Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

april 2018
M T O T F L S
« Mar    
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
30  

Skönlitteratur vuxen

Leona – tärningen är kastad

Leona. Tärningen är kastadEn sjuårig flicka går naken och blodig mitt på blanka förmiddagen in på en bank i centrala Stockholm och lyckas få med sig ett miljonbelopp därifrån. Det osedvanliga rånet väcker snabbt stort uppseende. Den unga Leona Lindberg, brottsutredare vid Roteln för Grova Brott vid Citypolisen, får ärendet på sitt bord. Utredningen innehåller en rad märkliga omständigheter och spåren visar sig så småningom leda åt ett oväntat håll.

Leona är erkänd för sin yrkesskicklighet och samtidigt en udda fågel inom poliskåren, en kontroversiell outsider och ensamvarg som inte drar sig för att ta till ibland rent våghalsigt oortodoxa metoder om de helgar hennes syften.

Ovanstående är förlagets beskrivning av boken Leona – tärningen är kastad. Som ni förstår så är det här en annorlunda deckare. Dels med tanke på att det är ett barn som är den som till synes ligger bakom rånen, och dels med tanke på bokens huvudperson Leona. Den udda fågeln som hon beskrivs som. Och hon är verkligen kontroversiell ur samhällets mått mätt. Hon är mamma och polis, men har samtidigt enormt svårt att passa in i alla mallar. Men samtidigt är hon inte längre ensam – deckarvärlden innehåller trots allt ganska många sådana karaktärer, tänk bara på Saga i tv-serien Bron eller varför inte Lisbet Salander. Så man kan inte säga att idén eller boken känns särskilt unik. Det innebär dock inte att den inte är bra, för det är den. Jag hade lite svårt för berättarstilen först, och för karaktären Leona. Men hon förmänskligas mer och mer genom boken och till slut får man faktiskt någon slags förståelse, om än inte riktigt acceptans, för de val hon gör. Hon är ingen sympatisk karaktär, men hon är intressant. Både Leona och händelserna i boken väcker reaktioner och tankar hos mig som läsare. Boken håller också ett högt tempo, vilket gör den till en perfekt sträckläsarbok. Tärningen är kastad är första boken i serien om Leona. Hittills har det kommit ut två böcker till. Jag kommer definitivt att läsa dem. Konstigt vore det annars med tanke på den cliffhanger som avslutar boken.

Leona – tärningen är kastad är skriven av Jenny Rogneby och utgiven av Wahlströms & Widstrand. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

 

Det du inte vet

Det du inte vetDet du inte vet är den 18:e (!) boken om Maria Wern. Helt otroligt, tänk att Anna Jansson skrivit så många Gotlandsdeckare om polisen Maria Wern. I denna bok är Maria på fest hos sina nya grannar i sommarstugeområdet i Åminne. Plötsligt utbryter en explosionsartad brand ut i närheten. Flera människor förs till sjukhus och ett hus brinner ner till grunden. Morgonen därpå försvinner en kvinna spårlöst. Det visar sig vara Sofi Hartman, dotter till Marias chef Tomas Hartman. Spåren efter henne pekar åt flera håll och det är många ledtrådar att följa upp. Det visar sig att utredningen inte bara kommer nära Tomas, utan också väldigt nära Maria och hennes familj.

Återigen har Anna Jansson alltså skrivit en spännande berättelse som är en blandning både av klassisk pusseldeckare och av nutida polisarbete. Jag gillar skildringen av Gotlandsmiljön och det är roligt att få följa Marias vardag. Jag hade gärna följt hennes privatliv lite mer på hemmaplan än vad som sker i denna bok. Dessutom tycker jag att det kan vara lite svårt att tro på att såhär mycket verkligen händer just kring Marias familj och att så mycket kretsar kring just polisernas anhöriga. I den här boken tillkommer dock en ny polis till gruppen, vilket ger lite nytt färgstarkt syre till persongalleriet. Jag har läst ikapp Anna Janssons deckare nu på ganska kort tid och har nu bara den allra senaste kvar att läsa. Kanske har jag läst dem lite för snabbt, det behövs lite paus emellan för att uppskatta dem fullt ut tror jag. Ändå kan jag inte sluta läsa serien och redan nu ser jag fram emot att ta del av vad Jansson har hittat på för tema till nästa bok.

Det du inte vet är utgiven av Norstedts förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jag, En

Jag, EnFör någon vecka sedan läste jag ut Jag, En av David Levithan. Det var en bokcirkelbok, men tyvärr kunde jag inte gå på träffen där boken diskuterades. Synd, för det uppstod verkligen många tankar under läsningen av denna bok.

Jag, En handlar om en person som varje morgon vaknar upp i en ny kropp. Hen har ingen aning om ifall hens kropp är ljus eller mörk, tjock eller smal, kille eller tjej när hen vaknar upp på morgonen. Så har det varit för En så länge hen kan minnas. Den kropp som han föds i kan bo vart som helst inom ett visst begränsat område i USA, se ut hur som helst och leva vilket slags liv som helst, men den som kroppen tillhör är alltid 16 år gammal, precis som att En alltid befann sig i tolvåriga kroppar när En själv var tolv och sexåriga kroppar när En själv var sex. Det här är alltså något som En numera är van vid och som En har accepterat. En är som ett flyktigt spöke som lever olika personers liv och träffar många olika personer, men bara under en enda dag. En lämnar alltså inga bestående intryck, har inga egna vänner, har inget eget överhuvudtaget, utan lever helt enkelt andras liv. En har tillgång till personens minnen och erfarenheter och kan därför leva personens liv precis som vanligt. Det kräver en enorm kapacitet att anpassa sig, och det behärskar förstås En till fulländning. Men en dag, den dag som berättelsen inleds, sker något annorlunda.

En vaknar och befinner sig i Justins kropp. Justin har en flickvän som heter Rhiannon. En gillar inte Justin som person alls, han är dryg och behandlar inte sin flickvän särskilt väl. Men han kommer snabbt att börja gilla Rhiannon och han bestämmer sig för att ge Rhiannon ett oförglömligt minne den enda dag han kan. Dagen efter är ju Justin tillbaka i sin vanliga kropp och är lika dryg mot Rhiannon som vanligt. En däremot befinner sig i Leslie Wongs kropp. En försöker leva hennes liv som vanligt, men kan inte sluta tänka på Rhiannon. En bara måste träffa henne igen. Nu uppstår en slags kärlekssaga som förstås är helt omöjlig. Hur kan man bli kär i någon som hela tiden byter kropp och utseende? Hur kan man ha ett förhållande när man aldrig vet i vilken skepnad den andre parten dyker upp, vart hen bor eller har för sysselsättning? Hur kan man vara tillsammans med någon när man aldrig vet hur framtiden ser ut? Det är dömt att misslyckas och Rhiannon är oerhört skeptisk. Dessutom är hon ju tillsammans med Justin fortfarande. Men En är envis.

Det här var verkligen en läsupplevelse. Till viss del kan man tycka att boken blir lite tjatig och tråkig med alla upprepningar. För varje ny dag måste ju författaren beskriva en ny karaktär vars kropp En vaknar upp i, och då måste ju miljön och den personens relationer och liv beskrivas, vilket blir lite tjatigt i längden. Men det uppvägs av allt det andra. Det jag gillar allra mest är det tänkvärda, det filosofiska. Hur mycket betyder utseende egentligen? Är det personen eller kroppen man blir attraherad av? Boken är också ett starkt inlägg i hen-debatten. En är nämligen könslös. Hen vaknar ju upp i nya kroppar hela tiden och beskriver själv såhär: ”Jag tänkte inte på mig själv som pojke eller flicka – det har jag aldrig gjort. Jag brukade bara se mig som pojke eller flicka under en dag. Det var som en ny uppsättning kläder.” Jag gillar också de ögonblicksbilder man får av alla karaktärers liv, man får en riktigt bra inblick i hur olika liv vi alla kan leva trots att man är lika gammal och bor i samma land. Ni förstår säkert varför det här är en bra bokcirkelbok, det uppstår mycket tankar under läsningen och det finns hur mycket som helst att diskutera.

Jag har aldrig läst något av David Levithan innan, men jag blir naturligtvis nyfiken på vad han som författare mer kan åstadkomma med tanke på att han fått den här helt makalösa bokidén med en figur som byter kroppar och därmed liv varje dag. Han har också skrivit en bok ur Rhiannons perspektiv, En annan, som jag definitivt kommer att läsa. Men han har också skrivit andra böcker med andra karaktärer. Dessutom ska tydligen Jag, En filmatiseras. Den vill jag se, det känns som att det här är en bok som passar mycket bra som film.

Smultron, bröllop och döden

Smultron, bröllop och dödenJag betar av Kristina Appelqvists böcker en efter en. Nu har jag läst Smultron, bröllop och döden som är den tredje delen i serien om litteraturforskaren och talskrivaren Helena Waller. Baksidestexten lät väldigt bra:

Två entusiastiska studenter vid Västgöta universitet tar initiativet till en amatörteatergrupp och annonserar efter skådespelare för att sätta upp Romeo och Julia. I samma veva hittas Roy Pedersen, forskare vid universitet och en av Europas främsta experter på Shakespeare, brutalt dödad. Han har varit spårlöst försvunnen i åtta månader och nu startar en intensiv jakt på hans mördare. När litteraturforskaren Helena Waller förstår att Pedersen letat efter ett okänt originalmanuskript av just Romeo och Julia ger hon sig i väg till Verona för att söka på egen hand. Morddramat tycks på ett egendomligt sätt hänga samman med den gamla kärlekssagan, fylld av både passion och ond bråd död.

Teater, litteratur, kärlek, död och allt detta i en akademisk miljö. Det kan väl inte bli fel? Eller? Nej, det kan det inte. Boken är, precis som Appelqvists tidigare böcker, väldigt välskriven och hon skriver ju riktigt bra böcker i pusseldeckargenren. Men den grep inte tag i mig så som de tidigare böckerna gjort. Det kändes trögare att läsa. Historien kändes lite för tillrättalagd. Det blev aldrig tillräckligt spännande. Men å andra sidan är det väl inte riktigt därför man läser Appelqvist, hennes böcker innehåller ju så många andra saker som jag gillar. Skildringen av den akademiska miljön, karaktärerna, småstadslivet, litteraturvärlden, själva stämningen, den där lite småmysiga, underhållande, trevliga tonen som gör att man kan klassa hennes böcker nästan som feelgood trots att det faktiskt begås mord i dem. Så betyget blir ändå bra för boken, och självklart kommer jag också att läsa nästa del i serien.

Smultron, bröllop och döden är utgiven av Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Flickan framför muren

Flickan framför murenFlickan framför muren är den andra boken i serien om litteraturforskaren Helena Waller, men den sjätte deckaren skriven av Kristina Appelqvist. Precis som den tidigare boken om Helena Waller utspelar sig även denna bok i Skövde och i universitetsmiljö. Det är dags för Västgöta universitet att anordna en promoveringshögtid och den tyska forskare som ska bli universitetets nya hedersdoktor är kontroversiell med sina åsikter om forna DDR. Rektorn blir hotad, kanske på grund av sitt val av hedersdoktor. Men det visar sig att han inte alls blir dödad under promoveringshögtiden, utan istället är det en av universitetets andra medarbetare som hittas död. Vem skulle vilja döda henne och vem var hon egentligen. Helena Waller blir personligt engagerad och bestämmer sig för att ta reda på mer om sin numera döda arbetskamrat Belinda. Hon hamnar i Tyskland under sin jakt efter mördaren och det blir inblandning av allt från konsertpianister till Stasi.

Jag gillar huvudpersonen Helena Waller. Hon känns intelligent, sympatisk och intressant. Jag gillar också att läsa deckare som utspelar sig i den akademiska världen, det känns nytt och fräscht. Kul är det också att det inte är poliser som är de riktiga huvudpersonerna, även om man förstås också får ta del av polisutredningen vid sidan av. Dessutom gillar jag att det inte är Stockholm som är miljön där böckerna utspelar sig, utan att de faktiskt utspelar sig i en svensk mindre stad. Appelqvist har skapat ett rikt persongalleri som det är roligt att lära känna närmare. Miljöskildringarna är fina och levande. Boken känns välskriven med ett lättläst språk och en handling som sker i ett raskt tempo utan att för den sakens skull kännas alltför fartfylld. Det här är en bok att sträckläsa. Inget för den som vill ha riktigt hårdkokta deckare, utan snarare för den som gillar mys-pusseldeckare som utspelar sig utanför den svenska storstadens puls.

Nu ska jag läsa den tredje boken i serien med det poetiska namnet Smultron, bröllop och döden. Alldeles nyss har också den fjärde boken om Helena Waller kommit ut, och där får vi också träffa rektor Emma Lundgren igen från de tidigare böckerna av Kristina Appelqvist, så det ser jag fram emot.

Flickan framför muren finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

I slutet av regnbågen

I slutet av regnbågen (häftad)I slutet av regnbågen är något så ovanligt som ett seriealbum om ett queert kompisgäng på ett seniorboende. Boken är skapad av Bitte Andersson. Hon är B-filmsregissör, serietecknare och före detta bokhandlare. Detta är hennes debutroman. När hon drev sin bokhandel, Hallongrottan, fick hon höra många fantastiska berättelser av HBTQ-pensionärer. Bitte ville att fler än hon skulle få ynnesten att ta del av dem och hon ville också förhindra att de föll i glömska. Därför bestämde hon sig för att skapa något, inspirerat av berättelserna. Hon genomförde också intervjuer med äldre HBTQ-personer i researchsyfte och det visade sig att många var väldigt öppenhjärtliga och generösa även kring känsliga ämnen, som sex.

Bitte Andersson kom så småningom att skapa I slutet av regnbågen som handlar om 76-åriga Marja som efter ett liv i garderoben motvilligt flyttar in på ett HBTQ-seniorboende vid namn Plejaderna. Genom Marja får vi ta del av ett queert kompisgäng som bor på seniorboendet, liksom av deras bakgrunder och upplevelser som presenteras i sepiatonade tillbakablickar. Det är bland annat Bernhard som kallas för Millan och som direkt kommer över till Marja för att fira hennes inflyttning med ett glas sherry. Det är feministen och surkarten Ingela. Det är Inez som varit man förut och före detta gerillasoldat, men nu är hen ihop med Ingela. Det är Kamran som tar hand om alla och älskar att baka och laga mat. Och Rita, amerikanskan, som har sin fru på demensavdelningen och som besöker och läser högt för frun varje dag utan att få respons.

Boken handlar till stora delar om att vara äldre och flytta till ett seniorboende. Det känns väldigt autentiskt och är förstås en liknande process oavsett vilken sexuell läggning man har. Tanken är att Marja egentligen bara ska bo på boendet medan hennes egen lägenhet saneras på grund av rökskada. Hon är väldigt motvillig till att flytta in. Det är hennes systerdotter som är hennes enda anhörig och det är hon som tipsat om boendet. Hon är också övertygad att Marja är lesbisk, trots att Marja har ägnat hela sitt liv åt att förneka det. Nu är hennes partner Ann död och Marja blev deprimerad i samband med detta. Därför är ett av bokens tema också att ta sig tillbaka från depression, men också att gå igenom en sorgeprocess och att våga gå vidare. Ett annat tema är förstås sexualiteten och där har de olika karaktärerna väldigt olika erfarenheter, en del har levt väldigt öppet, medan andra inte alls har gjort det. En del har accepterat och öppnat sig först på äldre dagar. Boken har många olika teman och den har ett djup trots det lättillgängliga formatet. Tankar väcks om identitet och att våga vara sig själv, om vänskap och kärlek och allt däremellan, om livet, döden och allt däremellan. Det här är en bok som inte liknar någon annan bok jag läst och det är en bok som jag tror kommer att finnas kvar hos mig länge. Det är en väldigt, väldigt fin bok som gav mig en mycket varm och glad känsla.

I slutet av regnbågen är utgiven av Syster förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Norra Latin

Norra LatinIdag börjar diskussionen av Norra Latin i Barnbokscirkeln på Facebook. Det är en rejäl bok på närmare 600 sidor som handlar om två tjejer, Tamar och Clea, som båda börjar i ettan på gymnasiet. De har valt att gå på skolan Norra Latin i Stockholm, på teaterprogrammet. Det är en skola med gamla anor dit det krävs antagningsprov och bra betyg för att ta sig in. Clea har haft många roller trots att hon inte ens börjat gymnasiet ännu och hennes mamma, som nu är en populär skådespelerska, gick på Norra Latin, så det var självskrivet för Clea att även hon skulle gå där. Tamar hade det inte lika enkelt. Hon har bott i Östersund och bara spelat teater där i en lokal teatergrupp. Men hon brinner för teatern och har alltid velat gå på Norra Latin. Det visar sig dock att det kanske inte var bara hennes talang som gjorde att hon kom in på skolan…

Tamar har svårt att få vänner i sin nya klass. Clea däremot befinner sig ständigt i klassens centrum. Inte minst sedan hon blir ihop med den berömda filmstjärnan Jack Helanders son Tim. Men Tim mår inte bra och drar tyvärr ner Clea i sitt mående och destruktiva leverne. Tamar är kär i Clea och vill inget annat än att Clea och Tim ska göra slut så Clea blir glad som förut igen. Det dröjer inte långt in på den nya terminen innan de får höra en spökhistoria, eller vandringsägen, som handlar om skolan och om en elev som tidigare gått på skolan, vid namn Erling Jensen. Många tror att det är just en historia utan sanning, men Tamar blir varse om att det i allra högsta grad är en sann berättelse. Tamar ser Erling och han vill ha hennes hjälp.

Jag vill inte avslöja mer om boken, men den är riktigt, riktigt spännande. En bladvändare. Jag blir glad för att jag får ta del av teatervärlden och jag älskar alla citat och hänvisningar till böcker, filmer och pjäser. Författaren Sara Bergmark Elfgren är känd för sin och Mats Strandbergs triologi Cirkeln och för podcasten De dödas röster. Att hon kan skriva så man blir fängslad visste jag förstås sedan tidigare, men jag blev ändå förvånad över att jag, som stressad heltidsjobbande och halvtidspluggande småbarnsförälder, lyckades sluka denna tjocka bok utan att knappt märka av dess längd. Men visst, ska man vara lite hård så finns det ändock transportsträckor som skulle kunna plockas bort. Språket är lättläst och det flyter på så bra. Porträtten av Tamar och Clea känns också väldigt levande, liksom beskrivningen av byggnaden Norra Latin. Omslaget är underbart, det fastnade jag ordentligt för. Den realistiska grunden med skolvardagen och tjejernas liv utanför skolan känns väldigt realistisk. Den övernaturliga delen är också lagom tycker jag som egentligen inte alls brukar läsa sånt. Det är magiskt och övernaturligt emellanåt, men det övergår aldrig till regelrätt fantasy. Den som tror och hoppas på regelrätt skräck får dock leta vidare, här är det mer en touch of övernaturligt, á la Maria Gripe eller Ingelin Angerborn. Så det beror nog mycket på vad man har för förväntningar, det är ju en rejält hypad bok. Men jag gillade boken och kommer definitivt att rekommendera den till flera av mina låntagare som jag också tror kommer att gilla den. Och det här är en bok som många lär gilla, såväl unga som vuxna. Bäst av allt är att detta är den första delen i en planerad serie, Stockholmsserien, och jag är grymt nyfiken på hur författaren kommer att fortsätta. Om det kommer att vara samma huvudkaraktärer, om kommande böcker utspelas i samma miljö och så vidare. Ser verkligen fram emot fortsättningen.

Norra Latin är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Vi kommer snart hem igen

Vi kommer snart hem igen (inbunden)I lördags var det förintelsens minnesdag (27/1) och jag passade på att skylta om det på biblioteket. Vi har fått in en fin utställning från Forum för levande historia som heter Aldrig mer – Om folkmord. Det är viktigt att synliggöra, och att aldrig glömma det som hänt.

Häromdagen fick jag också en fin bok som handlar om samma ämne. Vi kommer snart hem igen heter den och den är skriven och illustrerad av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting. Det är en seriebok som alltså handlar om förintelsen. Den är indelad i olika kapitel: förord, Tobias, Livia, Selma, Susanna, Emerich, Elisabeth, Andra världskriget, Ordlista och Vill du veta mer. Förordet, som är skrivet av Jessica Bab Bonde, berättar om den här bokens viktigaste personer, nämligen just Tobias, Livia, Selma, Susanna, Emerich och Elisabeth. De var alla barn eller ungdomar under förintelsen och den här boken består alltså av deras berättelser. De här personernas liv började precis som ditt och mitt, med mat, kläder, familj, vänner och samma tankar och funderingar och bekymmer som alla andra barn. Men så plötsligt förändrades deras liv. För vissa långtsamt, för andra mer drastiskt över en natt. De fick inte längre gå på vissa gator, inte leka med andra barn i parken, inte gå i skolan, de tvingades flytta, det finnas inga pengar, ingen mat. Det blev ransonering, föräldralösa gatubarn fyllde trottoarerna, barn och äldre dog av undernäring, barnen tvingades arbeta, de blev misshandlade, tvingades gömma sig. All glädje, trygghet och vanlighet försvann. Samtidigt pågick livet precis som vanligt för andra människor runtomkring dem. En del protesterade, andra låtsades inte se, eller brydde sig inte. Så småningom skickades folk iväg till koncentrationsläger eller förintelseläger, både män, kvinnor och barn. Där blev de tilldelade ett fångnummer. Som Tobias berättar ”Vi förvandlades till något annat än människor, något som det var lättare att döda. Vi fick ett fångnummer. Jag var ingen människa längre. Jag var ett nummer”. Tobias berättar också att när han var sex år satt han gömd på en vind i en månad och tjugo dagar för att inte nazisterna skulle hitta honom.

Vi får också ta del av de andra personernas öden, som Livia som så länge önskat sig en röd cykel och äntligen fått en på sin födelsedag. Men det dröjer inte länge förrän det bestämdes att judar inte längre får ha fordon, så hon måste lämna ifrån sig den till myndigheterna. Eller Elisabeth, vars familj slets isär: ”Vi duschades och håret rakades av. Det var sista gången jag såg mamma och mina yngre systrar Magdalena och Judith. Mamma var 41 år då. Mina systrar var 14 och 12 år”. Livia berättar också att hon aldrig fick krama sin pappa en sista gång och att även hon duschades och rakades: ”de tog ifrån oss det sista av vår mänskliga värdighet. Vi såg alla likadana ut”. Selma berättar att tyskarna sköt hennes bror Samuel ute på gården till hans flickväns hus för att han trotsat utegångsförbudet när han hjälpte flickvännen och hennes mamma att flytta till det judiska ghettot. Hon berättar också: ”Ghettot skulle tömmas på alla som inte kunde arbeta. Barnhem, sjukhus och ålderdomshem tömdes. Vi fick ställa upp oss på gårdarna och de gamla, sjuka och barnen rensades ut”. Emerich berättar att han såg sig i en spegel efter att ha blivit befriad: ”Jag såg ett skelett med levande ögon. Jag var 21 år, 175 cm lång och vägde 34 kilo”.

Det är ett svårt ämne att ta in, personernas öden är förstås oerhört gripande, men det är svårt att föreställa sig att det verkligen har hänt och hela händelseförloppet är såklart ännu svårare att förstå. Men serieformatet och den enkla, men berörande texten gör det lite enklare att närma sig ämnet. Och som sagt, det är så viktigt att belysa det och det är bra att det ges ut sådana här böcker nu medan det faktiskt fortfarande finns möjlighet till vittnesskildringar. Serieformatet gör att det också mer tillgängligt för alla. Som ni förstår så öppnar boken såklart upp för samtal, det är det som är meningen med den. Och det finns också en lärarhandledning till den. Boken innehåller också tidslinje och kartor för att ytterligare underlätta.

I boken skildras också personernas första möten med Sverige, för alla har ju kommit hit efter sina upplevelser i sina respektive hemländer. Och detta tänker jag kan vara skönt att läsa om för dagens flyktingar som kommer till Sverige. Igenkänning och även där en öppning för samtal.

Det här är en måste-bok för samtliga skolor. Den vänder sig till barn ungefär från 11 år och jag tänker att det kan vara bra att de inte är så mycket yngre än så, det är trots allt ett svårt ämne. Men det är viktigt, oerhört viktigt, så jag hoppas att alla mellan-, hög- och gymnasieelever får ta del av boken och gärna alla vuxna också. För det finns absolut ingen övre åldersgräns. Berättelserna är så gripande och rörande så de hade kunnat stå för sig själv, men de blir extra levande tack vare Peter Bergtings otroligt uttrycksfulla, mörka och realistiska bilder.

Vi kommer snart hem igen är utgiven av Natur & Kultur och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

 

Pappas pojke

Pappas pojkePappas pojke är den senaste boken i serien om åklagaren Jana Berzelius som är skriven av Emelie Schepp. Jag har läst och gillat alla de tidigare böckerna, mycket just för huvudpersonens skull. Dels är hon väldigt olik många av de andra deckarkaraktärerna som jag läst om tidigare och dels för att hon inte är polis utan åklagare, vilket gör att man får insyn i en annan verksamhet än man är van vid i deckarsammanhang. Jana Berzelius har ju dessutom en mörk hemlighet som har dels att göra med hennes inristning i nacken och dels med Danilo som i denna bok sitter i fängelset. Hela tiden medan man läser undrar man när hennes hemlighet kommer att avslöjas, det känns som att det snart blir så.

Pappas pojke inleds med att en sexårig pojke försvinner i samband med att hans mamma mördas. Som så vanligt i sådana här sammanhang så är det pappan som blir huvudmisstänkt. Men så enkelt är det inte. Det visar sig vara ett betydligt mer komplicerat fall och dessutom visar sig familjebanden inte heller vara så som man tror att de är. Parallellt med denna handling har Jana sin egen agenda för att inte röja sin hemlighet.

Precis som de tidigare böckerna av Emelie Schepp så är även Pappas pojke välskriven, spännande och har ett starkt driv som för berättelsen framåt. Jag ser redan fram emot nästa bok i serien. För mig är det inte alls konstigt att författaren tilldelades priset Årets deckarförfattare både 2016 och 2017.

Pappas pojke är utgiven av HarperCollins Nordic och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Midnattsflickor

MidnattsflickorMidnattsflickor är Jonas Moströms tolfte bok, men den tredje i serien om Nathalie Svensson och Johan Axberg. Kommissarie Johan Axberg är ju välkänd från den tidigare serien som handlade om hans liv som polis i Sundsvall och några av de mordfall han löst genom åren. I boken Himlen är alltid högre bytte dock Moström huvudperson. Den boken handlar nämligen om Nathalie Svensson som är psykiatriker. I de kommande böckerna har de båda huvudpersonerna mötts, så nu deltar både Nathalie Svensson och Johan Axberg i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp där de tar sig an några av landets svåraste fall.

När Midnattsflickor utspelar sig är det valborg i Uppsala, studenternas stora högtid. Men inom bara ett par dygn våldtas två kvinnliga studenter. Inom kort hittas ytterligare ett offer, men nu har gärningsmannen inte bara nöjt sig med att våldta henne, hon hittas nämligen död, strypt och dessutom utstuderat utplacerad i den anatomiska teatern i en av universitetets äldre byggnader. Det visar sig att historia och religion kommer att vara ämnen som är viktiga under utredningens gång. Dessutom finns det flera möjliga gärningsmän att fokusera på, liksom ett kvinnofientligt, sektliknande ordenssällskap som poliserna tvingas infiltrera.

Eftersom det finns flera potentiella gärningsmän hålls vi läsare på halster genom hela boken och det gillar jag. Boken är inte förutsägbar utan spännande. Dessutom gillar jag de båda karaktärerna som kompletterar varandra bra och ger olika slags insyn i utredningsarbetet, både från polisiärt och psykiatriskt håll. Det anas ju en liten kärlekshistoria dem emellan också, och jag skulle gärna se fram emot att den utvecklas lite mer. Moström skriver lättläst och fängslande precis som alltid.

Midnattsflickor är utgiven av Lind & co och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.