Det var länge sen jag var med i Lyrans bästa-utmaning nu, men den här gången måste jag faktiskt vara med känner jag. Den här gången frågar hon nämligen om bästa romansviten. Jag kom direkt att tänka på trilogin om Maj av Kristina Sandberg.

Jag har lyssnat på alla tre som ljudböcker. De har bland annat följt mig under resorna ner till skolan i Borås (80 mil enkel väg) och de har verkligen påverkat mig. Jag tänker på min farmor när jag lyssnar på böckerna om Maj. Min farmor bodde nämligen också i Örnsköldsvik under samma tid som troligen om Maj utspelar sig och de fick barn ungefär samtidigt. Jag tror att min farmors liv var ganska likt Majs och det är häftigt att höra om vad de åt på sina bjudningar, hur det var att vara mamma, livet som hemmafru osv. Dessutom utspelar sig romanerna i en för mig välbekant miljö eftersom jag ofta har besökt Övik.

Som god tvåa kommer Per-Anders Fogelströms stad-serie.

A golden first place trophy with the word Best and colorful stars shooting out of it, symbolizing winning a competition or being declared to be top of your field, sport or class

Veckans tema i Lyrans Bästa-utmaning är att berätta om den bästa klassiska romanen skriven av en nu död, svensk man. Boken får gärna ha ett manstema, men det är inget krav 😉

Det här var faktiskt svårare än jag trodde till en början. Jag kom inte på så många att välja bland på det här temat. Men bland de jag faktiskt har läst så är det en som sticker ut och det är Stad-serien av Per-Anders Fogelström. Det är många år sedan jag läste de böckerna nu, men jag minns dem fortfarande väl. Något jag däremot inte har läst, men skulle vilja, är Utvandrarsviten av Vilhelm Moberg. Vad tycker ni om dem, ni som läst?

Lyran har börjat med en ny spännande utmaning, bästa-utmaningen, där man ska välja ut en, endast en, bok eller film som är den bästa på ett givet tema. Denna vecka handlar det om dystopier.

Jag kan på en gång säga att dystopier verkligen inte är min grej. Därför finns det inte heller så många att välja bland för min del. Den jag väljer är Hungerspelen som jag faktiskt gillade, både som bok och film. Trots att den tillhör en genre som inte jag brukar läsa så har den stannat kvar hos mig och det säger ju en hel del tycker jag 🙂