När Teresa Tingbrands son kom till världen tog hon fram sina penslar och skapade mitt i chocken som nybliven förälder alter egot ”Ett päron till morsa”. Bilderna lades ut på en blogg och på Instagram och de blev snabbt oerhört populära. DEt visade sig att hon inte var ensam i känslokaoset, så många hörde av sig och vad härligt att kunna skratta åt det. Idag har hon över 27 000 följare och 300 000 visningar i veckan på Instagram och nyligen har hennes debutbok släppts.

Boken Ett päron till morsa samlar många av de roliga seriestripparna från bloggen och Instagram. Det handlar alltså om humoristiska iaktagelser som Teresa gjort som småbarnsmamma, och som hon skildrar i träffande seriestrippar. Det handlar om allt från BB och första tiden med nyfödd bebis till förskolelämningar och hämtningar, vabbande, ensamtid, relationer, sömn, och så alla de där faserna man går igenom under småbarnsåren. Allt känslokaos, alla känslostormar, all kärlek man har till sitt barn. Allt detta lyckas hon fånga i träffande, tröstande, inspirerande, humoristiska serier med hög igenkänningsfaktor. En jättekul bok att bläddra i när man hinner, och en superbra present till småbarnsföräldrar.

Ett päron till morsa är utgiven av Ordalaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

I början av året hade Kulturkollo bokcirkel med boken Mamma är bara lite trött av Sara Beischer. Jag hade då velat läsa den ett bra tag så jag passade på att läsa den och vara med i diskussionen, men jag har inte skrivit om den förrän nu.

Boken handlar om Minna som snart ska fylla 40, är lärare och mamma. Den knappa fritid hon har är också schemalagd, det är träning, skjutsningar av barn, middagar, husrenovering, fredagsmys och klassföräldrauppdrag i en aldrig sinande ström. Hon känner att det är något som skaver, men vad vet hon inte. Hon hinner inte heller tänka efter, det är ju så mycket att hålla koll på. Man ska äta rätt, se till att barnen äter bra, uppfostra dem med rätt metod, gå ett visst antal steg om dagen, ja, alltid är det nåt. Men en dag faller Minna ihop och hon får snart diagnosen utmattningssyndrom. Hon blir sjukskriven en längre tid och så småningom påbörjar hon arbetsträning. Där möter hon Iris, Iris som är så långt ifrån Minna man kan komma. Hon lyckas sällan med sina projekt, hon lever ensam och har aldrig haft en fast anställning. Men ändå finner hon livet både njutbart och meningsfullt. Minna har svårt för Iris från början, men så småningom blir Iris hennes vän, utan att hon riktigt vet hur det gick till. Och kanske är också Iris den första riktiga vän Minna någonsin haft.

Det här är en otroligt viktig bok, det finns inte så många skildringar av utmattningssyndrom. Det är också en väldigt bra bok. Åtminstone första halvan av boken, den som skildrar Minnas liv före diagnosen och det som händer just när hon fått diagnosen. Jag har lite svårare för den del som handlar om arbetsträningen. Jag vet inte varför. Kanske är det för att jag inte känner igen mig lika mycket i den delen. För i den första delen av boken är det hög igenkänningsfaktor för mig som också haft samma diagnos som Minna. Jag läste att någon tyckte att det var jobbigt att det gick i så högt tempo i första delen av boken, men jag tycker att det ger en bra bild, för det är ju precis sådär det är strax innan man går in i väggen. Livet bara snurrar, snabbare och snabbare och till slut sker den oundvikliga kraschen. Så jag gillar boken för sin skildring av utbrändhet, men också för språket och för känslorna. Och för att det är en bok som handlar om identitetsskapande, om förändring, om att växa upp, mogna, hitta sitt rätta jag, våga stanna upp. Mod. Sådant som är viktigt och bejakande för oss alla, oavsett vilka erfarenheter vi har med oss. Läs den!

Författaren har förresten tidigare skrivit Jag ska egentligen inte jobba här som handlar om en tjej som drömmer om att bli skådespelare, men som får jobb inom äldreomsorgen i väntan på att få komma in i Stockholms teatervärld. Det är en jättebra skildring av jobbet inom äldreomsorgen. Nu är det några år sedan jag läste den, men jag minns att jag gillade den boken mycket också. Någon som läst den?

Mamma är bara lite trött är skriven av Sara Beischer och utgiven av Lind & co. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Under loppet av nio månader slogs Gunilla Lindhs liv i spillror. Alla hennes tre barn diagnosticerades med autism, utvecklingsstörning och betydande utvecklingsförsening, hennes man lämnade henne och barnen för ett nytt liv i Tyskland, hennes mamma avled i bukhinnecancer och hennes pappa drabbades av en allvarlig sjukdom.

Det är få som går igenom sådana livskriser som denna författare gjort under denna korta tid. Men hon gjorde det och hon tog sig igenom allt. Mycket för barnens skull. Nu berättar hon om denna tid i boken Alltid för er. Det är en självbiografisk bok som Gunilla skrivit i samarbete med Cecilia Berglund. Det är också en stark berättelse om att finnas där för sina barn oavsett vad som händer. Man kan inte låta bli att beröras av boken.

Alltid för er är utgiven av Lind & Co och den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Springpojken är den andra delen i Morden i Hudiksvall av Gabriella Ullberg Westin. Ensamfjäril var den första boken där vi fick lära känna den lite egensinniga kriminalinspektören Johan Rokka som är huvudkaraktär i serien. I den här boken hittas en ung tjej mördad dagen efter studenten. Hon är kvivskuren till döds på utsiktsplatsen Köpmanberget i Hudiksvall. Märkligt nog påminner mordet om ett fall för 20 år sedan, då en ung kvinna försvann spårlöst från sin egen studentfest. Det blir Johan Rokka som kopplas in på det nya mordet, vilket kanske egentligen inte var något bra val eftersom det var hans ungdomskärlek som försvann då för 20 år sedan. Men nu är det som det är. Han gör sitt bästa för att lösa mordet på den unga tjejen, samtidigt som han återigen börjar grotta i vad det egentligen var som hände hans ungdomskärlek. Inte nog med det, han har tidigare varit ett namn i den grovt kriminella världen och nu kommer han också att stå öga mot öga med en person han hade hoppats på att aldrig mer behöva möta.

Ja, återigen får vi alltså möta Johan Rokka och de andra karaktärerna. Just karaktärerna gillar jag starkt i de här böckerna. De känns spännande och intressanta och ganska olika många av de stereotypa karaktärer man annars ofta hittar i genren. Jag gillar också bokens språk och det faktum att den är välskriven, vilket heller inte är någon självklarhet i deckargenren tyvärr. Dessutom gillar jag förstås att den utspelar sig i Hudiksvall som är min hemkommun. Jag har precis fått hem del 3 i serien, Fixaren, som jag ser fram emot att börja läsa.

Springpojken är utgiven av Harper Collins Nordic och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Det känns som att det är länge sedan jag skrev om vuxenböcker nu och jag har faktiskt haft en period där jag läst mycket barn- och ungdomsböcker, mer än vanligt alltså. Men några spännande vuxenböcker har jag faktiskt också hunnit med att läsa den senaste tiden, jag är bara dålig på att skriva om dem.

Liv av Mikaela Bley är ett exempel. Det är den andra boken i serien om kriminalreportern Ellen Tamm som vi fick lära känna i boken Lycke. Ellen har haft en tvillingsyster som dog när de båda var åtta år. Detta har förstås präglat henne hela livet och kanske är det därför hon dragits till döden så pass att hon valt att jobba med att rapportera om den. När den här boken, Liv, börjar har Ellen accepterat att hon måste tillbaka till föräldrahemmet för att konfrontera det förflutna. Men på vägen dit stannar hon för att tanka och får då höra att en kvinna blivit brutalt ihjälslagen vid en åker en bit därifrån. Ellens nyhetsnäsa vaknar till liv, inte minst när hon inser att inget tycks veta vem kvinnan var eller vad hon ens gjorde i trakten. Ellen kan inte låta bli att nysta i den döda kvinnans öde samtidigt som hon försöker ta reda på vad som hände när hennes egen syster dog. Det visar sig att det är mycket som inte är som det verkar, varken när det gäller den döda kvinnan eller Ellens döda tvillingsyster.

Jag gillade Lycke och jag gillar Liv också. Jag hade lite svårt att komma in i Lycke till en början, men det hade jag inte med Liv. Här flöt det på direkt och spänningen bibehölls genom hela boken. Jag tycker nog att Liv är snäppet bättre än Lycke till och med. Men jag rekommenderar att läsa böckerna i rätt ordning så man får koll på vem Ellen Tamm är och vad hon har gått igenom. Man får nog mest ut av Liv då. Jag tycker att Ellen Tamm verkar vara en spännande karaktär. Jag gillar det faktum att man får följa en journalist istället för de vanliga poliserna. Jag gillar också att man får ta del av hennes privatliv och hennes förflutna parallellt med den nutida kriminalhistorien. Helt klart en läsvärd deckarserie som sticker ut lite i den övriga mängden av deckare. Jag ser fram emot fler böcker av Mikaela Bley.

Liv är utgiven av Hoi förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

I helgen läste jag ut Det andra ansiktet av Mari Jungstedt som är den 13:e delen i serien om kommissarien Anders Knutas och hans kollega Karin Jacobssom vid polisen på Gotland. Jag har läst alla andra böcker i serien och det var kul att återigen få ”träffa” karaktärerna som jag ju följt ganska länge nu.

Jag gillar persongalleriet och som vanligt tycker jag mycket om att få ta del av polisernas vardag även utanför jobbet. I just den här boken brottas Anders och Karin med lite relationsproblem, där Anders känner sig förvirrad när det gäller sina känslor, vilket Karin förstås märker av. Jag tror många kan känna igen sig i sådana funderingar. I böckerna får man ju även möta journalisten Johan Berg, även om han inte direkt hade så mycket framträdande roll i just denna bok. Det tycker jag är synd, för jag hade velat att han och hans familj fick ännu mer plats, liksom Johans kollega Pia. Det är kul när man får se mordgåtan från två olika håll – både poliserna och journalisterna jobbar ju med fallet kan man säga, fast det blir förstås ur två helt olika synvinklar och det är intressant tycker jag.

Ja, mordfallet då, för ett sånt måste det ju naturligtvis vara i en kriminalroman. Det är lite extra spännande den här gången. En känd konstnär hittas nämligen mördad i sitt sommarhus på Gotland, fastkedjad i sängen med handbojor. Vittnen har sett en snygg kvinna i närheten av mordplatsen…. Ytterligare ett mord inträffar lite senare i Stockholm och det finns många likheter mellan de båda.

Trots att jag som sagt har läst hela serien och absolut kommer att fortsätta läsa kommande delar så känner jag att Mari Jungstedt har sjunkit lite i mina ögon. Det är lite ojämn kvalitet på de olika böckerna i serien och jag känner att framförallt böckerna på slutet har tappat i kvalitet. De är lättlästa och underhållande, men inga böcker man lägger på minnet. Det som gör dem värda att läsa är persongalleriet och så förstås Gotlandsmiljöerna.

Fler som läst Mari Jungstedts senaste böcker, vad tycker ni?

Äntligen har jag fått möjlighet att läsa Prio ett av Emelie Schepp som jag längtat efter att läsa ända sedan jag såg att det skulle komma en uppföljare till Märkta för livet och Vita spår. Denna bok är en fortsättning på serien och huvudrollen är som tidigare åklagaren Jana Berzelius. Nu är det ett tag sedan jag läste de andra två, men jag tror att denna tar vid ganska precis där Vita spår slutar. Boken inleds med att en kvinna hittas svårt misshandlad, eller ja, snarare torterad och stympad, i sin lägenhet. En av de som är först på plats till brottsplatsen är ambulanssköterskan Philip. Så småningom hittas fler offer och det visar sig vara lite väl många kopplingar till Philip. Det är Jana som är förundersökningsledare, men hon har inte bara de bestialiska morden att ta hand om. Hennes egen mor dör i en hjärtinfarkt. Till synes en normal död, men kanske ändå inte. Dessutom rymmer Danilo (som vi ju kommer ihåg från de tidigare böckerna) och att han är på fri fot är något som påverkar Jana ordentligt.

Ja, återigen får man alltså träffa Jana, som är en ganska mångfacetterad person och det blir allt mer intressant att lära känna henne. Mordgåtan var jag inte sådär superintresserad av denna gång. Det dröjde inte länge förrän jag förstod vem det var som låg bakom morden. Men det är ju alltid intressant att få följa med i polisen, åklagarens och denna gången också sjukhuspersonalens arbete, och detta skildrades på ett intressant sätt. Dessutom gillar jag sättet Emilie Schepp skriver på. Det är högt tempo, det händer mycket, det är intressant persongalleri och böckerna är lättlästa och snabblästa, så även Prio ett rekommenderar jag därför till alla deckarälskare. Nu ser jag fram emot nästa bok i serien.

Som jag skrev igår när jag presenterade Nypon förlag så är alltså Vilja förlag ett dotterbolag till Nypon. De fokuserar på lättlästa böcker för unga och vuxna. På Viljas hemsida beskriver de bakgrunden till starten av dotterbolaget:

Ingen vuxen ska vara hänvisad till barnböcker!

Allt började med att jag träffade en sfi-lärare i Borås. Det var en tidig vår, året var 2010. Hon berättade att de på sfi ofta läste barnböcker för att träna språket. Barnböcker är ofta bra böcker, det är ju inte det det handlar om. Men om du är 35 år, nyanländ, och håller på att lära dig svenska så är det inte alltid särskilt stimulerande att läsa barnböcker.

Då fick jag idén till Vilja förlag. Det var uppenbart att det behövs fler förlag som ger ut lättlästa böcker för vuxna. Böcker som till sitt innehåll är relevanta för en vuxen person. Böcker som varken dumförklarar eller förlöjligar. Och självklart böcker som ger lust att läsa. Ger lust att vilja utveckla sitt språk.

En jättebra beskrivning, och så sant. Självklart ska inte vuxna behöva läsa barnböcker trots att de har behov av lättlästa böcker. För lättlästa böcker är absolut inte = barnböcker så som många tror, tvärtom, lättläst är något helt annat.

Precis som hos Nypon så delas också Viljas böcker in i olika nivåer utifrån bokens svårighetsgrad. Det finns fem lättlästnivåer, där X-Small är den lättaste, sedan följer följer Small, Medium, Large och X-Large. Skillnaden mellan de olika lättlästnivåerna beskrivs tydligt på Viljas hemsida här.

Vilja förlag har på senare tid också börjat med en utgivning av lättläst på engelska. Flera av Viljas böcker finns också översatta till andra språk, som somaliska och arabiska. Böckerna kan användas på olika sätt för att göra det lättare att läsa böcker på svenska. Att först läsa en bok på sitt modersmål och sedan läsa den på svenska skapar förförståelse för handlingen och personerna vi möter i berättelsen. Läsningen på svenska underlättas på så sätt. Boken på modersmålet kan läsas parallellt med den svenska boken i en klass, eller så kan eleverna läsa samma bok på sina respektive modersmål och diskutera den på svenska. Många av Viljas böcker ingår i en serie för att förenkla för läsaren. Till alla Viljas böcker erbjuds kostnadsfritt arbetsmaterial för pedagoger och elever.

Jag har läst sex böcker ur Viljas utgivning:

Även till Vilja förlag har Christina Wahldén skrivit flertalet böcker. Vardag är en serie som handlar om just vardagliga händelser, böcker som berättar om livet och vardagen här i Sverige och om hur det går till i det svenska samhället. De vänder sig främst till nyanlända. Förskolan Myran är en av titlarna i serien. Den handlar om Sana som har en dotter som heter Amira. Amira är två år och det är dags att börja på förskolan. Sana är orolig över förskolestarten. Helst vill hon ta hand om Amira själv, men hon måste ju jobba. När inskolningen är över märker dock Sana att Amira trivs och har det bra på förskolan. Boken handlar om något som de allra flesta föräldrar kan känna igen sig i och det är mycket känslor inblandade. Man känner med Sana när Amira är ledsen och Sana inte vill lämna henne på förskolan, men man känner lika mycket på slutet när Sana är lättad och glad över hur bra Amira har det. Lixvärdet är 14 och lättlästnivån är Small.

En annan titel i Vardag-serien heter Äldreboendet Björkgården. Den handlar om Sara som inte kommer från Sverige. Det gör däremot Liv, hennes kompis. Livs mamma bor på ett äldreboende som heter Björkgården. En dag får Sara följa med dit för att hälsa på Livs mamma. Hon tycker att det är konstigt att svenskarna låter andra personer ta hand om sina gamla föräldrar. Men samtidigt förstår hon att Livs mamma behöver mycket hjälp och att Liv inte skulle kunna jobba om hon skulle ta hand om sin mamma. Olika länder tar hand om sina gamla på olika sätt helt enkelt. Det här är en bra bok som behandlar en av alla kulturkrockar som kan uppstå. Den visar att det kan finnas skillnader, men att inget behöver vara bättre eller sämre än något annat. Lixvärdet är 13 och lättlästnivån är Small.

Även Johanna Nilsson har skrivit lättläst för vuxna. Poeten i glasburen läste jag för länge sedan och tyckte jättemycket om. Den handlar om Mahad som jobbar som spärrvakt i tunnelbanan. Egentligen är han poet och han drömmer om att kunna skriva sina dikter på svenska. Han längtar också efter att få prata med den unga kvinna som alltid springer förbi hans glasbur med näsan i en bok. Det visar sig att hon är författare. Boken har en fortsättning, Poeten och kärleken, som jag också måste se till att läsa. Johanna Nilsson har också skrivit en bok om flyktingar som heter Efter båten. Dessa böcker har ett lix-värde omkring 18 och tillhör lättlästnivån X-large.

Jag har drivit eget företag sedan 2008. Självklart blev jag därför sugen på att läsa boken Joana startar eget. Joana kommer från Brasilien,  men har bott i Sverige i några år. Hon bor i ett hus med sin svenske man och sina två barn. Hon städar ofta hemma och tycker om att ha rent och fint omkring sig. Därför föreslår Peter att hon ska söka jobb som städare när det är dags för Joana att söka jobb. Hon börjar jobba på en städfirma, men har svårt för sin chef som kontrollerar deras jobb och bara klagar. En dag bestämmer hon sig för att starta ett eget städföretag istället. Det är mycket att tänka på, men Joana fixar det. Boken är en bra introduktion för den som är nyanländ och vill starta eget företag i Sverige. Även för oss infödda svenskar kan ju det här med att starta eget vara en djungel med alla regler. Trots det kanske lite torra ämnet så är boken intressant att läsa och även humoristisk ibland. Boken är skriven av Carita Andersson. Lixvärdet är 18 och lättlästnivån är Large.

Biblioteket är skriven av Hans Peterson. Den handlar om Jonas som går med sina barn Ella och Ture till biblioteket. Där arbetar Stina och hon hjälper dem både att hitta de böcker de vill ha och visar hur det går till att låna böcker på biblioteket. Som bonus får läsaren lära sig hur det fungerar på biblioteket. Boken ingår i en serie med böcker som handlar om Jonas och hans fru Anna. Lisvärdet är 14 och lättlästnivån är Small.

Äppelpaj med extra vaniljsås är skriven av Annelie Drewsen och den handlar om Rafael som jobbar på äldreboendet Himmelsbro. Han har nyss haft semester och han ser fram emot att få träffa alla gamlingarna som bor på Himmelsbro igen. Men han ser också fram emot att få träffa kollegorna, och allra helst Stina förstås. Det pirrar i Rafael när han tänker på henne. Men det dröjer inte länge förrän Stina berättar för dem allihopa att hon ska sluta för att hon fått ett nytt jobb. Vad ska nu hända? Ska han våga berätta för Stina hur han känner eller ska han bara låta henne försvinna ur hans liv? Den här boken gillade jag jättemycket. En riktig kärlekshistoria, där de gamla på boendet får vara delaktiga. Välskrivet och oerhört bra gestaltat, man kan riktigt känna pirret mellan Stina och Rafael. Lixvärde 16 och lättlästnivå Large.

kalldragKalldrag är en svensk skräckroman med en tjej som heter Therese i huvudrollen. Hennes man John har fått jobbet som VD för Gränshammars Bruk och de bestämmer sig för att testa på att bo i Gränshammar under fem år. De får hyra ett litet hus i utkanten av samhället och lämnar Stockholm för att bege sig till ett helt nytt liv. Therese har tidigare jobbat som ekonom, men ska ägna sig åt personlig utveckling efter flytten till Gränshammar. Hon känner nämligen att hon måste lära känna sig själv på nytt och ta reda på vad hon egentligen vill med sitt liv.

Det dröjer inte länge efter att de flyttat in som Therese inser att det är någon konstigt som pågår i huset. Något övernaturligt. Både hon och femåriga dottern Sara märker av det. John däremot märker ingenting. Han jobbar ständigt och avståndet mellan honom och Therese växer sig större för var dag som går. Therese känner sig som en inkräktare och utböling i det nya samhället. Hon känner sig utstirrad och har svårt att komma in i samhället, men som tur är lyckas hon lära känna och bli kompis med Mia som innehar ortens blomsterbutik. Det visar sig dock att hon drar in Mia i det som händer i huset, något som visar sig vara betydligt värre än vad någon av dem har kunnat tro.

Therese ägnar mycket tid åt att läsa in sig på lokalhistoria för att försöka förstå vad det är som händer i huset. Det visar sig att huset ligger alldeles intill ett berg där man i århundraden har brutit malm i bergets gruva. I den gruvan har fyra gruvarbetare slagits ihjäl av en annan gruvarbetare, Pär Klang. Det är honom som Therese har sett intill huset, i ålderdomliga kläder med en gruvhacka i handen…

Ja, det här är alltså en skräckroman och det övernaturliga temat i boken är såväl spännande som skrämmande. Ett döende gruvsamhälle utgör en bra fond för skräcktemat och det är lätt att leva sig in i det som händer. Men det som jag tycker är bokens största behållning är att den inte enbart är en skräckroman utan också så mycket mer. Den är nämligen också en bra skildring över ett gruvsamhälle, eller vilket mindre samhälle som helst, hur det är att komma ny till ett litet samhälle (vilket jag gjort två gånger i mitt liv och starkt kan relatera till), hur invånarna i samhället blir påverkade av vad som händer på ortens största företag, hur nedläggningar, åtstramningar, varsel och uppsägningar kan påverka en hel bygd, hur det kan vara att leva i ett samhälle där kanske inte alla känner alla, men alla åtminstone känner till alla, hur svårt det är som nyinflyttad att komma in i en gemenskap, hur svårt det är att skaffa nya vänner i vuxen ålder, hur svårt det ibland kan vara att hitta vad man vill göra med sitt liv, hur ett äktenskap kan gå från att vara lyckligt till olyckligt, hur det kan vara att vara alkoholist och beroende av sitt jobb… och mycket, mycket mer.

Visst ser jag lite förbättringsmöjligheter. Redan på första sidan av boken hittade jag ett stavfel, vilket gjorde att jag oroade mig lite för vilken kvalitet resten av boken skulle hålla. Karaktärerna upplevde jag lite väl platta. John fick man inget grepp om alls och på slutet försvann han väldigt fort ut ur berättelsen. En sak som jag funderade över under läsningen var varför man inte fick ta del av familjens förflutna. Det nämns knappt alls någon farmor/mormor, gamla kompisar, arbetskompisar osv från tiden i Stockholm. Det känns inte riktigt realistiskt att de skulle lämna precis allt när de flyttade om det bara var för ett jobbs skull som de flyttade. Men nu är jag inne och petar på detaljer som egentligen inte har sådär jättestor betydelse för läsupplevelsen. Allt det bra i boken uppväger de här detaljerna många, många gånger om.

Kalldrag är en riktig sträckläsarbok. Den är snabbläst och lättläst, och det är svårt att lägga ifrån sig den eftersom man vill veta vad som ska hända härnäst. Extra kul är det förstås att författaren Markus Sköld kommer från Hofors (även om han bor i Stockholm nu) och att det också är Hofors som ligger till grund för det fiktiva Gränshammar. Jag bor inte alls långt från Hofors, även om jag inte kan säga att det är en plats jag brukar besöka särskilt ofta. Nu blir jag dock nyfiken på att besöka orten på nytt för att se om jag känner igen några av platserna från boken och jag blir även sugen på att läsa Vattnet drar av Madeleine Bäck som också sägs vara en skräckroman som utspelar sig i Hofors!

BarfotaflickanBarnmorskan Cecilia Lund är tillbaka! Barfotaflickan heter den åttonde boken i den populära serien av Katerina Janouch. Precis som många av de tidigare böckerna i serien tar även denna bok avstamp i ett aktuellt samhällstema, denna gång tiggare. Boken inleds nämligen med att en papperslös tiggarkvinna en natt kommer in på förlossningen. Hon föder en pojke, men dagen efter förlossningen försvinner hon spårlöst. Ingen vet vart hon tagit vägen eller varför hon lämnat sitt nyfödda barn. Samtidigt sker en rad dramatiska händelser i Cecilias familj, där bland annat sonen Marcus och Cecilias syster Maria blir drabbade. Cecilia stöter på svåra frågor, såväl privat som i sitt yrkesliv, som hon grubblar över. Ändå kan hon inte riktigt släppa den försvunna nyblivna mamman och hon försöker därför ta reda på vad som har hänt henne.

Jag har läst och tyckt om alla böcker i serien om Cecilia Lund hittills och Barfotaflickan var inget undantag. Precis som tidigare böcker så är även denna bok snabbläst och har ett starkt driv. Jag gillar blandningen mellan spänning och vardagsliv. Framförallt tycker jag om de delar där man får läsa om Cecilias liv som separerad fembarnsmamma och barnmorska. Egentligen behöver inte böckerna det där spänningsmomentet, utan skulle vara lika bra utan. Men det är klart att det tillför en liten extra krydda. Visst kan man tycka att det känns lite krystat att Cecilia ska vara med om så mycket dramatiskt, det är nog få personer som i sin vardag lyckas råka ut för så mycket som Cecilia i verkliga livet. Men de realistiska delarna av Cecilias vardagsliv tycker jag ändå väger upp den biten. Dessutom tycker jag att det är så roligt att få en inblick i en barnmorskas jobb. Återigen har Katerina Janouch alltså lyckats och jag hoppas att det blir många fler böcker om Cecilia Lund.

Barfotaflickan är utgiven av Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.