Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

januari 2019
M T O T F L S
« Dec    
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031  

9-12 år

En bästis, tack och Kompisar online

En bästis, tack!  Kompisar online

En bästis, tack handlar om Luna. Hon ska precis fylla 12 år och det enda hon önskar sig i födelsedagspresent är en ny bästis. Hennes gamla bästis har flyttat och nu är hon ensam. Hon går sista terminen i femman och i klassen är det Cleo som bestämmer allt. Klassens drottning Cleo är den som bestämmer över vem som får vara med och vem som är cool. Det kan ändras snabbt. Cleo bestämmer över allt och alla. Eller, inte riktigt alla. Inte om den udda flickan i klassen, Zorona, som har två mammor och som inte har gått så länge i klassen. Dessutom ska det börja ytterligare en ny tjej i klassen, Bella. Kanske kan hon bli Lunas nya bästis?

Att läsa om Luna gör att man slungas tillbaka till mellanstadiet och återupplever mycket av de känslor man hade då. Det är inte lätt att vara 12 år idag och det var det inte heller på min tid. Relationer, skola, kompisar, syskon, föräldrar, att passa in, att bli kär… Allt finns med i boken och allt skildras så autentiskt att jag faktiskt är glad att jag numera är vuxen. Men det är ingen nattsvart skildring, tvärtom, det finns mycket hopp och glädje också i boken. Själva temat är att allt inte alltid är som det verkar och att man ibland behöver ge någon en chans för att den ska visa vem den egentligen är.

En bästis, tack är första delen i en ny serie och del två är också redan här. Den heter Kompisar online och handlar om samma klass, men här är det en pojke som är i huvudrollen, Melvin, han som Luna är kär i i den första boken. Melvin har det ganska trassligt. Hans pappa har precis lämnat familjen. Det har börjat strula i skolan. Han får allt svårare att tygla sina känslor. Och så var det ju det här med Cleo. Melvin är ihop med klassens drottning Cleo, men han har tröttnat. Men hur gör man egentligen slut? Att skriva det på snapchat är alltför fegt, men Melvin pallar inte heller att säga det rakt ut. Inte har han heller någon att prata med om alla sina problem. Då kan det vara lättare att skriva om dem. Till en kompis online…

Även denna andra bok är en härlig skildring av mellanstadietiden och jag tror att det är lätt för många att känna igen sig. Det är egentligen inga stora händelser som händer, utan det är vardagen och dess dilemman som är det centrala, precis som det är för de flesta barn. En fin samtidsskildring. Kul idé att följa olika barn i de olika böckerna, det ökar också möjligheten till identifikation för läsaren. Jag skulle vilja läsa en bok ur Cleos perspektiv och det är väl inte helt osannolikt att det kommer en sådan bok. Böckerna fungerar att läsa fristående och man måste inte nödvändigtvis läsa dem i ordning. De passar också som högläsningsböcker, så jag kommer definitivt att tipsa mellanstadielärarna om dessa böcker när de letar böcker för högläsning.

Jag har också blivit sugen på att läsa mer av Emma Askling, för hon har skrivit fler böcker tidigare och hon kom även ut med en bok för åldern 12-15 år nu i höst som jag ser fram emot att läsa. Jag gillar verkligen hennes språk och det sätt hon lyckas fånga mellanstadiebarnen i deras vardag och skildra dem som om de vore verkliga människor som lever här och nu.

Böckerna är utgivna av Ordalaget. En bästis tack finns att köpa på Adlibris och Bokus (här och här) och detsamma gör Kompisar online (här och här).

Den vita räven

Den vita rävenThe White Fox har jag lånat in till mitt bibliotek några gånger när barnen vill ha lättläst skönlitteratur på engelska och den har varit populär. När jag såg att den skulle ges ut på svenska så köpte jag därför in den direkt.

Den vita räven handlar om Sol. Han känner sig väldigt ensam. Hans pappa jobbar alltid, hans mamma är död och hans mormor och morfar bor i Alaska. De kommer från Alaska och Sol längtar tillbaka dit. Men pappan vill inte gärna återvända eftersom minnena efter Sols mamma är som starkast där. Sol blir mobbad i skolan eftersom han ser annorlunda ut än de andra eleverna och han mår ganska dåligt. Så berättar hans pappa att det har kommit en vit fjällräv till hamnen där han jobbar. Den hör inte heller hemma där, den ska leva uppe i norr. Sol bestämmer sig för att leta rätt på räven och när han väl hittar den inser han att den också är ensam och vilsen. Den vill tillbaka till norr precis som Sol. Kanske kan de hjälpa varandra hem?

Det här är en lättläst bok från Nypon förlag. Den har 92 sidor, men i ett litet format med stor text och mycket luft på sidorna. Dessutom finns det mycket illustrationer i boken och de får ofta breda ut sig över ett helt uppslag. Trots det så rymmer de få textsidorna en alldeles otrolig berättelse som jag blev helt golvad av. Den lille pojken och hans sorg efter mamman. Mobbingen som sker i skolan. Pappan som sörjer sin fru så mycket, men som inte tillåter sig själv att hänge sig åt minnena. De kloka mor- och farföräldrarna. Den vita räven som är en bikaraktär, men som visar sig vara en nyckelkaraktär. Den karga miljön i Alaska. Jackie Morris skriver så berörande. Och illustrationerna är andlöst enastående. Den här boken kommer jag att bokprata mycket om. Hoppas att många, många, läser och blir lika berörd av den som jag. Den passar även som högläsningsbok och det finns arbetsmaterial på förlagets hemsida.

Den vita räven är skriven och illustrerad av Jackie Morris och den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Cikada

Cikada är en speciell, ja faktiskt originell bok. Den handlar om Cikada som lever i en grå värld. Instängd i en grå kostym arbetar han dag efter dag i en grå arbetsplatslabyrint. Han bor i en skrubb på kontoret eftersom han inte har någon annanstans att bo. Företaget låtsas inte om detta. Han jobbar sent om kvällarna eftersom människorna inte jobbar klart. Eftersom Cikada är en insekt så behöver inte han samma förmåner som människorna. Han blir illa behandlad av såväl företaget som arbetskamraterna, han får ingen lön, är inte välkommen på kontorets toalett, han får aldrig några tack.

Boken har en snygg formgivning, där texten är placerad på vänster sida och illustrationen på höger sida. Åtminstone ända fram tills slutet, när brytpunkten sker. Texten är fåordig, blygsam, precis som Cikada själv. Den för tankarna till ett byråkratiskt språk. Den är kort, avhuggen. Orden Tock tock tock upprepas i slutet av varje sida, som en klocka som oundvikligen räknar ner. Illustrationerna är mörka, suggestiva och den grå färgen dominerar fram till slutet. Men bilderna är oändligt vackra och jag skulle lätt kunna ha flera av dem uppsatta på väggen. De är riktiga konstverk.

Cikada berätta saga.
Saga bra. Saga enkel.
Saga som även människa kan förstå.
Tock Tock Tock!

När Cikada arbetat på företaget i 17 år är det dags att ta adjö. Eftersom han inte har någon annanstans att ta vägen går han upp på taket. Och där hade det kunnat sluta om detta helt och hållet vore en dystopi. Men istället sker något oväntat och överraskande. En pånyttfödelse där Cikada kastar av sig den grå kostymen. Fram träder en vackert röd insekt som flyger upp i himlen där han är omgiven av andra cikador. Han är bland vänner. Han är fri. Han har tagit makten över sitt liv. Han är förlöst. Och nu kan han skratta åt människorna. Man kan inte annat än att tänka på de stackare som blev kvar i det trista grå kontorslandskapet. Vilka är egentligen förlorarna?

Det här är en bok med många bottnar och många teman. Mobbing/vuxenmobbing, utsatthet, invandrad arbetskraft, sociala orättvisor, diskriminering, rasism, kapitalism. Att göra skillnad på folk. Boken vänder sig enligt förlaget till målgruppen 6-9 år, men precis som Shaun Tans tidigare böcker är detta en allåldersbok och jag skulle snarare sätta åldersrekommendationen till 6+ istället för att begränsa till 6-9 år. Olika läsare kommer att ge boken olika tolkning och säkert läsa den helt olika beroende på vart man själv är i livet. På samma sätt tror jag att boken kan ge varje läsare något att känna igen sig i och bli berörd av. Vem man än är som läser Cikada så tror jag dock att den ger upphov till många tankar. Som hur grå vår vardag egentligen är, vad lägger vi människor egentligen vår tid på och vad gör vi människor av våra liv? Förhoppningsvis kanske den också bidrar till att vi tänker mer på vår nästa och blir mer uppmärksam på de vi har runtomkring oss. Att inte ta varandra och livet för givet. Att ta vara på livet, leva här och nu och göra det vi mår bra av istället för att vara fast i det vi inte mår bra av. Vi har ju också möjligheten att ta steget mot ett nytt liv, precis som Cikada.

Cikada är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Pojken i paddan och jag

Pojken i paddan och jagValle blir varje dag retad av en klasskompis som heter Anders. Fast Valle kallar honom Onders eftersom han är så elak. En dag när Valle är på väg till skolan hör han som vanligt elaka Onders skrika dumma ord efter honom. Han blir rädd och springer in i varuhuset som ligger alldeles bredvid. Längst in finns provhytter och i en av dem gömmer han sig. Han sätter sig i ena hörnet och tar fram pappas gamla iPad som han har med sig i ryggsäcken. Han har spelat på den hundratals gånger förut. Men just den här gången händer något alldeles makalöst märkligt. Skärmen blixtrar till i en massa olika färger och ett pojkansikte framträder. Pojken i paddan vinkar. De blir kompisar, pojken i paddan och Valle. Så småningom kommer Bruno, som Valle döper honom till, ut ur paddan och blir Valles hemliga kompis. Han ger Valle mod. Mod att stå emot Onders.

Pojken i paddan och jag är en ovanlig berättelse om mobbing. Budskapet är att man ska våga berätta för vuxenvärlden vad man är utsatt för och tanken är att boken ska förmedla hopp. Man ska inte känna att det inte går att göra något, alla kan förändra sitt liv och göra sin vardag lite bättre. Dessutom får man en tankeställare eftersom boken visar att mobbare också kan ha det jobbigt och må dåligt. Kanske är det en orsak till varför de mobbar, även om det inte är någon ursäkt. Pojken i paddan tillför inte så mycket till historien, mer än att det blir en lite rolig twist. Valles föräldrar, lillebror och mormor skildras med värme och jag gillar hur fin relation föräldrarna verkar ha med varandra. Dock är det märkligt att ingen ur vuxenvärlden ser hur Onders mobbar Valle eller ens anar hur det skulle kunna vara ställt, det finns ju ganska många tecken även om inte Valle säger något rakt ut. Som tur är får klassen en vikarie och hon har ögonen öppna.

Den här boken köpte jag in till mitt ena skolbibliotek förra året, men jag tror inte att någon har lånat den. Jag har varit nyfiken på den och nu när den blivit nominerad till Barnradions bokpris tog jag chansen att läsa den. Det är en lättläst och fin, mörk men hoppfull barnbok om ett ständigt aktuellt ämne. Men jag tror att det kan vara svårt för boken att hitta sina läsare. Jag vet inte om det är omslaget, titeln eller baksidestexten som har skrämt bort läsarna på mitt skolbibliotek. Jag gillar omslaget, det får mig att tänka på magi och mystik, även om de delarna egentligen inte är representativa för bokens innehåll.  Men jag tycker att omslaget är lockande. Jag tror att det här är en typisk sådan bok som måste bokpratas om, eller användas som högläsningsbok. Just högläsningsbok tror jag att den skulle passa bra som, gärna med tillhörande diskussioner kring vänskap, ensamhet, mobbing och att våga berätta för vuxna när man ser sådant som inte är okej.

Pojken i paddan och jag är skriven av Jonatan Järvi, utgiven av Hippo bokförlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Ella och YouTube-paniken

Bildresultat för ella och youtube-panikenElla och YouTube-paniken är en av de böcker som blivit nominerade till Barnradions bokpris. Lite förvånande kan jag tycka, för den här boken är utgiven av Girl-IT som är en slags bokklubb för barn. Boken finns alltså inte att köpa i vanliga affärer och bokhandlar, utan endast de som är medlemmar i Girl-IT kan köpa den. Som tur är så är min dotter medlem där och hon hade fått hem boken i ett av sina medlemspaket, så jag fick chansen att läsa den därigenom. Men annars brukar sådana här böcker vara svåra att få tag på, och just därför brukar de sällan nomineras till bokpriser.

Ella och YouTube-paniken är en rolig och humoristisk bok som handlar om en tjej, Ella, vars största intresse är att filma och lägga upp videos på sin YouTube-kanal. Hon filmar oftast sina småsyskon, Solveig och Styr-Björn, eftersom små söta barn alltid skapar många klick – de är klickmonster. Men hon tänker allt som oftast på hur hon ska kunna skapa de riktigt populära filerna, de som ses av tusentals tittar och blir virala succéer. Hon kommer på vilda idéer som sällan blir riktigt lyckade. Som när hon gör slime hemma i badrummet och täcker hela rummet med mjöl. Hennes mamma blir gråhårig av alla Ellas påhitt. En dag kommer hon på att hon ska stoppa en guldfisk i skolmatsalens vattenbehållare. Hon gör det, filmar och lägger ut på YouTube. Och där, där och då skapas ett YouTube-fenomen. Filmen om guldfisken Justin Case blir den virala succé som Ella drömt om, och hon blir YouTube-kändis över en natt. Att vara kändis är dock inte så lätt som man kan tro och Ella hamnar i nya trubbel. Bästisen Nadia slutar prata med Ella och mamma nämner inte YouTube med ett enda ord.

Det här är en intressant bok för den innehåller så mycket på sina tvåhundra sidor. Dels är det en rolig, typisk mellanåldersbok som är kryddad med samtidsmarkörer som klickmonster, virala succéer och YouTube. Den handlar mycket om relationer, både relationen till föräldrarna och relationen till kompisarna, för båda blir påverkade om man blir kändis. Skola och vardag finns också med på ett hörn förstås. Det som är extra kul är att det inte finns så mycket kärlek i boken, vilket ju annars oftast finns med i böcker för den här målgruppen. Det är dock inte alla barn som kommit dit än, och det kan vara skönt att det finns böcker där kärlek inte är ett stort fokus. Det är mycket humor i boken, Ella är en rolig karaktär och Linda Skugge skriver medryckande. Men det finns också lite allvar bakom. Det här med kändisskap. Drömmar som slår in, men som kanske inte riktigt blev som man tänkt sig. Och det där med relationer som är så svårt. Hur kan man behålla sina relationer och ändå infria sina drömmar? Vad är egentligen viktigast i livet? Ja, det finns en del som skapar eftertanke. Jag gillar språket, att Linda Skugge kan skriva vet jag ju redan. Här skriver hon för mellanåldern och det behärskar hon tydligen också riktigt bra. Dialogerna känns väldigt trovärdiga. Jag har ju en dotter i samma ålder, så jag vet 🙂

Kul att Ella och YouTube-paniken blivit nominerad. Det ska bli kul att höra vad barnen i juryn tycker om boken.

Riulven Risulven

Risulven RisulvenRisulven Risulven är en av de böcker som är nominerade till Barnradions bokpris och därför ville jag läsa den. Jag har också blivit nyfiken på den eftersom jag köpte in den till skolbiblioteket (efter att ha läst många hyllningar av den), men den har inte blivit utlånad särskilt mycket. Det visade sig vara en mörk, stark, gripande bok om tunga ämnen och något många barn säkert tyvärr kan känna igen sig i.

Boken inleds med att huvudpersonen, Pär, sitter och väntar på sin kompis Viktor som varit bortrest hela sommarlovet. Han väntar på ett sätt förgäves, för Viktor har börjat vara med de andra i klassen istället. Han vågar inte längre umgås med Pär. Men det är inte bara av ondo, för istället träffar Pär en tjej, Reza, som han kallar för Risulven. De blir vänner. Åtminstone tills skolan ska börja.

Pär lever med sin mamma. Ingen pappa och inga syskon finns i hans liv. Mamman kan varken ta hand om sig själv eller om Pär, så han gör det mesta hemma medan hon vilar eller är ute med skumma typer om kvällarna. I klassen blir han utfryst och retad. Dels på grund av sitt sociala och ekonomiska utanförskap, vilket handlar om allt från att han inte har den senaste mobilen till att klasskompisarna säger att hans mamma knarkar. Dels blir han mobbad för att han kissade på sig under en klassresa.

Risulven eller Reza, vill att hon och Pär ska leka en lek i skolan. Där är de osynliga för varandra. Pär är naiv och går med på att leka den leken. Efter skolan träffas de och umgås. Men alltid bara på Risulvens villkor. Det är så hjärtskärande att som vuxen läsa och förstå varför Risulven föreslår osynlighetsleken, hon vill ju inte bli sedd tillsammans med Pär, hon vill ju inte bli mobbad precis som han. Nu blir det så till slut, och det blir i ett läge där allt är som mörkast och ställt på sin spets. Och där sker också någon form av vändning i boken.

Förlaget beskriver boken som en mörk och realistisk saga om 12-åriga Pär, Risulven och alla de andra som rör sig i höghusområdet, villaområdet och stranden däremellan. Det är en bra beskrivning för det visar så tydligt på de sociala klyftorna så som man känner dem som barn. Vi alla har nog erfarenheter av det, vissa mer och vissa mindre, men just i barndomen blir det ju så tydligt det där att alla inte egentligen är lika, och att vuxenvärlden inte alltid kan rädda en. Det gör ont i magen att läsa boken. Kanske framförallt som vuxen. Det hade varit intressant att höra barns upplevelse av att läsa boken och jag är väldigt glad över att den är nominerad till Barnradions bokpris, för då kommer jag att höra deras diskussioner kring den. Kanske upplever barnläsare berättelsen helt annorlunda än mig?

Det finns många teman i boken, varav vänskap, mobbing och utanförskap förstås är tydliga. Men det handlar också om ekonomisk ojämställdhet, vuxenvärlden som blundar, dysfunktionella familjer och mycket annat. Dessutom handlar det om hopp, om att våga lita på andra, om att våga börja om trots att man blivit sviken. Och det gör att boken är trösterik. Det är en bok som är jobbig att läsa, men det betyder inte att man ska undvika den. Däremot tror jag att de läsare i mellanåldern som läser den kommer att behöva diskutera den med en vuxen. Att läsa den i klassen med efterföljande diskussion är ett bra sätt. Tyvärr kommer det att finnas barn som känner igen sig i Pärs situation och det är plågsamt att tänka på, men desto viktigare att ge dem denna möjlighet till igenkänning. Och lika viktigt att ge de andra en möjlighet till eftertanke. Dessutom är det viktigt att vi alla som finns runtomkring barnen idag läser sådana böcker så vi inte står lika handfallna som vuxenvärlden runt Pär gör. Så läs Risulven Risulven, du kommer inte att ångra dig!

Risulven Risulven är skriven av Nina Ivarsson, det är hennes debutbok faktiskt. Otroligt stark debut! Boken är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Comedy Queen

Comedy queenSashas mamma fick folk att gråta. Ja, hon får fortfarande folk att gråta fastän hon inte ens lever. Därför har Sahsa gjort en lista. För att inte bli som sin mamma är det sju saker hon måste göra. För att överleva. Och för att sorgen kanske försvinner om hon kan pricka av allt på listan. Men ibland blir det svårt, som när pappa ger henne en hund i födelsedagspresent…

  1. Klipp av allt hår
  2. Försök inte ta hand om nåt som lever
  3. Läs inga böcker
  4. Ha bara färgglada kläder
  5. Tänk inte för mycket (helst inte alls)
  6. Undvik promenader. Undvik skogen
  7. Bli COMEDY QUEEN

Kul är det dock att följa Sashas ansträngningar att bli en comedy queen, att bli en stjärna på stand up comedy, och se hur hon lyckas tjata sig till 15 minuter på scen. Hon är driven och en riktig kämpe. Men samtidigt så skör och när man läser riktigt känner man den sorg hon har stängt in och tryckt ner, djupt i sin kropp. Den är så närvarande, men får inte finnas. Man vill bara krama om Sasha och få henne att prata, gråta, skrika, leva.

Jenny Jägerfeld visar om igen att hon kan skriva om tunga, jobbiga ämnen. Att dessutom skriva en rolig bok om ett så tungt ämne som en förälders självmord, det är det nog inte många som kan lyckas med. Det är inte alls konstigt att Comedy Queen blivit nominerad både till Augustpriset och till Barnradions bokpris! Och den är en värdig vinnare, helt klart! Det här är en bok att sätta i händerna på vem som helst från 9 år och uppåt. En bra högläsningsbok också, en bok att diskutera i en klass. Dock kanske inte om någon i klassen nyligen har förlorat en förälder, då kan det bli för tungt. Då funkar den nog bättre att läsa själv. Men om man känner sin klass och har ett bra klimat, då är den här boken en suverän högläsningsbok där man både skrattar och gråter under läsningen.

Comedy Queen är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Ögat

Ögat : 13 korta skräckhistorierÖgat är en bok fylld med 13 skräckhistorier. Samlingar med skräckhistorier kommer ju lite då och då, men det som gör att Ögat sticker ut bland andra samlingar är att de berättelser som finns i denna bok är lättlästa. De är inte många meningar var, men trots detta är de läskiga, skrämmande eller har en twist som gör att man blir berörd. Att kunna skriva så är en konst, det är verkligen inte lätt att skriva skräck i ett lättläst format. Därför är jag väldigt imponerad över författaren EmmaFrey-Skøtt. Berättelserna håller dessutom för flera omläsningar, för ibland har de flera bottnar och dimensioner.

I boken finns mängder av illustrationer av Elin Johansson och det syns verkligen att författare och illustratör har haft ett gott samarbete, för illustrationerna berikar texterna på ett mycket bra sätt. Texterna handlar om allt ifrån lajv och mobbing till andar och övernaturliga händelser, vilket gör att alla kan hitta just sin favorit bland de 13 små berättelserna.

Boken är lättläst och vänder sig därför extra mycket till de som är läsovana eller har lässvårigheter. Men jag tycker inte att man behöver se det som en begränsning – alla kan läsa dessa skräckhistorier och bli fängslade av dem, man behöver inte alls vara i behov av lättlästa texter för att ha behållning av dessa små noveller. Jag tror också att man skulle kunna använda texterna i undervisningen, exempelvis i någon slags bokcirkel eller boksamtal, eller varför inte som inspiration inför att skriva egna texter. Jag gillar att man kan fundera vidare på texterna och att de lever kvar efter läsningen. Bokens målgrupp är 12-15 år enligt förlaget, men jag tycker att de fungerar även för de lite äldre barnen på mellanstadiet. Från fyran och uppåt skulle jag säga och någon övre åldersgräns finns inte heller, man skulle också kunna använda boken på högstadiet och gymnasiet. En perfekt bok till skolbiblioteken eftersom den lär locka många olika läsare och det härligt lockande omslaget kommer säkert att göra sitt till för att locka till sig läsarna.

Ögat är utgiven av LL-förlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Iskalla skuggor – skräckhistorier för orädda

Iskalla skuggor : skräckhistorier för oräddaIskalla skuggor – skräckhistorier för orädda är precis vad det låter som – en samling skräckberättelser. Totalt finns det elva stycken noveller i den här boken och de handlar om allt från clowner till barn med konstiga ögon. Gemensamt för alla noveller är att de utspelar sig i nutid och i miljöer som de flesta läsare kan känna igen sig i. De längre novellerna varvas med små korta skräckhistorier som bara är på några få rader, men som ofta har en läskig, oväntad knorr på slutet.

Boken är skriven av Åsa Anderberg Strollo och Andreas Palmaer. Den sistnämnda är välkänd författare av många andra samlingsböcker, till exempel Superkorta skräckisar för nybörjarläsarna.

Sådana här böcker tycker jag om, inte minst nu i halloweentider när det ofta efterfrågas från skolan att jag som bibliotekarie ska läsa skräckisar för barnen. Det är alltid kul att kunna läsa en ny skräckhistoria vid dessa tillfällen istället för de som redan funnits många år. Att berättelserna utspelar sig i nutid och realistiska miljöer bidrar till att det blir mer skrämmande. Mina favoriter är Spökrundan och Nedräkningen.

Men sådana här böcker är förstås också populära bland barnen i mellanåldern att läsa själva. Novellformatet är bra för de läsovana och ett läskigt tema lockar många läsare. Jag tror att det här är en bok som kommer att bli väldigt populär på skolbiblioteket. Ett plus för att omslaget också är väldigt lockande för målgruppen.

Iskalla skuggor – skräckhistorier för orädda är utgiven av Alfabeta bokförlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Det övergivna barnhemmet och Det sjunde rummet

Det övergivna barnhemmet   Det sjunde rummet

Det övergivna barnhemmet börjar med att Alvin, hans mamma, hans storasyster Alice och hans lillasyster Alva ska hyra ett gammalt barnhem som semesterboende i två veckor medan mamman och pappan har en paus på grund av något som hänt. Direkt de kommer fram till det övergivna barnhemmet tycker Alvin att det är något konstigt med huset. Det dröjer inte heller länge förrän lillasyster Alva berättar att hon lekt med en liten flicka trots att familjen är ensamma i huset. Dessutom går det rykten om att det spökar i det gamla barnhemmet och att det hänt mystiska saker där. Inte nog med det – polisen letar efter en patient som rymt från ett närbeläget mentalsjukhus och som man tror har kidnappat en liten femårig flicka. Kort sagt kan man säga att det blir en semester som familjen sent kommer att glömma och att ingenting är som man tror att det är…

Det övergivna barnhemmet är både en spännande och fartfylld bok, men också en mysrysare, en lite läskig berättelse om spöken och en gammal historia som än idag är fasansfullt aktuell. Händelserna sker i ett rasande tempo. Det är lite av en transportsträcka från början, men efter halva boken ungefär är det nästan omöjligt att lägga ifrån sig den. Alltid kul att läsa böcker där dåtid vävs ihop med nutid och ett gammalt, övergivet barnhem är ju precis rätt miljö för en bok med övernaturligt tema. Handlingen är kanske lite väl komplex för en del barn i målgruppen, medan andra säkert gillar blandningen av deckargåta och spökhistoria. Jag har svårt för språket eftersom berättarrösten och tempus ändras från kapitel till kapitel samt att ord många gånger skrivs såhär: i-n-t-e. Jag vet inte vad syftet är, om det är att göra berättelsen mer varierande, lättläst eller för att understryka vissa ord, men jag finner det irriterande. Dock tror jag målgruppen lättare bortser från sådana detaljer.

I Det sjunde rummet är Alvin och hans familj i Lysekil för att hälsa på sin mormor och morfar som bor i ett gammalt hus. Barnen upptäcker ett gammalt signalsystem som finns bakom en tavla i köket. Dit kan man ringa från alla rum i hela huset, alla de sex olika rummen. Men plötsligt ringer det från rum nummer sju… Dessutom visar det sig att både morfar och hunden Iggy blivit förgiftade. Allt verkar hänga ihop med en gammal släkthistoria som nu uppdagas.

Återigen en mysryslig bok fylld av oförklarliga händelser, mystiska detaljer och skrämmande, spännande saker som händer i ett snabbt tempo som gör boken till en sträckläsningsbok. Kvalitetsmässigt tycker jag att Det sjunde rummet känns bättre än sin föregångare. Det finns en hel del märkliga avstavningar och stavfel att irritera sig på, för att inte tala om några ordentliga korrfel, men kan man bortse från dem så är det en spännande bok. Historien är mer trovärdig och mindre komplex än i föregångaren och det finns många intressanta ingredienser som fördjupar berättelsen. Dessutom gillar jag verkligen karaktärerna och det fina sätt som syskonrelationen skildras på. Jag tror att barn i lässlukaråldern som gillar övernaturliga berättelser lätt kommer att tycka om båda dessa böcker.

Både Det övergivna barnhemmet och Det sjunde rummet är skrivna av Erika Svernström och utgivna av Idus förlag. De finns bland annat att köpa på Adlibris här och här och på Bokus här och här.