Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

december 2018
M T O T F L S
« Nov    
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

9-12 år

Mio, min Mio

Var det någon som hörde på radion den femtonde oktober förra året.? Var det någon som hörde, att de frågade efter en försvunnen pojke? Så här sa de:
Polisen i Stockholm efterlyser 9-årige Bo Vilhelm Olsson, som sedan i förrgår kväll klockan 18 varit försvunnen från sitt hem, Upplandsgatan 13. Bo Vilhelm Olsson har ljust hår och blå ögon och var vid försvinnandet klädd i korta, bruna byxor, grå stickad tröja och liten röd luva. Meddelanden om den försvunne lämnas till polisens ordonnansavdelning.

Mio, min MioDet är inledningen till Mio min Mio som handlar om Bosse som bor med sina fosterföräldrar, tant Edla och farbror Sixten, som hämtade honom på ett barnhem då han bara var ett år gammal. Trots att de hämtat honom på barnhemmet verkar de inte så förtjusta över att ha honom som sitt barn och han tillbringar därför mycket tid hos sin bästa kompis Benka. Han drömmer om att ha en så snäll pappa som Benkas pappa, men han vet inte ens vem hans pappa är. Bosses mamma dog vid förlossningen och tant Edla tror att hans pappa var en slusk. Men Bosse visste att hans pappa inte var någon slusk och han grät ofta efter pappan.

En kväll när Bosse sitter ensam på en parkbänk i Tegnérlunden, den plats där barnen brukar leka, men som kan kännas så ensam när alla andra familjer sitter inne och äter middag, hittar han en flaska och i flaskan finns en ande. Bosse släpper ut den och som tack tar anden med honom med på en lång resa till Landet i Fjärran. Där möter Bosse sin fader konungen som letat efter sin son i nio långa år. Bosse får veta att han egentligen heter Mio. Och pappan är så lycklig över att de äntligen har återförenats. Mio, min Mio, säger han. Och det här är början på det 182 sidor långa, spännande, vackra, sorgliga och nagelbitande äventyret.

I Landet i fjärran möter Mio Jum Jum, en pojke som inte är helt olik Benka och som snabbt blir Mios nye vän. Han får också en häst, Miramis, som är den vackraste häst Mio någonsin sett. Tillsammans med Jum-Jum upplever Mio spännande äventyr som han aldrig trott att han skulle få vara med om. Som att sova utomhus, så som Benka och hans pappa brukade göra och som Mio alltid var avundsjuk på.

När vi kom till kullen invid pilträdet, som lutade sig över bäcken, stannade vi, och Nonno sa, att vi skulle slå läger där för natten.

Och det gjorde vi. Vi tände en eld, en stor, varm, härlig eld. Och vi satt omkring den och åt av brödet som mättar hunger och drack av vattnet från källan som släcker törst. Och daggen föll, och mörkret kom, men det gjorde inget, för omkring elden var det ljust och varmt. Vi svepte våra mantlar omkring oss och la oss tätt omkring elden, och runt omkring oss sov alla fåren och lammen, och Miramis betade i närheten. Vi låg där och hörde vinden gå i gräset och såg eldar, som tändes långt borta. Många, många eldar som lyste i natten, för det fanns många, många herdar på Gröna ängars ö. Vi hörde att de spelade i mörkret, den där gamla melodin som Nonno sa att herdar hade spelat i tusen och tusen år. Ja, vi låg där och  såg eldarna och hörde den gamla melodin, den kom till oss från någon herde, som vi inte kände men som spelade för oss genom natten. Och det var som om den där melodin ville något särskilt just med mig.

På himlen lyste stjärnorna, de största och klaraste stjärnor som jag sett. Jag låg och tittade på dem. Jag vände mig på rygg och låg där och hade det så bra i min röda mantel och tittade på dem. Och då kom jag att tänka på att vi hade spelat för gräset och blommorna och vindarna och träden, och Nonno hade sagt att de tyckte om det. Men vi hade inte spelat för stjärnorna. Bryr stjärnor sig om, ifall man spelar för dem, det undrar jag just? Jag frågade Nonno, och han sa, att han trodde det. Och då satte vi oss upp omkring elden och plockade fram våra flöjter och spelade en kort liten stump för stjärnorna.

Men det är inte bara lycka och glädje i Landet i fjärran. Det finns någon som heter riddar Kato och som bor i Landet Utanför. Den grymme riddar Kato som så många är rädda för och som gör Mios pappa så tungt när han tänker på honom. Riddar Kato som har rövat bort så många barn som nu sörjs i Landet i fjärran.

En natt får Mio en stark känsla av att han ska bege sig till Landet Utanför och strida mot riddar Kato. Det är så det ska ske, fastän han är så rädd, så rädd och han egentligen bara vill gråta när han tänker på vad han står inför. Och Jum-Jum bekräftar. I tusentals år har det sagts att att ett gossebarn av kungligt blod är den ende som kan besegra riddar Kato. Ett gossebarn av kungligt blod ridande på en vit häst med gyllenman och med en enda vän i följe. Så säger sägnerna.

Så Mio, Jum-Jum och Miramis ger sig av. De färdas genom ett land fyllt av mörker, kyla och där det mesta är dött efter riddar Katos framfärd. Riddar Kato själv är också fylld av mörker och av ondska. Han har ett hjärta av sten och en klo utav järn. Mio har ingen chans att rå på riddar Kato själv. Han kan inte dödas av vanliga svärd. Men det finns en svärdssmidare som under tusen och åter tusen år har smitt på ett svärd som kan skära genom sten. Ett svärd som så småningom hamnar i riddar Katos händer, medan Mio och Jum-Jum sätts i ett torn med sju lås, sju spejare på vakt utanför dörren och sju och sjuttio spejare på vakt i alla salar och trappor och korridorer mellan tornet och riddar Katos rum. Det känns tröstlöst. Men då har Mio och Jum-Jum inte räknat med alla sina vänner, alla de som finns till deras hjälp, som väverskan som gjorde Mios mantel till en osynlighetsmantel och de förtrollade fåglarna som letade upp svärdet och förde det till Mio i tornet. Och har man ett svärd som kan skära genom sten är en järndörr inget annat än deg. Och då blir det till slut dags för riddar Katos sista strid. Den som det talats om i sägner i tusentals år. Den som alla har väntat på. Den som ska vinnas av ett gossebarn av kungligt blod.

Denna underbara saga om liv och död, mörker och ljus, gott och ont, är ett av Astrid Lindgrens mästerverk. Jag har inte läst den sedan jag var liten, då jag å andra sidan läste den om och om igen. Men nu när jag skulle till Stockholm och befann mig i närheten av Tegnérlunden fick jag en sådan lust att läsa om den och det ångrar jag förstås inte.

Maja och jullovsmysteriet

Maja och jullovsmysterietNu är det äntligen dags att få börja läsa julböcker. Det är inte många veckor kvar till jullovet nu och det är ett lov som jag alltid har förknippat med läsning. Sommarlov i all ära, men då vill man gärna vara ute och hitta på en massa saker. Jullov är så härliga när man kan krypa ihop under en filt och läsa, gärna till skenet av en sprakande brasa och så ska det förstås vara en massa snö utanför fönstret.

Maja och jullovsmysteriet är en perfekt bok att läsa i juletider, antingen som läsa-själv-bok under jullovet eller som högläsningsbok på mellanstadiet under december. Tänk om din familj skulle ärva ett slott där ingen har satt sin fot under femtio år?! Det är precis vad som händer Maja och hennes familj. Hennes pappa får veta att hans avlägsne släkting, den berömda men excentriska skådespelaren Gloria Swensson, har efterlämnat ett slott och att han är den ende arvingen. Familjen bestämmer sig för att åka dit på jullovet för att se om de kan bo där. Kanske kan mammas dröm om att öppna hotell infrias där. Men väl på plats känns det som att slottet inte vill ha dem där. Det verkar till och med spöka där. Vem är den mystiska Nora som skött slottet i de femtio år då det stått tomt? Vem är det som packar familjens väskor med symboliken att de bör ge sig av? Varför är alla tavlor borta från slottet? Vem är det som får Majas tvillingbröder att stuka varsin fot samtidigt? Vem var egentligen den excentriska skådespelerskan? Och varför får ingen någonsin gå in i den västra flygeln som stått låst så länge någon kan minnas? Det är många frågor och Maja bestämmer sig för att ta reda på svaren till dem tillsammans med sin kompis Ingo och drönaren hon nyss fått i födelsedagspresent.

Det här är en lite förutsägbar, men ändå spännande, mysryslig bok med jultema. Jag gillar att tekniken, i form av drönaren, får ta en betydande roll vid lösningen av mysterierna. Jag gillar också att Maja är en stark, orädd karaktär. Överhuvudtaget är karaktärerna väldigt färgstarka och man får ett sug av att lära känna dem mera. Ett slott är bästa platsen för spännande mysterier och jultemat är pricken över i. Jag tror att många läsare i slukaråldern kommer att uppskatta boken.

Maja och jullovsmysteriet gavs tydligen först ut som ljudboksserie vintern 2017 hos Storytel. Nu har  författaren Anna-Carin Collin bearbetat om den till bok och den är utgiven av B Wahlströms. Detta är författarens barnboksdebut. Boken finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Rymlingarna

Innan Ulf Stark avled förra året hann han slutföra manuset till Rymlingarna, men han hann tyvärr inte se det färdiga resultatet. Boken med dess illustrationer av Kitty Crowther utgavs postumt och nu såhär i efterhand känns det som ett väldigt värdigt avslut på hans långa barnbokskarriär.

Rymlingarna handlar om en pojke och hans vresiga farfar. Pojken är väldigt förtjust i sin farfar och vill hälsa på honom på sjukhuset, men hans pappa har svårt för gubben och skjuter ständigt på besöken. Pojken åker själv och hälsar på farfar och under besöket bestämmer de sig för att ge sig av. Pojken hjälper sin farfar att få åka iväg till sommarstugan en helg, att låta farfadern få se sjön en sista gång, stugan med alla dess minnen efter farmor och hämta burken med lingonsylt som är en del av farmor eftersom hon lade ner sin tid och kärlek i tillverkandet av den. Pojken får också hjälpa farfar med projektet att sluta svära och bli snäll, något som inte alls är lätt, men viktigt för den äldre eftersom han har fått för sig att det kan hjälpa honom att få komma till himlen och återse sin hustru.

Det här är, som de flesta av Starks böcker, en bok med många bottnar. Den kan ses som en äventyrsbok, men likväl som en berättelse om teman som döden, kärleken och om förlåtelse. Boken är fylld av värme, men också med humor. Även om det är allvarliga ämnen så finns humorn ständigt närvarande. Det är inte svårt att tolka in Ulf Stark själv i berättelsen, både som pojken och som den äldre mannen, framförallt efter att jag läst att Ulf Stark minsann hette Gottfrid i andranamn han också. Det är inte heller svårt att tolka in att det här är Ulf Starks sätt att vänja sig vid sin egen död och sätta punkt för sitt författarskap. Huruvida det är så får vi förstås aldrig veta, men klart är att detta är en allåldersbok som kan roa, beröra, väcka såväl skratt som gråt och värma både barns och vuxnas hjärtan. En perfekt högläsningsbok som är lagom lång. Varför inte läsa tillsammans på jullovet?

Jag har alltid gillat illustratören Kitty Crowther och här kommer hon verkligen till sin rätt. Hon är precis rätt illustratör för att göra Ulf Starks sista mästerverk rättvisa. Hennes lite karga illustrationer tecknade med krita är så otroligt vackra och samspelta med den poetiska texten. Rymlingarna är, föga förvånande, en av nomineringarna till årets Augustpris i barnboksklassen.

Rymlingarna är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Alice i Underlandet och Spegellandet

Bildresultat för alice i underlandet ingpen  Bildresultat för alice i underlandet ingpen

Den oändligt fantasifulla berättelsen av Lewis Carroll började med en saga som berättades på en båtutflykt en sommardag år 1862. Åhörare var tioåriga Alice och hennes båda systrar, döttrar till dekanen vid Christ Church College i Oxford, där Lewis Carroll undervisade. Barnen blev så förtjusta i den otroliga sagovärld han målade upp att de bad honom att skriva ner berättelsen.

Alla de drömlika äventyr som Alice råkar ut för när hon har fallit ner i kaninhålet, och inte minst de oförglömliga figurer hon träffar på där, fängslade omedelbart både barn och vuxna. Den ständigt leende Solkatten, Hattmakaren, den vita kaninen och Hjärter Dam har alla kommit att bli några av litteraturens mest älskade och uppskattade sagofigurer.

Kanske läste du Alice i Underlandet och Alice i Spegellandet som barn och vill nu att en ny generation barn ska uppleva de oförglömliga sagorna med dess speciella karaktärer? Eller är du som jag, som missade att läsa böckerna som liten och nu som vuxen tagit igen det jag missat. Hur som helst så rekommenderar jag dessa vackra utgåvor med illustrationer av Robert Ingpen som är utgivna av B Wahlströms. De har så otroligt vackra, milda, finstämda illustrationer och känns påkostade och lyxiga. Perfekta present- eller julklappsböcker.

En bästis, tack och Kompisar online

En bästis, tack!  Kompisar online

En bästis, tack handlar om Luna. Hon ska precis fylla 12 år och det enda hon önskar sig i födelsedagspresent är en ny bästis. Hennes gamla bästis har flyttat och nu är hon ensam. Hon går sista terminen i femman och i klassen är det Cleo som bestämmer allt. Klassens drottning Cleo är den som bestämmer över vem som får vara med och vem som är cool. Det kan ändras snabbt. Cleo bestämmer över allt och alla. Eller, inte riktigt alla. Inte om den udda flickan i klassen, Zorona, som har två mammor och som inte har gått så länge i klassen. Dessutom ska det börja ytterligare en ny tjej i klassen, Bella. Kanske kan hon bli Lunas nya bästis?

Att läsa om Luna gör att man slungas tillbaka till mellanstadiet och återupplever mycket av de känslor man hade då. Det är inte lätt att vara 12 år idag och det var det inte heller på min tid. Relationer, skola, kompisar, syskon, föräldrar, att passa in, att bli kär… Allt finns med i boken och allt skildras så autentiskt att jag faktiskt är glad att jag numera är vuxen. Men det är ingen nattsvart skildring, tvärtom, det finns mycket hopp och glädje också i boken. Själva temat är att allt inte alltid är som det verkar och att man ibland behöver ge någon en chans för att den ska visa vem den egentligen är.

En bästis, tack är första delen i en ny serie och del två är också redan här. Den heter Kompisar online och handlar om samma klass, men här är det en pojke som är i huvudrollen, Melvin, han som Luna är kär i i den första boken. Melvin har det ganska trassligt. Hans pappa har precis lämnat familjen. Det har börjat strula i skolan. Han får allt svårare att tygla sina känslor. Och så var det ju det här med Cleo. Melvin är ihop med klassens drottning Cleo, men han har tröttnat. Men hur gör man egentligen slut? Att skriva det på snapchat är alltför fegt, men Melvin pallar inte heller att säga det rakt ut. Inte har han heller någon att prata med om alla sina problem. Då kan det vara lättare att skriva om dem. Till en kompis online…

Även denna andra bok är en härlig skildring av mellanstadietiden och jag tror att det är lätt för många att känna igen sig. Det är egentligen inga stora händelser som händer, utan det är vardagen och dess dilemman som är det centrala, precis som det är för de flesta barn. En fin samtidsskildring. Kul idé att följa olika barn i de olika böckerna, det ökar också möjligheten till identifikation för läsaren. Jag skulle vilja läsa en bok ur Cleos perspektiv och det är väl inte helt osannolikt att det kommer en sådan bok. Böckerna fungerar att läsa fristående och man måste inte nödvändigtvis läsa dem i ordning. De passar också som högläsningsböcker, så jag kommer definitivt att tipsa mellanstadielärarna om dessa böcker när de letar böcker för högläsning.

Jag har också blivit sugen på att läsa mer av Emma Askling, för hon har skrivit fler böcker tidigare och hon kom även ut med en bok för åldern 12-15 år nu i höst som jag ser fram emot att läsa. Jag gillar verkligen hennes språk och det sätt hon lyckas fånga mellanstadiebarnen i deras vardag och skildra dem som om de vore verkliga människor som lever här och nu.

Böckerna är utgivna av Ordalaget. En bästis tack finns att köpa på Adlibris och Bokus (här och här) och detsamma gör Kompisar online (här och här).

Den vita räven

Den vita rävenThe White Fox har jag lånat in till mitt bibliotek några gånger när barnen vill ha lättläst skönlitteratur på engelska och den har varit populär. När jag såg att den skulle ges ut på svenska så köpte jag därför in den direkt.

Den vita räven handlar om Sol. Han känner sig väldigt ensam. Hans pappa jobbar alltid, hans mamma är död och hans mormor och morfar bor i Alaska. De kommer från Alaska och Sol längtar tillbaka dit. Men pappan vill inte gärna återvända eftersom minnena efter Sols mamma är som starkast där. Sol blir mobbad i skolan eftersom han ser annorlunda ut än de andra eleverna och han mår ganska dåligt. Så berättar hans pappa att det har kommit en vit fjällräv till hamnen där han jobbar. Den hör inte heller hemma där, den ska leva uppe i norr. Sol bestämmer sig för att leta rätt på räven och när han väl hittar den inser han att den också är ensam och vilsen. Den vill tillbaka till norr precis som Sol. Kanske kan de hjälpa varandra hem?

Det här är en lättläst bok från Nypon förlag. Den har 92 sidor, men i ett litet format med stor text och mycket luft på sidorna. Dessutom finns det mycket illustrationer i boken och de får ofta breda ut sig över ett helt uppslag. Trots det så rymmer de få textsidorna en alldeles otrolig berättelse som jag blev helt golvad av. Den lille pojken och hans sorg efter mamman. Mobbingen som sker i skolan. Pappan som sörjer sin fru så mycket, men som inte tillåter sig själv att hänge sig åt minnena. De kloka mor- och farföräldrarna. Den vita räven som är en bikaraktär, men som visar sig vara en nyckelkaraktär. Den karga miljön i Alaska. Jackie Morris skriver så berörande. Och illustrationerna är andlöst enastående. Den här boken kommer jag att bokprata mycket om. Hoppas att många, många, läser och blir lika berörd av den som jag. Den passar även som högläsningsbok och det finns arbetsmaterial på förlagets hemsida.

Den vita räven är skriven och illustrerad av Jackie Morris och den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Cikada

Cikada är en speciell, ja faktiskt originell bok. Den handlar om Cikada som lever i en grå värld. Instängd i en grå kostym arbetar han dag efter dag i en grå arbetsplatslabyrint. Han bor i en skrubb på kontoret eftersom han inte har någon annanstans att bo. Företaget låtsas inte om detta. Han jobbar sent om kvällarna eftersom människorna inte jobbar klart. Eftersom Cikada är en insekt så behöver inte han samma förmåner som människorna. Han blir illa behandlad av såväl företaget som arbetskamraterna, han får ingen lön, är inte välkommen på kontorets toalett, han får aldrig några tack.

Boken har en snygg formgivning, där texten är placerad på vänster sida och illustrationen på höger sida. Åtminstone ända fram tills slutet, när brytpunkten sker. Texten är fåordig, blygsam, precis som Cikada själv. Den för tankarna till ett byråkratiskt språk. Den är kort, avhuggen. Orden Tock tock tock upprepas i slutet av varje sida, som en klocka som oundvikligen räknar ner. Illustrationerna är mörka, suggestiva och den grå färgen dominerar fram till slutet. Men bilderna är oändligt vackra och jag skulle lätt kunna ha flera av dem uppsatta på väggen. De är riktiga konstverk.

Cikada berätta saga.
Saga bra. Saga enkel.
Saga som även människa kan förstå.
Tock Tock Tock!

När Cikada arbetat på företaget i 17 år är det dags att ta adjö. Eftersom han inte har någon annanstans att ta vägen går han upp på taket. Och där hade det kunnat sluta om detta helt och hållet vore en dystopi. Men istället sker något oväntat och överraskande. En pånyttfödelse där Cikada kastar av sig den grå kostymen. Fram träder en vackert röd insekt som flyger upp i himlen där han är omgiven av andra cikador. Han är bland vänner. Han är fri. Han har tagit makten över sitt liv. Han är förlöst. Och nu kan han skratta åt människorna. Man kan inte annat än att tänka på de stackare som blev kvar i det trista grå kontorslandskapet. Vilka är egentligen förlorarna?

Det här är en bok med många bottnar och många teman. Mobbing/vuxenmobbing, utsatthet, invandrad arbetskraft, sociala orättvisor, diskriminering, rasism, kapitalism. Att göra skillnad på folk. Boken vänder sig enligt förlaget till målgruppen 6-9 år, men precis som Shaun Tans tidigare böcker är detta en allåldersbok och jag skulle snarare sätta åldersrekommendationen till 6+ istället för att begränsa till 6-9 år. Olika läsare kommer att ge boken olika tolkning och säkert läsa den helt olika beroende på vart man själv är i livet. På samma sätt tror jag att boken kan ge varje läsare något att känna igen sig i och bli berörd av. Vem man än är som läser Cikada så tror jag dock att den ger upphov till många tankar. Som hur grå vår vardag egentligen är, vad lägger vi människor egentligen vår tid på och vad gör vi människor av våra liv? Förhoppningsvis kanske den också bidrar till att vi tänker mer på vår nästa och blir mer uppmärksam på de vi har runtomkring oss. Att inte ta varandra och livet för givet. Att ta vara på livet, leva här och nu och göra det vi mår bra av istället för att vara fast i det vi inte mår bra av. Vi har ju också möjligheten att ta steget mot ett nytt liv, precis som Cikada.

Cikada är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Pojken i paddan och jag

Pojken i paddan och jagValle blir varje dag retad av en klasskompis som heter Anders. Fast Valle kallar honom Onders eftersom han är så elak. En dag när Valle är på väg till skolan hör han som vanligt elaka Onders skrika dumma ord efter honom. Han blir rädd och springer in i varuhuset som ligger alldeles bredvid. Längst in finns provhytter och i en av dem gömmer han sig. Han sätter sig i ena hörnet och tar fram pappas gamla iPad som han har med sig i ryggsäcken. Han har spelat på den hundratals gånger förut. Men just den här gången händer något alldeles makalöst märkligt. Skärmen blixtrar till i en massa olika färger och ett pojkansikte framträder. Pojken i paddan vinkar. De blir kompisar, pojken i paddan och Valle. Så småningom kommer Bruno, som Valle döper honom till, ut ur paddan och blir Valles hemliga kompis. Han ger Valle mod. Mod att stå emot Onders.

Pojken i paddan och jag är en ovanlig berättelse om mobbing. Budskapet är att man ska våga berätta för vuxenvärlden vad man är utsatt för och tanken är att boken ska förmedla hopp. Man ska inte känna att det inte går att göra något, alla kan förändra sitt liv och göra sin vardag lite bättre. Dessutom får man en tankeställare eftersom boken visar att mobbare också kan ha det jobbigt och må dåligt. Kanske är det en orsak till varför de mobbar, även om det inte är någon ursäkt. Pojken i paddan tillför inte så mycket till historien, mer än att det blir en lite rolig twist. Valles föräldrar, lillebror och mormor skildras med värme och jag gillar hur fin relation föräldrarna verkar ha med varandra. Dock är det märkligt att ingen ur vuxenvärlden ser hur Onders mobbar Valle eller ens anar hur det skulle kunna vara ställt, det finns ju ganska många tecken även om inte Valle säger något rakt ut. Som tur är får klassen en vikarie och hon har ögonen öppna.

Den här boken köpte jag in till mitt ena skolbibliotek förra året, men jag tror inte att någon har lånat den. Jag har varit nyfiken på den och nu när den blivit nominerad till Barnradions bokpris tog jag chansen att läsa den. Det är en lättläst och fin, mörk men hoppfull barnbok om ett ständigt aktuellt ämne. Men jag tror att det kan vara svårt för boken att hitta sina läsare. Jag vet inte om det är omslaget, titeln eller baksidestexten som har skrämt bort läsarna på mitt skolbibliotek. Jag gillar omslaget, det får mig att tänka på magi och mystik, även om de delarna egentligen inte är representativa för bokens innehåll.  Men jag tycker att omslaget är lockande. Jag tror att det här är en typisk sådan bok som måste bokpratas om, eller användas som högläsningsbok. Just högläsningsbok tror jag att den skulle passa bra som, gärna med tillhörande diskussioner kring vänskap, ensamhet, mobbing och att våga berätta för vuxna när man ser sådant som inte är okej.

Pojken i paddan och jag är skriven av Jonatan Järvi, utgiven av Hippo bokförlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Ella och YouTube-paniken

Bildresultat för ella och youtube-panikenElla och YouTube-paniken är en av de böcker som blivit nominerade till Barnradions bokpris. Lite förvånande kan jag tycka, för den här boken är utgiven av Girl-IT som är en slags bokklubb för barn. Boken finns alltså inte att köpa i vanliga affärer och bokhandlar, utan endast de som är medlemmar i Girl-IT kan köpa den. Som tur är så är min dotter medlem där och hon hade fått hem boken i ett av sina medlemspaket, så jag fick chansen att läsa den därigenom. Men annars brukar sådana här böcker vara svåra att få tag på, och just därför brukar de sällan nomineras till bokpriser.

Ella och YouTube-paniken är en rolig och humoristisk bok som handlar om en tjej, Ella, vars största intresse är att filma och lägga upp videos på sin YouTube-kanal. Hon filmar oftast sina småsyskon, Solveig och Styr-Björn, eftersom små söta barn alltid skapar många klick – de är klickmonster. Men hon tänker allt som oftast på hur hon ska kunna skapa de riktigt populära filerna, de som ses av tusentals tittar och blir virala succéer. Hon kommer på vilda idéer som sällan blir riktigt lyckade. Som när hon gör slime hemma i badrummet och täcker hela rummet med mjöl. Hennes mamma blir gråhårig av alla Ellas påhitt. En dag kommer hon på att hon ska stoppa en guldfisk i skolmatsalens vattenbehållare. Hon gör det, filmar och lägger ut på YouTube. Och där, där och då skapas ett YouTube-fenomen. Filmen om guldfisken Justin Case blir den virala succé som Ella drömt om, och hon blir YouTube-kändis över en natt. Att vara kändis är dock inte så lätt som man kan tro och Ella hamnar i nya trubbel. Bästisen Nadia slutar prata med Ella och mamma nämner inte YouTube med ett enda ord.

Det här är en intressant bok för den innehåller så mycket på sina tvåhundra sidor. Dels är det en rolig, typisk mellanåldersbok som är kryddad med samtidsmarkörer som klickmonster, virala succéer och YouTube. Den handlar mycket om relationer, både relationen till föräldrarna och relationen till kompisarna, för båda blir påverkade om man blir kändis. Skola och vardag finns också med på ett hörn förstås. Det som är extra kul är att det inte finns så mycket kärlek i boken, vilket ju annars oftast finns med i böcker för den här målgruppen. Det är dock inte alla barn som kommit dit än, och det kan vara skönt att det finns böcker där kärlek inte är ett stort fokus. Det är mycket humor i boken, Ella är en rolig karaktär och Linda Skugge skriver medryckande. Men det finns också lite allvar bakom. Det här med kändisskap. Drömmar som slår in, men som kanske inte riktigt blev som man tänkt sig. Och det där med relationer som är så svårt. Hur kan man behålla sina relationer och ändå infria sina drömmar? Vad är egentligen viktigast i livet? Ja, det finns en del som skapar eftertanke. Jag gillar språket, att Linda Skugge kan skriva vet jag ju redan. Här skriver hon för mellanåldern och det behärskar hon tydligen också riktigt bra. Dialogerna känns väldigt trovärdiga. Jag har ju en dotter i samma ålder, så jag vet 🙂

Kul att Ella och YouTube-paniken blivit nominerad. Det ska bli kul att höra vad barnen i juryn tycker om boken.

Riulven Risulven

Risulven RisulvenRisulven Risulven är en av de böcker som är nominerade till Barnradions bokpris och därför ville jag läsa den. Jag har också blivit nyfiken på den eftersom jag köpte in den till skolbiblioteket (efter att ha läst många hyllningar av den), men den har inte blivit utlånad särskilt mycket. Det visade sig vara en mörk, stark, gripande bok om tunga ämnen och något många barn säkert tyvärr kan känna igen sig i.

Boken inleds med att huvudpersonen, Pär, sitter och väntar på sin kompis Viktor som varit bortrest hela sommarlovet. Han väntar på ett sätt förgäves, för Viktor har börjat vara med de andra i klassen istället. Han vågar inte längre umgås med Pär. Men det är inte bara av ondo, för istället träffar Pär en tjej, Reza, som han kallar för Risulven. De blir vänner. Åtminstone tills skolan ska börja.

Pär lever med sin mamma. Ingen pappa och inga syskon finns i hans liv. Mamman kan varken ta hand om sig själv eller om Pär, så han gör det mesta hemma medan hon vilar eller är ute med skumma typer om kvällarna. I klassen blir han utfryst och retad. Dels på grund av sitt sociala och ekonomiska utanförskap, vilket handlar om allt från att han inte har den senaste mobilen till att klasskompisarna säger att hans mamma knarkar. Dels blir han mobbad för att han kissade på sig under en klassresa.

Risulven eller Reza, vill att hon och Pär ska leka en lek i skolan. Där är de osynliga för varandra. Pär är naiv och går med på att leka den leken. Efter skolan träffas de och umgås. Men alltid bara på Risulvens villkor. Det är så hjärtskärande att som vuxen läsa och förstå varför Risulven föreslår osynlighetsleken, hon vill ju inte bli sedd tillsammans med Pär, hon vill ju inte bli mobbad precis som han. Nu blir det så till slut, och det blir i ett läge där allt är som mörkast och ställt på sin spets. Och där sker också någon form av vändning i boken.

Förlaget beskriver boken som en mörk och realistisk saga om 12-åriga Pär, Risulven och alla de andra som rör sig i höghusområdet, villaområdet och stranden däremellan. Det är en bra beskrivning för det visar så tydligt på de sociala klyftorna så som man känner dem som barn. Vi alla har nog erfarenheter av det, vissa mer och vissa mindre, men just i barndomen blir det ju så tydligt det där att alla inte egentligen är lika, och att vuxenvärlden inte alltid kan rädda en. Det gör ont i magen att läsa boken. Kanske framförallt som vuxen. Det hade varit intressant att höra barns upplevelse av att läsa boken och jag är väldigt glad över att den är nominerad till Barnradions bokpris, för då kommer jag att höra deras diskussioner kring den. Kanske upplever barnläsare berättelsen helt annorlunda än mig?

Det finns många teman i boken, varav vänskap, mobbing och utanförskap förstås är tydliga. Men det handlar också om ekonomisk ojämställdhet, vuxenvärlden som blundar, dysfunktionella familjer och mycket annat. Dessutom handlar det om hopp, om att våga lita på andra, om att våga börja om trots att man blivit sviken. Och det gör att boken är trösterik. Det är en bok som är jobbig att läsa, men det betyder inte att man ska undvika den. Däremot tror jag att de läsare i mellanåldern som läser den kommer att behöva diskutera den med en vuxen. Att läsa den i klassen med efterföljande diskussion är ett bra sätt. Tyvärr kommer det att finnas barn som känner igen sig i Pärs situation och det är plågsamt att tänka på, men desto viktigare att ge dem denna möjlighet till igenkänning. Och lika viktigt att ge de andra en möjlighet till eftertanke. Dessutom är det viktigt att vi alla som finns runtomkring barnen idag läser sådana böcker så vi inte står lika handfallna som vuxenvärlden runt Pär gör. Så läs Risulven Risulven, du kommer inte att ångra dig!

Risulven Risulven är skriven av Nina Ivarsson, det är hennes debutbok faktiskt. Otroligt stark debut! Boken är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.