Augustgissningar 2021

Foto: Andreas Sundbom

Ikväll delas Augustpriset 2021 ut. Eftersom jag inte är Augustambassadör i år har jag inte bevakat det lika hårt som förra året, men visst har jag kollat upp vilka som är nominerade och det ska bli spännande att se ikväll vilken av böckerna som tar hem priset. De nominerade är:

Furan – Lisen AdBåge

En bilderbok som beskrivs som en rysare för små barn om naturen och om människorna i den.

Himlabrand – Moa Backe Åstot

En ungdomsbok om hur det kan vara att vara en minoritet i en minoritet. Den handlar om Ánte som är renskötande same och homosexuell och det handlar om identitet, släktband, fördomar och kärlek.

Ett rum till Lisen – Elin Johansson, Ellen Svedjeland och Emma AdBåge. 

En kapitelbok för 6-9 år om den första stora kärleken mellan två tjejer.

Om du möter en björn – Malin Kivelä, Martin Glaz Serup och Linda Bondestam

En humoristisk bilderbok om djur och natur och om vad man ska göra ifall man möter en björn i skogen.

Nattkorpen – Johan Rundberg

Första delen i en trilogi om barnhemsflickan Mika och andra barn på samhällets botten i 1800-talets Stockholm.

Min mamma är snabbare än din – Emma Virke och Joanna Hellgren

En bilderbok om två barn som väntar på att bli hämtade på förskolan och skapar en fantasilek om vad som händer deras mammor på vägen till förskolan

Jag brukar varje år reagera på hur svårt det är att jämföra så olika sorters böcker med varandra – bilderböcker, kapitelböcker, ungdomsböcker och fakta för barn och unga samsas under en och samma kategori. Hur jämför man ens exempelvis bilderboken Furan med ungdomsboken Himlabrand? Det borde vara minst två, helst tre kategorier inom barn- och ungdomslitteraturen.

Jag har läst alla böcker och tycker om de flesta av dem. Bland bilderböckerna är Min mamma är starkare än din min favorit. Men det är inte bilderböckerna som fick mitt hjärta att klappa hårdast i år. Av alla böcker så är det Himlabrand som får min röst. Den berörde mig på djupet. Ett rum för Lisen och Nattkorpen är också värdiga vinnare. Det är svårt att förutse vilken jag tror kommer att vinna, men jag chansar på Nattkorpen eller Himlabrand.

Spekulation Augustpriset

Imorgon är det dags, då får vi veta vilka tre titlar som vinner Augustpriset 2020 i kategorierna Årets svenska skönlitterära bokÅrets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok. 

Jag är ju Augustambassadör i år för kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok och jag har därför läst de sex nominerade böckerna till den kategorin med stort intresse.

De böcker som är nominerade är:

Mitt bottenliv – av en ensam axolotl, skriven och illustrerad av Linda Bondestam. En färgsprakande, detaljrik, hoppfull och humoristisk bilderbok om våtmarkens sista axolotl och om miljöförstöring, ensamhet och klimatförändringar.

Billie, Korven och havet, skriven och illustrerad av Julia Hansson. En bilderbok med fint barnperspektiv och fantastiska illustrationer om en dag på stranden och om ett barn som tillåts gå sin egen väg.

Humlan Hanssons hemligheter, skriven av Kristina Sigunsdotter och illustrerad av Ester Eriksson. En dagboksbok för mellanåldern om vänskap, ensamhet, utanförskap och vardagshändelser som både innehåller humor och svärta.

Kom dagen, Kom natten, skriven av Åsa Lind och illustrerad av Emma Virke. En unik dragspelsbilderbok med underbara illustrationer som handlar om ett barns sista sommardag, om dagens skeenden och nattens drömmar.

Alltid hejdå, skriven och illustrerad av Alma Thörn. En seriebok som skildrar skilsmässobarn i två generationer, författaren själv och författarens mamma, med träffsäkra, effektfulla illustrationer, trovärdiga känsloskildringar och en kritisk blick på vuxenvärlden.

Kråkorna, skriven av Anders Fager och illustrerad av Peter Bergting. En grafisk roman om Kim som återvänder till platsen där hen växte upp, vilket blir en resa in i barndomens mörker och ensamhet. En stark och gripande, nattsvart bok om inre mörker och att hitta sig själv och att våga möta monstren från sin barndomstid.

Det är sex starka titlar som är nominerade och imorgon får vi veta vilken av dessa som tilldelas Augustpriset 2020. Självklart måste jag ju spekulera lite. Jag tror att Mitt bottenliv, Kråkorna eller Kom dagen, Kom natten har störst chans att vinna. Om jag måste välja en titel så tror jag att Kom dagen, Kom natten blir vinnaren i år. Mina favoriter bland de nominerade titlarna är dock Mitt bottenliv – av en ensam axolotl och Kråkorna så dem kommer jag att hålla tummarna lite extra för imorgon.

Mitt bottenliv - av en ensam axolotl     Kråkorna

Intervju med Linda Bondestam

Linda Bondestam: Mitt bottenliv

Mitt bottenliv – av en ensam axolotl är en av de böcker som blivit nominerad till Augustpriset 2020. Den är skriven och illustrerad av Linda Bondestam och utgiven av Förlaget och Berghs förlag.

Augustprisjuryns motivering lyder:

Mitt bottenliv erbjuder en humoristisk och hoppfull klimatberättelse i autofiktionsformat. En utrotningshotad salamander förundras över allt skräp som fyller havet, och sveps iväg av en tsunami förorsakad av människans klimatpåverkan. Fram träder ett ekosystem i fritt fall. Miljökatastrofen gestaltas med dov kolorism och stringent text snillrikt infogad på de välutnyttjade uppslagen. Verket visar Linda Bondestams virtuositet genom att begagna och berika bilderbokens hela repertoar.

Eftersom jag är Augustambassadör i år har jag läst de Augustnominerade böckerna med stort intresse och jag blev nyfiken att ställa lite frågor till Linda Bondestam:

Hur känns det att din bok har chans att vinna Augustpriset? 

– Det känns alldeles ofattbart! Jag har jobbat så mycket och så länge med den här boken, och man vet ju aldrig riktigt vilket mottagandet blir, så det är ju verkligen ett stort erkännande.

Berätta lite om boken?

– Boken är en glad men också sorglig berättelse om naturens fantastiska överlevnadskraft på vår vackra, men nedsmutsade planet. Allting upplevs genom ögonen på den sista vilda axolotlen.

Varifrån hämtar du inspiration till dina böcker? Hur fick du idén till just denna bok? Hur gick skapandeprocessen till?

– Det är svårt att säga exakt, jag kan få idéer i de mest oväntade situationerna. I tiden före pandemin hade jag turen att få göra en hel del spännande arbetsresor, vilket alltid var inspirerande. Så läser jag läser mycket och lyssnar på olika poddar, och för just den här boken har jag sett en massa naturdokumentärer. T.ex. har David Attenboroughs filmer gjort ett enormt intryck på mig.

– Jag har alltid fascinerats av hur märkliga, vackra och spännande varelser som vandrar omkring på den här planeten. Naturen upphör aldrig att överraska och trots att mitt jobb går ut på att vara en expert på att fantisera är det svårt att hitta på lika otroliga varelser. Jag råkade se ett foto av en axolotl för flera år sedan och kunde inte sluta tänka på den – jag insåg att det måste bli en bok. När jag senare förstod att den troligen är utdöd i det vilda på grund av oss människor förstod jag att boken också måste handla om klimatet. Axolotlen visade sig dessutom vara ett mycket spännande djur, den kan till exempel växa ut nya organ och kroppsdelar ifall den skadar sig och passar på så vis mycket bra som otippad hjälte i en bok om planetens resiliens.

– Jag brukar oftast illustrera andra författares texter, så den här gången var det fantastiskt att ha möjlighet att styra över både text och bild, men ibland också fruktansvärt svårt då valmöjligheterna är oändliga. En stor del av arbetet gjorde jag på en liten ö i finska skärgården, ett perfekt ställe att fundera på vårt förhållande till naturen.

Håller du på med något nytt bokprojekt?

– För tillfället målar jag bilder till en rolig och vild historia som handlar om vad du ska göra om du möter en björn. Den är skriven av två författare, finlandssvenska Malin Kivelä och danska Martin Glaz Serup. Dessutom ska Annika Sandelins och min bok Silkesapans skratt bli animationsfilm så jag tecknar en hel del regnskogslandskap.

Berätta lite om dig själv, vem är du? 

– Jag är en finlandssvensk bilderboksmakare som sedan 2002 gjort en hel massa böcker med fantastiska författare såsom Stella Parland och Ulf Stark. Ibland gör jag också tecknade filmer och så har jag en egen teatergrupp, Teater Tapir, med några kollegor. Mitt bottenliv är min andra bok jag både tecknat och skrivit.

Linda Bondestam är utbildad på Kingston University i Storbritannien. Hon hör till de mest framstående barnboksillustratörerna i Norden och är den första mottagaren av Vanessapriset 2016.  Djur som ingen sett utom vi ( Berghs 2016 ) var nominerad till Augustpriset 2016. Den boken vann Snöbollen priset för årets svenska bilderbok 2016 samt Nordiska rådets pris för barn- och ungdomslitteratur 2017.

Stort tack Linda för den fina läsupplevelsen och för att du svarade på mina frågor.

Mitt bottenliv – av en ensam axolotl

Mitt bottenliv - av en ensam axolotlMitt bottenliv – av en ensam axolotl är en färgsprakande bilderbok om klimatförändringar, ensamhet och livet på jorden.

En axolotl är ett leende groddjur som lever hela sitt liv på larv-stadiet, vilket innebär att den aldrig blir riktigt vuxen. Numera tros den existera i vilt tillstånd enbart i en sjö i Mexiko – men inte ens det är säkert.

Den axolotl som den här boken handlar om är ensam, kanske till och med våtmarkens sista axolotl. Han trivs förträffligt i sin pöl där han umgås med tigersalamandrar, samlar skatter och spionerar på allt roligt de tvåbenta lunsarna på stranden hittar på. Men det blir stadigt varmare, pölen blir grumligare, fulfiskar flyttar in. En dag kommer det en stor våg som sveper bort allt.

Boken tar sin början när jorden var alldeles nyfödd. Det fanns hav, land och små varelser som guppade och gurglade. Så småningom kom fler och fler varelser. Jorden blev äldre och nya djur kom, de så kallade lunsarna som bredde ut sig mer och mer. Läsaren förstår att lunsarna är människorna som tog över naturen för att bygga stora hus. När bokens axolotl var liten fanns det massor av mat och livet var en fröjd tills den dag då jorden började förändras. Men förändringen ledde inte till katastrof utan till något nytt. Så småningom träffar våtmarkens sista axolotl faktiskt en annan axolotl:

Det dröjde inte länge innan vi blev föräldrar till 987 små yngel.

Nyfiket leende simmade de runt och viftade på sina små svansar.

Vart de stora lunsarna tog vägen visste ingen men det tänkte vi sällan på.

Mitt bottenliv hade blivit ett toppenliv!

Det här är en bilderbok som kan läsas på flera nivåer. Man kan läsa den som en helt vanlig saga utan att beröra de viktiga teman som finns mellan raderna. Men man kan också använda den som utgångspunkt för att diskutera dessa teman om man vill. Vad som händer med jorden, klimatet, utrotningar, miljöförstörelsen, klimatförändringar, ja, det finns så mycket man kan prata om ifall man vill. Man kan också komma in på teman som identitet, ensamhet, utanförskap, vänskap och kärlek. Trots många tunga ämnen är boken absolut inte någon tung läsning, tvärtom så är den både ljus, hoppfull, varm och humoristisk. Dessutom kan man samtidigt lära sig en hel del om man vill. För oss vuxna blir boken dock lite extra tänkvärd och brännande, vilket inte alls är någon nackdel.

Jag tycker det är så fint hur Linda Bondestam kan skildra både det stora och det lilla i världen genom att visa hur livet för en ensam liten axolotl påverkas av det som vi människor gör med världen och klimatet. Jag har alltid tyckt mycket om Linda Bondestams illustrationer och här får de verkligen breda ut sig. Först de vackra blågröna undervattensbilderna och därefter de mer skrämmande illustrationerna på stressade stadsmiljöer och det nedskräpade havet. Det finns massor av detaljer att titta på. Jag kan tänka mig hur barnen till exempel känner igen loggorna som återfinns i stadsmiljön. Men också allt som finns att upptäcka på havsbotten.

Mitt bottenliv – av en ensam axolotl är skriven och illustrerad av Linda Bondestam. Boken är utgiven av Berghs och Förlaget. Den är nominerad till Augustpriset 2020 i kategorin barn- och ungdomslitteratur.

Intervju med Anders Fager och Peter Bergting

Hero background image

Kråkorna är en av de böcker som blivit nominerad till Augustpriset 2020. Den är skriven av Anders Fager, illustrerad av Peter Bergting och utgiven av Natur och Kultur.

Augustprisjuryns motivering lyder:

Att trauman överförs från generation till generation gestaltas som aldrig förr i serieromanen Kråkorna, där Kim, som får ärva en övergiven släktgård på landsbygden, konfronterar sitt såriga arv. Anders Fager portionerar ut texten på flera nivåer, i form av post it-lappar och röster från det förflutna. Sömlöst griper Peter Bergtings stämningsmättade bildberättande in i skildringen av att möta ett smärtsamt ursprung. Kusliga skräckelement och folktro fördjupar rörande den olust som ruvar över både Kim och läsaren.

Eftersom jag är Augustambassadör i år har jag läst de Augustnominerade böckerna med stort intresse och jag blev nyfiken att ställa lite frågor till Anders Fager och Peter Bergting:

Hur känns det att er bok har chans att vinna Augustpriset? 

Anders: Det är förstås väldigt roligt att bli nominerad till ett så fint pris. Däremot har jag nog aldrig riktigt ens tänkt tanken att jag skulle kunna bli nominerad till det här priset. Det är liksom sånt som händer Klas Östergren. Inte mig.

Peter: Overkligt, jag trodde aldrig jag skulle bli nominerad någonsin, jag gör ju inte den typen av böcker som blir nominerade till sånt här, eller priser över huvud taget. Så när Vi kommer snart hem igen blev nominerad tänkte jag att det var underbart att ha fått bli nominerad men att jag aldrig skulle bli nominerad igen. Men det underliga är att jag kände på mig att vi skulle bli det för Kråkorna. Har haft den känslan hela sommaren och bara gått och väntat. Det känns underlig att ens skriva det, men det var som om boken fick eget liv när den var klar.

Berätta lite om boken?

Anders: Vad kan jag säga om boken som inte står på omslaget? Det har varit jätteroligt att jobba med Peter. Vi kommer ur samma grupp snorvalpar som en gång introducerade rollspel i Sverige. På åttiotalet. Och vi har vetat om varandra sedan dess. Vi råkade börja prata om olika idéer när vi stod och på samma ställe väntade på något på bokmässan. Och nu står vi här och väntar på ett pris.

Peter: Det började som en utställning, jag hade gjort några bilder och höll som bäst på med att hitta ett tema när jag mailade de första målningarna till Anders för att se om han var intresserad av att skriva noveller till några av dem. Vi plockade upp tråden igen på bokmässan samma år och då hade Anders fattat tycke för en serie av bilder i utställning där kråkorna var med. Han såg en historia i dem och jag kunde knappt bärga mig för att se vad han skulle göra med den. Och nu, långt senare så är boken klar. Vi jobbade om vartannat, skrev och ritade på var sitt håll och tog sedan långa promenader på Kungsholmen under våren 2019 där vi diskuterade manus och bilder.

Varifrån hämtar ni inspiration till era böcker? Hur fick ni idén till just denna bok? Hur gick skapandeprocessen till?

Anders: Just Kråkorna tog väldigt tydligt avstamp i några bilder som Peter hade gjort. Och sedan fyllde jag på med mina fördomar om Peters barndom. Annars hittar man ju inspiration i de mest märkliga detaljer. Jag tror att en sak man gör som konstnär är att man istället för att bara notera saker och tänka att ”det här var lite lustigt” liksom arkiverar dem i någon slags minnesbank för att man vet att förr eller senare kommer man kunna använda den bilden eller anekdoten idén. Just postit-lapparna i kråkorna är en sån detalj. Jag minns inte vem som berättade det. Men hennes mamma började bli dement och skrev allt konstigare minneslappar hon la överallt. Det blev som ett underligt pussel. Det finns fler sådana detaljer i boken. Busschaufförens väst. Den döda storebroderns cykel.

Min och Peters process gick väldigt av sig själv. Så av sig själv att jag inte riktigt kan återge den. Jag skrev en synopsis och sen började vi göra ett mer detaljerat manus. Ungefär så. Det är faktiskt ett problem med problemfria samarbeten. Man drar lätt inga andra erfarenheter än att ”det gick bra”. Och att man gillade den man jobbade med.

Peter: Mycket inspiration kommer från min uppväxt, just den här boken har jag speciell anknytning till och kan känna igen mig i mycket, speciellt landskapet. Jag växte upp på landet och gamla förfallna hus och skogar i dimma är en del av mitt DNA. Jag ritade allt digitalt och färglade sedan i datorn så det ska se handgjort ut.

Håller ni på med något nytt bokprojekt?

Anders: Det är mitt yrke att skriva. Jag skriver hela tiden. Just nu har jag framför mig en populärvetenskaplig artikel, ett synopsis till en film, en skräcknovell och en deckare eller thriller som utspelar sig sent 1800-tal. Det sista blir nog en roman även om jag kommer att researcha mig till döds innan den blir klar.

Peter: Det gör jag, just nu skriver jag manus till del tre i min bilderboksserie om Jordens hjältar samtidigt som jag ritar på en serie med Mike Mignola och Christopher Golden.

Berätta lite om er själva, vilka är ni?

Anders: Vad vill du veta? Jag är en 56 årig gubbe från Stockholm som skriver böcker. Du får nog vara lite mer specificerad än så. *LER*

Peter: Jag är serietecknare och har egentligen aldrig velat eller kunnat göra något annat, jag bestämde mig när jag var 5-6 år för att rita serier. Sedan har det såklart blivit mycket annat, mest känd är jag säkert för barnboksomslag, bland annat till Astrid Lindgren, men jag skriver också och har gjort 6 fantasyromaner som utspelar sig i min egen värld förutom en herrans massa böcker med andra, flest med Andreas Palmaer i Sverige och Mignola/Golden i USA. Men innan det så illustrerade jag hundratals rollspelsböcker och det var ju faktiskt där min karriär började, med Dungeons and Dragons, Drakar och Demoner och sånt.

Vad läser ni själva i höst/vinter? Har ni något lästips att dela med er av? 

Anders: Just nu läser jag faktiskt en roman för en gång skull. Det blir ganska lite nöjesläsning när jag inte är på semester. Och det är jag väldigt sällan. Jag läser i alla fall Jeff Noons märkliga science fiction-roman ”Vurt”. Svårt språk och väldigt trippigt. Det är kul att läsa något som är jävligt tekniskt avancerat. Som ett mer allmänt lästips tycker jag alla ska läsa Kurt Voneguts roman ”Slakthus fem”. Den är en av mina absoluta favoritböcker och en vansinnigt rolig och gripande bok.

Hero background image

Anders Fager är författare och spelkonstruktör. Han skriver allt från skräckberättelser till seriemanus och dramatik.

Hero background image

Peter Bergting är en prisbelönt serieskapare, illus­tratör och författare. Serieboken Vi kommer snart hem igen, skriven av Jessica Bab Bonde, nominerades till Augustpriset 2018.

Stort tack Anders och Peter för den fina läsupplevelsen och för att ni svarade på mina frågor.

Kråkorna

KråkornaKim ärver sina farföräldrars hus och måste återvända till platsen där hen växte upp. Det blir en resa in i barndomens mörker och ensamhet.

Redan när Kim var liten var uthusen och ladan förfallen. Ingen brydde sig om att laga sådant som gått sönder. Nu är husen ännu mer förfallna. Det är smutsigt och trasigt. När Kim kommer in i huset ser hen postit-lappar som sitter uppe här och var, men Kim undviker in i det längsta att titta på dem. Något iakttar Kim genom sovrumsfönstret och på taket till ladan sitter massvis med kråkor. Fåglarna ropar varningar. Kim är inte välkommen där.

Hero background image

Ju mer tid som Kim tillbringar i huset, desto mer minns hen från sin barndom. Mammans och pappans gräl. Kim som fick klara sig mycket själv. Mobbingen, ensamheten, utanförskapet. Fåglarna. Fåglarna som Kim kastade pinnar på. När Kim börjar läsa på lapparna inser hen hur mycket som sitter i väggarna. Glädjen som försvann på E18 när pappas storebror blev påkörd och dog. Sår och trauman som ärvts från generation till generation. Kim förstår äntligen sig själv, sin uppväxt och sin släkt på ett sätt som hen inte gjort tidigare. Och monstren som hen levt med under hela sin barndom, är det verkligen monster?

Hero background image

Kråkorna är en grafisk roman som handlar om att hitta sig själv, samt att försonas med det som varit och den man är. Det är en oerhört stark  och berörande berättelse med text av Anders Fager. Än mer gripande blir texten tillsammans med Peter Bergtings stämningsfulla, vackra, suggestiva och helt magiska illustrationer. Text och bild är i perfekt symbios och samspelar med varandra på ett utmärkt sätt. Texten är avskalad och det är ofta upp till läsaren att själv komplettera och fylla i vad som egentligen händer, eller har hänt. Det är därför inte en lättläst bok trots att den har väldigt lite text. Det är en kuslig bok, men läsaren inser snart att det mest skrämmande mörkret kanske inte är det som finns där ute, utan inom Kim själv. En annorlunda och originell bok, men väldigt, väldigt bra. Jag hoppas många läsare hittar den, den kan läsas av såväl tonåringar och ungdomar som vuxna. Jag tycker om identitetstemat och jag tycker om att det får vara trasigt, tragiskt, nattsvart, brutalt och skrämmande ända fram tills slutet då hopp, ljus och försoning börjar sippra in.

Hero background image

Kråkorna är utgiven av Natur & Kultur. Den är nominerad till Augustpriset 2020 i kategorin barn- och ungdomslitteratur.

Intervju med Kristina Sigunsdotter

Hero background image

Humlan Hanssons hemligheter är en av de böcker som blivit nominerad till Augustpriset 2020. Den är skriven av Kristina Sigunsdotter, illustrerad av Ester Eriksson och utgiven av Natur och Kultur.

Augustprisjuryns motivering lyder:

Balansakten mellan existentiell smärta och humor är kongenial i Humlan Hanssons hemligheter. Den avväpnande berättelsen om bästissvek och växtvärk kickstartar i dagboksformat. Kristina Sigunsdotters text är skruvad och sällsynt levande. Ester Eriksson excellerar i svärta, i illustrationer som fångar Humlans konstnärssjäl. Här har hästtjejerna faktiskt hästhuvud, och den psykiskt sjuka fasterns konstnärskap ger relief åt Humlans tillvaro i ett text- och bildsamarbete som bjuder på vrålskratt och hjärtenyp.

Eftersom jag är Augustambassadör i år har jag läst de Augustnominerade böckerna med stort intresse och jag blev nyfiken att ställa lite frågor till Kristina Sigunsdotter:

Hur känns det att din bok har chans att vinna Augustpriset? 

– Fantastiskt. Det här är ju något jag har gått och drömt om i största hemlighet och så en dag ringer min förläggare Marie och säger att jag har blivit nominerad och jag både skrattade och grät.

Berätta lite om boken? 

– Den handlar om Humlan Hansson, en elvaåring som får vattkoppor och måste vara hemma från skolan i två veckor och den katastrof som det leder till. Samt några andra smärre katastrofer i hennes liv som att hennes idol faster Fanny hamnar på Psyket och att hennes mamma är olyckligt kär i någon annan än Humlans pappa. Vi får följa med i Humlans innersta hemligaste knasigaste tankar och skratta och gråta med henne.

Varifrån hämtar du inspiration till dina böcker? Hur fick du idén till just denna bok? Hur gick skapandeprocessen till?

– Jag läste enormt mycket som barn och det har nog byggt djupa kanaler i min hjärna som jag har användning av idag. Jag har en bokblogg tillsammans med mina barn – Little Literarian – så jag läser massor av inspirerande nyutgiven bilderbokslitteratur. Just Humlan Hansson hemligheter är nog mest inspirerad av en av mina favoritförfattare som barn, Barbro Lidgren och hennes Sparvel-böcker. Jag älskade hennes rättframhet, hur hon inte värjde för sånt som många vuxna tyckte var förbjudet för barn att läsa, som om psykiskt sjuka människor till exempel. Ulf Stark var min mentor innan han alldeles för tidigt gick bort och han sa åt mig att inte vara rädd för att väcka känslor hos barn. Att det gör inget om man får barn att gråta. Bara det finns hopp i slutet.

Jag skrev små dagboksanteckningar som Humlan gjort och skickade till Ester och så började hon illustrera, sedan var det som att Humlan satt bredvid mig på cafét och skrev boken med mig. När jag väl hittat hennes röst så var det lätt. Kanske är hon ganska mycket mig själv när jag var elva, så kanske hittade jag min egen elvaåriga röst, jag vet inte. Men Humlan är så självklar och så himla rolig att skriva.

Håller du på med något nytt bokprojekt?

– En trilogi för mellanåldern för mitt förlag Natur & Kultur. Väldigt kul! Och så har jag några bilderboksmanus som ligger och gror.

Berätta lite om dig själv, vem är du? 

– Just nu bor jag i Malmö med min man Johan och våra barn August och Signe. Jag är uppvuxen i en liten byhåla utanför Västerås och i pappas barndomsgård i Sörmland dit vi åkte typ varje helg och alla lov. Så äkta lantis som sedan hamnade i Stockholm några år, utbildade mig till etnolog och journalist (får väl erkänna nu att jag fuskade och hittade på typ hälften av alla intervjuer vi hade i uppgift att göra … ) blev projektledare på Stockholms Poesifestival och Barnpoesifestivalen, blev sjukt avundsjuk på alla poeter och drog till en studio vid havet i Bergen och skrev istället. Och det har jag gjort sedan dess. Debutboken var poesisamlingen Sjöpojken, sedan kom romanen Rovfåglar osv. skrev mest för vuxna under en lång tid. Första barnboken blev min och Sara Gimbergssons lilla ”Min krokodil tror att den är en racerbil” och nu har jag landat i att jag vill vara barnboksförfattare. För mig finns det inget roligare och finare jobb.

Vad läser du själv i höst/vinter? Har du något lästips att dela med dig av? 

– Har cirka NOLL tid att läsa vuxenböcker med en ettåring och fyraåring som snor runt mina ben, men jag kan tipsa om några av familjens favoritbilderböcker just nu.

”Vi går till jobbet” av Pia Lindenbaum, ”Kiosken” av Anete Melece, ”Sånt som försvinner” av Beatrice Alemagna och Joe Todd Stantons fantasyserie om familjen Brownstone. Och såklart min och Clara Dackenbergs bok ”Landet som icke är”, som jag har skrivit utifrån Edith Södergrans dikter och liv.

Hero background image

Kristina Sigunsdotter skriver böcker för unga och vuxna, poesi, låttexter och dramatik.

Boken är illustrerad av konstnären och serietecknaren Ester Eriksson.

Stort tack Kristina och Ester för den fina läsupplevelsen och för att du, Kristina, svarade på mina frågor.

Humlan Hanssons hemligheter

Hero background imageHumlan Hansson är elva år och går i femman. Hennes liv var rätt bra, fram tills den dag då hon fick vattkoppor. Etthundratre kliande vattkoppor som gjorde att hon var tvungen att vara borta från skolan i två veckor. När hon kom tillbaka hade hennes bästis Nour börjat vara med hästtjejerna istället. Nu låtsas Nour som att Humlan inte längre finns. Humlan börjar skriva dagbok. I baksidestexten kan vi läsa:

Det är jag som är Humlan och i den här boken ska jag:

  1. Få tillbaka min bästis Nour som kidnappats av hästtjejer.
  2. Ge min faster livsgnistan tillbaka så att hon börjar måla igen.
  3. Göra så att mamma slutar vara kär i någon annan än pappa.
  4. Avslöja mina innersta hemligheter.

Men VARNING för: Mosade hjärtan, vargtimmar och redskapsgymnastik. Mvh/ Humlan Hansson.

Som ni förstår är Humlan Hanssons hemligheter en dagboksbok fylld med vardagsdramatik. Det är högt och lågt, humor och allvar, glädje och sorg.

Humlan ska bli konstnär precis som faster Fanny som älskar ost och konst och alltid säger vad hon tycker. Inte alls som Humlans mamma som går på stenåldersdiet och suckar åt allt. Men nu har faster Fanny tappat livsgnistan och slutat att skapa. Dessutom har Humlans bästa vän övergivit henne för hästtjejerna. Ibland känns det som om Humlan förvandlats till ett akvarium av tårar och då måste hon låsa in sig på skoltoaletten och tömma ut lite. Hon är faktiskt rätt bra på att gråta. Kanske ska hon bli både berömd konstnär och filmstjärna när hon blir stor?

Hero background image

Ja, livet är inte lätt för Humlan. Det är ibland hög igenkänning, ibland är det mer skruvat så man får skratta åt eller med Humlan och känna att ens eget liv kanske är ganska lugnt ändå. Det är en existentiell berättelse om vänskap, svek, längtan, psykisk ohälsa, ensamhet, utanförskap och sorg. Väldigt tunga ämnen alltså. Men det förpackas med fingertoppskänsla och humor så boken blir en perfekt blandning av roligheter, pinsamheter och svärta.

Hero background image

Texten är lättläst med korta kapitel och själva dagboksformen gör ju också sitt till för att det ska vara kortfattat, men ändå med ett starkt driv och en önskan om att få läsa vidare så man ser hur det går för Humlan nästa dag, och nästa. Jag bara älskar alla de små listorna som finns här och var, precis som hämtade ur mina egna dagböcker från samma ålder! Illustrationerna av Ester Eriksson matchar texten på ett ypperligt sätt. De är också tecknade med mycket svärta och humor i en bra blandning. Lite yviga, spretiga, råa, gestaltande och oändligt genomtänkta och välgjorda. Så roligt att se att illustrationerna får ta så stor plats, trots att det är en kapitelbok för mellanåldern. Extra roligt att också illustrationerna stundvis är lika skruvade som texten, som när hästtjejerna skildras med hästhuvuden istället för människohuvuden. Det skapar en sån härlig känsla.

Hero background image

Åh vad jag längtar efter att få bokprata om den här boken och låta mellanstadieeleverna få ta del av Humlan Hanssons hemligheter.

Humlan Hanssons hemligheter är skriven av Kristina Sigunsdotter, illustrerad av Ester Eriksson och utgiven av Natur och Kultur. Den är nominerad till Augustpriset 2020 i kategorin barn- och ungdomslitteratur.

Intervju med Julia Hansson

Hero background image

Billie, Korven och havet är en av de böcker som blivit nominerad till Augustpriset 2020. Den är skriven och illustrerad av Julia Hansson och utgiven av Natur och Kultur.

Augustprisjuryns motivering lyder:

En solsmekt dag på stranden har sällan fångats som i Billie, Korven och havet. Julia Hanssons sinnliga bilderboksdebut bågnar av strandkänsla och värme genom en makalös ljussättning som ger kroppslig igenkänning. Med bravur tecknas barnets vilja och motvilja lika finessrikt som solstrålarnas spel. Eftermiddagssolens sken framkallar badandets bestyr så att sandkornen, parasollskuggan och frottéhanddukens strävhet känns i skinnet på både den vuxna betraktaren och på det barn som likt Billie inte alltid vill kasta sig i vattnet.

Eftersom jag är Augustambassadör i år har jag läst de Augustnominerade böckerna med stort intresse och jag blev nyfiken att ställa lite frågor till Julia:

Hur känns det att din bok har chans att vinna Augustpriset? 

– Väldigt overkligt men jättekul! Det var verkligen inget jag trott skulle kunna hända.

Berätta lite om boken? 

– Boken handlar om Billie som kommer till stranden med sin mamma och sin hund Korven. Billie är inte så sugen på att vara med och leka eller bada, men efter ett litet missöde så hittar hon ändå ett sätt att våga utforska på sina egna villkor och lyckas få med sig en egen upplevelse och ett eget minne därifrån.

Varifrån hämtar du inspiration till dina böcker? Hur fick du idén till just denna bok? Hur gick skapandeprocessen till?

– Jag hämtar mycket inspiration i minnesbilder eller upplevelser från min egen barndom, men också i miljöer som jag ser omkring mig och blir sugen på att försöka rita av.

Arbetet med just denna bok började med att jag kom på Billie som karaktär först, och att jag just då ville teckna undervattensmiljöer. Dessutom hade min familj precis skaffat en hund som är förebild till Korven.

Det började faktiskt som ett skolprojekt, men sen fortsatte jag att jobba vidare på boken långt efter att projektet var slut.

Håller du på med något nytt bokprojekt?

– Ja! Jag håller på med en ny bok om Billie som förhoppningsvis blir klar om inte alltför lång tid.

Berätta lite om dig själv, vem är du? 

Jag är 29 år och uppväxt i Stockholm. Jag har gått på Nyckelviksskolan och Konstfack men jag har också en kandidat i japanska och har spenderat ganska mycket tid i Tokyo. Jag har precis flyttat tillbaka dit för att plugga illustration igen!

Vad läser du själv i höst/vinter? Har du något lästips att dela med dig av? 

– Jag lyssnar ofta på ljudböcker när jag jobbar och håller på att beta av några av de som blev Augustnominerade i år för att jag blev så nyfiken av att höra alla författare prata på nomineringskvällen. I övrigt blir det nog mycket kurslitteratur, men jag misstänker att jag också kommer köpa på mig väldigt mycket japanska barnböcker.

Hero background image

Julia Hansson är illustratör utbildad i Stockholm och Tokyo. Billie, Korven och havet är hennes debut.

Stort tack Julia för den fina läsupplevelsen och för att du svarade på mina frågor.

Billie, Korven och havet

Hero background imageBillie, mamma och hunden Korven har precis kommit till stranden. Korven älskar allt med havet, hon springer runt, runt och rullar sig i sanden. Billie är mer skeptisk. Hon vill vara ifred, men de andra barnen skriker och skvätter vatten. När Billie till slut vågar sig ner i havet blir hon bränd av en manet. Men ett nyfunnet cyklop gör att Billie hittar en helt ny värld, under vattnet, en skog av fiskar, räkor, krabbor, snäckor och stenar. Och en alldeles egen hemlighet.

Hero background image

Billie, Korven och havet är en bilderbok som skildrar ett barns dag på stranden. Men den skildrar också något annat, ett barns känslor av skepsis, rädsla, vilja och ovilja. Med ett fint barnperspektiv låter Julia Hansson barnets känslor få ta plats och stå i centrum. Så fint att barnet får ha integritet och få gå sin egen väg.

Hero background image

Det är en lågmäld, men ändå spännande berättelse. När Billie kommer över sina rädslor skänker det igenkänning och tröst till läsaren. Jag gillar att boken inte säger rakt ut vad Billie hittar där nere i djupet. Att det är upp till läsaren att själv fundera vidare. Jag tror att det skulle vara roligt att läsa berättelsen i en barngrupp just för att höra de diskussionerna: vad hittade Billie egentligen? Annars tycker jag tyvärr att berättelsen är lite väl tunn. Bokens stora behållning är istället illustrationerna, framförallt undervattensbilderna som har massor av magi i sig. Jag gillar också att olika slags kroppar och olika hudfärger finns representerade på stranden och i bilderna.

Billie, Korven och havet är Julia Hanssons debutbok och hon står bakom såväl text som bild. Boken är utgiven av Natur och Kultur. Den är nominerad till Augustpriset 2020 i kategorin barn- och ungdomslitteratur.