Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

december 2018
M T O T F L S
« Nov    
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

Skönlitteratur vuxen

Vapendragerskan

VapendragerskanSå har jag läst den tionde boken om barnmorskan Cecilia Lund. I tio böcker har jag följt hennes vardag som fembarnsmamma, hennes relationer och kärleksaffärer, jobbet som barnmorska och alla de spännande äventyr hon är med om när hon löser brott. Hon har ju en osviklig förmåga att alltid hamna i skottlinjen när något brott begås i närheten av henne. Så också i denna tionde bok, Vapendragerskan. Här har hon dessutom valt att ta lektioner i självförsvar tillsammans med hennes tonårsdotter Sofia och det är ledaren för självförsvarskursen som titeln Vapendragerskan syftar till. Något annat som påverkar henne starkt är att hennes arbetsplats, den privata förlossningskliniken BB Victoria riskeras att läggas ner på grund av den går med miljonförluster. Dock visar det sig att det finns anledningar till dessa förluster. Det inträffar också ett par rejäla våldsråd på förlossningen, det ena inne på själva förlossningskliniken och kort därefter hittas en läkare död på sjukhusområdet. Självklart kan inte Cecilia låta bli att engagera sig i det som händer.

Ja, som jag skrivit i tidigare recensioner av böckerna i serien så känns det numera osannolikt att en och samma person drabbas av så många händelser. Jag tycker faktiskt att deckargåtorna skulle kunna tas bort, det skulle bli läsvärda böcker i alla fall. Böckernas stora styrka är ju att man får följa Cecilias vardag som barnmorska och fembarnsmamma, liksom att man får ta del av hur det går för alla de andra i persongalleriet. De bitarna känns realistiska och trovärdiga. Jag önskar bara att Cecilia kunde komma över ambivalensen hon känner i sitt kärleksliv. Det här är inte den starkaste boken i serien, den tillför inte så mycket nytt, men det är ändå trivsamt att läsa om Cecilia och hennes familj. Denna tionde bok avslutas med en liten cliffhanger och jag känner mig väldigt nyfiken på hur Cecilia kommer att göra med sitt yrkesliv nu när BB Viktoria lägger ner, liksom hur hennes privatliv kommer att fortsätta utvecklas. Som tur är så står redan bok nummer 11 i serien hemma i bokhyllan och väntar, så snart kommer jag att få läsa vidare om Cecilia i Budbärarinnan.

Snöstorm och kanelhjärtan

Snöstorm och kanelhjärtan : Fyra juliga berättelserJag har just läst Snöstorm och kanelhjärtan som innehåller fyra juliga berättelser. Det som är riktigt roligt med boken är att den är skriven av fyra olika författare och handlar om olika karaktärer – men den utspelar sig på samma plats och alla karaktärer sammanstrålar dagen före julafton på ett visst café i ett gammalt stationshus någonstans i Dalarna. De fyra författarna, Karina Berg Johansson, Pernilla Gesén, Camilla Lagerqvist och Jesper Tillberg, har alla stor vana av skrivande och av att skriva för ungdomar. De har sina olika sätt att skriva på och det skiljer sig åt lite hur de väljer att gestalta sina respektive karaktärer, men det känns bara bra, jag tycker om att det märks att det är flera författare. Samtidigt vävs allt ihop på ett bra sätt. Jag tycker kanske inte att boken ger så mycket julkänsla som jag hade hoppats på, mer vinterkänsla men det är ju inte heller fel. Två av berättelserna har ett lite övernaturligt tema som funkar bra den här tiden på året. Jag gillar också att alla berättelserna tar upp olika, lite mer allvarliga ämnen förutom den feelgoodkänsla de ger. Det skapar en djupare läsupplevelse. Överhuvudtaget tycker jag väldigt bra om den här boken. Framförallt gillar jag själva idén och genomförandet, men handlingen är också bra.

Snöstorm och kanelhjärtan vänder sig till 12-15 år, men jag tycker att såväl ungdomar som vuxna kan ha lika stor behållning av den. Det vore intressant att ha den som högläsningsbok i en högstadieklass inför jul. Men jag har också rekommenderat den till vuxna som gillar feelgood. Den är utgiven av B Wahlströms och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Det som göms i snö

Det som göms i snöCarin Gerhardsen har äntligen kommit ut med en ny bok efter den populära deckarserien om Hammarbypolisen. Det som göms i snö heter hennes nya bok och den är något helt annat än de tidigare deckarsuccéerna. Till skillnad från de tidigare böckerna som fokuserade på polisens arbete och mordutredningar är detta en psykologisk thriller. Boken handlar i grund och botten om en enda tragisk händelse som inträffade fyra år innan boken nu utspelar sig. Det var en trafikolycka som skedde på Gotland där en man omkom efter att ha kört ner i en ravin. På grund av platsens belägenhet och det dåliga vädret hittades han inte förrän efter fyra dygn och man vet inte hur stort lidande han utsattes för under tiden där han låg fastklämd i vraket. Det visar sig att det funnits vittnen till olyckan och även någon som direkt eller indirekt orsakat olyckan men därefter smitit därifrån. Det visar sig också att den tragiska olyckan satt igång en rad olika händelser och att det finns betydligt fler inblandade än man från början trott. Desto fler blir också så småningom påverkade av de händelser som olyckan för med sig. I boken får vi möta en rad kvinnor som alla har blivit påverkade av händelserna på ett eller annat sätt och vi får ta del av det som kvinnorna känner efter olyckan, vilket är alltifrån hat och hämndbegär till skuld och självförakt. Kvinnornas vägar korsas förstås, som av en slump, men troligtvis under påverkan av ödet. Det handlar till viss del om att få reda på vad det egentligen var som hände den där ödesdigra eftermiddagen för fyra år sedan, att få små pysselbitar här och var, för ingen har den hela bilden av hur allt hänger samman. Genom att lägga pussel tillsammans med läsaren för Gerhardsen så småningom oss till ett lagt pussel med gåtans lösning. Men under tiden hamnar man ständigt på villovägar och det dröjer till bokens sista sidor tills allt klarnar.

Jag hade svårt att komma in i boken, till viss del troligen för att jag haft begränsat med lästid och därför läst boken under många, men väldigt korta, lässtunder. Men också för att det är många karaktärer inblandade och det är lite svårt att hålla isär vem som är vem och vilka deras kopplingar med de andra karaktärerna är. Det blir lätt hopblandning när det är många huvudpersoner kring en isolerad händelse. Framförallt i början av boken kändes det som att allt var en riktig härva. Samtidigt är det oerhört intressant att få ta del av de olika karaktärernas livsöden och få en inblick i hur en och samma händelse har påverkat personerna på så skilda sätt. Jag är lite kluven kring vad jag tycker om boken. Min första känsla var att jag inte alls tyckte om den, men jag insåg efter ett tag att det var för att jag hade förutfattade meningar kring hur boken skulle vara – jag trodde och hoppades att den skulle vara som Hammarbyserien. Jag hade inte läst på om vad det var för bok utan gick bara på författarens namn när jag kände att jag bara måste läsa hennes senaste. Men när jag väl accepterat att det här var en helt annan typ av bok kunde jag också se bokens förtjänster. För det är nämligen så att Carin Gerhardsen är ett proffs på att skriva och det märks förstås även i denna bok. Det som göms i snö är välskriven och har en genomtänkt historia. Jag gillar att vi får möta sådana karaktärer som vi annars inte ofta möter i litteraturen, persongalleriet känns väldigt intressant och framförallt levande. Jag gillar också berättelsens oförutsägbarhet, att den är full av vändningar och att den ger upphov till en hel del tankar och funderingar medan man läser. Man utmanas som läsare, det krävs att man hänger med. Vissa detaljer som man annars ofta bara skumläser förbi visar sig ofta ha betydelse längre fram. Att den utspelar sig i Gotland med dess spännande miljö är förstås inget minus. Boken är skriven med korta kapitel och det händer ganska mycket, vilket gör att man läser snabbt för att få reda på fortsättningen. För mig blev den en riktig bladvändare ju mer jag läste. Överhuvudtaget blev boken starkare och starkare ju mer jag läste och kom in i handlingen.

Det som göms i snö är utgiven av Bookmark förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Skuggorna ruva

Skuggorna ruvaSedan jag lyssnat klart på Midnattsflickor har jag väntat och väntat tills Jonas Moström ska komma ut med en ny bok och nu har jag äntligen fått lyssna på den senaste i serien om psykiatrikern Nathalie Svensson och kriminalkommissarie Johan Axberg. Boken heter Skuggorna ruva och det är juletider nu när profileringsgruppen får sitt nya fall. En flicka har försvunnit i Svartviken, ett litet, litet samhälle i Jämtland, alldeles intill den norska gränsen. Ebba, som är 16 år, har blivit vald till byns lucia, men hon dyker inte upp på sin egen kröning. Efter fem dagar lägger polisen i Östersund ner sökandet efter henne. Dagen därpå hittas hennes lärare brutalt knivhuggen till döds i sitt kök. Dagarna går, men den lokala polisen kommer inte vidare och därför kallas alltså Johan, Nathalie och de övriga i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp in. Tidpunkten var väldigt dålig vald för Johans skull, hans fru Carolina är gravid med andra barnet och deras lilla familj skulle fira sin första jul i sitt nya hus tillsammans med släkten när Johan tvingas avvika för fallet. För Nathalie som står inför en jul som frånskild utan att ha barnen hos sig var det lite enklare att lämna allt och bara åka. Men hon har desto mer tvivel sedan när hon är på plats och har Johan som sin närmaste kollega. De har haft en natt tillsammans tidigare och hon vill mer, men han är alldeles för sval mot henne tycker hon.

Skuggorna ruva är den femte delen i serien om Johan och Nathalie, men det finns en lång rad med böcker med bara Johan i huvudrollen och även några med bara Nathalie i huvudrollen. Det som står i centrum för dessa böcker där Johan och Nathalie är kollegor är ju deras relation, eller rättare sagt icke-relation och i det fallet blev jag besviken på boken. Jag hade velat att mer skulle ha hänt. När det gäller fallet så känns det trovärdigt och det faktum att händelserna utspelar sig på en geografiskt liten plats tillför många dimensioner. Eftersom alla känner alla så leder det också till att alla misstänker alla. Vem kan man egentligen lita på när något sådant här händer? Och såväl nya som gamla konflikter blossar upp. För att kunna lösa fallet tvingas profileringsgruppen att verkligen lära känna byn och dess invånare och det är intressant, det finns många hemligheter, konflikter och sådant som folk länge har sett mellan fingrarna på, men som nu tvingas upp till ytan trots att det får konsekvenser.

Jag tycker nog att det här är en klassisk mellanbok, sådär som det lätt kan bli i många serier. Definitivt inte den bästa i serien, inte heller dålig, men som mer har funktion som underhållning än som att utveckla serien vidare och låta huvudpersonerna komma framåt. Jag tyckte att boken var lite väl långsam och händelsefattig. Kanske bidrar det faktum att karaktärerna befinner sig på en geografiskt avgränsad plats? Samtidigt är det ju så att det faktiskt är en slags verklighet som skildras, en verklighet i form av ett polisarbete, om än fiktivt. De flesta lösta brott är nog resultatet av ett gediget polisarbete där det troligen är långa stunder av rutinarbete, kanske tråkigt sådant, och det är nog sällan som det i verkligheten är så fartfyllt och händelserikt som i de mest drivna deckarna. Så långsamheten kanske säger mer om mig än om boken. Däremot är det en sak jag stör mig lite på i boken och det är att poliserna hela tiden är så övertydliga och transparanta och berättar allt för de misstänkta. Jag tror att de i verkligheten är mer benägna att hålla på vissa saker ”av utredningstekniska skäl” och låter huvudpersonerna berätta mer med egna ord istället för att skriva dem på näsan och ge dem möjligheten att ändra sin story för att passa in. Men vad vet jag om polisarbete, jag är ju bara en enkel bibliotekarie 🙂

Så sammanfattningsvis, Skuggorna ruva är helt okej, men inte den bästa boken i serien, enligt mig. Nu ser jag fram emot nästa bok i serien och hoppas på en fortsättning på relationen mellan Johan och Nathalie. Skuggorna ruva finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Cikada

Cikada är en speciell, ja faktiskt originell bok. Den handlar om Cikada som lever i en grå värld. Instängd i en grå kostym arbetar han dag efter dag i en grå arbetsplatslabyrint. Han bor i en skrubb på kontoret eftersom han inte har någon annanstans att bo. Företaget låtsas inte om detta. Han jobbar sent om kvällarna eftersom människorna inte jobbar klart. Eftersom Cikada är en insekt så behöver inte han samma förmåner som människorna. Han blir illa behandlad av såväl företaget som arbetskamraterna, han får ingen lön, är inte välkommen på kontorets toalett, han får aldrig några tack.

Boken har en snygg formgivning, där texten är placerad på vänster sida och illustrationen på höger sida. Åtminstone ända fram tills slutet, när brytpunkten sker. Texten är fåordig, blygsam, precis som Cikada själv. Den för tankarna till ett byråkratiskt språk. Den är kort, avhuggen. Orden Tock tock tock upprepas i slutet av varje sida, som en klocka som oundvikligen räknar ner. Illustrationerna är mörka, suggestiva och den grå färgen dominerar fram till slutet. Men bilderna är oändligt vackra och jag skulle lätt kunna ha flera av dem uppsatta på väggen. De är riktiga konstverk.

Cikada berätta saga.
Saga bra. Saga enkel.
Saga som även människa kan förstå.
Tock Tock Tock!

När Cikada arbetat på företaget i 17 år är det dags att ta adjö. Eftersom han inte har någon annanstans att ta vägen går han upp på taket. Och där hade det kunnat sluta om detta helt och hållet vore en dystopi. Men istället sker något oväntat och överraskande. En pånyttfödelse där Cikada kastar av sig den grå kostymen. Fram träder en vackert röd insekt som flyger upp i himlen där han är omgiven av andra cikador. Han är bland vänner. Han är fri. Han har tagit makten över sitt liv. Han är förlöst. Och nu kan han skratta åt människorna. Man kan inte annat än att tänka på de stackare som blev kvar i det trista grå kontorslandskapet. Vilka är egentligen förlorarna?

Det här är en bok med många bottnar och många teman. Mobbing/vuxenmobbing, utsatthet, invandrad arbetskraft, sociala orättvisor, diskriminering, rasism, kapitalism. Att göra skillnad på folk. Boken vänder sig enligt förlaget till målgruppen 6-9 år, men precis som Shaun Tans tidigare böcker är detta en allåldersbok och jag skulle snarare sätta åldersrekommendationen till 6+ istället för att begränsa till 6-9 år. Olika läsare kommer att ge boken olika tolkning och säkert läsa den helt olika beroende på vart man själv är i livet. På samma sätt tror jag att boken kan ge varje läsare något att känna igen sig i och bli berörd av. Vem man än är som läser Cikada så tror jag dock att den ger upphov till många tankar. Som hur grå vår vardag egentligen är, vad lägger vi människor egentligen vår tid på och vad gör vi människor av våra liv? Förhoppningsvis kanske den också bidrar till att vi tänker mer på vår nästa och blir mer uppmärksam på de vi har runtomkring oss. Att inte ta varandra och livet för givet. Att ta vara på livet, leva här och nu och göra det vi mår bra av istället för att vara fast i det vi inte mår bra av. Vi har ju också möjligheten att ta steget mot ett nytt liv, precis som Cikada.

Cikada är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Helvetet jag kallade kärlek

Jag är fortfarande sjuk. Jobbade igår, men tvingades känna mig besegrad och sjukskrev mig idag. Är helt däckad av förkylning. Det enda jag orkar är att sova och sträckläsa. Nu på förmiddagen läste jag Helvetet jag kallade kärlek. Den är skriven av Lena Bivner och det är en självbiografisk bok som handlar om hennes förhållande med Peter.

Utåt sett framstod vi som ett lyckligt par, en självständig kvinna och en ömsint man. Tillsammans byggde vi en solid mur mot omvärlden och inte ens mina närmaste anade vad som pågick bakom fasaden. En relation som tog sin början i het passion och ömhet övergick i kontroll, kränkningar och flera år av psykisk misshandel. Jag som hade allt – ett bra jobb, två fina barn och många vänner, trycktes ner och tappade min inre kompass. Det här är min egen berättelse om att leva med en man som bröt ner mig bit för bit, om det helvete jag kallade kärlek.

Helvetet jag kallade kärlek

Jag har själv levt i ett sådant förhållande, ett långt, destruktivt förhållande där jag sakta men säkert bröts ner och där jag till slut, när jag äntligen valde att lämna, blev mordhotad, tvingades att flytta och fick skyddad identitet. De här männen kan vara så starka, så manipulerande, så smarta, så djävulska. Och jag känner igen mig i så mycket i boken. Stundvis är det svårt att läsa av just den anledningen. Men det är också svårt att läsa ibland just av den anledningen att det är så svårt att förstå hur en annan person kan få sådan makt över en annan person att hon helt bryts ner och till och med prioriterar mannen före sina egna barn. Det är så ledsamt att läsa. Så svårt att förstå, trots att jag ändå gått igenom liknande. Allt känner jag förstås inte igen mig i, vi har ändå varsin unik upplevelse och historia, författaren och jag. Men man grips av hennes öde, det går inte att inte känna sig berörd. Lena Bivner är bra på att skriva och hon skriver personligt, naket och utelämnande. Hennes språk och sätt att skriva gör också boken väldigt lättläst, även om själva innehållet och ämnet är tungt att läsa om.

Jag är glad att Lena skrivit om sin upplevelse. Jag letade själv efter böcker om ämnet för några år sedan och det finns inte direkt någon uppsjö. Dessutom skildras den psykiska misshandeln så bra här. För faktum är ju att det finns så många olika sorters misshandel, inte bara den fysiska som ju oftast annars är den som får utrymme i exempelvis media. Det är väldigt få böcker som tar upp just den här psykiska misshandeln, så Helvetet jag kallade kärlek blir en viktig bok för drabbade att känna igen sig i och få tröst av, kanske till och med mod att själva våga lämna. Men det är en viktig bok för alla att läsa. Viktig för de som tror att de själva aldrig kommer att hamna där. Viktig för de som kanske själva har en väninna som lever i ett sådant här förhållande, det är nämligen vanligare än man tror, och man blir tyvärr väldigt duktig på att hemlighålla. Viktig för att synliggöra.

Helvetet jag kallade kärlek är utgiven av Ordberoende förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

När du vänder dig om

När du vänder dig omI augusti skrev jag om Pernilla Ericsons två första böcker och att jag längtade tills jag äntligen skulle få läsa den tredje boken i serien om Erla-gruppen och polisen Liv Kaspi som har huvudrollen. har varit sjuk nu under läslovet och därför passade det bra att igår kväll och idag sträckläsa den, nu när det äntligen hade blivit min tur i bibliotekskön. När du vänder dig om heter den tredje boken och den är baserad på ett verkligt fall.

Erlagruppen är en speciell utredningsgrupp, från början sammansatt helt privat och under polisens radie. Denna gång är det tvärtom polisen som samlar ihop gruppen eftersom de står inför något de aldrig stått inför förut. Det börjar med att en kvinna blir brutalt våldtagen av en okänd man i sitt eget hem. Förövaren kan gripas på plats och därför ser det vid första anblicken ut som ett enkelt ärende. Men det visar sig inte vara så enkelt. Polisen tvingas släppa honom igen. Det fanns en inbjudan. En inbjudan om hårdhänt sex. Och den är skickad från kvinnans egen mobiltelefon.

Ja, det är ett märkligt och läskigt skrämmande fall de har fått på halsen. Som vanligt är det intressant att läsa om Erlagruppens ibland okonventionella metoder. Persongalleriet är också väldigt bra i de här böckerna, jag gillar alla fyra, Liv, Rickard, Aminah och Edith. Vi får ju också följa dem i deras privatliv och i denna bok är det Liv som har det trassligt med Rickard och hans bakgrund i den undre världen. Kan hon verkligen lita på honom. Och Aminah vars pappa ständigt utgör ett hot för henne.

Ska jag hitta något minus med boken är det nog att jag inte riktigt kan känna för de våldtagna kvinnorna. Deras öden skildras så snabbt och utan större känsla att jag inte riktigt blir berörd och det känns hemskt med tanke på hur otäcka brott de utsätts för. Visserligen ligger bokens fokus på brottsutredningarna och Erlagruppens arbete, men det hade inte varit negativt för berättelsen om man hade blivit mer berörd av offren tänker jag. Sedan har jag ju som alltid svårt för när man ändrar framsidans layout mitt i en serie, vilket man gjort inför denna tredje bok. Men annars så är detta en deckare i toppklass. Ämnet är rykande hett och viktigt, persongalleriet färgstarkt och själva skrivhantverket får mycket väl godkänt. Det är bara att hoppas att Pernilla Ericson skriver fler böcker om Erlagruppen.

När du vänder dig om är utgiven av HarperCrime och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Vi kommer snart hem igen

Vi kommer snart hem igen (inbunden)(Detta inlägg skrev jag redan i januari, men återpublicerar det idag eftersom boken är nominerad till Barnradions bokpris).

I lördags var det förintelsens minnesdag (27/1) och jag passade på att skylta om det på biblioteket. Vi har fått in en fin utställning från Forum för levande historia som heter Aldrig mer – Om folkmord. Det är viktigt att synliggöra, och att aldrig glömma det som hänt.

Häromdagen fick jag också en fin bok som handlar om samma ämne. Vi kommer snart hem igen heter den och den är skriven och illustrerad av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting. Det är en seriebok som alltså handlar om förintelsen. Den är indelad i olika kapitel: förord, Tobias, Livia, Selma, Susanna, Emerich, Elisabeth, Andra världskriget, Ordlista och Vill du veta mer. Förordet, som är skrivet av Jessica Bab Bonde, berättar om den här bokens viktigaste personer, nämligen just Tobias, Livia, Selma, Susanna, Emerich och Elisabeth. De var alla barn eller ungdomar under förintelsen och den här boken består alltså av deras berättelser. De här personernas liv började precis som ditt och mitt, med mat, kläder, familj, vänner och samma tankar och funderingar och bekymmer som alla andra barn. Men så plötsligt förändrades deras liv. För vissa långtsamt, för andra mer drastiskt över en natt. De fick inte längre gå på vissa gator, inte leka med andra barn i parken, inte gå i skolan, de tvingades flytta, det finnas inga pengar, ingen mat. Det blev ransonering, föräldralösa gatubarn fyllde trottoarerna, barn och äldre dog av undernäring, barnen tvingades arbeta, de blev misshandlade, tvingades gömma sig. All glädje, trygghet och vanlighet försvann. Samtidigt pågick livet precis som vanligt för andra människor runtomkring dem. En del protesterade, andra låtsades inte se, eller brydde sig inte. Så småningom skickades folk iväg till koncentrationsläger eller förintelseläger, både män, kvinnor och barn. Där blev de tilldelade ett fångnummer. Som Tobias berättar ”Vi förvandlades till något annat än människor, något som det var lättare att döda. Vi fick ett fångnummer. Jag var ingen människa längre. Jag var ett nummer”. Tobias berättar också att när han var sex år satt han gömd på en vind i en månad och tjugo dagar för att inte nazisterna skulle hitta honom.

Vi får också ta del av de andra personernas öden, som Livia som så länge önskat sig en röd cykel och äntligen fått en på sin födelsedag. Men det dröjer inte länge förrän det bestämdes att judar inte längre får ha fordon, så hon måste lämna ifrån sig den till myndigheterna. Eller Elisabeth, vars familj slets isär: ”Vi duschades och håret rakades av. Det var sista gången jag såg mamma och mina yngre systrar Magdalena och Judith. Mamma var 41 år då. Mina systrar var 14 och 12 år”. Livia berättar också att hon aldrig fick krama sin pappa en sista gång och att även hon duschades och rakades: ”de tog ifrån oss det sista av vår mänskliga värdighet. Vi såg alla likadana ut”. Selma berättar att tyskarna sköt hennes bror Samuel ute på gården till hans flickväns hus för att han trotsat utegångsförbudet när han hjälpte flickvännen och hennes mamma att flytta till det judiska ghettot. Hon berättar också: ”Ghettot skulle tömmas på alla som inte kunde arbeta. Barnhem, sjukhus och ålderdomshem tömdes. Vi fick ställa upp oss på gårdarna och de gamla, sjuka och barnen rensades ut”. Emerich berättar att han såg sig i en spegel efter att ha blivit befriad: ”Jag såg ett skelett med levande ögon. Jag var 21 år, 175 cm lång och vägde 34 kilo”.

Det är ett svårt ämne att ta in, personernas öden är förstås oerhört gripande, men det är svårt att föreställa sig att det verkligen har hänt och hela händelseförloppet är såklart ännu svårare att förstå. Men serieformatet och den enkla, men berörande texten gör det lite enklare att närma sig ämnet. Och som sagt, det är så viktigt att belysa det och det är bra att det ges ut sådana här böcker nu medan det faktiskt fortfarande finns möjlighet till vittnesskildringar. Serieformatet gör att det också mer tillgängligt för alla. Som ni förstår så öppnar boken såklart upp för samtal, det är det som är meningen med den. Och det finns också en lärarhandledning till den. Boken innehåller också tidslinje och kartor för att ytterligare underlätta.

I boken skildras också personernas första möten med Sverige, för alla har ju kommit hit efter sina upplevelser i sina respektive hemländer. Och detta tänker jag kan vara skönt att läsa om för dagens flyktingar som kommer till Sverige. Igenkänning och även där en öppning för samtal.

Det här är en måste-bok för samtliga skolor. Den vänder sig till barn ungefär från 11 år och jag tänker att det kan vara bra att de inte är så mycket yngre än så, det är trots allt ett svårt ämne. Men det är viktigt, oerhört viktigt, så jag hoppas att alla mellan-, hög- och gymnasieelever får ta del av boken och gärna alla vuxna också. För det finns absolut ingen övre åldersgräns. Berättelserna är så gripande och rörande så de hade kunnat stå för sig själv, men de blir extra levande tack vare Peter Bergtings otroligt uttrycksfulla, mörka och realistiska bilder.

Vi kommer snart hem igen är utgiven av Natur & Kultur och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Fyren mellan haven

Bildresultat för fyren mellan havenFyren mellan haven figurerade mycket på olika bokbloggar för något år sedan. Jag blev sugen att läsa den då, men kom mig inte för. Häromdagen började jag läsa den och tyckte från början att det var en enkel och lättläst berättelse. Åtminstone fram tills jag kom till andra halvan av boken. Där grep den tag i mig ordentligt och fick mig att läsa vidare resten av boken i ett rasande sträckläsartempo eftersom jag bara inte kunde lägga bort den innan jag visste hur det gick. Boken fick mig också att både gråta och börja fundera på olika frågor kring familj och vad som är rätt och fel när det handlar om familjer.

Boken handlar alltså om ett par som bor extremt ensligt eftersom mannen i familjen är fyrvaktare. Paret är de enda invånarna på en liten ö och deras enda förbindelse med fastlandet är proviantbåten som kommer var tredje månad. Kvinnan längtar efter barn men drabbas av tre missfall. Så driver det i land en liten båt med en död man och ett litet spädbarn. Eftersom ingen på fastlandet vet att parets senaste graviditet slutat i ett sent missfall/dödfött barn och de tror att ingen kommer att sakna spädbarnet så bestämmer de sig för att behålla bebisen och låtsas att det är deras eget barn. De vet att barnets pappa är död och de tror att mamman har drunknat. Barnet växer och frodas och vet inget annat än att paret är hennes rätta föräldrar. Så kommer den lilla familjen över till fastlandet flera år senare och får då möta en kvinna som är helt nedbruten eftersom hennes lilla barn saknas efter att ha varit ute på havet med sin far som spädbarn. Paret försöker hålla sin hemlighet för sig själva, men mannen i paret har svårt att förlika sig med att de tagit kvinnans barn. Därför kommer hemligheten så småningom fram och mannen, som tar på sig allt, hamnar i häkte. Barnet förs tillbaka till sin biologiska mamma, men har svårt att acceptera henne och det är mycket lidande. Det är svårt att föreställa sig hur boken kommer att sluta och det blir rätt oväntat till slut.

Det är svårt att beskriva den här boken särskilt kortfattat, för den stora behållningen är själva läsupplevelsen och alla de tankar som väcks under läsningen. Man kan inte låta bli att bli berörd. Det här är också av samma anledning en väldigt bra bokcirkelbok. Det hade varit jättekul att diskutera bokens innehåll och de olika val som karaktärerna står inför under bokens gång. Gjorde de rätt? Hur hade man själv gjort i samma situation? Det är inte så enkelt som man kanske kan tro. Jag är glad att jag läste boken till slut. Jag trodde det inte till en början, men det kommer att vara en bok som har betydelse långt efter läsningen.

Fyren mellan haven är skriven av M.L. Stedman och den är utgiven av Massolit förlag. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus. Den finns nu också som film och jag blev sugen på att se den nu när jag läst boken.

Låt oss hoppas på det bästa

Låt oss hoppas på det bästaLåt oss hoppas på det bästa är en självbiografisk roman skriven av Carolina Setterwall. I boken skildrar hon hur hennes lilla familj brutalt slogs sönder av ett dödsfall. Carolina levde tillsammans med sin sambo Aksel och deras son Ivan i en lägenhet i Stockholm. När Ivan var 8 månader hände det som absolut inte fick hända. Hon sov inne hos sonen eftersom han ammade nätterna igenom. I sovrummet sov Aksel. På morgonen gick Carolina och Ivan in till honom för att säga god morgon. Men Aksel hade dött i sömnen i gryningen. I boken skildrar Carolina tiden efter dödsfallet, hur förkrossad och lamslagen hon blir, men hon berättar också om deras alltför korta historia tillsammans och gör upp med såväl döden och livet som med föräldraskapet och kärleken. Boken är väldigt naket skriven och personligt hållen. Man känner verkligen hur sorgen, men också ilskan, ligger bakom vartenda ord.

Berättartekniskt är boken kanske ingen höjdare, det är mycket upprepningar, man kastas hit och dit och överhuvudtaget är den alldeles för lång. Dessutom gör du-tilltalet att jag blir distanserad från författarens livsöde. Boken hade blivit bättre med en varsam redaktörs hand på texten, men jag kan förstå om man ville hålla boken så nära författaren som möjligt och det gör ju också att den känns mer äkta. Som livsöde är det förstås väldigt gripande och jag tror också att många kan känna igen sig. Även om man inte varit med om att ens sambo dör när man är småbarnsförälder så har ändå de flesta förlorat någon närstående älskad. Och det är inte alltid man endast kan känna sorg och saknad, i samband med ett dödsfall är det många andra känslor som också kan dyka upp, som skam, skuld och ilska. Det är skönt att läsa om att dessa känslor är närvarande och får vara närvarande eftersom så inte alltid är fallet.

Även jag känner igen mig. Jag förlorade båda mina föräldrar när jag var höggravid med min minsta dotter och jag fick därför planera en förlossning och två begravningar samtidigt. Jag känner igen hur lamslagen man blir. Skillnaden mellan mig och författaren är dock att jag var tvungen att fungera som vanligt direkt trots sorgen. Jag hade inga vänner eller släktingar som kunde hjälpa till med barnen eller det praktiska, det fick gå ändå. Jag har lite svårt för dessa partier i boken, det där att författarens vänner gör upp ett schema för vem som ska vara hemma hos henne efter händelsen och att hon kan gå så djupt in i sig själv, men det handlar nog snarare om min avundsjuka eftersom jag hade önskat att jag hade samma. Själv tryckte jag bara bort sorgen, jag var ju tvungen att fortsätta vardagen med fyra små barn och ett hus som skulle tömmas och säljas 25 mil bort. Men det är inte direkt det bästa man kan göra heller. Jag hade också svårt för den sista delen av boken, när författaren träffat en ny man och det också kraschade. Jag vet ju att livet är sådär ibland, men just den delen hade faktiskt kunnat strykas.

Hur som helst, om du är intresserad av livsöden och vill läsa en bok som berör ska du ta en närmare titt på Låt oss hoppas på det bästa. Boken är utgiven av Albert Bonniers och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.