Malin Persson Giolito debuterade med Dubbla slag, en bok som jag gillade jättemycket. Läs gärna recensionen av Dubbla slag här. Nu har hon kommit med bok nummer två, Bara ett barn. Den är väldigt annorlunda än den första boken, men ändå lika bra och läsvärd.

Bara ett barn handlar om Alex som blir misshandlad i hemmet. Det upptäcks av hans fröken och han hamnar i jourhem. Sophia Weber, en ung, ambitiös jurist, får till uppgift att representera Alex, vilket inte är någon lätt uppgift. Så småningom lämnar mamman pappan och då funderar myndigheterna på att skicka hem Alex till hemmet igen. Myndigheterna tror att de vet hur det har fungerat hemma hos Alex, men allt är inte alltid som det ser ut att vara. Det boken handlar om är egentligen också det juridiska dilemmat. Såväl skola som socialtjänst vill ju Alex väl i grund och botten. Men det är inte alltid så lätt att veta vad som är bäst för ett litet barn. Vilka rättigheter har barnet och vilka rättigheter har föräldrarna? Är det alltid bäst att växa upp i sin biologiska familj? Alex hade egentligen kunnat vara vilket barn som helst, det finns mängder av barn här i Sverige som har det precis som Alex. Som bollas mellan olika instanser, som hamnar fel, som hamnar mellan samhällets skyddsnät, fastän myndigheterna hela tiden jobbar med barnets bästa framför ögonen. Kontentan är att det inte är lätt att jobba med barn som har det svårt hemma. Bara ett barn borde vara obligatorisk läsning för alla som jobbar med barn, som lärare, socialsekreterare, läkare eller liknande yrken. Det är en bok som borde diskuteras mycket mer, för ämnet utsatta barn är något som tyvärr ständigt är aktuellt.

Precis som Dubbla slag är också Bara ett barn väldigt bra skriven. Den är gripande, genomarbetad, välskriven, språket flyter på bra och det finns ett driv som gör att man inte vill lägga ifrån sig boken.

Denise Rudberg har skrivit ett antal chick litt-böcker, bland annat Jenny S och Matilde. Själv gillar jag hennes ungdomsböcker i serien Tillsammans, som jag tycker är mycket bättre än hennes chick litt. Förra året utgav hon en bok i en helt annan genre, Ett litet snedsprång, som hon beskriver som Elegant Crime. Det handlar alltså om en deckarhistoria i överklassmiljö. Brotten är inte vackra, men det är miljöerna. Tanken är att det här ska bli en hel serie böcker med samma personer i huvudrollen.

I boken får vi möta Marianne Jidhoff, åklagarsekreterare och nybliven änka. Hon har varit tjänstledig de senaste åren för att sköta om sin svårt sjuke man. Efter makens död övertalas hon att återvända till sitt arbete och väl där får hon sätta tänderna i ett märkligt fall. En finansman har blivit brutalt mördad utanför sin våning på Östermalm. I boken finns också en hel del andra figurer, till exempel den ensamma hemmafrun Paula och hennes vänner som vi får följa. Själva fallet får vi inte ta del av så ingående, utan här i boken är det främst relationerna som står i fokus, för att inte tala om eleganta miljöskildringar, detaljer från lyxiga middagar, skönhetsoperationer och så vidare. Boken är inte dålig, utan ger en rätt så trevlig läsupplevelse, om man vill sätta tänderna i något man inte behöver ha så stort fokus på när man läser. Men den som hoppats på spänning och crime kommer att bli besviken. De avsnitten som påminner om chick-lit är bra och välskrivna, men inte de som handlar om brottet och utredningen. Jag tror nog att Denise Rudberg borde hålla sig enbart till chick-lit i fortsättningen.

Minns ni det otäcka som hände i Arboga för snart tre år sedan? En mamma blev svårt misshandlad och båda hennes barn blev mördade? Den så kallade Arbogamamman var Emma Jadenstig. Nu har hon, tillsammans med journalisten Wennerholm, skrivit en bok om den fruktansvärda tragedi som hon upplevt. Varför gråter inte Emma heter boken och den är utgiven på Forum bokförlag.

Emma hade alltid fallit för fel killar och tidigt blivit ensamstående med två små barn. Nu hade hennes tillvaro äntligen ordnat sig. Hon hade mött en trygg och kärleksfull man och de hade precis köpt hus tillsammans. De planerade för framtiden, men en dag stod någon ur det förflutna i dörren och på några sekunder var tragedin ett faktum. Max och Saga hade aldrig någon chans. Emma blev svårt misshandlad. När hon vaknade upp befann hon sig mitt i en märklig polisutredning där ingen ville berätta vad som egentligen hänt henne.

I boken berättar Emma öppenhjärtligt om sina upplevelser. Hon har inte bara gått igenom en tragedi som man inte vill önska ens sin värsta fiende. Hon var också tvungen att återuppleva händelserna gång på gång för att kunna bidra till mordutredningen och senare även vittna vid två rättegångar. Dessutom blev hennes sorg ifrågasatt. ”Hur kan hon se så glad ut?” ”Varför gråter inte Emma”. Men det var en fasad för att orka igenom. Bakom fasaden pågick varje sekund en kamp för att orka ta sig tillbaka till livet. I boken får vi också ta del av Emmas familjs berättelser om hur de upplevt tiden efter tragedin.

Varför gråter inte Emma är en oerhört stark bok. Den är gripande och man kan inte låta bli att bli ledsen över det som Emma varit med om. Men även om en stor del av boken berättar om när Emma förlorar allt, så handlar boken också om att hitta kärlekens läkande kraft. Emma har ett väldigt stort stöd i sin familj och även i Thomas, den nya man som hon nyligen träffat när tragedin inträffade. Deras förhållande är inte självklart direkt efter händelserna, men de lyckas ta sig igenom och blir starkare än någonsin. Det är ingen bok man direkt sträckläser, för den är så gripande att man måste andas lite emellanåt, men trots det så läste jag ut den så snabbt jag bara kunde. Jag kunde bara inte sluta läsa. Det är en helt fantastiskt bra bok som jag rekommenderar alla att läsa.

Döden på en blek häst är, enligt baksidestexten, en suggestiv skräckroman där de levande hemsöks av de döde, som vägrar att lägga sig till ro förrän sanningen har uppdagats. Boken handlar om Maja Grå. När hon var 10 år försvann hennes mamma spårlöst. Nu har det gått tio år sedan dess och Maja har skapat ett eget liv utan mamman. Plötsligt får hon ett samtal från polisen i Brighton, England, där hon får veta att mamman har hittats mördad där. Eftersom Maja har kommit in på en konstskola i Oxford och precis tänker åka dit för att börja studera så tar hon en omväg förbi Brighton för att träffa polisen. Väl där får hon en stark känsla av att hennes mamma finns i närheten för att säga henne något. Hon känner en doft från mammans parfym, hon ser en skugga i ögonvrån och så vidare. Senare åker Maja vidare till Oxford och där är det fler döda som hemsöker henne. Nämligen fyra unga tjejer som dog på ett mystiskt sätt på samma elevhem som Maja bor på.

Boken består av en väl avvägd mix av deckare, spökhistoria och kärleksroman. Jag är inte så förtjust i alltför övernaturliga böcker eller filmer, men här fungerar det mycket bra eftersom det realistiska tar överhanden och handlingen bara kryddas med övernaturliga scener då och då. Trots det övernaturliga inslaget känns boken nämligen trovärdig och realistisk, vilket kanske låter konstigt, men som klarnar när ni läser boken. Jag gillar persongalleriet liksom miljöerna. Boken är lättläst och jag sträckläste den på två dagar. Ändå lever den kvar ett bra tag. Sammantaget är Döden på en blek häst en mycket bra bok som jag rekommenderar till alla som vill läsa en riktigt bra, uppslukande bok.

Döden på en blek häst är skriven av Amanda Hellberg och utgiven av Forum bokförlag.

Hittebarnet är den tredje delen i romanserien om barnmorskan Cecilia Lund, skriven av Katerina Janouch (Piratförlaget). Jag har recenserat de två tidigare delarna, Bedragen och Systerskap förut.

I denna bok har Cecilia fått reda på att hon är gravid igen. En oväntad och förvirrande upptäckt. Hon och maken John bestämmer sig för att försöka på nytt, men det är inte helt lätt. Samtidigt finns en polisman vid Per Nilsson som inte lämnar Cecilias  känslor ifred. Cecilias privatliv är verkligen turbulent, men det händer dessutom en hel del på jobbet också. En sen kväll hittar Cecilia ett övergivet barn strax utanför sjukhuset. Cecilia kan inte låta bli att engagera sig. Hon försöker febrilt att hitta svaret på gåtan om vem som lämnat barnet där och varför. I jakten på gåtans lösning utsätter hon sig för stora risker.

Precis som de tidigare böckerna så är även Hittebarnet läsvärd. Det är en lättläst och snabbläst bok som jag inte kunde låta bli att sträckläsa. Det finns ett stort driv i historien som gör att man inte kan sluta läsa. Jag gillar också bokens karaktärer väldigt mycket, framförallt Cecilia. Ingen av karaktärerna är endast god, eller endast elak. Alla har både bra och dåliga sidor, precis som vilken människa som helst. Det gör att man kan känna igen sig i berättelsen och boken känns trovärdig. Någonstans läste jag att det ska bli hela tio böcker om Cecilia Lund. Det hoppas jag verkligen. I så fall kommer jag att läsa varenda en och jag längtar redan tills nästa bok kommer ut.

Sex systerskap och några män senare är skriven av Monica Gunne, Amelia Adamo och Susanne Hobohm. Författarinnor som alla är kända från media. Monica är idag en känd kolumnist och har tidigare arbetat som chef på Aftonbladet. Susanne är featurechef på Dagens Nyheter och Amelia driver flera tidningar bland annat Amelia. Tillsammans har de skrivit den här fiktiva historian om 3 framgångsrika singelkvinnor runt sextio.

Att åldras är inte alltid det lättaste. Det känner kvinnorna i boken av. I en värld där skönhet betyder så mycket är det svårt att åldras. Och livet är inte alltid enkelt. Det har sina upp och nedgångar. Men de tre singelkvinnorna i denna bok har alltid varandra. Deras starka vänskap går som en röd tråd genom boken. De finns där för varandra i medvind och motvind. Stöttar och guidar. I denna bok som handlar om kvinnornas karriärer, ensamhet, förändringar, längtan och mycket mer.

Vad tycker jag då om denna bok? Jag tycker att den är bra. Det tycker jag. Dock blev jag lite förvånad. Trodde att den skulle handla mindre om yta och att livet efter femtio som singel skulle se annorlunda ut. Det är mycket utseendefixering, långa arbetspass, tillfälliga förbindelser och nattsudd.

Den populära tv-serien True Blood bygger som Ni nog vet på en bokserie. Böckerna har sålts i mer än 15 miljoner exemplar. Självklart kunde jag inte låta bli att läsa böckerna som är skrivna av Charlaine Harris. Jag har börjat med de tre första delarna i serien.

Död tills mörkret faller är den första delen. Här får man träffa Sookie Stackhouse. Sookie bor i den lilla hålan Lousiana och jobbar som servitris på baren i stan. Sookie är en helt vanlig tjej i den lilla staden, där de flesta känner varandra. I Lousiana händer inte mycket. Men givetvis kommer det att bli ändring på det. En dag dyker Bill upp. Sookie får genast upp ögonen för honom men vad hon inte vet är att han och hans vänner är vampyrer. I samma veva sker några mystiska mord i staden. Sookie kan inte låta bli att dras till Bill även fast hon listat ut sanningen om vad Bill är.  Tillslut börjar det även gå rykten om att det finns vampyrer i den lilla staden…

 Levande död i Dallas är den andra delen. Nu har Sookie blivit mer involverad med vampyrerna. Faktiskt är det så att vampyrerna nu behöver Sookies hjälp. Sookie har en förmåga som kommer väl till pass, hon kan nämligen läsa tankar. Det leder till att Sookie råkar i problem och får en sekt som vill utrota vampyrer efter sig.

Klubb död är den tredje delen. Sookie är tillsammans med vampyren Bill men de har bråkat. Sookie tycker att Bill förändrats. Det verkar inte som han älskar henne längre. När Bill plötsligt åker iväg utan att berätta vart han ska åka tycker Sookie att det bevisar allt. Bill älskar henne inte längre och han tänker lämna henne. Efter några veckor av vånda får Sookie dock veta att Bill blivit bortförd. Sookie ger sig iväg för att leta reda på honom.

Det här är en serie för Er som gillar vampyrer. Gillar man inte vampyrer är det ingen serie man ska läsa. För vampyrälskaren  är serien helt ok.