Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

augusti 2018
M T O T F L S
« Jul    
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Skönlitteratur vuxen

2* Pernilla Ericson

SpÃ¥ren vi lämnar efter oss  Jag ska hitta dig

För två år sedan kom Pernilla Ericssons första bok ut. Den heter Spåren vi lämnar efter oss. Jag trodde jag skrivit om den tidigare, men när jag söker bland mina inlägg hittar jag den inte. Nu har jag just sträckläst hennes andra bok, Jag ska hitta dig, så det passar väl bra att jag skriver om båda samtidigt då.

På Adlibris presenteras författaren såhär:

Pernilla Ericson är journalist och bosatt i Stockholm. Hon har bland annat arbetat på OKEJ, på Aftonbladet och med produktioner för TV4. Pernilla fick idén till Erlagruppens första fall när hon efter en serie artiklar fick ta emot mängder av personliga berättelser om övergrepp. De flesta av de skrivande kvinnorna hade inte vågat anmäla. Spåren vi lämnar efter oss är hennes debutroman och första boken i serien om Erlagruppen.

I Spåren vi lämnar efter oss får vi veta att polisen Liv Kaspi tillfälligt är avstängd från sitt jobb i väntan på en internutredning. Under denna ”ledighet” blir hon kontaktad av en äldre dam som bidrar någon slags privatspaning och som har skapat ett team på fyra personer där hon då vill att Liv ska bli en av medlemmarna. De är ganska unika de fyra, men kompletterar varandra mycket bra, något som kommer att behövas för det är ett knepigt fall de står inför. Privatteamet kallar sig för Erlagruppen och namnet kommer av de fyra medlemmarnas initialer.

Det sker en rad brutala kvinnoöverfall längs med den gröna tunnelbanelinjen och när Erlagruppen börjar nysta i detta leder sökandet dem in i internets mörkaste vrår och det visar sig att förövarnas metod för att hitta sina offer är väldigt välplanerad. De brutala överfallen ökar, våldet eskalerar och snart börjar också kvinnorna försvinna. Det blir en kamp mot klockan för att försöka lösa fallet innan Gröna linjen-männen inser att någon är dem på spåren. Det är spännande hela tiden, mycket aktion och väldigt intressanta karaktärer som man får lära känna sakta men säkert.

Nästa bok i serien, Jag ska hitta dig, har det gått en tid sedan första fallet som Erlagruppen löste. Rickard har gömt sig utomlands, men det visar sig att han inte kan bli kvar där. Han sitter inne med information som kan fälla den undre världens mäktigaste man, Jovan Devic, och klockan tickar mot en kommande rättegång mot honom. Polisen behöver bevis och de vet att Rickard har dem. Samtidigt får en torped i uppdrag av Jovan att tysta Rickard för gott och han får hjälp av en förrädare inom poliskåren. Allt detta gör att Erlagruppen åter samlas, nu för att försöka hålla Rickard vid liv och försöka hitta torpeden. Det blir åter en våldsam jakt och Liv tvingas använda all sin styrka och skicklighet för att överleva och rädda de hon älskar mest. Även i denna bok är tempot högt och jag klarade knappt av att lägga bort boken.

Jag tror minsann att Pernilla Ericson blivit en av mina favoritförfattare. Hon skriver otroligt bra. Det är lättläst men välskrivet och spänningen är riktigt hög. Det känns trovärdigt, det märks att hon gör ordentligt med research och det avspeglas också i tacksidorna på slutet. Även det känslomässiga och kärlekshistorien beskrivs väl och jag kan inte låta bli att hoppas att Liv och Rickard ska kunna få en framtid ihop trots allt. Man kan inte ana vem det är som är läckan inom poliskåren eller hur boken ska sluta, det finns ingen förutsägbarhet alls, vilket förstås bidrar till sträckläsningen, man måste bara läsa vidare för att få veta hur det ska sluta. Jag skulle gärna se dessa böcker som filmer eller tv-serier, det skulle de passa bra som.

Och vet ni vad? Nu när jag skrev denna recension så såg jag att Pernilla Ericson i år kommit ut med den tredje delen i serien om Erlagruppen. Den heter När du vänder dig om. Jag har ställt mig i kö på den på mitt bibliotek, men har plats nummer 15 och boken är bara under inköp än så länge, så det kommer tyvärr att dröja alldeles för länge innan jag får återse de härliga karaktärerna. Men den som väntar på något gott…

Spåren vi lämnar efter oss och Jag ska hitta dig är utgivna av Harper Collins Nordic och finns bland annat att köpa på Adlibris här och här och på Bokus här och här.

Blodlokan

BlodlokanFör ett tag sedan köpte jag in Blodlokan av Louise Boije af Gennäs till ett av mina bibliotek. Jag fastnade för beskrivningen av boken och vad den verkade handla om. När jag väl började läsa så hann jag bara läsa korta stunder varje tillfälle, så läsningen blev väldigt splittrad. Det gjorde att jag hade svårt att komma in i boken. Men igår och idag har jag sträckläst de sista 3/4 av boken och nu är jag istället besviken över att den redan är slut. Tur att det är första delen i en trilogi, så jag har två böcker till att se fram emot.

Blodlokan handlar om Sara som precis har flyttat till Stockholm från Örebro. Eller egentligen kan man nästan säga att hon flyr Örebro eftersom hon måste komma bort därifrån. Hennes älskade pappa har nyligen dött på ett fruktansvärt sätt och hon behöver en nystart. Hon börjar på ett café, men blir snart headhuntad till en PR-byrå istället. Hennes nya chef blir också hennes bästis och Bella som hon heter hjälper Sara att få ett liv hon tidigare bara kunnat drömma om. Lyxiga kläder, designväskor, fester med kändisar, en lön som är tre gånger så stor på caféet och dessutom är drömmannen Micke intresserad av henne. Inte konstigt att Sara som mest känner sig som kusinen från landet måste nypa sig i armen emellanåt. Men det är faktiskt också underliga saker som händer och som gör att Sara ibland undrar om det inte är hon som är galen trots allt. Saker är inte vad de utger sig för att vara och hon upplever att hon inte kan lita på någon. Vem är vän och vem är fiende? Det visar sig ha med hennes döda pappa att göra och han har också efterlämnat hundratals tidningsurklipp som han verkar ha velat att just Sara ska läsa. Sara försöker förstå vad han kan ha menat, men det är svårt när hon inte har någon att bolla med. Dessutom känner hon sig förföljd och i slutet blir det faktiskt också lite av en kamp på liv och död.

Det är svårt att skriva om Blodlokan känner jag. Dels så händer det så himla mycket och man kan bara inte skriva om allt i en recension. Det är högt tempo och spännande hela tiden, med många fysiska händelser. Men det händer också mycket för Sara personligen och i hennes inre. Hon utvecklas rejält under bokens gång. Det är en intressant karaktär Sara, med hennes bakgrund och militära utbildning. Det politiska temat kan vara lite svårt att förstå ibland och hänga med i, men det är aktuella händelser och teman så det är också väldigt intressant att läsa om och fundera över. Till och med Me Too-uppropet finns med, så det är verkligen högaktuellt och brännande. Jag vet att man hintat om att boken har Millenium-flirtar men jag tänker också på Hanne-Vibeke Holsts trilogi som inleddes med Kronprinsessan. Den har en helt annan vinkel, men samma fokus på makt och politik. Blodlokan är en riktig bladvändare och jag ser fram emot att läsa de resterande delarna i Motståndstrilogin.

Blodlokan är utgiven av Bookmark förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Flicka utan minne och Kvinna utan minne

Kvinna utan minne    Bildresultat för flicka utan minne lidbeck

I vintras utkom vuxenromanen Kvinna utan minne av Petter Lidbeck. Boken handlar om Mia som drabbas av plötslig och oförklarlig minnesförlust. Hon minns varken familj eller vänner, har ingen aning om vem hon är. Hon genomgår omfattande undersökningar utan att läkarna hittar någon förklaring. Undan för undan tvingas hon återskapa sig själv utifrån andras förväntningar. Problemet är att hon inte gillar resultatet. Alla strävar efter att hon ska bli som förr igen, bli som vanligt. Men Mia är inte säker på att hon vill det. Det finns ingenting hon tycker om med det liv som hon nu återintroduceras till.

Kvinna utan minne är precis som titeln antyder en roman som utforskar vad som händer med en människa när alla minnen försvinner. Det är ett väldigt intressant tema och man inser att det inte är helt enkelt, varken för Mia eller för hennes familj. Boken är lättläst och snabbläst, den är inte alls särskilt lång, men innehållet är stort, den hinner skapa många tankar, känslor och funderingar.

En sak som är väldigt intressant är att Petter Lidbeck skrivit en barnbok tidigare, som heter Flickan utan minne, och Kvinna utan minne är alltså en slags vidareutveckling av denna, eller omarbetning till vuxenbok om man så vill. Dock är såväl historien som huvudpersonen inte alls samma, egentligen är det bara temat som är lika. Men känslan är också densamma, det är läskigt hur mycket våra minnen egentligen påverkar och betyder för oss.

Flickan utan minne handlar om en flicka som vaknar upp och har tappat minnet. Hon vet inte vad hon heter, vem hon är, var hon bor eller vad hennes föräldrar heter. Hon förs till sjukhus och där försöker de kartlägga vem hon är. En reporter skriver om henne i tidningen och snart kommer en kvinna som påstår sig vara flickans mamma. Men kvinnan uppför sig inte som en mamma och flickan inser att hon inte är riktigt frisk. Nu börjar kampen för att flickan ska kunna ta sig därifrån.

Flickan utan minne är alltså en barnbok (ålder 9-12 år) och till skillnad från Kvinna utan minne är detta en riktig rysare, en slags deckarhistoria med mycket spänning. En riktig bladvändare enligt många av barnen som brukar besöka mitt skolbibliotek. Jag tror den skulle passa riktigt bra som högläsningsbok på mellanstadiet också.

Bara dra

Bara draJag älskade Ann-Helen Laestadius Tio över ett om Kiruna-flytten, likväl som hennes serie om sametjejen Agnes från Solna som blir kär i samen Henrik från Soppero. När jag såg att hon skrivit en ny bok blev jag såklart nyfiken och nu har jag läst den. Boken heter Bara dra och är en lättläst vuxenbok, men jag tycker att den passar minst lika bra för ungdomar. Den handlar om Johannes som är 19 år och som bor med sin familj i Övre Soppero. Han har hoppat av gymnasiet för att hjälpa sina föräldrar med renskötseln, fast egentligen vill Johannes något helt annat. Kanske söka ett jobb, plugga, flytta långt hemifrån. Men om han gör det så sviker han sin familj…. Så träffar han Minna, tjejen som går sin egen väg och som är en nomad. Hon låter ingen bestämma över henne och hon försöker peppa Johannes att följa sitt hjärta.

Jag är inte van att läsa lättlästa böcker för vuxna så jag var lite rädd för hur jag skulle tycka kring språket och de korta meningarna, men det var inga problem. Precis som författarens tidigare böcker är även denna lätt att engagera sig i. Den berör och den är riktigt välskriven. Språket och miljöskildringarna är förstås också riktigt, riktigt bra, precis som i de tidigare böckerna. Riktigt roligt är det dessutom att Bara dra är en slags spinoff på den tidigare Soppero-serien eftersom Johannes är Henriks storebror. Rekommenderas varmt till alla över 15 år.

Bara dra är utgiven av LL-förlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Skugghäxan

SkugghäxanI Skugghäxan, den nionde delen i serien om barnmorskan Cecilia Lund, reser hon ensam till kärlekens stad Paris. Där tillbringar hon en vecka på egen hand, långt bort från vardagen, och hon får också uppleva ett oförglömligt romantiskt äventyr. Men redan på planet på väg hem möts hon av en hemsk nyhet. Hennes dotter Gretas bästa vän har försvunnit spårlöst. Cecilia vet att flickans hemförhållanden är svåra och hon blir väldigt orolig över vad som hänt henne. Dessutom kommer det så småningom fram att Greta kan ha något med försvinnandet att göra. Förutom denna hemska händelse har Cecilia förstås arbetet på förlossningen och sin stora familj att tänka på. Dessutom finns det andra bekymmer som drabbat flera av hennes närstående. Det är fullt upp för Cecilia Lund, precis som vanligt.

Om man inte räknar med den osannolikhet det borde vara att just Cecilia lyckas hamna mitt i alla blåsväder, äventyr och kriminella historier så gillar jag verkligen de här böckerna. Jag älskar att läsa om Cecilias vardag, om arbetet som barnmorska, om livet som fembarnsmor och numera frånskild med barnen varannan vecka. Det här är lättlästa böcker som kanske inte stannar kvar så länge, men som berör under läsningen. Och efter nio böcker känner man förstås persongalleriet väl. Den tionde boken står och väntar i min bokhylla och jag ser fram emot att läsa den.

Skugghäxan är skriven av Katerina Janouch, utgiven av Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jorden vaknar

För ett tag sedan läste jag Vattnet drar som är första delen i Madeleine Bäcks trilogi om vandrarna som släppts loss i Gästrikland. Det var ett kyrkoinbrott som gick snett eftersom en av killarna som utförde inbrottet tog med sig en helig sten. Det innebar att gränsen mellan levande och döda har suddats ut varpå urgamla krafter släpptes loss i såväl vatten som skog. Endast en person, Gunhild, visste vad det handlade om. Men hon klarade inte själv av att ställa tillrätta det som hänt, som tur var fick hon hjälp av Beata som förlorat sin vän till de mörka krafterna och av Krister som är Gunhilds barnbarn, som hon aldrig haft kontakt med tidigare men som visar sig ha krafter han med likväl som Gunhild själv.

Jorden vaknar (inbunden)Del två i serien, Jorden vaknar, tar vid där den första boken slutade. Det har gått några veckor och såväl Gunhild som Beata och Krister hoppas att allt ska bli lugnt nu. De försöker återhämta sig efter det som hänt och återgå till en vardag. Men det visar sig snabbt att ingenting varken har blivit bättre eller lugnare, tvärtom har vandrarna och den mörka kraften bara växt sig starkare. Inte ens Gunhild vet vad de ska göra längre. Inte blir det bättre av att Gunhild, Krister och Beata inte känner varandra eller ens är särskilt lika, de har bara blivit ihopfösta, sammallänkade av att tvingas lösa samma uppgift. Men till slut kommer faktiskt hjälp från oväntat håll. Men det slutar ändå med flera cliffhangers, för den avslutande delen, Berget offrar, har ännu inte kommit ut än.

Det här är egentligen inte alls min genre, men jag har ändå fastnat för böckerna och kommer inte att kunna låta bli att läsa den tredje boken. Jag gillar att böckerna utspelar sig i Gästrikland som är ganska nära där jag bor. Just miljöbeskrivningarna är superbra också i denna bok, jag tror att man kan se landskapet och miljön framför sig även om man aldrig varit i Gästrikland. För mig som varit där blir det dessutom ännu tydligare. Jag gillar också karaktärerna. De är väldigt omaka, men ändå har alla någon eller några bitar som gör att de blir intressanta och man vill gärna lära känna dem. Jag gillar också själva temat, urgammal folktromystik som möter skräckgenren men som samtidigt har ett ben kvar i vardagen och realismen. Kanske är den lite för rå och äcklig för min smak emellanåt, men som sagt egentligen är det här ju inte min genre och jag kan tänka mig att det ändå finns en stor målgrupp bland ungdomar och även vuxna. Boken har ett högt tempo och sättet författaren skriver på med ganska korta, avhuggna meningar och snabba klipp mellan karaktärer och miljöer känns ibland också som en film eller tv-serie. Jag vet inte om böckerna kommer att filmatiseras, men de skulle verkligen passa som det. Nu ska det bli spännande att se om serien håller hela vägen, om alla lösa trådar kommer att knytas ihop i den avslutande delen i trilogin.

Jorden vaknar är utgiven av Natur och Kultur och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Än finns det hopp

Karin Wahlberg är för mig mest känd som deckarförfattare. Men hon har också skrivit en serie som heter Lasarettet. Jag har nu läst den första boken i serien, Än finns det hopp, och jag blev väldigt förtjust. Serien påminner lite grann om trilogin om hemmafrun Maj som Kristina Sandberg skrivit, fast här är det många fler personer i fokus än bara en huvudperson. Men även Lasarettet är i grund och botten en skildring av vardagen och livet i en svensk småstad på femtiotalet.

Lasarettet handlar om människorna kring Ekstad sjukhus. Det möter vi till exempel Ella-Kristin som utbildar sig till sjuksköterska och hennes klasskompisar. Vi möter också läkare inom olika discipliner och med olika grad av erfarenheter, från läkarkandidater till överläkare. Vi möter läkarfruarna likväl som biträdena på sjukhusets olika avdelningar. Vi möter Ulla, en ambitiös tjej som går sista året på flickskolan men som drabbas av polio. Och många många fler. Och just den där polion har stor betydelse i första boken. Den utspelar sig nämligen under 1953, det år då polioepidemin härjar som mest i Sverige och som präglar livet på och kring sjukhuset väldigt mycket. Polion har ingen nåd, vem som helst kan drabbas oavsett social klass.

Det här är en bok där sjukhushierarkin likväl som klassperspektivet är tydligt och jag tycker att det är väldigt intressant att läsa och reflektera kring detta både då och nu. Jag lär mig mycket av boken och den skapar många tankar. Jag upplever boken som väldigt detaljrik och trovärdig. Jag vet att författaren själv har en bakgrund som läkare och det låter hon oss märka på ett bra sätt. Jag tycker att det är väldigt fängslande att få ta del av hur vardagen på ett sjukhus såg ut då, och jag tror att det är mycket som är väldigt annorlunda mot idag, samtidigt som det nog finns en hel del kvar också än idag. Jag gillar idén om sjukhuset som ett nav som allt annat kretsar kring, från relationer och personliga skeenden till samhällsutveckling och nationella händelser. Det finns såväl drömmar som allvar, såväl vardagslunk som spänning och dramatik. Persongalleriet är myllrande och det är intressant att få chansen att lära känna så många olika karaktärer inom olika samhällsskick och med olika vardag. Det kan dock bli lite väl mycket att hålla reda på tycker jag stundvis. Men det kanske ger sig till de kommande böckerna i serien. För jag ska definitivt fortsätta läsa. Jag vill redan veta mer om hur det går för alla de karaktärer jag nu fått lära känna.

Den fjärde pakten

Den fjärde paktenPå senaste tiden har jag betat av flera av Kristina Appelqvists senaste böcker med litteraturforskaren Helena Waller i huvudrollen. Den senaste i raden är Den fjärde pakten. I den boken är inte bara Helena Waller i huvudrollen, utan också rektor Emma Lundgren som vi läsare har mött i tidigare böcker av Appelkvist. Hon gör alltså samma drag som exempelvis Jonas Moström som låter huvudpersoner från hans olika bokserier mötas och tillsammans bli huvudpersoner i senare böcker.

Den fjärde pakten inleds med att en student faller ner från universitetets klocktorn. Ingen kan säga om det rör sig om mord, självmord eller olycksfall. Polisen blir förstås inkopplade, men det lutar mot att de kommer att lägga ner fallet eftersom inget egentligen tyder på mord och de inte har några ledtrådar att arbeta vidare med. På universitetet hamnar händelsen ganska snart i skuggan av en annan händelse – universitetet kommer nämligen att få ta emot en stor donation. Pengarna kommer att bekosta ett unikt center för antikforskning, som kommer att göra Västgöta universitet känt i hela världen. Det finns dock en hållhake. Donatorn vill få mer insyn i vad pengarna ska användas till än vad som brukar vara brukligt i universitetskretsar. Emma Lundgren som nyss kommit tillbaka till rektorsrollen efter sin föräldraledighet känner sig motarbetad av sina kollegor. Det dröjer inte länge förrän hon blir avsatt på falska grunder och hennes efterträdare tycks ha ett mycket större intresse för donationen än han borde ha. Tillsammans med Helena Waller försöker Emma ta reda på vad det egentligen är som sker i universitetsledningen och vem som ligger bakom kuppen att få henne avsatt. När chefsgruppen bestämmer sig för att åka till franska Rivieran för att besöka den rika donatorn och det dessutom inträffar ett mordförsök under den resan så inser de snart att det finns starka och mäktiga krafter som verkar i det fördolda och som inte verkar ha några betänkligheter alls.

Återigen en deckare i universitetsmiljö alltså. Jag känner dock att denna bok är lite annorlunda än de föregående. Det är typiskt pusseldeckarstuk precis som vanligt, med mer fokus på relationer än på snaskiga detaljer från mordutredningen. Eftersom poliserna bara verkar på sidan av och inte står i fokus i någon huvudroll så befinner vi också längre ifrån mordutredningen rent naturligt, än vad som annars brukar vara fallet i deckargenren. I just den här boken tycker jag att fokus hamnar lite väl mycket på de inre konflikterna i universitetsledningen, det blir faktiskt lite tråkigt till slut och spänningen förtas av alla intriger. Men det beror ju också lite på vilka förväntningar man har av en bok. Som deckare eller kriminalroman är denna bok rätt blek och tam, men som relationsdrama, underhållning, spänningsroman eller någon annan liknande genre så är den klockren. Det är en underhållande, träffsäker och riktigt läsvärd bok. Den stora behållningen är som vanligt förstås språket – Kristina Appelqvist har ett speciellt språk som är lättläst, flyter på bra och boken är väldigt välskriven.

Den fjärde pakten finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Aldrig mer

Aldrig merAldrig mer är Sara Larssons andra bok efter debuten som hette Den första lögnen. Aldrig mer handlar om tre olika människor vars öden vävs samman genom något så hemskt som prostitution och trafficking. En av huvudpersonerna är Andreea som växer upp under fattiga förhållanden i Rumänien. Hon får chans till ett drömjobb med bra betalt i Spanien, men tyvärr var det inte som utlovat. Istället hölls hon inspärrad i en liten lägenhet om dagarna och tvingades sälja sin kropp om nätterna. Den andra huvudpersonen heter Ted. Han har egentligen ett bra liv, en gift pappa med bra jobb. Men under sina arbetsresor till Stockholm köper han sex. Det har blivit en vana för honom, han kan inte sluta. Men en kväll räcker hans fru över ett lila kuvert till honom. Någon vet vad Ted gör… Den sista huvudpersonen, Patrik, är terapeut och jobbar med torskar, alltså män som köper sex. Han finns på plats när en man grips för att ha plockat upp en flicka på Malmskillnadsgatan. Han nekar till brott, vilket i och för sig många män gör. Men det finns något i hans berättelse som hör att Patrik faktiskt tror på honom. När han dessutom försvinner kort efteråt inser Patrik snabbt att något inte står rätt till.

Jag hade först fått för mig att detta var en deckare, men det är det inte, snarare en spänningsroman. Det är absolut inte dåligt för boken är väldigt spännande och lever verkligen upp till sin genreindelning. Den ligger dessutom väldigt nära verkligheten och det är svårt stundvis att läsa boken, det är en brutal berättelse som vi får till oss. Men just därför är det också ett viktigt ämne att synliggöra. Det här är ju verkligheten för väldigt många flickor och kvinnor och det sker dessutom alldeles omkring oss, här i Sverige. Det är förstås just den vetskapen som gör mest ont. Annars är boken lättläst med tanke på språket. Det är korta kapitel och det faktum att man får följa tre personer med helt olika liv gör att det blir mycket variation. Språkmässigt hade detta kunnat vässas till en del. Dessutom tycker jag att boken hade vunnit på att kortas ner lite genom att ta bort en del transportsträckor. Men det är en läsvärd och viktig bok som bör läsas. Även Sara Larssons debutbok handlar om utsatta kvinnor och är väldigt läsvärd. Jag ser fram emot att läsa ännu mer av författaren i framtiden.

Aldrig mer är utgiven av Norstedts förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Tiggaren

TiggarenTiggaren är den femte boken om kriminalinspektör Emma Sköld. Den inleds med att det hålls minnesstund efter Emma. Det är en känslosam minnesstund där hennes nära och kära sörjer henne oändligt mycket. De tror att omständigheterna kring hennes död är glasklara. Åtminstone tror alla utom Emmas pappa Evert Sköld det. Han vet nämligen sanningen om vem som verkligen låg bakom händelsen och vad som egentligen hände. Saker och ting är nämligen inte som man kan tro. Men det visar sig att Evert och hans familj befinner sig i fara. Att veta sanningen är farligt. Väldigt farligt. De som ligger bakom allt skyr inga medel och är helt iskalla. Dessutom inser Evert så småningom att det är samma personer som ligger bakom mordförsöket på Emma som också ligger bakom de mord på tiggare som skakar Stockholm just nu. Men hinner han samla bevis och konfrontera dem innan det är för sent?

Det är svårt att beskriva Tiggaren utan att avslöja för mycket. Jag vill ju inte skriva några spoilers. Jag kan dock säga så mycket som att boken tar flera oväntade vändningar och att den är ganska annorlunda mot de andra böckerna i serien. Kanske inte så konstigt med tanke på att boken inleds med att dess huvudperson dör och man har minnesstund för henne… Första halvan av boken är lite seg, men å andra sidan går det undan rejält i andra halvan av boken, inte minst mot slutet då det sker mycket saker i ett rafflande tempo. Jag gillar författaren Sofie Sarenbrants förmåga att skildra samtiden och uppmärksamma oss på vad som faktiskt pågår i verkligheten, om än detta faktiskt är en fiktiv berättelse. Det som händer i boken skulle ju faktiskt kunna hända på riktigt. Det är viktiga, tunga och allvarliga ämnen som boken tar upp och det finns en hel del samhällskritik i den. Samtidigt är det en levande berättelse om några av Sveriges allra mest utsatta personer – de som annars sällan får komma till tals. Boken är lättläst och snabbläst tack vare de korta kapitlen. Det finns flera berättarröster, vilket kan vara lite förvirrande, men samtidigt ger det möjlighet till fler perspektiv, så det är inte så dumt grepp ändå. Boken tar vid precis där den förra boken slutar och knyter även ihop flera lösa trådar från andra böcker på ett väldigt bra sätt. Samtidigt öppnar slutet för att det kommer fler böcker om Emma Sköld och självklart är jag nyfiken på att läsa för att få veta hur det går för Emma, Nyllet och Ines.

Tiggaren är utgiven av Bookmark Förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.