Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

augusti 2019
M T O T F L S
« jul    
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

Barn- och ungdomsbokutmaningen

Stora boken om bin

Stora boken om binVisste du att bin pratar med varandra genom att dansa?

Visste du att nektar från olika blommor ger helt olika typer av honung?

Vet du varför det bara finns en enda drottning i ett bisamhälle?

Allt detta och mycket mycket mer kan man få reda på i Stora boken om bin.

Stora boken om bin är en generös bok med stora, detaljerade bilder att förlora sig i. Varje uppslag har vackert tecknade illustrationer, men också faktatext om bin, honung, hur bina lever, hur det ser ut i en bikupa, hur ett bisamhälle fungerar och varför de små insekterna är så viktiga för oss människor.

Det är en fin informativ och överhuvudtaget imponerande bok. Den har ingen åldersangivelse utan förlaget menar att den passar för alla åldrar. Man kan förstås vara hur liten som helst för att titta på bilderna och som högläsningsbok passar den ju också från låg ålder. Men som läsa-själv-bok rekommenderas den främst till mer vana läsare, för det är lite, lite svårläst text och en hel del svåra ord.

Boken är skriven och illustrerad av Piotr Socha, utgiven av Alfabeta förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Barn- och ungdomsboksutmaningen mars – ALMA-nomineringar 2018

Denna månad har temat i Barn- och ungdomsboksutmaningen varit En bok av författare/illustratör som är nominerad till ALMA 2018. ALMA är Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne för er som inte har koll på det. Såhär står det om priset på deras hemsida:

Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne är instiftat av Sveriges regering 2002 och är världens största barn- och ungdomslitteraturpris. Prissumman är fem miljoner svenska kronor.  Det är ett internationellt pris som delas ut varje år till en eller flera mottagare, oavsett språk eller nationalitet.

Författare, illustratörer, berättare eller läsfrämjande arbete kan belönas. Hela konstnärskap belönas, inte enskilda verk. Endast nu levande personer kan få priset.

Verken ska hålla högsta konstnärliga kvalitet och präglas av den humanistiska anda som förknippas med Astrid Lindgren.

Syftet med priset är att stärka och öka intresset för barn- och ungdomslitteratur i världen. Basen för arbetet är Barnkonventionen och barns rätt till kultur.

Pristagare utses av en jury som tar emot nomineringar från utsedda instanser i hela världen. Juryn har rätt att föreslå egna kandidater. Priset kan inte sökas.

Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne administreras av Statens kulturråd. Prisets engelska beteckning är Astrid Lindgren Memorial Award och kan förkortas ALMA.

Listan på författare och illustratörer som nomineras är varje år väldigt lång och de nominerade kommer från massor av olika länder världen runt. Att studera nomineringslistan är därför ett mycket bra sätt att få internationella boktips på. Här kan ni läsa nomineringslistan för 2018.

När vi var ensamma i världen   Adjö, herr Muffin   Alla döda smÃ¥ djur

Denna månad har jag läst tre böcker av Ulf Nilsson, där hans illustratörer är nominerade till ALMA 2018: Adjö, herr Muffin som handlar om ett älskat marsvins bort gång och som också är en bok om död, sorg och tröst för barn; Alla döda små djur som handlar om några kompisar som bestämmer sig för att starta en begravningsfirma för att begrava alla döda små djur som de hittar lite varstans, en varm skildring av just begravningar som passar både stora och små; och så När vi var ensamma i världen som handlar om en sexåring som tror att hans pappa inte kommer och hämtar honom på dagis så han bestämmer sig för att traska hem själv, han fick för sig att mamma och pappa var döda så han tog med sig lillebror och lovade ta hand om honom, han byggde ett hus åt dem, försökte fixa något att äta åt dem och till och med en teve, men så roligt är det inte att vara ensam i världen, så det är tur att pappa och mamma kommer hem så småningom. Alla dessa tre böcker är alltså skrivna av Ulf Nilsson, den första är illustrerad av Anna-Clara Tidholm och de två sista av Eva Eriksson. Det som Ulf Nilsson gör så bra är att han skriver om svåra, tunga ämnen på ett barns nivå och att böckerna håller långt upp i åldrarna. Illustratörerna är också väldigt bra på att skapa bilder som förstärker det orden säger. Både Anna-Clara Tidholm och Eva Eriksson är nominerade till ALMA 2018.

Bildresultat för sotis ilon wiklandIlon Wikland är en annan illustratör som är nominerad till ALMA 2018. Hon är förstås mest känd för sina illustrationer till Astrid Lindgrens böcker, men hon har också gjort väldigt mycket annat. Jag fastnade för Sotis där Ilon Wikland både har skrivit och illustrerat och som också är en sann berättelse. Boken handlar om en flicka som förlorar sin älkskade katt och om katten Sotis som därmed får ett nytt hem. Det handlar om liv och död, oändlig sorg, men också lycklig glädje. En enkel bok med lite lättläst text, men med ett väldigt stort innehåll. Den här boken kommer jag att tipsa om på bokprat framöver. Det är en bilderbok, men den håller också långt upp i åldrarna.

KrigetGro Dahle är en norsk författare som jag hållit ögonen på ett tag. Hon väjer inte för jobbiga ämnen och har skildrat allt från incest och porr till krig och psykisk ohälsa i bilderboksform. Det här är kanske inga böcker man sätter sig och läser för vilka barn som helst, när som helst, men det finns tillfällen när de behövs och hon gör det väldigt bra. Kriget handlar om Inga som bor i ett tryggt land, men en dag kommer kriget till henne. Det är inte den sortens krig som Inga har sett om i TV och i tidningen, utan en annan sorts krig, mellan mamma och pappa. Pappa blir kär i en annan, han flyttar, det blir bråk om vart barnen ska bo, det landar till slut i varannan vecka, men mamma är ledsen och hoppas att pappa ska komma tillbaka, Inga tvingas bli stor och duktig och ta hand om mer än hon borde, till slut orkar hon inte längre, kriget har flyttat in i henne nu, men då vaknar faktiskt mamma och pappa och så småningom blir det fred. En otroligt stark skildring av en skilsmässa, som tyvärr säkert alltför ofta väljs bort på grund av att man nog tror att boken handlar om något helt annat. Obs att boken vänder sig till barn i åldern 9-12 år, ingen bok att läsa för de yngsta alltså, trots bilderboksformatet.

Vill ha fisk!Sist, men inte minst så har jag också läst en bok av en helt ny bekantskap för mig, nämligen Vill ha fisk av Áslaug Jónsdóttir. Det är en bilderbok för de yngsta barnen av en isländsk författare/illustratör. Boken handlar om Hildur som vet precis vad hon vill. Mamma tror att hon vet vad Hildur vill. Pappa tror att mamma vet vad Hildur vill. Men ändå måste Hildur säga, ropa, hojta, tjuta, skrika och vråla det hon vill, nämligen ”vill ha fisk”. Boken bygger på upprepningar, något som små barn gillar. Dessutom handlar den om ett till synes trotsigt, men egentligen bara bestämt barn, som är bra på att formulera sig, men där föräldrarna inte alls förstår henne. En rolig bokidé som lockar till många skratt. Dessutom är det kul att läsa en bok från ett land där man sällan läser böcker ifrån, framförallt barnböcker.

Och allra allra sist kan jag ju berätta att nu i dagarna så fick vi faktiskt veta vem det var som fick ALMA-priset 2018, för det är klart nu, det blev Jacqueline Woodson som tilldelades Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2018. En helt okänd författare för mig. Men såhär står det om henne på Alma-prisets hemsida:

Jacqueline Woodson är en amerikansk författare, född 1963 och bosatt i Brooklyn. Hennes författarskap omfattar drygt trettio titlar; från romaner till lyrik och bilderböcker. Jacqueline Woodson skriver ofta om ungdomar i gränslandet mellan barndom och vuxenliv. En av hennes mest hyllade böcker är den flerfaldigt prisbelönade självbiografin Brown Girl Dreaming (2014).

Min syster är en ängel

Jag har läst Min syster är en ängel tidigare. Men det var nog innan jag började bokblogga. Nu när månadens tema i Barn- och ungdomsbokutmaningen 2017  är att läsa en bok som är en Augustprisvinnare blev jag sugen på en omläsning. Min syster är en ängel fick nämligen Augustpriset 1996 i kategorin bästa barn- och ungdomsbok.

Precis som titeln antyder handlar Min syster är en ängel om ett barn vars syster är död, och som han själv tänker så är hon en ängel som bor i himlen. För pojken är hans syster dock ständigt närvarande, kanske inte på riktigt i det jordiska livet, men i hans tankar. En dag klär han ut sig till sin syster för att hon ska kunna få se jorden, den värld och den vardag som han lever i. Som hon skulle ha levt i om hon bara fått fortsätta leva.

Det här är en bilderbok, skriven för barn från 3 år och uppåt. Den har förstås en sorglig underton med tanke på temat i boken. Men inte så att det blir gråtkalas. Nästan snarare tvärtom. Det finns mycket humor i boken, mycket fantasi och en hel del klurigheter från pojkens sida som gör att ämnet lättas upp och bara blir fint skildrat. Att ha ett syskon i himlen, dessutom ett syskon man aldrig har träffat, kan vara knepigt. Men boken är så hoppfull och visar att det faktiskt går alldeles utmärkt att ha en relation till sitt syskon ändå. Den har ett perfekt barnperspektiv och fungerar ypperligt som ingång till att börja prata om sorg och saknad.

Boken är skapad av Ulf Stark och Anna Höglund, två av Sveriges absolut främsta mästare inom bilderböcker. Det är Ulf som har skrivit texten och som i många andra böcker utgår han ifrån sin egen barndom. Huvudpersonen i boken heter också Ulf.

Augustprisvinnare

Den här månadens tema i Barn- och ungdomsboksutmaningen 2017 är Augustprisvinnare i kategorin barn- och ungdomsböcker. Denna kategori har funnits med sedan år 1992 och 25 olika böcker har prisats hittills. Här nedan är en lista på dem. Jag har länkat till de böcker jag läst och recenserat hittills och tanken är att jag ska ha som projekt att ha läst samtliga titlar så småningom. Några titlar har jag i och för sig läst tidigare, innan jag började blogga. Få se hur många av resterande jag hinner läsa i september. Vilken/vilka av dessa tycker ni att jag ska börja med? Själv är jag sugen på Här ligger jag och blöder.

  • 2016: Tio över ett – Ann-Helen Laestadius
  • 2015: När hundarna kommer – Jessica Schiefauer
  • 2014: Mördarens apa – Jakob Wegelius
  • 2013: Snöret, fågeln och jag – Ellen Karlsson, Eva Lindström
  • 2012: ABC å allt om D – Nina Ulmaja
  • 2011: Pojkarna – Jessica Schiefauer
  • 2010: Här ligger jag och blöder – Jenny Jägerfeld
  • 2009: Skriv om och om igen – Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg, Lilian Bäckman
  • 2008: Legenden om Sally Jones – Jakob Wegelius
  • 2007: Var är min syster – Sven Nordqvist
  • 2006: Svenne – Per Nilsson
  • 2005: Eddie Bolander & jag – Bo R Holmberg, Katarina Strömgård
  • 2004: Dansar Elias? Nej! – Katarina Kieri
  • 2003: I taket lyser stjärnorna – Johanna Thydell
  • 2002: Adjö herr Muffin – Ulf Nilsson, Anna-Clara Tidholm
  • 2001: Sandor slash Ida – Sara Kadefors
  • 2000: Gittan och gråvargarna – Pija Lindenbaum
  • 1999: Spelar död – Stefan Casta
  • 1998: Resan till världens ände – Henning Mankell
  • 1997: Sanning eller konsekvens – Annika Thor
  • 1996: Min syster är en ängel – Ulf Stark, Anna Höglund
  • 1995: Flickan som inte ville kyssas – Rose Lagercrantz
  • 1994: Mästaren och de fyra skrivarna – Ulf Nilsson
  • 1993: Vinterviken – Mats Wahl
  • 1992: Jag saknar dig, jag saknar dig – Peter Pohl, Kinna Gieth

Saker ingen ser

Saker ingen serVad jag längtade efter att få läsa Anna Ahlunds andra bok efter att jag blivit golvad av Du, bara. Hennes andra bok, som nyss har kommit ut, heter Saker ingen ser. Den är på ett sätt väldigt annorlunda, men på ett annat sätt väldigt lik hennes debutbok. Hennes härliga och stundvis poetiska språk är detsamma i denna nya bok med alla de träffsäkra och trovärdiga dialogerna, liksom alla de fantastiska skildringarna av hur det är att vara ung idag med exempelvis vänskap, kärlek, sexualitet och identitet som centrala teman. Det som skiljer sig åt är upplägget och innehållet. Där debutboken fokuserade på en kärlekshistoria mellan två personer fokuserar Saker ingen ser istället på ett stort kompisgäng. Man får följa många olika ungdomar som sinsemellan är rätt olika. Ett sådant upplägg kan lätt bli spretigt och Anna Ahlund ligger ibland på gränsen. Det kräver lite närvaro av läsaren ibland att hålla reda på de olika karaktärerna. Men självklart blir det lättare ju längre man kommer i boken.

Boken utspelar sig i hög grad på Sibylla allmänestetiska läroverk där de flesta av ungdomarna går. Där finns exempelvis Fride som är så kär i Miriam att hen inte kan tänka på annat. En sak jag tycker om är att Fride som är icke-binär konsekvent genom hela boken benämns med hen utan att det ifrågasätts eller problematiseras. På skolan finns också tvillingarna Aron och Linn som är mer lika än vad de någonsin skulle kunna erkänna för såväl varandra som sig själva. Yodit som egentligen bara figurerar i utkanten av gänget i början och febrilt försöker ta en plats i gänget. Sebastian som i början av året bestämmer sig för ett nyårslöfte, han ska nämligen kyssa en ny person varje månad under hela året. Det kommer dock att visa sig att detta nyårslöfte ställer till det, inte bara för honom själv utan också för andra. Och så har vi Johannes som nog blev min favoritkaraktär. Han som har en syster som dött, men som han inte gärna vill prata om. Han som läser Karin Boye och försöker få ett grepp om tillvaron och en plats i livet. Som så småningom hittar kärleken närmare än han tror.

En annan sak jag verkligen gillar med Saker ingen ser, förutom att den utspelar sig på en svensk gymnasieskola (!) är att flera av ungdomarna i boken är kreativa, talangfulla och har ett stort engagemang och intresse. Yodit och Johannes målar. Linn och Sebastian spelar. Och så vidare. Så kul och inspirerande att se deras engagemang skildras i en ungdomsbok. Jag gillar också att ungdomarnas sexualitet aldrig problematiseras. Det finns mycket HBTQ i boken, men den handlar inte om att komma ut eller så, utan den skildrar bara sex, kärlek, närhet, åtrå, längtan och andra känslor utan att problematisera om det är hetero- eller homosexualitet som skildras. Sist men inte minst gillar jag verkligen bokens upplägg. Den utspelar sig under ett års tid och har således 12 kapitel, vilket ger en yttre inramning

Från början när jag läste kände jag att ”nej, den här boken kommer inte att leva upp till mina förväntningar” (som var enorma efter debutboken), men både boken och framförallt karaktärerna växte genom bokens gång. Det är ingen bok som jag kommer att minnas för att det händer en massa i den, för det gör det inte, inga stora, yttre händelser i alla fall, utan händelserna sker istället i karaktärernas inre. Det är också just därför en bok jag kommer att minnas just därför, för det här lite lågmälda sättet att skildra ett år som ung vuxen ur flera personers perspektiv och sättet detta skildras på, genom målande, svepande penseldrag istället för genom problematiserande som ju annars sker i så många andra ungdomsböcker.

Saker ingen ser ges ut av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jag fick boken som recensionsexemplar och måste bara visa hur det otroligt fina paketet såg ut när det damp ner i brevlådan.

  

I min trädgård och Vi kör

Vi kör!     I min trädgård

Denna månads tema i Barn- och ungdomsboksutmaningen 2017 är en bok med ett pronomen i titeln. Idag har jag faktiskt lyckats hitta två pekböcker av samma författare som har varsitt pronomen i sina titlar: Vi kör och I min trädgård.

Vi kör handlar om en rad olika fordon. Här möter vi ambulans, polisbil, sopbil, lastbil, brandbil, buss och en personbil. Brandbilen tutar, bilen åker, lastbilen rullar, ambulansen blinkar, sopbilen hämtar, bussen brummar och till sist finns det ett barn som kör runt med alla dessa fordon. Ja, här kan verkligen alla fordonsälskare få sitt lystmäte!

I min trädgård handlar om massor av olika saker man kan hitta i en trädgård. Där finns nyckelpigan som klättrar, en fjäril som flyger, en krälande mask, ett surrande bi, en badande anka, en blomma som växer och till sist ett barn som vattnar blomman i trädgården.

Båda böckerna är skrivna och illustrerade av Helena Davidsson Neppelberg. De vänder sig till de yngsta barnen, 0-3 år. De har ett typiskt pekboksformat med tjocka hårda kartongsidor med rundade hörn och böckerna är små och greppvänliga för små händer. Böckerna är väldigt färgstarka och bilderna har svarta konturer så även de allra yngsta kan lockas av bilderna. Det här är pekböcker som tål att läsas om och om igen utan att den vuxne tröttnar, för de är snyggt formgivna och har enkla, charmiga, men samtidigt detaljrika färgsprakande illustrationer. Böckerna är utgivna av Alfabeta bokförlag och de finns bland annat att köpa på Adlribris (här och här) och på Bokus (här och här).

Paraplytjuven

ParaplytjuvenParaplytjuven är en berättelse från Sri Lanka. Det är ett land med en rik kultur, musik, sång och bildkonst har alltid varit viktigt för folket i Sri Lanka. Det finns gott om berättelser, sagor och dikter som handlar dels om hur det goda kämpar mot det onda och dels om djur som hjälper varandra eller djur som hjälper människor. Apor är populära djur i Sri Lanka tack vare berättelsen om apkungen Hammon. Och det är just en apa som denna fina bilderbok handlar om. Fast det får vi inte veta förrän på slutet. Paraplytjuven handlar nämligen om en liten by i Sri Lanka. Människorna där hade aldrig sett ett paraply. När det regnade använde de sig av bananblad, säckar eller korgar för att skyla sig. Men en man vid namn Kiri Mama reste till staden och fick där se att alla gick omkring med paraplyer, det ena vackrare än det andra. Så han köpte sig ett för att stila med hemma i byn. Men han hann inte mer än komma hem så blev hans paraply stulet! Han åkte på nytt till staden, handlade ett nytt paraply och råkade ut för samma öde. Detta upprepades gång på gång, tills dess att han kom på en plan. Han köpte sitt sista paraply och ställde på samma ställe som hans andra paraplyer blivit stulna på, men innan dess stoppade han in pappersbitar i paraplyets veck. När tjuven tagit paraplyet kunde Kiri Mama följa efter. Så småningom kom han till skogen där alla hans paraplyer hängde på rad i ett träd. Han tog hem paraplyerna, öppnade en paraplyaffär och möjliggjorde att alla i byn kunde få köpa varsitt paraply. Kiri Mama insåg att det ju faktiskt var bra att tjuven tagit paraplyerna, annars hade det ju bara funnits ett paraply i hela byn. När han gick för att tacka paraplytjuven insåg han att tjuven inte var någon mindre än en lekfull och busig liten apa!

Paraplytjuven är en rolig berättelse som bygger på upprepning, igenkänning, spänning och humor, allihopa perfekta ingredienser i barnböcker. Illustrationerna spänner mellan mörka och färgglada, troligen beroende på det som händer i berättelsen och på huvudpersonens sinnesstämning. I slutet finns den roliga knorren då det visar sig vara apan som är paraplytjven. Dessutom får vi ta del av en berättelse från ett land som annars sällan figurerar i barnböcker. Lite fakta om landet får vi också ta del av längst bak i boken. Paraplytjuven är skriven och illustrerad av Sybil Wettasinghe.

Vår systers sagokista

Vår systers sagokista handlar om en familj bestående av fem barn. När de ska sova berättar storasyster Manal alltid förtrollande sagor. Mamma brukar tjata på dem att de ska sova, men de kryper upp i Manals säng och lyssnar på hennes magiska berättande. Manal är blind och har en käpp att ”se” med. Men trots att Manal inte ser så är hennes huvud som en skattkista, fylld med sagor av alla de slag. Det är lätt att förstå varför syskonen så gärna vill lyssna till hennes sagor. Men en kväll vill hon inte berätta sagor. Hon gråter. Hon säger åt syskonen att gå och lägga sig. Hon vill vara i fred. Hon är inte som vanligt. Så är det i flera dagar. En dag berättar hon att käppen har gått sönder, och utan sin magiska käpp kan hon inte trolla fram alla sina fantastiska sagor. Utan sin käpp kan hon inte gå ut för att samla nya sagor till sin sagokista. Hon är rädd för att ramla och för att de andra barnen ska skratta åt henne. Mamma hör det och tillsammans tar familjen en promenad. Med familjens styrka och gemenskap kan Manal ta sig ut för att känna, lukta, lyssna, samla material till sin sagokista. Och nu blir det nya sagor igen, kväll efter kväll.

Vår systers sagokista är en hjärtknipande berättelse om Manal och hennes syskon. Om hur det kan vara att inte se. Om hur det kan vara att bli retad för att man är annorlunda. Om hur syskon/familjegemenskap kan vara en otrolig styrka. Ja, det finns många teman i denna vackra bok. Dessutom är det en perfekt godnattsaga. Och en otroligt varm och kärleksfull bilderbok. Allt illustrerat med vackra, färgglada, uttrycksfulla, hjärtkramande bilder av Lubna Taha. En jättefin bilderbok skriven av Maya Abu-Alhayyat från Libanon.

Trolleritäcket

Bildresultat för trolleritäcket groblerTrolleritäcket är en bilderbok som handlar om en flicka som heter Laluma. Hon har ett stort vackert lapptäcke som hennes mamma sytt åt henne av överblivna tygbitar. Alla lapparna har en historia, någon kommer från en släktings brudklänning, en annan från pappas skjorta. Laluma använder sitt täcke när hon leker med sin docka, hon gömmer sig under täcket i gräset, hon dansar med lapptäcket virat runt kroppen, hon låter lapptäcket bli en skola, en kyrka, ett hus och ett tält i vildmarken. När Laluma ska sova får hon ha täcket över sig. Laluma frågar sin mamma om hon sytt in förtrollning i lapparna eftersom det går att göra så mycket med täcket. Mamman svarar: ”Kanske det, för jag sydde med hela mitt hjärta”. Till slut berättar mamma en berättelse om lapptäcket och snart sover Laluma med sitt älskade täcke.

Trolleritäcket är en söt och varm berättelse om en flicka och hennes älskade käraste ägodel. Jag tror att alla barn kan känna igen sig i Lalumas känslor för sitt täcke. När man har något som bara är ens eget, något som man uppskattar och värdesätter högt. Samtidigt är det här en berättelse om en flicka som lever i ett land långt härifrån. Genom den igenkänning som man får från Lalumas känslor för täcket kan man lyfta blicken och se en värld som inte ser ut som ens egen, utan att det någonstans problematiseras. Laluma är nämligen en mörkhyad flicka som bor i en sydafrikansk by, men det lyfts inte fram eller problematiseras i texten, utan är bara något alldeles självklart. Det här är en bok att läsa och bli varm av, en bok att jobba med, en bok att njuta av. Trolleritäcket är skriven av Mari Grobler, illustrerad av Elizabeth Pulles och utgiven av bokförlaget Hjulet.

Naku, Nakuu, Nakuuu!

Bildresultat för naku nakuu nakuuuNaku, Nakuu, Nakuuu är en bilderbok från Filippinerna som handlar om att få syskon. Syskonböcker finns det ju en uppsjö av och den här boken är kanske inte så annorlunda mot de vi annars hittar i bokhandeln och på biblioteket som handlar om detta ämne. Boken handlar om en pojke som ska få ett litet syskon och som är rädd att hans föräldrar ska glömma bort honom då syskonet kommer, ett vanligt tema i syskonböcker. Den stora skillnaden med denna bok jämfört med traditionella syskonböcker är ju att den här boken visar ett litet annat perspektiv, lite mer mångfald i fråga om kultur och hudfärg och så vidare. Att läsa barnböcker från Filippinerna hör kanske inte till vanligheterna, så det kändes kul. Illustrationerna är lite speciella. De är mörka, men samtidigt färgglada och väldigt fantasifyllda. Titeln, Naku, nakuu, nakuuu är ord som återkommer i texten och jag har läst att det ska betyda ungefär Oj, ooj, oooj. Boken har fått flera priser och det kan jag förstå, för det är en annorlunda och speciell bok om ett ständigt aktuellt ämne för barn i bilderboksåldern. Naku, nakuu, nakuuu är utgiven av bokförlaget Trasten. Författare är Nanoy Rafael och illustratör är Sergio Bumatay III.