Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

oktober 2018
M T O T F L S
« Sep    
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

Skönlitteratur vuxen

Fyren mellan haven

Bildresultat för fyren mellan havenFyren mellan haven figurerade mycket på olika bokbloggar för något år sedan. Jag blev sugen att läsa den då, men kom mig inte för. Häromdagen började jag läsa den och tyckte från början att det var en enkel och lättläst berättelse. Åtminstone fram tills jag kom till andra halvan av boken. Där grep den tag i mig ordentligt och fick mig att läsa vidare resten av boken i ett rasande sträckläsartempo eftersom jag bara inte kunde lägga bort den innan jag visste hur det gick. Boken fick mig också att både gråta och börja fundera på olika frågor kring familj och vad som är rätt och fel när det handlar om familjer.

Boken handlar alltså om ett par som bor extremt ensligt eftersom mannen i familjen är fyrvaktare. Paret är de enda invånarna på en liten ö och deras enda förbindelse med fastlandet är proviantbåten som kommer var tredje månad. Kvinnan längtar efter barn men drabbas av tre missfall. Så driver det i land en liten båt med en död man och ett litet spädbarn. Eftersom ingen på fastlandet vet att parets senaste graviditet slutat i ett sent missfall/dödfött barn och de tror att ingen kommer att sakna spädbarnet så bestämmer de sig för att behålla bebisen och låtsas att det är deras eget barn. De vet att barnets pappa är död och de tror att mamman har drunknat. Barnet växer och frodas och vet inget annat än att paret är hennes rätta föräldrar. Så kommer den lilla familjen över till fastlandet flera år senare och får då möta en kvinna som är helt nedbruten eftersom hennes lilla barn saknas efter att ha varit ute på havet med sin far som spädbarn. Paret försöker hålla sin hemlighet för sig själva, men mannen i paret har svårt att förlika sig med att de tagit kvinnans barn. Därför kommer hemligheten så småningom fram och mannen, som tar på sig allt, hamnar i häkte. Barnet förs tillbaka till sin biologiska mamma, men har svårt att acceptera henne och det är mycket lidande. Det är svårt att föreställa sig hur boken kommer att sluta och det blir rätt oväntat till slut.

Det är svårt att beskriva den här boken särskilt kortfattat, för den stora behållningen är själva läsupplevelsen och alla de tankar som väcks under läsningen. Man kan inte låta bli att bli berörd. Det här är också av samma anledning en väldigt bra bokcirkelbok. Det hade varit jättekul att diskutera bokens innehåll och de olika val som karaktärerna står inför under bokens gång. Gjorde de rätt? Hur hade man själv gjort i samma situation? Det är inte så enkelt som man kanske kan tro. Jag är glad att jag läste boken till slut. Jag trodde det inte till en början, men det kommer att vara en bok som har betydelse långt efter läsningen.

Fyren mellan haven är skriven av M.L. Stedman och den är utgiven av Massolit förlag. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus. Den finns nu också som film och jag blev sugen på att se den nu när jag läst boken.

Låt oss hoppas på det bästa

Låt oss hoppas på det bästaLåt oss hoppas på det bästa är en självbiografisk roman skriven av Carolina Setterwall. I boken skildrar hon hur hennes lilla familj brutalt slogs sönder av ett dödsfall. Carolina levde tillsammans med sin sambo Aksel och deras son Ivan i en lägenhet i Stockholm. När Ivan var 8 månader hände det som absolut inte fick hända. Hon sov inne hos sonen eftersom han ammade nätterna igenom. I sovrummet sov Aksel. På morgonen gick Carolina och Ivan in till honom för att säga god morgon. Men Aksel hade dött i sömnen i gryningen. I boken skildrar Carolina tiden efter dödsfallet, hur förkrossad och lamslagen hon blir, men hon berättar också om deras alltför korta historia tillsammans och gör upp med såväl döden och livet som med föräldraskapet och kärleken. Boken är väldigt naket skriven och personligt hållen. Man känner verkligen hur sorgen, men också ilskan, ligger bakom vartenda ord.

Berättartekniskt är boken kanske ingen höjdare, det är mycket upprepningar, man kastas hit och dit och överhuvudtaget är den alldeles för lång. Dessutom gör du-tilltalet att jag blir distanserad från författarens livsöde. Boken hade blivit bättre med en varsam redaktörs hand på texten, men jag kan förstå om man ville hålla boken så nära författaren som möjligt och det gör ju också att den känns mer äkta. Som livsöde är det förstås väldigt gripande och jag tror också att många kan känna igen sig. Även om man inte varit med om att ens sambo dör när man är småbarnsförälder så har ändå de flesta förlorat någon närstående älskad. Och det är inte alltid man endast kan känna sorg och saknad, i samband med ett dödsfall är det många andra känslor som också kan dyka upp, som skam, skuld och ilska. Det är skönt att läsa om att dessa känslor är närvarande och får vara närvarande eftersom så inte alltid är fallet.

Även jag känner igen mig. Jag förlorade båda mina föräldrar när jag var höggravid med min minsta dotter och jag fick därför planera en förlossning och två begravningar samtidigt. Jag känner igen hur lamslagen man blir. Skillnaden mellan mig och författaren är dock att jag var tvungen att fungera som vanligt direkt trots sorgen. Jag hade inga vänner eller släktingar som kunde hjälpa till med barnen eller det praktiska, det fick gå ändå. Jag har lite svårt för dessa partier i boken, det där att författarens vänner gör upp ett schema för vem som ska vara hemma hos henne efter händelsen och att hon kan gå så djupt in i sig själv, men det handlar nog snarare om min avundsjuka eftersom jag hade önskat att jag hade samma. Själv tryckte jag bara bort sorgen, jag var ju tvungen att fortsätta vardagen med fyra små barn och ett hus som skulle tömmas och säljas 25 mil bort. Men det är inte direkt det bästa man kan göra heller. Jag hade också svårt för den sista delen av boken, när författaren träffat en ny man och det också kraschade. Jag vet ju att livet är sådär ibland, men just den delen hade faktiskt kunnat strykas.

Hur som helst, om du är intresserad av livsöden och vill läsa en bok som berör ska du ta en närmare titt på Låt oss hoppas på det bästa. Boken är utgiven av Albert Bonniers och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

 

Ögonvittnet

ÖgonvittnetI helgen läste jag ut Ögonvittnet skriven av Anna Bågstam. Det är en deckare, den första i en ny serie. Boken inleds med att ett brutalt mord upptäcks i pittoreska Lerviken utanför Landskrona. En kvinna har blivit avrättad och fått sina ögonlock upptejpade. Huvudpersonen i boken heter Harriet Vesterberg. Hon har precis lämnat Stockholm och en havererad kärleksrelation för att återvända till sin barndomsstad där hon flyttar in i sin pappas hus just i Lerviken. Mordet sker dagen innan hon börjar sitt nya jobb i Landskrona. Hon ska jobba som civil brottsutredare och hon kopplas därför in på mordet. Men starten på nya jobbet blir inte riktigt som hon tänkt sig. Hennes chef är en bitch, hon känner sig inte välkommen på stationen och hennes idéer uppskattas inte. Hon går sin egen väg som tyvärr leder henne in på ett spår som hon ångrar att hon började följa. Hon får indikationer att mördaren är någon hon känner…

Att få följa en civil brottsutredare är något nytt och fräscht – tidigare har man ju blivit van att få följa allt från städare och barnmorskor till  journalister och som ramlar över brott i sina vardagsliv, vilket inte känns särskilt trovärdigt efter några böcker i serien. Att få följa riktiga poliser är man ju också van vid i deckare och det ger ju en helt annan slags trovärdighet och inblick i själva polisarbetet. Men här har vi någon slags mellanting, vilket känns spännande och nytt. Dessutom är Harriet en karaktär som både har bra och dåliga sidor, precis som vem som helst. Hon har exempelvis otur i kärlek, tröstäter godis och analyserar ofta det hon sagt och gjort. En sammansatt karaktär alltså, vilket är ett stort plus. Jag gillar också hennes kompis Lisa som man egentligen inte får lära känna särskilt mycket, men som jag tror kommer att ha större betydelse i kommande böcker.

Jag hade dock lite svårt att komma in i boken, det gick långsamt och trevande från början. I mitten av boken tog det fart och slutet sträckläste jag. Boken är välskriven och det finns många ingredienser som jag gillar. Författaren skildrar bra hur det är att återvända ”hem”, att flytta hem hos en åldrad far som misstänks ha demenssjuksom, att vara tajta syskon som glider ifrån varandra på grund av en ny partner, att komma ny till en arbetsplats, dessutom ny med en annan utbildning än de övriga, att våga lita på sin magkänsla trots att man inte får stöd för sina teorier, att leva i en by där alla känner alla och rykten färdas sekundsnabbt och så vidare. En ytterligare fördel med boken är att den inte är det minsta förutsägbar. Dessutom finns det en hel del humor i boken, vilket ger en härlig kontrast till det brutala mordfallet. Ja, det finns många plus och jag har sett att andra bloggare verkligen hyllar Ögonvittnet. Även om jag hade svårt för den i början så tog den sig och självklart så måste jag rekommendera den till alla som gillar svenska deckare.

Anna Bågstam har tidigare skrivit material för Storytel, alltså en deckare som direkt blivit ljudbok. Hon belönades med priset Årets deckardebutant 2017. Nu verkar det som att det kommer att bli en serie böcker om Harriet så det kan bli spännande att lära känna henne mer och även se hur Anna Bågstam utvecklas som författare.

Ögonvittnet är utgiven av Norstedts förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Syndabocken

SyndabockenSyndabocken är den sjätte delen i serien om kriminalinspektör Emma Sköld. Jag var lite arg på karaktären, eller snarare författaren, efter förra boken då hon fejkade sin egen död och minnesstund för att sätta dit några korrupta poliser. Eller ja, det var egentligen inte Emmas fel helt och hållet, det var hennes pappas idé och de fick stöd av en läkare. Emma höll sig gömd i flera månader och lät sin mamma, syster och dotter tro att hon var död. Jag gillar inte riktigt det och när jag började läsa den nya boken om Emma inser jag att jag fortfarande var lite irriterad. Men självklart kunde jag ju inte låta bli att läsa. Mest nyfiken var jag på att se hur relationen mellan Emma, Nyllet och Ines gått sedan sist, att bygga upp ett nytt förhållande och samtidigt försöka komma in i mammarollen efter det fejkade dödsfallet kunde inte vara lätt tänkte jag. Och jag inser väldigt snabbt att det inte heller gått så bra, Emma och Nyllet tar en paus redan i början av boken. Väldigt synd tycker jag, för de kändes som menade för varandra.

Hur som helst. Boken inleds med att en inbrottsvåg drar genom Bromma och när en tonårspojke hittas död tror man att det handlar om ett villainbrott som gått snett. Emma Sköld kopplas in på fallet, men hon blir snart själv föremål för ett par inbrott. Dessutom får Nyllet hotbrev. Hänger allt ihop, eller hänger det som händer Emma och Nyllet snarare ihop med att Emma satte dit poliserna tidigare? Det var en städerska som hittade den döda pojken och misstankarna riktas snabbt mot henne. Det leder till att hatiska fördomar om både henne och utländska gästarbetare börjar spridas på nätet, i Facebookgruppen Brommavännerna.

Som ni märker så är det, som alltid, mycket samtidsskildring även i denna bok. Sofie Sarenbrant är ju duktig på det, att skriva om saker som skulle kunna hända i vår vardag när som helst och som redan pågår runt omkring oss. Det känns riktigt aktuellt och brännande, inte minst inslagen med näthat som är något som jag ofta diskuterar med barnen på skolan där jag jobbar. Själva mordfallet tycker jag kanske inte är det mest spännande av de fall Sarenbrant hittills har skrivit om. Det mest intressanta tycker jag är att läsa om Emmas utveckling och relationer. Men det är spännande, det är ett högt tempo och som vanligt är det förstås en riktig bladvändare. Syndabocken är klart läsvärd och nu är det bara att vänta på nästa bok i serien.

Syndabocken är utgiven av Bookmark förlag och den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Slaktaren

SlaktarenDet har varit en väldigt lång reservationskö på Slaktaren, Gabriella Ullberg-Westins fjärde bok i serien Morden i Hudiksvall. Men äntligen har jag fått läsa den. Det som är extra kul med de här böckerna är ju att de utspelar sig i Hudiksvall med omnejd och just denna bok utspelade sig till stor del i närheten av Delsbotrakten som jag känner väl till. Dessutom får vi förstås återigen träffa alla de härliga karaktärerna, som Johan Rokka och Janna Weissmann.

Boken utspelar sig i oktober under älgjakten. Slaktaren Hans Larsson gör en makaber upptäckt en tidig morgon. Han hittar nämligen en människokropp upphängd i krokar i slakteriets tak. Johan Rokka och de övriga kollegorna på Hudiksvallspolisen ser snart att offret blivit utsatt för tortyr och det dröjer inte länge förrän detta mord bara blir ett i raden av flera bestialiska mord. Nu tickar klockan och Rokka med kollegor tvingas jobba natt och dag för att försöka hitta vem som ligger bakom morden innan fler kommer till skada.

Det är ett intressant tema med hämnd och girighet, men också med flera parallella handlingar, så som en journalists skrivande på ett stort scoop, ett HVB-hem som inte fungerar som det borde och om en pojke som vistas på hemmet och som blir indragen i något som är större än många kan ana. Bokens inramning, höstens älgjakt, är en väldigt bra fond och det är riktigt bra skildrat, jag som varit med under min makes jakt vid flera tillfällen kände väl igen mig. Överhuvudtaget är detta något som kan sägas om hela Ullberg-Westins författarskap, att böckerna är välskrivna och känns väldigt välarbetade. Slaktaren håller ett högt tempo med mycket spänning, korta kapitel och lättläst text, vilket gör att den snabbt blev en riktig bladvändare. Jag kunde inte sluta läsa. Jag känner också starkt att Gabriella har utvecklats i sitt författarskap, det blir starkare och starkare för varje bok och nu har hon hittat sin egen röst och sin egen berättarton, vilket gör böckerna än mer läsvärda. För mig är inte Slaktaren den bästa boken rent mordfallsmässigt, jag tycker att mordgåtan är lite svagare än i tidigare böcker och jag känner inte sympatin inför offer eller mördare på samma sätt som tidigare, men att den är så bra berättartekniskt istället väger upp detta. Miljöskildringarna och personskildringarna är riktigt bra, det är intressanta, komplexa karaktärer som verkligen växer för varje bok. Jag såg på Instagram att författaren skrivit på för en femte del i serien, så nu är det bara att vänta på att den ska komma, för läsa den ska jag absolut göra.

Slaktaren är utgiven av HarperCollins Nordic och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

2* Pernilla Ericson

SpÃ¥ren vi lämnar efter oss  Jag ska hitta dig

För två år sedan kom Pernilla Ericssons första bok ut. Den heter Spåren vi lämnar efter oss. Jag trodde jag skrivit om den tidigare, men när jag söker bland mina inlägg hittar jag den inte. Nu har jag just sträckläst hennes andra bok, Jag ska hitta dig, så det passar väl bra att jag skriver om båda samtidigt då.

På Adlibris presenteras författaren såhär:

Pernilla Ericson är journalist och bosatt i Stockholm. Hon har bland annat arbetat på OKEJ, på Aftonbladet och med produktioner för TV4. Pernilla fick idén till Erlagruppens första fall när hon efter en serie artiklar fick ta emot mängder av personliga berättelser om övergrepp. De flesta av de skrivande kvinnorna hade inte vågat anmäla. Spåren vi lämnar efter oss är hennes debutroman och första boken i serien om Erlagruppen.

I Spåren vi lämnar efter oss får vi veta att polisen Liv Kaspi tillfälligt är avstängd från sitt jobb i väntan på en internutredning. Under denna ”ledighet” blir hon kontaktad av en äldre dam som bidrar någon slags privatspaning och som har skapat ett team på fyra personer där hon då vill att Liv ska bli en av medlemmarna. De är ganska unika de fyra, men kompletterar varandra mycket bra, något som kommer att behövas för det är ett knepigt fall de står inför. Privatteamet kallar sig för Erlagruppen och namnet kommer av de fyra medlemmarnas initialer.

Det sker en rad brutala kvinnoöverfall längs med den gröna tunnelbanelinjen och när Erlagruppen börjar nysta i detta leder sökandet dem in i internets mörkaste vrår och det visar sig att förövarnas metod för att hitta sina offer är väldigt välplanerad. De brutala överfallen ökar, våldet eskalerar och snart börjar också kvinnorna försvinna. Det blir en kamp mot klockan för att försöka lösa fallet innan Gröna linjen-männen inser att någon är dem på spåren. Det är spännande hela tiden, mycket aktion och väldigt intressanta karaktärer som man får lära känna sakta men säkert.

Nästa bok i serien, Jag ska hitta dig, har det gått en tid sedan första fallet som Erlagruppen löste. Rickard har gömt sig utomlands, men det visar sig att han inte kan bli kvar där. Han sitter inne med information som kan fälla den undre världens mäktigaste man, Jovan Devic, och klockan tickar mot en kommande rättegång mot honom. Polisen behöver bevis och de vet att Rickard har dem. Samtidigt får en torped i uppdrag av Jovan att tysta Rickard för gott och han får hjälp av en förrädare inom poliskåren. Allt detta gör att Erlagruppen åter samlas, nu för att försöka hålla Rickard vid liv och försöka hitta torpeden. Det blir åter en våldsam jakt och Liv tvingas använda all sin styrka och skicklighet för att överleva och rädda de hon älskar mest. Även i denna bok är tempot högt och jag klarade knappt av att lägga bort boken.

Jag tror minsann att Pernilla Ericson blivit en av mina favoritförfattare. Hon skriver otroligt bra. Det är lättläst men välskrivet och spänningen är riktigt hög. Det känns trovärdigt, det märks att hon gör ordentligt med research och det avspeglas också i tacksidorna på slutet. Även det känslomässiga och kärlekshistorien beskrivs väl och jag kan inte låta bli att hoppas att Liv och Rickard ska kunna få en framtid ihop trots allt. Man kan inte ana vem det är som är läckan inom poliskåren eller hur boken ska sluta, det finns ingen förutsägbarhet alls, vilket förstås bidrar till sträckläsningen, man måste bara läsa vidare för att få veta hur det ska sluta. Jag skulle gärna se dessa böcker som filmer eller tv-serier, det skulle de passa bra som.

Och vet ni vad? Nu när jag skrev denna recension så såg jag att Pernilla Ericson i år kommit ut med den tredje delen i serien om Erlagruppen. Den heter När du vänder dig om. Jag har ställt mig i kö på den på mitt bibliotek, men har plats nummer 15 och boken är bara under inköp än så länge, så det kommer tyvärr att dröja alldeles för länge innan jag får återse de härliga karaktärerna. Men den som väntar på något gott…

Spåren vi lämnar efter oss och Jag ska hitta dig är utgivna av Harper Collins Nordic och finns bland annat att köpa på Adlibris här och här och på Bokus här och här.

Blodlokan

BlodlokanFör ett tag sedan köpte jag in Blodlokan av Louise Boije af Gennäs till ett av mina bibliotek. Jag fastnade för beskrivningen av boken och vad den verkade handla om. När jag väl började läsa så hann jag bara läsa korta stunder varje tillfälle, så läsningen blev väldigt splittrad. Det gjorde att jag hade svårt att komma in i boken. Men igår och idag har jag sträckläst de sista 3/4 av boken och nu är jag istället besviken över att den redan är slut. Tur att det är första delen i en trilogi, så jag har två böcker till att se fram emot.

Blodlokan handlar om Sara som precis har flyttat till Stockholm från Örebro. Eller egentligen kan man nästan säga att hon flyr Örebro eftersom hon måste komma bort därifrån. Hennes älskade pappa har nyligen dött på ett fruktansvärt sätt och hon behöver en nystart. Hon börjar på ett café, men blir snart headhuntad till en PR-byrå istället. Hennes nya chef blir också hennes bästis och Bella som hon heter hjälper Sara att få ett liv hon tidigare bara kunnat drömma om. Lyxiga kläder, designväskor, fester med kändisar, en lön som är tre gånger så stor på caféet och dessutom är drömmannen Micke intresserad av henne. Inte konstigt att Sara som mest känner sig som kusinen från landet måste nypa sig i armen emellanåt. Men det är faktiskt också underliga saker som händer och som gör att Sara ibland undrar om det inte är hon som är galen trots allt. Saker är inte vad de utger sig för att vara och hon upplever att hon inte kan lita på någon. Vem är vän och vem är fiende? Det visar sig ha med hennes döda pappa att göra och han har också efterlämnat hundratals tidningsurklipp som han verkar ha velat att just Sara ska läsa. Sara försöker förstå vad han kan ha menat, men det är svårt när hon inte har någon att bolla med. Dessutom känner hon sig förföljd och i slutet blir det faktiskt också lite av en kamp på liv och död.

Det är svårt att skriva om Blodlokan känner jag. Dels så händer det så himla mycket och man kan bara inte skriva om allt i en recension. Det är högt tempo och spännande hela tiden, med många fysiska händelser. Men det händer också mycket för Sara personligen och i hennes inre. Hon utvecklas rejält under bokens gång. Det är en intressant karaktär Sara, med hennes bakgrund och militära utbildning. Det politiska temat kan vara lite svårt att förstå ibland och hänga med i, men det är aktuella händelser och teman så det är också väldigt intressant att läsa om och fundera över. Till och med Me Too-uppropet finns med, så det är verkligen högaktuellt och brännande. Jag vet att man hintat om att boken har Millenium-flirtar men jag tänker också på Hanne-Vibeke Holsts trilogi som inleddes med Kronprinsessan. Den har en helt annan vinkel, men samma fokus på makt och politik. Blodlokan är en riktig bladvändare och jag ser fram emot att läsa de resterande delarna i Motståndstrilogin.

Blodlokan är utgiven av Bookmark förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Flicka utan minne och Kvinna utan minne

Kvinna utan minne    Bildresultat för flicka utan minne lidbeck

I vintras utkom vuxenromanen Kvinna utan minne av Petter Lidbeck. Boken handlar om Mia som drabbas av plötslig och oförklarlig minnesförlust. Hon minns varken familj eller vänner, har ingen aning om vem hon är. Hon genomgår omfattande undersökningar utan att läkarna hittar någon förklaring. Undan för undan tvingas hon återskapa sig själv utifrån andras förväntningar. Problemet är att hon inte gillar resultatet. Alla strävar efter att hon ska bli som förr igen, bli som vanligt. Men Mia är inte säker på att hon vill det. Det finns ingenting hon tycker om med det liv som hon nu återintroduceras till.

Kvinna utan minne är precis som titeln antyder en roman som utforskar vad som händer med en människa när alla minnen försvinner. Det är ett väldigt intressant tema och man inser att det inte är helt enkelt, varken för Mia eller för hennes familj. Boken är lättläst och snabbläst, den är inte alls särskilt lång, men innehållet är stort, den hinner skapa många tankar, känslor och funderingar.

En sak som är väldigt intressant är att Petter Lidbeck skrivit en barnbok tidigare, som heter Flickan utan minne, och Kvinna utan minne är alltså en slags vidareutveckling av denna, eller omarbetning till vuxenbok om man så vill. Dock är såväl historien som huvudpersonen inte alls samma, egentligen är det bara temat som är lika. Men känslan är också densamma, det är läskigt hur mycket våra minnen egentligen påverkar och betyder för oss.

Flickan utan minne handlar om en flicka som vaknar upp och har tappat minnet. Hon vet inte vad hon heter, vem hon är, var hon bor eller vad hennes föräldrar heter. Hon förs till sjukhus och där försöker de kartlägga vem hon är. En reporter skriver om henne i tidningen och snart kommer en kvinna som påstår sig vara flickans mamma. Men kvinnan uppför sig inte som en mamma och flickan inser att hon inte är riktigt frisk. Nu börjar kampen för att flickan ska kunna ta sig därifrån.

Flickan utan minne är alltså en barnbok (ålder 9-12 år) och till skillnad från Kvinna utan minne är detta en riktig rysare, en slags deckarhistoria med mycket spänning. En riktig bladvändare enligt många av barnen som brukar besöka mitt skolbibliotek. Jag tror den skulle passa riktigt bra som högläsningsbok på mellanstadiet också.

Bara dra

Bara draJag älskade Ann-Helen Laestadius Tio över ett om Kiruna-flytten, likväl som hennes serie om sametjejen Agnes från Solna som blir kär i samen Henrik från Soppero. När jag såg att hon skrivit en ny bok blev jag såklart nyfiken och nu har jag läst den. Boken heter Bara dra och är en lättläst vuxenbok, men jag tycker att den passar minst lika bra för ungdomar. Den handlar om Johannes som är 19 år och som bor med sin familj i Övre Soppero. Han har hoppat av gymnasiet för att hjälpa sina föräldrar med renskötseln, fast egentligen vill Johannes något helt annat. Kanske söka ett jobb, plugga, flytta långt hemifrån. Men om han gör det så sviker han sin familj…. Så träffar han Minna, tjejen som går sin egen väg och som är en nomad. Hon låter ingen bestämma över henne och hon försöker peppa Johannes att följa sitt hjärta.

Jag är inte van att läsa lättlästa böcker för vuxna så jag var lite rädd för hur jag skulle tycka kring språket och de korta meningarna, men det var inga problem. Precis som författarens tidigare böcker är även denna lätt att engagera sig i. Den berör och den är riktigt välskriven. Språket och miljöskildringarna är förstås också riktigt, riktigt bra, precis som i de tidigare böckerna. Riktigt roligt är det dessutom att Bara dra är en slags spinoff på den tidigare Soppero-serien eftersom Johannes är Henriks storebror. Rekommenderas varmt till alla över 15 år.

Bara dra är utgiven av LL-förlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Skugghäxan

SkugghäxanI Skugghäxan, den nionde delen i serien om barnmorskan Cecilia Lund, reser hon ensam till kärlekens stad Paris. Där tillbringar hon en vecka på egen hand, långt bort från vardagen, och hon får också uppleva ett oförglömligt romantiskt äventyr. Men redan på planet på väg hem möts hon av en hemsk nyhet. Hennes dotter Gretas bästa vän har försvunnit spårlöst. Cecilia vet att flickans hemförhållanden är svåra och hon blir väldigt orolig över vad som hänt henne. Dessutom kommer det så småningom fram att Greta kan ha något med försvinnandet att göra. Förutom denna hemska händelse har Cecilia förstås arbetet på förlossningen och sin stora familj att tänka på. Dessutom finns det andra bekymmer som drabbat flera av hennes närstående. Det är fullt upp för Cecilia Lund, precis som vanligt.

Om man inte räknar med den osannolikhet det borde vara att just Cecilia lyckas hamna mitt i alla blåsväder, äventyr och kriminella historier så gillar jag verkligen de här böckerna. Jag älskar att läsa om Cecilias vardag, om arbetet som barnmorska, om livet som fembarnsmor och numera frånskild med barnen varannan vecka. Det här är lättlästa böcker som kanske inte stannar kvar så länge, men som berör under läsningen. Och efter nio böcker känner man förstås persongalleriet väl. Den tionde boken står och väntar i min bokhylla och jag ser fram emot att läsa den.

Skugghäxan är skriven av Katerina Janouch, utgiven av Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.