I ungdomsromanen Onsdag kväll strax före sju får vi lära känna sex tonåringar. De går alla i samma niondeklass, men är väldigt olika och framförallt har de väldigt olika liv utanför skolan. Det är Daniel, vars pappa är arbetslös och sitter på Föreningen hela dagarna. Daniel vill väldigt gärna kunna visa honom respekt, men får svårare och svårare för det. Daniel som har ett våldsamt humör och brukar råna folk nere i centrum tillsammans med Ville. Ville har en mamma som troligen är bipolär. Ville är trött på att vara förälder åt sin egen mamma, men ingen annan kan hjälpa dem. Nalin är kär i Ville och Ville är också kär i Nalin, men tror att det är kört eftersom hon är kurd. Abdi hängde jämt med Ville och Daniel förut, men nu vill han satsa på att rappa istället. Musiken har blivit det viktigaste i hans liv och han vill inte längre begå brotten med Daniel och Ville. Så är det Rakel och Jamila som är bästa vänner och pluggar hårt för att komma in på ett bra gymnasium. Fast Jamilas pappa är inte så intresserad av att hans dotter ska läsa vidare. Och Rakel tvingas dra ett tungt lass hemma, bland annat genom att passa upp på sin bortskämde storebror.

Sex ungdomar med olika bakgrund och med varsina olika vardagliga problem, men i samma förort och i samma skola. Och så, en onsdagskväll strax före sju, händer det otänkbara, det ofattbara. Något som påverkar dem allihopa, men på olika sätt.

Jag gillar den här boken. Dels för att det är en så himla bra idé, att få följa sex olika ungdomar och ta del av alla deras olika liv och problem och ta del av deras olika kulturer och uppväxter. Dels för att det händer något precis på slutet som påverkar dem allihopa och man får ta del av hur denna händelse påverkar dem på så olika sätt. Ett oväntat bra psykologiskt experiment alltså. Jag trodde att boken skulle vara svårläst på grund av dess många karaktärer och att man lätt skulle blanda ihop dem, men det var inte alls svårt att hålla reda på dem.

Det här är en förortsskildring och här och var dyker det upp slang som jag inte alltid har koll på. Men jag kan tänka mig att de bidrar till igenkänning hos många som läser boken. Det finns mycket att diskutera i boken och jag kan tänka mig att man kan jobba med den på många sätt i skolan. Ett plus är att boken Utvandrarna av Vilhelm Moberg nämns, vilket säkert kan fungera som ingång till att läsa/prata om den också i en skolklass. Det är stundvis en sorglig bok, men det finns också mycket hopp. Boken är välskriven och håller ett högt tempo, vilket gör den snabbläst och den är svår att lägga ifrån sig, en riktig sträckläsarbok.

    

I februari var temat i Barn- och ungdomsboksutmaningen 2017 Poesi skriven efter 2010. Poesi är en genre jag i stort sett aldrig läser, och framförallt inte för barn. En anledning är att man så sällan stöter på de böckerna eller läser om dem, så jag har helt enkelt pinsamt dålig koll på den genren. Men nu har jag i alla fall lite bättre koll.

Denna månad har jag läst:

Att vara eller inte vara – dikter om dig av Mårten Melin

Halsen rapar hjärtat slår – rim för 0-100 år av Emma och Lisen Adbåge

Klickar du på länkarna kommer du till min recension av böckerna. Båda är riktigt fina böcker, men min favorit är Halsen rapar, hjärtat slår. Den kommer jag nog att återvända till. Men nu vänder vi blad i almanackan och går vidare till mars månads tema i #bou2017 som är En spänningsroman. Det känns som ett enkelt tema 🙂

 

Halsen rapar, hjärtat slår – rim för 0-100 år är tvillingarna Emma och Lisen Adbåges första gemensamma projekt. De har ju varit minst sagt produktiva på varsitt hål tidigare både som författare och illustratörer, så jag är förvånad över att de inte samarbetat tidigare, men jag antar att sånt måste mogna fram. Hur som helst så är detta en bok fylld med rim/dikter/verser/poesi för alla åldrar. Den kategoriseras till målgruppen 3-6 år av förlaget, men jag kan intyga att även äldre barn och vuxna uppskattar den liksom små bebisar. Det härliga med rim är ju att man kan gilla själva rytmen och upprepningen även om man inte alltid förstår alla ord, därför passar många av verserna också till bebisar. Säg den bebis som inte gillar fingerramsor till exempel. Och tvillingarna Adbåges humor är också sådan att även vuxna, som jag och min man, skrattade högt åt flera verser. Jag hörde också i podcasten Bladen brinner att de berättade att även äldre uppskattade bland annat dikten om ålderdomen, så här finns verkligen något för alla. Mina favoriter är Dumma dej, Att bli stor, Begravningsvers, Kretsloppet och denna: Vad hur vem:

Vad ska jag känna

vad ska jag tro?

Hur vill jag leva

hur vill jag bo?

Vem vill jag älska

vem vill jag va?

Vad ska jag äta

imorrn och idag?

Att det finns något för alla i Halsen rapar, hjärtat slår handlar inte heller bara om ålder. Här finns också något som passar allt oavsett personlighet och sinnesstämning. Här blandas högt med lågt, humor med allvar, tramsigheter med sorgligheter och så vidare. Och alla verser är illustrerade med deras färgglada underfundiga illustrationer. Det här är en riktig pärla, en bilderboksskatt. Det enda som skulle ge ett litet extra plus är ett register så man snabbt hittar tillbaka till sina favoriter, för den här boken är en sån bok som man vill bläddra igenom gång på gång på gång. Boken är utgiven av Natur & Kultur och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Mårten Melin har gett ut flera diktsamlingar för barn och unga, men det här är den första jag läser av honom. Att vara eller inte vara – dikter om dig. Jag trodde att den, utifrån titeln, bara skulle bestå av kärleksdikter, men det gjorde den inte. Här finns dikter och verser om typ allt i livet som berör barn och unga. Kärlek absolut, men också vänskap, utanförskap, familjegräl, mod, rädsla och mycket mer. En del är humoristiska, en del är sorgliga, en del träffar rakt i hjärtat, precis som livet självt. Min favorit är denna:

Om vår klass är solsystemet

då är du solen

alltings mitt

som vi andra kretsar kring

och jag

jag är typ Pluto

(längst bort och räknas inte ens)

Det här är en lättläst, lättillgänglig poesibok för alla som tror att poesi är jättesvårt. Jag kan tänka mig att den är bra att arbeta med i skolan och diskutera kring när man går igenom poesi. Intressant nog är diktsamlingens målgrupp 6-9 år, men jag är säker på att den går att använda ända upp på högstadiet, ja även ungdomar och vuxna lär beröras av många av dikterna. Boken är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

I Barn- och ungdomsboksutmaningen 2017 var januari månads tema En röd bok. Jag hittade inte mindre än tio böcker i min oläst-hylla som jag tyckte passade in på detta tema, så jag satte som mål att försöka läsa alla. Här är de, allihopa på samma bild och samlade i samma inlägg. Om ni klickar på titlarna nedan kommer ni till respektive bokrecension.

Jag lyckades läsa nio av tio titlar under månaden. Inte så illa pinkat. Nu går vi vidare till februari månads tema i #bou2017 som är Poesi skriven efter 2010.

Jag har länge velat läsa Röd som blod av Salla Simukka. Jag har tilltalats av att boken är så snygg, men också för det jag har läst om den. När jag läste att temat för Barn- och ungdomsboksutmaningen 2017 i januari skulle vara En röd bok så var det här den absolut första boken jag kom att tänka på. Den har mycket av färgen röd i sig i omslaget och på de rödkantade boksidorna, men också i titeln. Röd är också en färg som är central inne i själva berättelsen skulle det visa sig, så det var ett bra val.

Boken handlar om 17-åriga Lumikki som av en slump råkar hitta en massa tvättade sedlar i sin skolas mörkrum. Det var bara en ren slump, men det medförde att hon blir indragen i en härva bestående av narkotikasmuggling, svek, lögner och hemligheter. Efter att hon hittar sedlarna händer resten av boken i ett rasande tempo och det är nästan omöjligt att lägga ifrån sig boken. Lumikki är dessutom en karaktär som verkar ha en hel del erfarenheter som hon inte borde ha, och hon har mycket inombords att upptäcka. Jag har läst att boken fått en hel del karaktär, bland annat för att Lumikki anses vara en platt karaktär som är alldeles för lik Lisbet Salander, men det tycker inte jag är någon nackdel.

Röd som blod är väldigt spännande, tänkvärd och lättläst. Jag ser fram emot att läsa de två andra delarna i serien, nämligen Vit som snö och Svart som ebenholts. Boken är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

I bilderboken Mallan, pappa och förskolan ska Mallans pappa vara med henne på förskolan en hel dag. Hon har ett förväntansfullt pirr i magen, det ska bli jätteroligt! Fast det blir inte riktigt som Mallan har tänkt sig. Pappa är visst inte så himla bra på det där med förskola. Han snurrar till det och klantar till det hela tiden. Det blir faktiskt jätterörigt med pappa på förskolan!

Det här är tydligen den andra boken om Mallan. Den första heter Mallan – den tråkiga dagen – och den har jag helt missat. Men man behöver absolut inte läsa dem i ordning, så det spelar ingen roll. Den här boken utspelar sig i en miljö som är välkänd för de flesta barn, nämligen på förskolan. Förskolan är ju en miljö som är anpassad för barn och det är just barnen som är, vad ska man säga, huvudpersonerna, i den miljön. Visst finns det pedagoger där också, men de är ju också välbekanta med miljön. Men när det kommer in en vuxen person som troligen helt har glömt bort hur det var att gå på förskolan, ja då händer det något, och det är det som man undersöker i den här berättelsen. Hur skulle det vara om det kom in en lite tokrolig vuxen för att plötsligt ta del av barnens vardag. Ja, i just det här fallet slutar det i alla fall inte på något bra sätt. Pappa hänger sin jacka på fel krok, ritar sin haj på fel sätt, häller kaffe över barnens teckningar, äter upp nästan alla ärtor och skjuter en fotboll mitt på fruktbordet…

Jag tror att den här boken skapar såväl igenkänning som underhållning hos barnen. Den välkända miljön tillsammans med mycket humor och tok passar perfekt för barn i åldern 3-6 år. Den enkla, humoristiska texten är illustrerad med underbart uttrycksfulla bilder.

Boken är skriven av Jonas Lindén, illustrerad av Mia Nilsson och utges av Rabén & Sjögren. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Mumiens skatt är den tredje boken i serien Monsterjägarna. Den handlar om klasskompisarna Siri, Erik och Viktor som är monsterjägare. I somras avslöjade de en vampyr och fångade en varulv, vilket man kan läsa om i de tidigare böckerna. Jag har inte läst detta, men hängde med bra i boken ändå, så de olika delarna är fristående. I denna bok stundar höstlovet. Barnens klass ska på studiebesök till stadens museum den sista dagen innan höstlovet. Men när de kommer fram så blir de inte insläppta. Polisen är nämligen där eftersom det varit ett inbrott under natten. En mumie har blivit stulen! Självklart vill barnen hjälpa till att lösa fallet och det lyckas de också med till slut.

Jag tycker att boken påminner mycket om LasseMajas detektivbyrå. Fast den här riktar sig till äldre barn som har mer läsvana. Den är fortfarande lättläst med stor stil och korta kapitel, men den har betydligt mer text och saknar illustrationer. Själva historien påminner också om berättelserna i LasseMajas detektivbyrå. Även här finns en polismästare som verkar jobba på egen hand och som inte verkar vara den skarpaste kniven i lådan. Tvärtom, det är ju barnen som lyckas lösa mysteriet och klura ut gåtans lösning.

Jag personligen har lite svårt för det där med att barn löser mysterier medan vuxenvärlden står helt oförstående. Det känns inte trovärdigt helt enkelt. Men jag tillhör ju inte heller målgruppen. Med tanke på populariteten för LasseMajas detektivbyrå och andra liknande serier så verkar ju i alla fall barnen uppskatta sådana böcker, och det är ju just de som är den tilltänkta målgruppen. Mumiens skatt är fartfylld och spännande. Ett deckaräventyr med inslag av mystik. Jag tror säkert att många kommer att vilja läsa boken. Och jag kan erkänna att det är svårt att lägga ifrån sig den på slutet eftersom tempot är högt och cliffhangers bidrar till att boken är svår att släppa innan deckargåtan är löst. Boken är skriven av Monika Häägg och utgiven av Monkaland bokförlag. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Liv och Lo är systrar, ja tvillingar till och med. De älskar farligheter och drömmer om att bli detektiver när de blir stora. Såklart att glädjen var stor när de fick riktiga förstoringsglas på sin födelsedag. Nu kan de äntligen börja öva sig på att leta ledtrådar, lösa fall och fånga skurkar. Deras första fall dök upp fortare än de kunde ana. Födelsedagen var inte ens över när de snubblade över fallet med den sista chokladbollen. Det fanns bara en enda chokladboll kvar när kalaset var slut. Liv och Lo blir båda sugna på den när gästerna gått hem, så de springer fram till kakfatet. Men! Chokladbollen var borta! Vem kan vara den misstänkte chokladbollstjuven? Som tur är så hittar de spår som de kan följa. Spår efter kokos….

Liv & Lo – Fallet med den sista chokladbollen är alltså en deckare för de små barn. Jättekul idé tycker jag eftersom det inte är alltför vanligt med deckare i bilderboksform. Kommer man upp till kapitelböcker finns det ju hur många som helst, typ LasseMaja, men inte i åldern 3-6 år, så därför hade jag höga förväntningar inför läsningen av denna bok. Jag tycker nog också att förväntningarna infriades. Det är en spännande bok för målgruppen, men den är också humoristisk och charmig. Illustrationerna är färgglada, humoristiska och uttrycksfulla. En jättefin, roligt och spännande bilderbok skriven av Karin Jacov och illustrerad av Kajsa Lind. Boken är utgiven av Idus förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus. Tydligen ska det bli en hel serie om Liv och Lo, så jag ser fram emot att läsa mer om tvillingtjejerna.

Hegas är ett av de förlag som bara ger ut lättläst. Redan 1983 startades förlaget av två specialpedagoger som fått nog eftersom de saknade bra lättlästa böcker till sina elever. De startade Hegas, som kom att bli Sveriges första bokförlag med ambitionen att ge ut lättläst skönlitteratur av hög kvalitet. Och fortfarande, över 30 år senare, ger de fortfarande ut lättlästa, spännande, roliga och viktiga böcker för att alla barn och ungdomar ska få möjligheten att möta läsglädje och läslust.

Hegas använder sig av LIX för att mäta hur lättlästa deras böcker är. De ger sällan ut böcker där LIX ligger över 20. De delas också in sina böcker i Hegas-nivåer, från 1 till 5 utifrån bokens svårighetsgrad:

Hegas-nivå 1: Böcker för den som just börjat läsa eller för den som har ett mycket begränsat ordförråd.

Hegas-nivå 2: Böcker med ett mycket enkelt och konkret språk som är lätt att avkoda.


Hegas-nivå 3: Lättlästa böcker med ett språk som ligger ganska nära talspråket.


Hegas-nivå 4: Lättlästa böcker med enstaka svårare ord och med ett språk som ställer lite högre krav avseende ordförråd och grammatik.


Hegas-nivå 5: Lättlästa böcker med något fler svåra ord där språket närmar sig det litterära.

Hegas-nivåerna säger ingenting om läsarnas ålder, utan tvärtom är tanken att alla åldersgrupper ska ha möjlighet att läsa böcker i alla Hegas-nivåer, så nivåerna utgår helt från hur lättlästa böckerna är i relation till varandra.

På Hegas hemsida kan man enkelt hitta böcker för alla läsare, antingen utifrån ålder, tema eller Hegas-nivå. Hegas ger också ut många ljudböcker eftersom de anser att ljudböcker är en effektiv hjälp för den som kämpar med sin läsning. Till varje bok finns också så kallade Läsnycklar, ett pedagogiskt material som underlättar för lärare som vill jobba med böckerna tillsammans med sina elever.

Precis som Nypon och Vilja förlag arbetar Hegas med många välkända författare, vilket gör det extra kul, inte bara för att man då vet att böckerna är välskrivna, utan kanske framförallt för att det skapar delaktighet. På så sätt kan de barn som behöver lättlästa böcker ändå läsa böcker av samma författare som sina klasskompisar och på så sätt hänga med lite bättre i boksamtal. Hegas böcker har också lockande framsidor där det inte är framträdande att böckerna är extra lättlästa.

Jag har läst 6 böcker ur Hegas utgivning.


Lucia med Hallon
är en perfekt bok att läsa i luciatid. Den handlar om Lisa och Tyra som ska ha ett luciatåg. Lisa ska vara tärna och Tyra ska vara tomte. Men vem ska vara lucia? Det får hästen Hallon vara. Det blir ett fint luciatåg och alla de lussar för blir glada, men på vägen hem händer något hemskt, det blir mörkt och det snöar och barnen tappar bort sig i skogen. Tur att Hallon hittar hem. Boken är både skriven och illustrerad av Erika Eklund Wilson som gör helt underbara och färgglada illustrationer. Det är en spännande berättelse, inte minst om man gillar hästar, men den går utmärkt att läsa även om man inte skulle göra det. Längst bak hittar man en presentation av författaren/illustratören och en presentation av Hegas-nivåerna. Det finns en hel serie om Hallon och jag tror att de är väldigt populära bland hästtokiga tjejer. Hegasnivå 2 av 5 och Lix 14. Boken rekommenderas från 7 år.

Vi fortsätter med luciatemat. Modigast av alla utspelar sig nämligen också i luciatid. Lydias klass ska ha luciatåg och man röstar om vem som ska vara årets lucia. Fast man gör det på ett lite annorlunda sätt, de som vill vara lucia skriver sitt namn på en lapp och sedan drar fröken en av lapparna. Det namn som fröken läser upp är Nizan. Han sjunger bäst i klassen, så det är egentligen en självklarhet att just han ska vara lucia. Men att vara lucia som kille visar sig inte alls vara någon självklarhet för alla. Tur då att Nizan är modigast av alla. Boken är skriven av Gull Åkerblom och illustrerad av Sissel Gustafsson. Även denna bok ingår i en serie. Boken har stora, färgglada illustrationer som är jättefina och inkluderande. Även här presenteras författare och illustratör i slutet av boken. Den har Hegasnivå 2 av 5 och Lix-värdet är 15. Rekommenderas från 8 år.

Zombiespanarna och Spökspanarna är två mysrysliga böcker skrivna av Annika Widholm och illustrerade av Jonna Björnstjerna. I Zombiespanarna spanar Malva och Hanna efter zombier i gallerians affärer och det slutar med att de blir jagade av ett helt zombiegäng. I Spökspanarna är Malvas och Hannas klass på biblioteket. Det sägs att det spökar där och de börjar därför spana efter spöken. De hamnar på vinden där de träffar på en tant som varit död väldigt länge… Böckerna ligger lite i gråzonen mellan fantasi och verklighet, och dessutom mycket spänning och lite humor. En perfekt blandning för nybörjarläsarna. Jonnas färgglada och uttrycksfulla illustrationer höjer läsupplevelsen ytterligare. Lixvärdet ligger på 16 respektive 17 och Hegasnivån är 2 av 5. Böckerna rekommenderas från 7 år.

Kim och Lina rider iväg handlar om syskonen Kim och Lina. De hänger ofta tillsammans och en dag får Kim förlja med Lina till stallet. Han tänker inte rida själv, för han tycker att hästar är rätt så skrämmande. Men så blir en häst ledig och han testar att rida i alla fall. Så händer såklart det som inte får hända, Kims häst sticker iväg i full galopp. Lina rider efter för hon vill såklart hjälpa sin bror. Men hur stoppar man en skenande häst? Det finns massor av böcker om Kim och Lina, mem det är ingen hästserie utan spännande och ändå vardagsnära böcker om allt som syskonparet hittar på. Passar därför bra för såväl killar som tjejer som gillar fartfyllda, humoristiska böcker. Lix 11 och Hegasnivå 2 av 5.

Ingen som hon vänder sig till äldre läsare än de tidigare böckerna. Den handlar om Tova och hennes kusin Judit. De är 10 och 11 år, de är varandras bästa vänner och de umgås hela tiden. Så en dag får de reda på att Judit har cancer. Hon opereras och får cellgifter, men det räcker inte. De lever med vetskapen om att Judit snart inte kommer att finnas där och för Tova är det outhärdligt att ens tänka på det. Så kommer dagen. Och det blir självklart precis så jobbigt som Tova föreställt sig. Men så småningom lättar sorgen lite, blir lättare och hon är ju inte ensam, Tova. Hon har sina föräldrar och vännerna Elin och Leo. Trots att boken handlar om ett hemskt tungt ämne och stundvis även får mig att bli tårögd så finns det hopp. Jag tror att det är jätteviktigt att det finns sådana här böcker, även om det är jobbigt att läsa så är det ett viktigt ämne. Och för många barn innebär det trots allt igenkänning.  Lix 18 och Hegasnivå 3 av 5. Boken rekommenderas från 10 år och det här är faktiskt en bok jag skulle rekommendera till väldigt många att läsa, även om man inte råkar ha behov av lättlästa böcker, så bra är den. Författare är Helena Karlsson. Illustrationer saknas.