vara med Lejoparden. Och det gjorde Lejoparden så ledsen. Den kände sig som om den inte fanns. Inget kändes roligt eller spännande. Så får Lejoparden veta att ugglan kan allt, så Lejoparden beger sig iväg för att leta efter ugglan. På vägen dit möter Lejoparden ett gäng med apor som säger att Lejoparden är ful. ”Varför sa de så? Man blir ledsen, ledsen ända in i själen, när någon säger att man är ful. Även om de som säger så bara är dumma apor”. Men så träffar Lejoparden äntligen ugglan och det är ugglan som fastslår att Lejoparden är just en lejopard. Ett sällsynt och ovanligt djur. Och det gör hela skillnaden. Nu blir Lejoparden plötsligt känd och räknas på ett sätt som hen aldrig tidigare gjort. Nu vill alla vara med Lejoparden och de som träffat Lejoparden skryter om det. Frågan är om det verkligen är bättre. Till slut kan i alla fall Lejoparden och nyvunna vännen ormen konstatera att vara snäll är det enda som är viktigt. På riktigt.

Lejoparden är en väldigt fin och mycket tänkvärd berättelse om något som berör oss alla, nämligen identitet, rädslan för det okända och att duga som man är. Det är ett gediget verk med magnifika illustrationer och ett poetiskt språk där varje ord är vägt på guldvåg. Det liggande formatet gör det möjligt för teckningarna över savannen och djungeln att verkligen breda ut sig. Här är en guldgruva för den som vill jobba med frågor kring identitet, vänskap och vikten att få vara den man är, till exempel med de äldre barnen på förskolan eller i förskoleklass och årskurs ett. Det enda jag har att invända emot boken är att den är ganska lång. 64 sidors bilderbok ger en hel del text, så det gäller att vara medveten om det och ta sig tid för att läsa den. Det är inget man hastläser i en barngrupp eller inför läggning. Dessutom kan den ge upphov till många tankar och funderingar som det är bra om man kan ägna tid åt efter läsningen. Men jag hoppas att många pedagoger och föräldrar tar sig tid för denna bok, för den är verkligen väl värd tiden.

Lejoparden är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Annalisa och födelsedagspresenten

Annalisa och födelsedagspresentenAnnalisa och födelsedagspresenten handlar om Annalisa. Snart fyller hon år. Nedräkningen har börjat sedan länge och nu är det bara tre dagar kvar. Varje morgon går Annalisa till förskolan med sina föräldrar Kay och Kim. Varje morgon går de samma väg, förbi parken och busstationen. Och förbi affären med tjejen som sitter utanför och tigger. En dag försvinner Annalisas favoritgosedjur, men tjejen utanför affären hittar henne. Annalisa och Kim tackar tjejen med en påse äpplen. På kvällen börjar Annalisa fundera. Varför sitter tjejen utanför affären? Är det hennes jobb? Är det hårt att sitta där på marken? Tycker hon ens om äpplen? Nästa gång de går förbi börjar de prata med tjejen som heter Sonia. Hon berättar att hon är i Sverige för att försöka tjäna pengar för att laga sitt hus. I hemlandet har hon en dotter som heter Lidia som fyller år på samma dag som Annalisa! Och lika många år! Men Lidia får inget kalas som Annalisa. Hon får inga paket och ingen tårta. Lidia får inte ens krama sin mamma på sin födelsedag. Det känns orättvist. Så orättvist att det sticker i hela kroppen på Annalisa. Så bestämmer hon sig. Hon ska dela sin tårta och sina paket med Lidia. Annalisa och föräldrarna gör ett stort paket att skicka till Lidia och Sonia får jobba i Kays växthus.

Det här är en bok som på ett naturligt sätt väver in aktuella samhällsfrågor och bjuder in barnen till diskussion och samtal kring sådant de ofta grubblar över. Boken skulle fungera ypperligt i förskola eller förskoleklass för att lyfta viktiga frågor. Det är den första boken i serien Stora frågor för små medborgare och två böcker till har redan utkommit i serien, en som handlar om skräp/miljö och en som handlar om sanning/lögn/källkritik och att sprida rykten.

Annalisa och födelsedagspresenten är skriven av Angeli Sjöström Hederberg och illustrerad av Caroline Sellstone. Den är utgiven av Idus förlag och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Du är en stjärna Amy Jönsson

Barnen i Lyckeskolan är en serie böcker från Olika förlag. I varje bok får vi möta ett av barnen i klassen, vilket innebär att vi får träffa en mångfald utav barn som alla har sina unika drömmar, erfarenheter och livssituationer. Jag har tidigare exempelvis skrivit om Grattis Svea Fors, Pardis Moradi är här, Ett jobb för Nora Henriksson, och Vem är kär i Abel Svensson som är några av de andra böckerna i serien. I Du är en stjärna Amy Jönsson är huvudpersonen Amy. Hon och hennes mamma har varit på konsert och lyssnat på bonussyrran Jossans band. Amy älskar musiken och rytmen går rakt in i hennes kropp. Hon kan inte låta bli att dansa. Amy bor varannan vecka hos sin mamma och varannan vecka hos sin pappa. Hon och Jossan börjar skriva på en låt och mamma visar hur hon kan spela på gitarren. I skolan bestämmer hon sig för att starta ett eget band tillsammans med några klasskompisar. Men så blir det pappavecka och det blir inte lika enkelt att fortsätta på låten. Orden dyker inte upp på samma sätt som när Jossan var med och ingen mamma finns där för att hjälpa henne med gitarren. Först blir Amy arg och ledsen, ska hon behöva vänta en hel vecka för att kunna fortsätta? Men så visar det sig att pappa är en mästare på att rimma, trots att han inte kan spela något instrument.

Det här är en lättläst bok för nybörjarläsarna. Den ingår i Silverdelfinen 2 vilket innebär att det är lite längre meningar och lite mer text per sida än de allra enklaste böckerna. Självklart fungerar den också bra som högläsningsbok. Jag gillar att boken innehåller så många teman trots att det är en kort, lättläst bok. Den får med både det där att vara intresserad av något och drömma om något, men också dilemmat i att leva med skilda föräldrar. Relationer, skola, vardag och musik är andra teman som finns med. En fin gestaltning av en tjej som tar tag i sina drömmar och startar ett band, och som också har en annan stark tjej som förebild. Dessutom skildras stjärnfamiljer och karaktärer med annan hudfärg än vit, utan att det problematiseras. Du är en stjärna Amy Jönsson är en bok jag gärna rekommenderar till lågstadiet. En kul grej är att längst bak i boken finns texten till Amys sång ”Allt jag gillar” och en hänvisning till provlyssning finns här. Boken har färgstarka och inkluderande illustrationer. Ett plus för klassfotot på baksidan som skildrar mångfalden i samhället. Det här är en serie böcker där igenkänningsfaktorn kan vara stor hos många barn i en klass.

Boken finns bland annat hos Adlibris och hos Bokus.

Rita lätt

Bildresultat för rita lättI serien Rita lätt finns det numera fyra böcker: Rita lätt, Rita lätt djur, Rita lätt ansikten och Rita lätt fantasifigurer. De tre sistnämnda är inriktade på respektive tema, men i den senaste boken som bara heter Rita lätt finns det tips på hur man ritar allt möjligt: katter, hundar, dinosaurer, människor, hus, kläder, sport, bilar och andra fordon. Steg-för-steg-instruktionerna är väldigt lätta att följa och när man lärt sig grunderna är det enkelt att brodera ut teckningarna med detaljer som gör teckningen till sin egen. Övningarna i boken är noggrant testade och godkända av barn står det på baksidan och jag tror faktiskt också att det är enkelt för barn att följa instruktionerna. Instruktionerna har ingen text utan det är bara bilder, vilket gör att boken passar även för yngre barn som inte ännu kan läsa. Det räcker att titta på bilderna och följa dem för att man ska kunna lära sig rita de teckningar som finns i boken. Rita lätt vänder sig till målgruppen 6-9 år, men fungerar förstås för såväl yngre som äldre, inte minst som inspiration.

Boken är skapad av Esbjörn Jorsäter och utgiven av Bonnier Carlsen. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Råttsvansarna och Ormtjusarna

Ormtjusarna     Råttsvansarna

För något år sedan skrev jag om den första delen i Anna Hanssons nya serie, Intresseklubben. Den heter Myrstackarna och är en rolig och intressant faktabok om de djur det är mest synd om i skogen (enligt skämtet), nämligen myr-stackarna 🙂 Nu har det kommit två nya böcker i serien. Dels Råttsvansarna och dels Ormtjusarna.

I Råttsvansarna får vi bland annat läsa om när brunråttorna kom till Sverige, hur svartråttorna blev bortskrämda, vad råttor äter, varför de gärna bor nära människor, att råttor kan hoppa långt och högt, men också hålla andan och simma länge under vatten, att råttor är extremt närsynta och att de kan prata med varandra och att en enda råtthona under ett år kan föda över 100 ungar! Allt det och lite till får vi lära oss i denna lättlästa faktabok som vänder sig till barn i åldern 6-9 år.

I Ormtjusarna… kan vi exempelvis läsa om att det inte finns några ormar på Nya Zeeland, Irland och Island, att en del ormar lever i träd, att ormar saknar ögonlock och öron, att en del ormar lägger ägg medan andra föder levande ungar (som var ägg från början, men kläcktes inne i honans kropp!), att huggormar kan föda upp till 20 levande ungar och att snokar kan spela döda.

Böckerna har fina, färgglada, uttrycksfulla illustrationer av Maria Andersson Keusseyan, som ofta innehåller pratbubblor där någon rolig eller klurig text finns. Och så får vi emellanåt ett litet skämt också. Vet du vad mössens motorcyklar kallas? Ostbågar! Och så får vi läsa om ormar som har roliga namn, som Kattsnok, Mjölksnok och Glasögonorm. Jag tycker att den här serien har jättefina böcker som jag gärna bokpratar om. Det är lagom långa, lagom svåra böcker om olika djur som ofta fascinerar barn. De innehåller intressanta fakta samtidigt som det vetgiriga kombineras med humor och lättsamhet. Vidare har böckerna ett fint samspel mellan text och bild. Även titlarna är lockande!

Råttsvansarna finns hos Adlibris och hos Bokus, liksom Ormtjusarna (här och här). Båda böckerna är utgivna av Rabén & Sjögren. Ytterligare en del i serien kommer under våren/sommaren och det ser jag fram emot.

Trollkarlens hatt

Trollkarlens hatt utspelar sig under en lång sommar, fylld av solsken och åskväder. Det kunde ha varit en vanlig sommar med upptäcksfärder, bad och fiske. Men så hittade muminfamiljen trollkarlens hatt och efter det var ingenting som vanligt längre i Mumindalen. Spänning, farlighet och trolldom hade kommit in i dalen. Varje dag skedde otroliga och upprörande saker. Med andra ord hade mumindalens invånare aldrig haft det så roligt förr. Som det står i baksidestexten: Det här är historien om små och stora kryp och om glada händelser och hemska händelser som alltid måste vara hopblandade för att ens sommar ska bli riktig och underbar.

Trollkarlens hattVi har tur, sa mumintrollet. Dörren är öppen. Där ser ni att det är bra att vara slarvig ibland!

Det var jag som glömde att låsa den, sa Sniff, så äran är min!

De möttes av en märklig syn. Bisamråttan satt i en grenklyka och åt päron.

Var är mamma, frågade mumintrollet.

Hon försöker hugga fram din pappa ur hans rum, sa bisamråttan bittert. Jag hoppas bisamhimlen är en lugn plats, för snart är det slut med mig!

De lyssnade. Väldiga yxhugg kom lövverket kring dem att skaka. Ett brak, och ett glädjerop. Mumintrollets pappa var befriad!

Mamma! Pappa! skrek mumintrollet och banade sig genom djungeln fram till trappan. Vad har ni ställt till med medan jag var borta!

Ja, kära barn, sa muminmamman. Vi har väl slarvat med Trollkarlens hatt nu igen. Men kom hit upp! Jag har hittat en björnbärsbuske i garderoben!

Och så kommer Tofslan och Vifslan till Mumindalen och vi får lära känna de lustiga karaktärerna som pratar sitt eget språk.

Man kokslar nånting, sa Tofsaln och nickade. Så började de vandra ner i dalen medan de samtalade på det märkvärdiga sätt som är eget för alla Tofslor och Vifslor. Det begreps ju inte av alla men huvudsaken var att de själva visste vad det var fråga om.

Tror du vi får komsla in? undrade Tofslan.

Det berorslar på, sa Vifslan. Låt inte skrämsla dig om de är usla mot oss.

Mycket försiktigt tassade de fram mot huset och stannade blygt vid trappan.

Törslar vi knacksla? sa Tofslan. Tänk om nån komslar ut och skrikslar.

I detsamma stack mumintrollets mamma huvudet genom fönstret och skrek: Kaffe!

Tofslan och Vifslan vart så fruktansvärt rädda att de kastade sig in genom gluggen till potatiskällaren.

Usch då, sa muminmamman och hoppade till. Det var bestämt två råttor som slank in i källaren. Sniff, spring ner med lite mjölk åt dem.

Så fick hon syn på kappsäcken som stod kvar framför trappan. Bagage också, funderade mamman. Håhåjaja, då kommer de för att stanna.

Det är så härligt med Muminmamman som tar det mesta med ro och bara öppnar upp sitt hem för vem det än må vara.

Vill ni ha mjölk, sa Sniff lite högre.

Han lurslar oss, viskade Vifslan.

Om ni tror jag tänker stå här halva dan så misstar ni er, sa Sniff argt. Elakhet eller oförstånd. Gamla fåniga råttor som inte har vett att gå stora ingången!

Men då vart Vifslan allvarsamt ledsen och sa: Råttsla kan du vara självsla!

Jaså, de är utlänningar också, sa Sniff. Det är nog bäst jag tar hit mumintrollets mamma.

Han låste källardörren och sprang in i köket.

Nå, ville de ha mjölken? frågade muminmamman.

De talar utländska, sa Sniff. Ingen kan begripa vad de säger!

Hur lät det? frågade mumintrollet som satt och stötte kardemumma med Hemulen.

Råttsla kan du vara självsla, sa Sniff.

Muminmamman suckade. Det här blir just månljust, sa hon. Hur ska jag kunna förstå vad de önskar sig till efterrätt på sin födelsedag eller hur många kuddar de vill ha under huvudet!

Allt löser sig i Mumindalen. Det visar sig att Hemulen förstår sig på Tofslan och Vifslan och med tiden gör de andra karaktärerna också det. Dessutom så får de lära känna Trollkarlen och det visar sig att han inte alls är sådär fruktansvärd som alla tror att han är. I själva verket är han ganska ensam och när de bara bjuder in honom blir han både populär och lycklig. Även den läskiga Mårran introduceras för första gången i Trollkarlens hatt.

Jag läste att den här boken var den som blev Tove Janssons stora genombrott, trots att det egentligen är bok nummer tre om Mumindalen. Jag tycker också att den här klart är den bästa av de tre jag läst hittills. Något har hänt i Tove Janssons berättarstil. Kanske har hon i denna bok hittat sitt sätt att skriva? Jag inser i och med läsandet av Trollkarlens hatt att jag uppskattar Tove Janssons unika blandning av melankoli, fantasi och humor. Nu ska det bli spännande att läsa vidare om Mumindalen och dess invånare.

Trollkarlens hatt finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Sunnanäng

SunnanängDen tredje av Astrid Lindgrens sago/novell-samlingar är Sunnanäng. Den utgavs ursprungligen 1959. Till skillnad från Kajsa Kavat, men i likhet med Nils Karlsson-pyssling innehåller denna samling berättelser med ett övernaturligt tema. Boken består av fyra sagor: Sunnanäng, Spelar min lind, sjunger min näktergal, Tu tu tu och Junker Nils av Eka. Dessa sagors teman kan nog sägas vara döden, återfödelse och livet efter döden.

Titelnovellen Sunnanäng handlar om två syskon som efter sina föräldrars död tvingas bo hos en bonde som bara utnyttjar dem som arbetskraft. När vintern kommer får de dock, mot bondens vilja, gå några veckor i skolan. på väg hem från skolan ser de en dag en röd, sjungande fågel som flyger över dem och lockar dem att följa med. De kommer då till en annan värld, Sunnanäng, där det finns massor av barn, en kärleksfull moder som är mor till alla barn i världen, rikt av grönska, blommor, djur och mängder med mat så de äntligen får äta sig mätta. Varje dag smiter de till Sunnanäng på väg hem från skolan. Porten till Sunnanäng står alltid öppen, men det sägs att om man stänger den från insidan går det aldrig att öppna porten igen. En dag bestämmer sig Mattias och Anna för att stänga porten och då blir de för alltid kvar i paradiset.

Spelar min lind, sjunger min näktergal handlar om en fattig flicka som tvingas bo på fattighus efter att föräldrarna dött. Det är ingen rolig tillvaro bland fattighjonen, men när hon hör en saga läsas i ett av husen där fattighjonen går och tigger öppnas en ny värld för henne. Äntligen har hon något att leva för. Men det visar sig att hon också får något att dö för.

Tu tu tu handlar om en flicka som tillsammans med sin farfar brukar ta hand om familjens får. Under tiden berättar farfar sagor och gamla sägner om olika väsen för flickan. Han brukar också läsa en gammal ramsa som börjar med just Tu tu tu. Så kommer vargen och tar alla fåren och sorgen sluter sig över gården. Så blir Stina Maria lockad av de underjordiska att få nya får, men det sker till ett visst pris…

Den sista novellen, Junker Nils av Eka handlar om en pojke som har hög feber och ligger för döden. När han ligger till sängs tittar han på rullgardinen där det finns ett slott, en riddarborg med tinnar och torn. Han tittar och slumrar och rätt som han är befinner han sig där, mitt bland riddarna i slottet och som kungens väpnare har han ett uppdrag. När det är slutfört vaknar pojken Nils upp fullt frisk, som av ett mirakel.

Min favorit bland dessa sagor är titelnovellen, Sunnanäng. Men Spelar min lind, sjunger min näktergal och Tu tu tu är också riktigt bra. Det är bara den sista novellen som jag har lite svårt för. I denna bok är det bara fyra sagor, men de är i gengäld lite längre. Precis som de andra sagosamlingarna vänder sig boken till barn mellan 6-9 år, men berättelserna passar långt upp i åldrarna. Kanske till och med bättre för vuxna och de äldre barnen än för de yngre barnen.