I det femte avsnittet av Bladen brinner handlar det om historiska böcker. Jag tyckte att det var intressant att göra att det inte är något jättesug efter historiska böcker på biblioteken, men trots det så är det en jättestor utgivning av sådana böcker. De böcker som främst ges ut inom denna genre är böcker som handlar om andra världskriget samt böcker med tema krig och flykt. Lisa och Johanna intervjuar Camilla Lagerqvist, en författare som jag inte tror att jag har läst något av. Hon har bland annat skrivit en serie böcker om några barn som bildar en motståndargrupp, Svarta rosorna. Hon har också skrivit bland annat Den vita döden som utspelar sig på ett sanatorium där barn med tuberkulos bor. Den blev jag jättesugen på att läsa. Dessutom ska jag absolut inte missa hennes senaste bok som har utkommit precis nu här i dagarna. Den utspelar sig nämligen i Järvsö, Hälsingland, i närheten av där jag bor. Där ligger ett gammalt spetälskesjukhus som verkar ha en betydande roll i boken…

I detta avsnitt intervjuas också Meg Rosoff, som var 2016 års ALMA-pristagare. Johanna intervjuade henne på scen under Bokmässan och en snutt ur detta samtal presenteras här i podden.

Sist, men inte minst pratar Lisa och Johanna om Linn Gottfridssons bok En myras liv. Den boken har hyllats på så många ställen nu så jag bara måste läsa den.

Bland boktipsen hittar vi bland annat Ninna och syskongrodden, en jättefin bilderbok som jag faktiskt nyss har läst och ska recensera så fort jag hinner.

I Bladen brinners fjärde avsnitt intervjuas tvillingarna Emma Adbåge och Lisen Adbåge som säkert alla som gillar att läsa barnböcker känner igen. De har bland annat skrivit och/eller illustrerat böcker som Tio vilda hästar  – en räknesaga, Världens mesta Ester, En Myras liv, böckerna om Koko och Bosse, Nu är det sent, Jag är jag, Lilla näsan och Lilla foten, Stora bebisbytet och böckerna om Rally och Lyra. Just nu är de aktuella med boken Halsen rapar, Hjärtat slår – rim för 0-100 år. Det är den första boken de gjort tillsammans sedan de debuterade för omkring 15 år sedan! I intervjun i Bladen brinner får vi höra om deras skrivarprocess, om hur de skickat sms till varandra med rim och verser, tankar och idéer, hur det var som barn att vara tvillingsystrar och dela samma intressen och hur det är att nu som vuxen både dela barndomsminnen, livserfarenheter, yrke och intressen. Jag tycker att det var jättespännande att lyssna på, dels för att få höra hur själva boken kommit till, det är ju alltid intressant att få ta del av författares skrivprocesser, men dels också för att få höra om själva tvilling/syskonskapet, hur underbart det måste vara att ha en syster som delar samma intresse och numera även yrke. Att ha någon som alltid finns där, alltid funnits där, alltid ha någon att bolla med och prata av sig med. Jag har tidigare skrivit om att jag saknar nära vänner och det är väl de tankarna jag återvände till när jag hörde den här intervjun. Tänk att få ha någon som delar ens intresse, tänk att ha någon att dela tankarna kring läsning och skrivande med. Troligen är det därför jag bokbloggar eftersom jag inte har någon närstående som skriver eller läser. Men det hade varit häftigt att få ha den där interaktionen med andra likasinnade via telefon, sms, mejl eller live också, inte bara ensidigt via en blogg där jag skriver och inte har någon aning om vem som läser…

Hur som helst så blev jag väldigt nyfiken på Halsen rapar, hjärtat slår – rim från 0-100 år, och som tur är så har jag den i min oläst-hög här hemma. Perfekt också för månadens tema i Barn- och ungdomsboksutmaningen 2017.

De pratar också om pappor i barnböcker. Att pappor syns mer i barnlitteraturen numera och att det förhoppningsvis är en spegling av att vi lever i ett mer jämlikt samhälle nu. Men också att det är högre krav på mammor – pappor får cred för minsta lilla de gör, typ gungar barnen eller brer en macka, sånt som är naturligt för mammor. Mammor däremot blir påhoppade så fort de typ tittar på mobilen i fem sekunder när de är med sina barn. Det känner jag igen mig i alltför väl tyvärr, med fyra små barn, att mammor och pappor behandlas olika av samhället och att det ställs högre krav på mammor i många olika avseenden. Flera böcker där pappor skildras diskuteras också i podden och jag blev nyfiken på Ramona (som visserligen funnits i min oläst-hög länge, men som jag blev ännu mer sugen på att läsa nu) och på M varken mer eller mindre.

Sist är det också en intervju med Christoffer Carlsson. Han är sedan tidigare känd för att ha skrivit kriminalromaner för vuxna och nu har han skrivit en kriminalroman för tonåringar. En roman om ett brott för ungdomar. Sådana böcker finns det alltför få av tycker jag, särskilt med tanke på att deckare ju är en så enorm genre för vuxna. Och att barndeckare också är en stor genre. Så det är konstigt. Hoppas det vänder nu. Jag har själv inte läst Oktober är den kallaste månaden men varit nyfiken på den, så den ska jag definitivt läsa. Älskar titeln. Det var också intressant att ta del av författarens tankar kring skrivprocessen och skillnaden, eller snarare icke-skillnaden att skriva krim för ungdom vs vuxen.

I Bladen brinner avsnitt #3 pratar de om att läsa bilder och serietecknaren Mats Jonsson intervjuas. Jag har själv svårt att läsa bilder, det är texten som är det primära för mig. Visst uppskattar jag illustrationer som förhöjer, förtydligar eller lägger in nya dimensioner i läsupplevelsen, så illustrerade barnböcker och bilderböcker tycker jag om. Men serier har jag alltid haft svårt för, både för vuxna och för barn. Dock har jag tänkt utmana mig själv lite den närmaste tiden, till exempel genom att läsa Ronja Rövardotter – Åskvädersbarn och Ett päron till morsa. Finns det någon annan serie som jag bara inte får missa?

En annan som intervjuas i detta avsnitt är ungdomsboksförfattaren Maja Hjertzell. Hon har bland annat skrivit Före och efter Bella, Henrietta är min hemlighet, Du har inget sett, Den vägen är smal, Vad gör man inte och I love you Viktoria Andersson. Jag har inte läst någon av dem, men det måste jag göra efter denna intervju. Dessutom läste jag att hon är bibliotekarie och att viktiga teman i hennes böcker är genus, kärlek, vänskap och mod, så självklart måste jag titta närmare på några av hennes böcker. Ni som läst, vilken av hennes böcker rekommenderar ni mest?

I podden pratar Lisa och Johanna också om killkompisen, vilket jag tyckte var det bästa i det här avsnittet. Killkompisen som vi ju återfinner i en rad olika ungdomsböcker som blivit utgivna senaste tiden, existerar han verkligen på riktigt? Kan en tjej och en kille vara sådär bra kompisar i verkligheten? Jag har själv haft lättare att vara vän med killar än tjejer, men med ett stort MEN. Den vänskapen har i stort sett alltid försvunnit eller åtminstone minskat radikalt när någon av oss hamnat i ett förhållande. Och vad blir slutsatsen av detta? Att man bara kan vara riktigt nära vän med någon av det motsatta könet när båda är singlar? Nja, jag vet inte. Det är ett intressant ämne att vrida och vända på. Hur som helst så blir jag ofta avundsjuk när jag läser om den där vänskapen. Lika som jag blir när jag läser om stark vänskap mellan två tjejer. Jag har själv förlorat de flesta av mina vänner på grund av att jag levt isolerad i ett destruktivt förhållande i många år och det är tyvärr svårt att hitta nya nära vänner i vuxen ålder har jag märkt, så det är något jag gärna läser om och drömmer mig bort till. I samband med att ämnet killkompisar diskuterades nämnde Lisa och Johanna tre aktuella ungdomsböcker: Allt som blev kvar av Sandra Beier, Ingen normal står i regnet och sjunger av Sara Ohlsson och (M)ornitologen av Johanna Thydell. Den sistnämnda har jag läst, men de andra två finns fortfarande på min att-läsa-lista.

I det andra avsnittet av Bladen brinner intervjuades Cornelia Funcke. Jag har inte läst något av henne ännu, men varit sugen på att läsa Bläckhjärta-triologin. Jag fascinerades av hennes uttalande att hon ser fantasy som ett verktyg för att kunna se på världen på ett annat sätt. Hon vill göra sina läsare medvetna om att världen inte alltid är så enkel att uppfatta som man kan tro. Hon menar också att närvaron av andra världar i fantasy gör det möjligt att reflektera över sin verklighet och ifrågasätta den här världen. Om man inte tänker på andra världar är det svårt att ifrågasätta den värld vi lever i. Och då kan man inte heller förändra världen. Så för Cornelia Funcke ger fantasy alltså en möjlighet att kunna förändra världen.

Även Elin Lindell är intervjuad i detta avsnitt av podden. Hon skriver barnböcker som är så långt ifrån fantasy som man kan komma, nämligen vardagsnära, superrealistiska böcker om Jördis. Hon har fått höra att hon skriver ”snälla” böcker, men det håller hon inte riktigt med om själv. Roliga är de i alla fall, böckerna om Jördis.

Förutom dessa intervjuer får vi i detta avsnitt massor av lästips, framförallt från höstens utgivning eftersom Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck har besökt Bokmässan i Göteborg och botaniserat bland utgivningen. Jag håller med om att höstens utgivning verkar ha varit otroligt stark med många intressanta titlar. Jag har inte alls hunnit med att läsa allt jag skulle ha velat ur höstens utgivning på grund av mina föräldrars dödsfall och minsta dotterns födelse, men det är många böcker jag ser fram emot att läsa.

Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäcks podcast Bladen brinner som de startade i höstas är ju ett måste för den som gillar barn- och ungdomslitteratur. Jag håller på att lyssna ikapp alla avsnitt och tänker skriva några rader om varje avsnitt här. I Bladen brinner #1 intervjuas Barbro Lindgren och Mårten Sandén.

Poddens titel, Bladen brinner, är ju hämtad från den klassiska ungdomsboken med samma namn som Barbro Lindgren skrev redan 1973. Och Barbro Lindgren är verkligen en gigant i barnboksvärlden med exempelvis Max-böckerna, Vilda Bebin, Loranga Mazarin och Dartanjang, Sagan om den lilla farbrorn och böckerna om Benny på meritlistan. Hon har många gånger varit normbildande och nyskapande, i podden berättas det framförallt om hennes självbiografiska dagboksserie med böckerna Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner, där man bland annat kan läsa om hennes depression, mötet med kärleken och funderingar kring livsfrågor, något som inte var vanligt att skriva om då.

I detta avsnitt finns också en fin intervju, eller snarare ett samtal, med Mårten Sandén. Visste ni förresten att han har en psykologexamen? Eller att han är låtskrivare och bland annat har skrivit låtar till Darin, Charlotte Perelli, Magnus Carlsson, E.M.D, Bodies without organs och Eddie Meduza? Men för oss bokbloggare är han väl mest känd som författare till exempelvis böckerna om Petrinideckarna, Skorstensjul, Anna d´Arc, Ett hus utan speglar, Sju förtrollade kvällar och Min bror monstret. Samtalet handlade mycket om sorg och svärta i barnböcker. Hur sorgligt får det egentligen bli i barnböcker? Ska man väja för svåra ämnen? Censurera? Vad tycker ni? Det här är något som har diskuterats mycket på kursen jag läser nu, Kreativt skrivande för barn och ungdom, och det har landat i att jag nog tycker att man inte ska väja för svåra ämnen, men däremot har man nog ett ansvar som författare att lämna hopp i slutet av boken. Det kan vara jäkligt jobbigt, ett syskon blir sjukt, en förälder dör, man blir utsatt för mobbing, bästa kompisen flyttar, kärleken tar slut, osv, men det ska ändå finnas hopp om framtiden. Barn lever här och nu, och de har inte heller så stor livserfarenhet ännu, därför kan det vara svårt för dem att hantera böcker med tragiska slut. Det är min upplevelse, vad tror ni?

I avsnittet tipsas förstås också om en massa böcker. Förutom att jag blev sugen på att läsa Anna d´Arc, Ett hus utan speglar och Min bror monstret av Mårten Sandén blev jag också nyfiken på Pudlar och pommes, Veckan före barnbidraget samt En sån dag.

Den sistnämnda boken, En sån dag, är en bilderbok som handlar om ett barn vars mamma troligen är deprimerad/utbränd. Hon är frånvarande, orkeslös och tittar bara ner i sin mobil när barnet vill hitta på saker. Intressant är hur det blir en grej med såna böcker idag, det var ju ingen som tyckte att det var konstigt när Alfons Åbergs pappa satt sådär med sin tidning på 70-talet. Kanske har det med vår tids dåliga samvete att göra? Eller vad tror ni?

Sammanfattningsvis måste jag säga att det var ett superbra premiäravsnitt av podden. Bra bredd från bilderböcker till vuxenböcker, snygga övergångar, intressanta boksamtal, fina intervjuer, peppande boktips, innehåll där alla kan hitta något som passar just dem och väldigt proffsigt gjort.