Det lilla biblioteket på Söder

Det lilla biblioteket på SöderDet lilla biblioteket på Söder av Camilla Dahlson är en mysig feelgood i biblioteksmiljö. Boken handlar om Katrin och Astrid. De jobbar tillsammans på ett litet bibliotek på Söder i Stockholm. Katrin är chef över Astrid, men de är egentligen både kollegor och nära vänner. En dag får Katrin ett brev till biblioteket där det står att bibblan är nedläggningshotad. Hur ska hon våga berätta det för Astrid som lever för sitt jobb som bibliotekarie? Och hur ska det gå för alla deras stammisar, vart ska de ta vägen nu? Men det visar sig att Astrid inte reagerar som Katrin trott, istället för att deppa vill hon ta fajten och slåss för bibblan. Efter ett möte med Kulturnämnden får de sex månader på sig att visa att biblioteket behövs och är uppskattat, så nu gäller det att komma på nya, spännande idéer för hur de ska öka besöks- och utlåningsstatistiken.

Som ni märker så tar boken upp en allvarlig och viktig demokratifråga, nämligen om rätten till bibliotek för alla. Jag som själv jobbar på bibliotek vet att biblioteken behövs av betydligt fler anledningar än att bara tillhandahålla böcker. För många är biblioteket en social plats och samhällets sista utpost. En plats där alla kan komma utan krav på motprestation, där man kan vara sig själv och få hjälp med långt mer än boktips och utlån.

Men boken handlar också förstås om kärlek och romantik, vänskap och relationer, och om bibliotekets betydelse för ensamma människor. Det finns en del som inte skildras så trovärdigt, men på det stora hela tycker jag att det är en fin skildring av biblioteket och av den viktiga funktion som biblioteken fyller i samhället. Boken är lättsamt skriven, lättläst och den mysiga biblioteksmiljön utgör en otroligt härlig fond till berättelsen. Slutet kom lite abrupt dock. Men Det lilla biblioteket på Söder är en varm feelgoodbok jag kommer rekommendera varmt till alla som älskar läsning och feelgood. Hoppas det blir en serie med fler böcker om Söderbibblan.

Dina färger var blå

Dina färger var blåDina färger var blå är en underbar kärleksroman som handlar om Lina som är sjuksköterska på neonatalen. Hon längtar efter egna barn, men hennes man Samuel vill inte ha några. Hon har därför vigt sitt liv åt dramatiska förlossningar, kuvöser, långa nattpass och krisande föräldrar. Varje tisdag besöker hon sin gamla vän Astrid på ett äldreboende, något som hon har som hemlighet för Samuel. Det finns också en annan hemlighet. Fast den har Samuel snokat reda på. När Lina är borta kan han nämligen inte låta bli att smygtitta i den skokartong Lina gömt längst in i garderoben. Där förvarar hon minnena av sin första pojkvän, och kanske även sitt livs stora kärlek, Ted. Han som försvann och tog en bit från Lina med sig.

Men en dag är Ted tillbaka. Han dyker upp från ingenstans och säger att han har tre månader kvar att leva och han vill tillbringa dem med Lina. Hon kan inte säga nej, hon måste få veta vad som hände den dagen då han försvann. Och det sätter förstås Samuels och Linas äktenskap under stor press. Men Samuel inser motvilligt att det är den enda möjligheten för både honom och Lina att kunna gå vidare. Det blir en sommar full av svidande sanningar, efterlängtade bekännelser, hopp, återväckt passion, stark kärlek och gränslös sorg.

Dina färger var blå är en oerhört stark och berörande roman som skapar alla möjliga slags känslor hos läsaren, allt från tårar till leenden. Det handlar inte bara om kärlek, utan också föräldraskap, vänskap, identitet och mycket mer. En djupbottnad feelgoodroman med en hel del smärta och svärta. Det är en bok jag kommer bära med mig länge och jag är väldigt nyfiken på författaren Marcus Jarls tidigare och kommande författarskap, för denna bok är både välskriven och tänkvärd, samtidigt som den är vacker och stark. Författarens poetiska språk och känsla för att gestalta alla slags känslor är ytterligare ett stort plus.

Vinnarna

VinnarnaÄntligen är den här, Vinnarna, den tredje och avslutande delen i den trilogi som inleddes med Björnstad och fortsattes av Vi mot er.

Boken inleds med sorg i hjärtat och våld i luften. Här slutar sagan om hockeystaden och dess människor.

Det har gått två år sedan det fruktansvärda skedde, det där som ingen vill tänka på, men som har påverkat ett helt samhälle. Det sker en storm och ett dödsfall. Några som varit borta länge återvänder hem. Någon begravs. Några blir kära. Någon vill hämnas. Någon drömmer om NHL. Någon sover rygg mot rygg med sin bästa vän. Någon försöker rädda sitt äktenskap. Någon försöker rädda sina barn. Någon tar ett skjutvapen och beger sig till en ishall.

Det är en berättelse som handlar om svåra frågor: Vad är en familj? Vad är en hockeyklubb? Vad är ett samhälle? Och vad är vi redo att offra för att skydda dem? Svaret är allt. Trots att vi vet att allt vi kämpat för inte kommer att ske och att alla vi älskar inte kommer att bli gamla.

Har man läst de tidigare böckerna är denna ett måste. Här får man svaren på alla frågor man haft och allt knyts ihop mycket skickligt. Samtidigt är det nog också ett måste att man har läst de andra två böckerna för att verkligen förstå denna. Det är svårt att förklara handlingen, egentligen handlar det ju mest om två hockeystäder, två hockeylag och en massa människoöden. Och bokserien rymmer också allt: kärlek, vänskap, sport, hat, sorg, längtan, drömmar, glädje, familj, ja allt som livet handlar om. Men nu är det över. Nu är dessa böcker slut och vi får inte återse Benji, Bobo, Ana, Maya och alla de andra. Men jag är säker på att Fredrik Backman fortsätter skriva böcker som berör, precis som Björnstad-trilogin.

En storm i juletid

En storm i juletidI En storm i juletid står första advent för dörren och Stockholm förbereder sig inför den stundande högtiden. Alice brukar vanligtvis älska allt pynt och ljusdekorationer, men inte i år. Hon har svårt att komma över det svek hon utsattes för julen innan, där hon förlorade både sambo, jobb och lägenhet. Nu hyr hon en lägenhet i andra hand och har mer eller mindre isolerat sig, inte bara på grund av den rådande pandemin. För att hanka sig fram hjälper hon aspirerande författare med deras bokmanus, ett jobb som är fjärran från den karriär hon sett framför sig. En dag kontaktas Alice av deckarförfattaren Samuel Engman som behöver hjälp med sitt nya manus och Alice tackar motvilligt ja eftersom bankkontot snart är tomt. Samtidigt lär hon känna den lilla flickan Poppy, katten Confusius, den excentriska granntanten Maggi Poppins och hennes son Elias som gör Alice knäsvag. I takt med att julen närmar sig mjuknar Alice, men ska hon våga lägga förra vinterns svek åt sidan och lita på människor igen?

En storm i juletid är en klassisk feelgood med jultema. Jag gillar att handlingen kretsar så mycket kring skrivande och författarskap eftersom det är ett av mina egna stora intressen. Det finns förstås också kärlek och romantik och förstås med förvecklingar eftersom det tillhör genren. Allt som behövs för julstämning finns förstås också där, liksom mysiga fjällmiljöer, men också fina skildringar av Söderns höjder. Boken är lättsam, lättläst, underhållande och passar förstås ypperligt att läsa i advents- och juletid.

Box

BoxBox är den första delen i serien om det udda utredningsparet Mina och Vincent. Mina Dabiri är polisinspektör vid Stockholmspolisen och när hon och hennes kollegor står inför ett spektakulärt fall där en kvinna hittats död i en låda som genomborrats av svärd, så som i ett magitrick, tar hon hjälp av Vincent Walder, mentalist och expert på kroppsspråk och magi. Tillsammans blir de ett oslagbart utredningsteam, men båda bär på kantiga personligheter och mörka hemligheter. Det visar sig att deras förflutna tycks höra samman med det som sker och allt mer pekar mot framförallt Vincent. Samtidigt trappas jakten upp och de behöver ligga steget före mördaren, lära känna vansinnet för att kunna stoppa det.

Jag har inte varit något större fan av Camilla Läckbergs böcker tidigare, men denna skriver hon tillsammans med Henrik Fexeus och därför blev jag nyfiken på att läsa Box. Den var underhållande och bitvis spännande, men jag kommer nog inte fortsätta läsa serien, jag blev inte tillräckligt fast. Det är en tegelsten och den hade kunnat kortats ner ganska mycket, det var en hel del tråkiga partier och upprepningar. Karaktärerna är intressanta, men inte så levande. Jag hade förväntat mig mer av den här historien helt enkelt.

Mercurium

MercuriumJag började läsa Ann Rosmans deckarserie om kriminalinspektör Karin Adler, men kom av mig. Nu har jag i alla fall läst Mercurium och blev direkt fast i den kombination av historia och deckare som Ann Rosman skriver. Denna bok är inspirerad av den sanna historien om Metta Fock Ridderbielke – den enda kvinnliga fången på Carlstens fästning.

År 1802 stod Metta inför rätta misstänkt för giftmord på sin man och två av sina barn. Mot sitt nekande döms hon att sitta på Carlstens fästning. Isolerad på den karga ön tvingas hon stanna tills hon erkänner eller går under, vilket som nu kommer först. Utan möjlighet till kontakt med omvärlden, utan vare sig penna eller papper, börjar hon istället brodera. Ord för ord växer en förtvivlad nådeansökan fram.

År 2011 hålls en storslagen maskerad på fästningen där gräddan av Sveriges societet är inbjuden. Men innan kvällen är slut har två av gästerna mist livet, trots att portarna hela tiden varit stängda och bevakade. Finns mördaren någonstans bland de 94 gästerna? Kriminalinspektör Karin Adler och hennes kollegor kallas till platsen och pusslandet kan börja.

Det är en intressant, gripande och fängslande historia som växer fram och vi får ta del av flera olika huvudkaraktärer som lever i olika tider, på olika platser och i olika samhällsklasser. Olika människoöden presenteras och det är svårt att undvika att bli berörd framförallt av Mettas öde. Förstår att Ann Rosman själv greps av historien och hennes engagemang lyser verkligen igenom. Det sker dock på bekostnad av berättelsen i nutid och med Karin Adler i huvudrollen, hade gärna läst mer om hennes relation till exempel, det känns som att de delarna blev lite bortglömda i andra delen av boken. Men jag blev väldigt gripen av de historiska delarna och nu vill jag verkligen läsa nästa bok i serien.

Dansa min docka

Dansa min dockaDansa min docka är den tredje fristående delen i serien Bergslagens Blå, Anna Janssons nya deckarserie med Kristoffer Bark i huvudrollen. I januari 1967 flyter en kvinnas lik upp bland isflaken i Svartån vid Örebro slott. Hon hette Mary Billbro och var tvångsintagen på sinnessjukhuset Västra Mark. Drygt 50 år senare börjar hennes barnbarn Eva Kulitz släktforska och försöker ta reda på händelserna kring Marys död. Hon är också handläggare på Försäkringskassan och en av de som utreder ifall människor har rätt till sjukpenning eller inte. Eva utsätts för dödshot och ärendet hamnar hos kriminalinspektör Kristoffer Bark och hans kollegor vid Örebropolisen. Först tror de att hoten har att göra med Evas jobb. Några av de som nekats sjukpenning har begått självmord, vilket väckt vrede och protester. Men polisernas och främst Kristoffers enträgna grävande leder honom tillbaka till mitten av förra seklet, till Västra Mark och de fruktansvärda gärningar som en gång utfördes vid sinnessjukhusen.

Dansa min docka är en spännande, men lite spretig bok. Den handlar om många intressanta teman, men det utartar till att bli lite konspirationsteorier och potentiella mördare överallt. Det historiska temat tenderar att ibland hamna lite i skymundan och det förtjänar det inte, jag hade gärna läst ännu mer om det. Som vanligt är det intressant att läsa om huvudpersonerna och deras relationer minst lika mycket som att följa arbetet med själva mordgåtan. Boken är välskriven och lättläst och den väcker mitt intresse att läsa mer om mentalsjukvården under den tid som bokens historiska delar utspelar sig.

Syndaren ska vakna

Syndaren ska vaknaHemmafrun Yvonne Tengbom försvinner spårlöst från sitt hem i Höllviken. Reub Thelander, ny på sin post som kriminalchef, tar sig an fallet tillsammans med höggravida kollegan Estrid Berg. De hittar snart tecken på att allt inte är som det ska: Yvonne tycks inte ha levt det stillsamma familjeliv som alla runt henne trott.

Den kontroversiella författaren Alex Carsén befinner sig i Stockholm när hon läser om försvinnandet. Trots att fallet inte verkar ha någon koppling till tematiken i hennes böcker, som gör henne till en ständig måltavla för hot och hat, kan hon inte släppa det.

Syndaren ska vakna är Linda Ståhls debutbok och tillika första boken i en ny deckarserie där den normbrytande kriminalchefen Reub Thelander och hens kollegor vid Vellingepolisen innehar huvudrollen. Fallet handlar om kvinnomisshandel och att saker och ting inte alltid är som man tror. Det är inte jättespännande utan stundvis lite småsegt med ett lite lågmält tempo som lätt kan bli tråkigt i en deckare. Som tur är finns det lite vändningar och oväntade överraskningar som får mig att vilja fortsätta läsa. Bokens stora behållning är karaktärerna och miljöskildringarna. Reub, Estrid, Claes, Robin och alla de andra kollegorna läser jag gärna fler böcker om. Boken utmanar stereotyper och bryter mot normer och det känns också nytt och annorlunda. Det är en lyckad debut och det ska bli spännande att fortsätta läsa den här deckarserien.

Skymningsflickan

SkymningsflickanSkymningsflickan är fjärde delen i deckarserien om kriminalkommissarie Charlotta Lugn och advokat Shirin Sundin som är skriven av Katarina Wennstam. Tidigare delar har varit SkuggornaSvikaren och Stenhjärtat.

Vad har hänt med flickan som kommissarie Charlotta Lugn träffar på i skymningen? Hon som skriker nätterna igenom, hon som skär sig och inte verkar vilja leva. Vem tror på den som ljuger ibland? Vem tror på Molly? Charlotta Lugn, som går hemma sjukskriven, och advokat Shirin Sundin gör det. De bestämmer sig för att ta reda på vad som har hänt Molly. Det är dags för flickan att få upprättelse.Samtidigt är det någon som riktar hot mot en gymnasieskola. Allvarliga, dödliga hot. Mardrömmen om en massaker i en svensk skola skulle kunna bli verklighet. Kort därefter hittas en elev mördad på skolans toalett. Jakten på gärningsmannen leder polisen åt flera håll och ett av spåren tycks peka tillbaka på Molly, och hennes döda väninna Miranda.

Jag tyckte att den här boken var ganska seg, jag lyckades inte blir riktigt fängslad av den trots att den handlar om utsatta flickor/kvinnor som är en av mina hjärtefrågor. Men det är ett viktigt ämne och Katarina Wennstam skriver alltid välskrivna, välformulerade böcker som man lär sig en del av och som belyser viktiga ämnen. Bokens stora behållning var att få följa Charlottas och Shirins privatliv vid sidan om det fall de jobbar med. Den handlar också mycket om upprättelse och styrka, framförallt kvinnlig styrka och dessa delar gillar jag. Självklart kommer jag fortsätta läsa den här serien och nu ska jag reservera nästa bok, Gänget, på bibblan.

Hon hette Esmeralda

Hon hette EsmeraldaLilla hjärtat är fallet som slutade i en tragedi och som kom att beröra hela Sverige. Treåriga Esmeralda tvingades lämna det familjehem hon levt i sedan sju veckors ålder och efter att ha återförts till sina biologiska föräldrar påträffades hon död och misshandlad i föräldrarnas lägenhet. Hon hade 102 skador på sin lilla kropp och dödsförloppet hade varit utdraget. Dessutom hade hon narkotiska preparat i och på kroppen. Föräldrarna nekade till brott. Den biologiska pappan dog i häktet och den biologiska mamman fick fängelse i ett år och nio månader, men detta överklagades och nu i juni ändrade hovrätten tingsrättens dom och mamman fick åtta års fängelse för dråp.

Esmeraldas familjehemsmamma Melinda Jacobs kämpade för Esmeralda, utan resultat. Efter Esmeraldas död medverkade hon i en artikel i DN som fick stort genomslag. Esmeraldas fall ledde till slut till att regeringen och riksdagen arbetat fram en Lex lilla hjärtat och flera nya lagförslag som är till gagn för barn som bor i familjehem och är i behov av tvångsvård enligt LVU.

I boken Hon hette Esmeralda skriven av journalisten och författaren Minna Tunberger får vi Melinda Jacobs berättelse om varför hon valt att bli familjehem och ägna sitt liv åt att ta hand om utsatta barn. Hon berättar om Esmeraldas korta liv och öde och hon berättar om kampen för det barn hon älskat och vårdat som sitt eget i tre års tid. Hon berättar om familjens sorg, förtvivlan och om sin kamp för förändring.

Det är en oerhört gripande bok. Jag blev väldigt berörd och kunde inte hålla tårarna borta på vissa ställen, samtidigt som jag blev djupt tagen, känslosam och log vid andra tillfällen. Jag har fått en ovärderligt insyn i hur det kan vara att vara familjehem samtidigt som jag fick ta del av det fruktansvärda öde den lilla flickan tvingades gå igenom när samhällets skydd brast helt. Få böcker är så viktig att läsa och ta del av som Hon hette Esmeralda.