Den här månadens tema i Barn- och ungdomsboksutmaningen 2017 är Augustprisvinnare i kategorin barn- och ungdomsböcker. Denna kategori har funnits med sedan år 1992 och 25 olika böcker har prisats hittills. Här nedan är en lista på dem. Jag har länkat till de böcker jag läst och recenserat hittills och tanken är att jag ska ha som projekt att ha läst samtliga titlar så småningom. Några titlar har jag i och för sig läst tidigare, innan jag började blogga. Få se hur många av resterande jag hinner läsa i september. Vilken/vilka av dessa tycker ni att jag ska börja med? Själv är jag sugen på Här ligger jag och blöder.

  • 2016: Tio över ett – Ann-Helen Laestadius
  • 2015: När hundarna kommer – Jessica Schiefauer
  • 2014: Mördarens apa – Jakob Wegelius
  • 2013: Snöret, fågeln och jag – Ellen Karlsson, Eva Lindström
  • 2012: ABC å allt om D – Nina Ulmaja
  • 2011: Pojkarna – Jessica Schiefauer
  • 2010: Här ligger jag och blöder – Jenny Jägerfeld
  • 2009: Skriv om och om igen – Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg, Lilian Bäckman
  • 2008: Legenden om Sally Jones – Jakob Wegelius
  • 2007: Var är min syster – Sven Nordqvist
  • 2006: Svenne – Per Nilsson
  • 2005: Eddie Bolander & jag – Bo R Holmberg, Katarina Strömgård
  • 2004: Dansar Elias? Nej! – Katarina Kieri
  • 2003: I taket lyser stjärnorna – Johanna Thydell
  • 2002: Adjö herr Muffin – Ulf Nilsson, Anna-Clara Tidholm
  • 2001: Sandor slash Ida – Sara Kadefors
  • 2000: Gittan och gråvargarna – Pija Lindenbaum
  • 1999: Spelar död – Stefan Casta
  • 1998: Resan till världens ände – Henning Mankell
  • 1997: Sanning eller konsekvens – Annika Thor
  • 1996: Min syster är en ängel – Ulf Stark, Anna Höglund
  • 1995: Flickan som inte ville kyssas – Rose Lagercrantz
  • 1994: Mästaren och de fyra skrivarna – Ulf Nilsson
  • 1993: Vinterviken – Mats Wahl
  • 1992: Jag saknar dig, jag saknar dig – Peter Pohl, Kinna Gieth

Sincerly Johanna har idag skrivit ett debattinlägg på sin blogg där hon frågar sig om bokbloggen som fenomen är död, om det är så att vårt boktyckande numera har gått över till att förekomma bara på sociala medier istället. Allt fler gamla bokbloggare har gått över till sociala medier som Instagram. Allt färre kommenterar på bokbloggarna. Johanna undrar om det här betyder att bokbloggen är på väg att dö ut, eller om den till och med har gjort det. Hon ställer också denna fråga: Att lägga upp en bok på Instagram eller skriva kort om den på Twitter är det att göra skäl för sitt mottagna recensionsexemplar? Johanna hoppas på att få igång en debatt kring detta och gärna att förlagsfolk nappar på diskussionen.

Jag har inga givna svar på Johannas frågor, men tänkte i alla fall ge min bild och min upplevelse här. Fast redan i augusti 2016 ställde jag själv exakt samma fråga i Veckans bokbloggsfråga som ni kan hitta här tillsammans med några bokbloggares svar och även frågan om bokbloggskommentarer är ett minne blott har jag ställt här. Jag har själv bokbloggat sedan 2008, så jag har hållit på ett bra tag nu och jag tycker mig tyvärr se en viss trend.

Jag tycker mig se en hel del tecken på att bokbloggen är på väg att dö. Inte kanske dö, så dramatisk behöver man inte vara än på ett bra tag tycker jag. Men bokbloggarna är inte längre lika betydelsefulla eller självklara. Jag märker det dels genom att flera av de bokbloggar jag länge följt nu inte längre bloggar. De har tröttnat eller använder sig av sociala medier istället. Jag märker det dels också genom att förlagen inte längre är lika sugna på att skicka ut recensionsexemplar till bokbloggare – medan de ibland med glädje skickar ut till de som enbart delar på sociala medier. Jag märker det dels också genom att det inte längre verkar finnas lika mycket energi/intresse/engagemang hos bokbloggarna. Jag har under de senaste åren försökt arrangera olika utmaningar, teman, tävlingar, bokutbyten osv, sådant som förekom i mycket högre grad i början av mitt bokbloggande, men man tappar lusten att göra sådant när få deltar. Jag märker det dels också genom att antalet kommentarer har minskat drastiskt de senaste åren. Diskussionen kring böckerna och läsandet är inte längre lika stor bland bokbloggarna.

Frågan är vad allt detta beror på. Visst är det så att det självklart händer saker i bokbloggares liv, man kanske får barn, börjar nytt jobb eller liknande så man inte hinner blogga lika mycket längre. Intressen kommer ju också och går i personers liv. Därmed är det ju också så att bloggare kommer och går, vilket förstås kan påverka en del. Det krävs ju att det ska finnas engagerade personer om något ska kunna växa och bli stort. Förlagens minskade intresse för bokbloggarna tycker jag också är en bidragande orsak. Man ägnar ju faktiskt en hel del tid åt en bokblogg. Oavlönad tid. Men den tid man lägger ner är faktiskt betydelsefull för förlagen, och det är inte alltid de ser det. Jag vet att det finns många konsumenter som köper böcker efter att ha läst om dem i en blogg, så det är riktigt bra reklam för förlagen när bloggare skriver om och recenserar böckerna. Men man får inte alltid cred för detta oavlönade jobb man lägger ner på sina recensioner. Framförallt inte numera när förlagen drar in på recensionsexemplaren. Självklart är vissa förlag bättre än andra och vissa är också ett bra föredöme, så man ska inte dra alla över en kam.

Jag ser också hemskt gärna svar från förlag, för jag har länge undrat hur de tycker och tänker om oss bokbloggare, hur betydelsefulla vi är för dem, vad som egentligen krävs för att få recensionsexemplar, hur de tänker kring motprestation och så vidare. Hur de jobbar med bokbloggare helt enkelt och hur de skulle vilja att samarbetet såg ut.

Jag hade också gärna sett mer interaktion bland läsare överhuvudtaget. Jag är själv inte med i några bokcirklar och har inga läsande vänner. Jag brinner av längtan efter att få prata och skriva om böcker, men saknar plattform att göra det på. Det var därför jag startade min blogg 2008, men fullt ut har jag tyvärr inte fått utlopp för min diskussionslust.

Jag hade dessutom gärna sett mer interaktion bland bokbloggare. Jag saknar verkligen diskussionen kring böcker, men också diskussionen kring själva bokbloggandet. Därför startade jag Veckans bokbloggsfråga för något år sedan, tyvärr fick den inte den uppmärksamhet jag hade hoppats på, så jag slutade med den i våras och ingen har frågat efter den sedan dess. Det finns ett par facebookgrupper för bokbloggare, men de är inte särskilt aktiva. Tyvärr verkar det som att de mest aktiva diskussionerna hittas på Instagram för tillfället. Om det inte pågår någon annanstans dit jag inte har hittat. Synd, för jag vill verkligen att bokbloggandet ska överleva, blomstra och leva upp igen.

Under mars månad har jag läst:

I Barn- och ungdomsutmaningenEn spänningsroman läste jag denna:

I Kaosutmaningen kunde jag pricka av dessa punkter:

4. En bok från Afrika (Siri – superhjälten och guldringen som åtminstone utspelar sig i Afrika, tror det är så långt jag kommer tyvärr)

19. En bok du valde på grund av bilderna (Titta väder)

30. En somrig bok (Skarven)

I Temaläsning 2017 – mångfald har jag läst:

I utmaningen Hyllvärmare 2017 har jag läst:

Och till sist, Månadens bästa bok är:

Är det viktigt vilket kön huvudpersonen har i barnböcker?

Jag tycker att det verkar som att det blir allt mer viktigt ju äldre målgruppen är som böckerna riktar sig till. Det finns ju flera bra exempel på småbarnsböcker, både pekböcker och bilderböcker, där man aldrig får veta huvudpersonens kön utan hen istället benämns som ”bebis” eller med sitt namn. Det finns också några bilderböcker där man helt enkelt använder sig av ”hen” rätt och slätt. Men sedan då? I böcker för äldre barn tror jag inte att det är lika vanligt att använda sig av det berättargreppet. Det som man däremot gärna ser i böcker för nybörjarläsarna och slukaråldern är att man gärna använder sig av kollektiva huvudpersoner, exempelvis en flicka och en pojke, för att på så vis kunna vända sig till båda könen och få fler läsare. Så är ju fallet till exempel med många äventyrs- och deckarböcker, där LasseMajas detektivbyrå bara är ett bland många exempel. Ungdomsböcker däremot består nästan uteslutande av en huvudkaraktär och där finns det ytterst få böcker där man inte nämner vilket kön huvudpersonen har, så vitt jag vet. Frågan är dock om de äldre målgrupperna verkligen tycker att det är viktigare att få veta könet, eller om det bara är en förväntan från författarna? Är det svårare att skriva böcker för äldre barn om man inte kan leva sig in i en huvudperson med ett bestämt kön? Vad tror ni? Och är det ens något som är betydelsefullt att tänka på eller diskutera kring?

Här tänker jag hur som helst tipsa om tre småbarnsböcker där könet på huvudpersonerna aldrig framkommer:

     

Toto tittut är en bok i klassiskt pekboksformat som riktar sig till de allra yngsta barnen som vill ha en kort, enkel berättelse. Här får läsaren också vara interaktiv eftersom det finns hål här och var på boksidorna. På ett uppslag exempelvis så gungar Toto och då kan man med hjälp av fingrarna hjälpa till att få fart på gungan. På ett annat uppslag får läsaren sticka in näsan eftersom Totos näsa är borta och Toto vill låna läsarens näsa istället. Toto är en bebis med grön tröja och kort hår som aldrig benämns med han eller hon, utan bara som Toto och läsaren får istället själv föreställa sig om huvudpersonen är en han eller hon, eller om det ens är viktigt. Texten är kort och på rim. De interaktiva inslagen känns kul och bilderna är härligt färgglada och detaljrika. Boken är skriven och illustrerad av Emma Virke och utgiven av Lilla Piratförlaget. I serien om Toto finns det i skrivande stund totalt fyra böcker.

Bäbis tränar har också ett litet format, men inte med hårda kartongsidor som boken om Toto. Det är synd tycker jag, för den vänder sig till samma målgrupp som boken om Toto och det finns många fördelar med det klassiska pekboksformatet. Även här möter vi en bebis, som helt enkelt har fått heta Bäbis. Hen är tecknat så att det lika gärna kan vara en tjej som en kille, det är inte viktigt. Boken inleds med att Bäbis mamma ska ut och träna, och under tiden bestämmer sig Bäbis också för att träna, på sitt eget vis, hen hoppar i fåtöljen, springer runt runt, leker med dammsugaren och till slut somnar hen på mammas pilatesboll. Med mycket humor, vardagsnära illustrationer och färgglada bilder får vi ta del av Bäbis småbarnsliv. Boken är skriven och illustrerad av Ann Forslind och utgiven av Alfabeta. I skrivande stund finns det tolv böcker i serien om Bäbis.

I Lilla Bebin tittut får vi möta Lilla Bebin, som också det kan vara antingen en pojke eller en flicka beroende på läsarens förväntningar. Vi får också ta del av den klassiska leken tittut som de flesta barn tycker om att leka, och det gör också Lilla Bebin. Längst bak i boken finns en spegel där läsaren kan leka tittut med sig själv. Här är alltså också en bok som uppmanar till interaktivitet, vilket lär gå hem hos de små läsarna. Jag gillar också de charmiga och färgsprakande illustrationerna. Boken är skriven av Catharina Larsdotter Norén och illustrerad av Johanna Lundqvist Björn och det är Idus bokförlag som har gett ut boken. Det här är den första boken i serien om Lilla Bebin.

 

Spelade ni också spelet Löjliga familjen när ni var små? Kanske är figurerna på det spelet lite förlegade idag? Det tycker i alla fall Olika förlag som har tagit fram en ny version av spelet.

De har valt att be sina främsta illustratörer att ta fram varsin ny familj till spelet. Exempelvis har Per Gustavsson, Matilda Ruta, Joanna Rubin Dranger och Emma Virke varit med och skapat sina egna familjer.

De har fått skapa familjerna fritt med inspiration från samtidens mångfald och det har inneburit att spelet numera speglar de familjekonstellationer som vi kan träffa på i dagens samhälle.

Olika har valt att kalla spelet för Möjliga familjen (vilket genialiskt namn!) och det kan spelas antingen som ett klassiskt kvartettspel eller som ”finns i sjön”.
Mina favoriter är familjen Trassel, familjen Äventyrare och familjen Samlare. Farmor Samlare, ja, det hade kunnat varit jag det 🙂

 

Hos Bokföring enligt Monika kan man just nu tävla om ett signerat ex av Du glädjerika sköna av Sara Olsson, en bok jag är nyfiken på. Därför håller jag tummarna och är med och tävlar.

Under februari månad har jag läst:

I Barn- och ungdomsutmaningenPoesi skriven efter 2010 läste jag dessa:

I Kaosutmaningen kunde jag pricka av denna punkt:

14. En bok publicerad innan 2000 (Den vita stenen)

 

I Temaläsning 2017 – hjärta & smärta har jag läst:

I utmaningen Hyllvärmare 2017 har jag läst:

Och till sist, Månadens bästa bok är:

Det finns ett antal förlag i Sverige som ger ut lättläst. Dels har vi de förlag som fokuserar i stort sett enbart på lättläst för såväl barn som unga, som ger ut böcker i olika svårighetsgrader för personer med lässvårigheter eller nyanlända som ska lära sig läsa på svenska. Dels har vi de traditionella förlagen som ger ut framförallt barn- och ungdomsböcker, allt ifrån pekböcker till ungdomsböcker, allt ifrån faktaböcker till kapitelböcker, och som ofta har en mindre utgivning av lättlästa barnböcker som framförallt vänder sig till (de svenska) nybörjarläsarna, men som naturligtvis kan läsas av alla som har lust att läsa dem.

Den här veckan kommer jag att presentera några av de förlag som ger ut lättlästa böcker och även recensera några av deras böcker. På så sätt hoppas jag också att ni ska få en bättre bild av lättlästutgivningen i Sverige idag och även en bättre bild av vad lättläst egentligen är.

Så denna vecka kommer ni att kunna se fram emot detta:

  • Måndag – B Wahlströms och LL-förlaget
  • Tisdag – Nypon förlag
  • Onsdag – Vilja förlag
  • Torsdag – Rabén & Sjögren och Argasso
  • Fredag – Hegas
  • Lördag – Bonnier Carlsen och Alfabeta
  • Söndag – Olika förlag

Jag har garanterat missat något förlag, men eftersom jag gör detta på min fritid så har jag heller ingen ambition att ge en heltäckande bild, utan tanken är att detta ska ge lite smakprov och boktips. Titta gärna in på förlagens egna hemsidor också för att få en bättre bild över hela deras utgivning. Självklart kan jag inte heller täcka in förlagens hela utgivning, utan bara tipsa om några av de böcker som jag själv har läst ur utgivningen. Så är ni intresserade av lättläst – missa då inte att titta in här under den kommande veckan!

Förra året hade jag en läsutmaning som jag kallade för temaläsning 2016. Varje månad fick varsitt tema och sedan tänkte jag att jag skulle läsa extra mycket böcker på detta tema samt att skriva olika temainlägg, anordna tävlingar osv baserat på detta tema. Nu blev ju 2016 ett skitår för mig där det hände så mycket privat att jag varken hann eller orkade läsa och blogga så mycket. Därför blev det inte riktigt som jag tänkt med Temaläsningen och därför är jag också lite sugen på att köra en ny sådan utmaning detta år. Detta var förra årets teman:

Januari – Sanna berättelser och biografier
Februari – Kärlek, relationer och feelgood
Mars – Kvinnliga författare
April – Deckare
Maj – Barnböcker
Juni – Hyllvärmare och klassiker
Juli – Historiska böcker
Augusti – Ungdomsböcker
September – Faktaböcker
Oktober – Fantasy och övernaturligt
November – Skräck och spänning
December – Jul och nostalgi

Till utmaningen fanns även en Facebookgrupp där det var tänkt att vi skulle kunna diskutera lite kring månadens tema och vilka böcker man valde att läsa. Det blev inte så mycket aktivitet som jag hade hoppats på och utmaningen fick inte heller så stor uppmärksamhet. Det hade varit roligare om ännu fler hade hoppat på utmaningen. Till 2017 års utmaning skulle jag vilja tajta till temana lite grann. Det blev väldigt stora och breda teman insåg jag.

Men nu undrar jag, finns det något intresse för en Temaläsning 2017? Har ni i så fall några tips på teman man skulle kunna satsa på?