Jag tävlar

Hos Bokföring enligt Monika kan man just nu tävla om ett signerat ex av Du glädjerika sköna av Sara Olsson, en bok jag är nyfiken på. Därför håller jag tummarna och är med och tävlar.

Prio ett

Äntligen har jag fått möjlighet att läsa Prio ett av Emelie Schepp som jag längtat efter att läsa ända sedan jag såg att det skulle komma en uppföljare till Märkta för livet och Vita spår. Denna bok är en fortsättning på serien och huvudrollen är som tidigare åklagaren Jana Berzelius. Nu är det ett tag sedan jag läste de andra två, men jag tror att denna tar vid ganska precis där Vita spår slutar. Boken inleds med att en kvinna hittas svårt misshandlad, eller ja, snarare torterad och stympad, i sin lägenhet. En av de som är först på plats till brottsplatsen är ambulanssköterskan Philip. Så småningom hittas fler offer och det visar sig vara lite väl många kopplingar till Philip. Det är Jana som är förundersökningsledare, men hon har inte bara de bestialiska morden att ta hand om. Hennes egen mor dör i en hjärtinfarkt. Till synes en normal död, men kanske ändå inte. Dessutom rymmer Danilo (som vi ju kommer ihåg från de tidigare böckerna) och att han är på fri fot är något som påverkar Jana ordentligt.

Ja, återigen får man alltså träffa Jana, som är en ganska mångfacetterad person och det blir allt mer intressant att lära känna henne. Mordgåtan var jag inte sådär superintresserad av denna gång. Det dröjde inte länge förrän jag förstod vem det var som låg bakom morden. Men det är ju alltid intressant att få följa med i polisen, åklagarens och denna gången också sjukhuspersonalens arbete, och detta skildrades på ett intressant sätt. Dessutom gillar jag sättet Emilie Schepp skriver på. Det är högt tempo, det händer mycket, det är intressant persongalleri och böckerna är lättlästa och snabblästa, så även Prio ett rekommenderar jag därför till alla deckarälskare. Nu ser jag fram emot nästa bok i serien.

Böckerna om Mix

Serien om Mix är skapad av Malin Lilja och Matilda Salmén och det är Olika förlag som har gett ut böckerna. Hittills finns två böcker i serien, Mix kör och Mix jobbar.

I Mix kör får Mix prova på att köra en lång rad olika fordon, bil, buss, hjullastare, traktor, tåg och så vidare, och till slut kommer hon ända till rymden i en häftig rymdraket. Men i slutet av boken är hon tillbaka på förskolan, mamma har kommit för att hämta henne och det är dags att cykla hem.

I Mix jobbar får Mix prova på olika yrken, det är allt från polis och brandsoldat till att köra grävmaskin och att vara läkare. Även här slutar det med att Mix kommer tillbaka till vardagen och sin mamma igen.

De här böckerna kan alltså tolkas som att de utspelar sig i Mix lek och fantasivärld. När min äldsta tjej hörde mig läsa de här böckerna så tyckte hon därför att de inte kändes realistiska – vem låter ett barn vara med i en brandbil och släcka bränder i verkligheten liksom. Men mina yngre barn slukade böckerna helt och hållet. Själv tycker jag att det är superbra att man visar på att allt är möjligt (både för tjejer och för killar) och det som är så bra med Olika förlags böcker är ju att även illustrationerna är inkluderande. Det finns tjejer som kör buss och tåg, men det finns också karaktärer som är killar, det finns karaktärer i rullstol och karaktärer med flera olika hudfärger istället för den stereotypiska vita. I pressinfon som följde med böckerna som recensionsexemplar står det att Mix gestaltar tydliga ADHD-styrkor eftersom hon är nyfiken och testar allt med samma intensiva intresse- och upptäckarglädje. Det var dock inget jag tänkte på när jag läste böckerna. Däremot gillar jag att de förmedlar glädje, nyfikenhet och att de har fina färgglada och inkluderande bilder. Mix jobbar och Mix kör finns bland annat att köpa på Adlibris (här och här) eller på Bokus (här och här). Böckerna vänder sig till barn från 1 år och uppåt.

 

Kulturkollos veckoutmaning: Mitt 90-tal

Denna veckan handlar det om 90-talet hos Kulturkollo. Såhär skriver de: Veckans utmaning handlar om ditt 90-tal. Vad minns du mest? Dela med dig av din 90-tals-nostalgi!

 

Jag är född 1979, så när 90-talet inleddes hade jag precis fyllt 10. Jag är född i december nämligen. Och när årtiondet slutade hade jag därmed nyss fyllt 20 år. Det innebär att jag levde i nittiotalet under hela min tonårstid. I början gick jag i mellanstadiet och det var mest hästar och böcker som gällde för min del. Jag läste Britta och Silver och var med i hästbokklubben Pollux. Jag gick i en byskola med bara ett femtiotal elever 2 mil utanför en liten stad, så min värld var ganska liten.

Så småningom började jag högstadiet inne i stan och min värld blev större. Killar blev mer intressant än hästarna (som hos så många tonårstjejer). Jag började gå på discon. Jag chattade en himla massa på IRC. Där träffade jag han som var min första stora kärlek och vi flyttade faktiskt ihop under 90-talet, när jag var 17. Jag tog studenten. Jag flyttade hemifrån. Först till min kille i grannstaden då när jag var 17 (pendlade tillbaka till skolan i uppväxtstaden varje dag), sedan flyttade vi till höga kusten och hyrde hus där när jag tagit studenten. Därefter flyttade jag till Västerås, 50 mil från min uppväxtstad, där jag fått jobb och det tog då slut med killen. Jag jobbade som personlig assistent på Teneriffa. Jag kryssade till Finland. Jag tog körkort och skaffade egen bil. Jag jobbade inom hemtjänsten på somrarna och pluggade på folkhögskola. Jag läste skrivarkurser och skrev mycket. Väldigt mycket. Jag hade massor av brevkompisar bland annat. Mina drömyrken rörde sig först från veterinär till jobb där man kunde syssla med skrivande och/eller böcker: författare, journalist och bibliotekarie. Men jag ville också bli lärare.

Jag läste också en oerhört massa under denna tid. Och såg på teveserier. Jag har alltid älskat svenska teveserier och nu slukade jag Skilda världar, Tre Kronor och Rederiet, men också Beverly Hills. Jag var på festivaler och konserter, framförallt Storsjöyran. Jag lyssnade på Tracks och spelade in egna blandband. Jag startade eget företag i slutet av gymnasiet där jag skapade hemsidor åt företag. Omkring millenieskiftet flyttade jag till Umeå och började plugga på universitetet.

Men 90-talet var också en period då jag mådde väldigt dåligt. Jag blev mobbad och utfryst i skolan. Jag hade inte så många kompisar. Att träffa den där killen var en stor vändpunkt för mig. Han kom från en annan stad, 10 mil bort, och jag fick ett nytt kompisgäng och också bättre status. Jag kände kärlek och så småningom en bättre självkänsla. Men innan dess var en lång period med ätstörningar och mycket ångest. Jag önskar idag att jag hade fått leva om den tiden, eller åtminstone få träffa mitt gamla jag och säga att jag inte behövde bry mig så mycket om vad de andra sa, och att jag skulle få ett betydligt bättre liv senare. Men det skulle dröja länge. 2006 träffade jag nämligen en annan kille, den som skulle bli pappa åt mina barn, men också där jag skulle bli utsatt för såväl psykisk som fysisk misshandel. Hade jag inte fått så dåligt, känt så dåligt självförtroende och varit så ensam som jag stundvis var under 90-talet tror jag aldrig att jag skulle ha hamnat i det förhållandet, då hade han aldrig slagit klorna i mig, och jag skulle aldrig ha känt mig tvungen att stanna kvar för att jag inte skulle vara värd bättre. Kanske är det inte så konstigt att jag idag drömmer om att få jobba med just högstadieungdomar och få dem att våga stå upp för sig själva så som jag inte kunde.

Olikhetsutmaningen: Nytt och gammalt

Enligt O har skapat en ny utmaning som hon kallar för olikhetsutmaningen. Såhär skriver hon: Varje vecka presenterar jag ett motsatspar och jag vill att ni skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. Lätt som en plätt! Just denna vecka handlar olikhetsutmaningen om något nytt och något gammalt.

Jag har nyligen läst Ishavspirater av Frida Nilsson. Den handlar om en tjej som heter Siri, vars lillasyster blir bortrövad av piraten Vithuvud. Hon bestämmer sig för att åka och hämta tillbaka henne. Det blir en lång och äventyrlig färd över Ishavet. Men hon är inte bara den första som faktiskt vågar åka iväg för att möta Vithuvud, hon är också den som lyckas besegra honom. En äventyrsberättelse med en modig tjej i huvudrollen, nytänkande och fräscht, och oerhört spännande. Ishavstvillingar får representera något nytt.

Medan jag läste kom jag osökt att tänka på Skattkammarön av Robert Louis Stevenson. Den handlar om Jim som hittar en skattkarta och tillsammans med en godsherre, en doktor och ett skepp med tillhörande skeppsbesättning åker han för att försöka finna skatten. Mitt ute på havet inser de att några av besättningsmännen ombord planerar ett myteri. Att leta efter skatten visar sig därför bli ett svårare och farligare äventyr än de tänkt sig. Denna bok publicerades för första gången 1883 och är idag en klassiker. Av förklarliga skäl förekommer få kvinnor i berättelsen och könsrollerna är rätt så förlegade. Men spännande är den förstås fortfarande. Skattkammarön får representera något gammalt.

Tematrio

Den här veckans tematrio handlar om kvinnor. Lyran skriver såhär: Den här veckan är kvinnodagsveckan här på bloggen, jag ska bjuda på både lite gammalt och nytt med kvinnotema. Temat för trion den här veckan blir därför väldigt lätt, berätta om tre bra texter som handlar som kvinnor. Klassiker, lyrik, faktaböcker, elaka mammor, vackra häxor o s v välj själv! Eller blanda hejvilt.

1. Jag börjar med Kristina Sandberg. Triologin om Maj är det nu ett bra tag sedan jag lyssnade på, men jag tänker fortfarande ofta på den. Hon har skrivit en triologi om en hemmafrus liv och det är inte bara en hyllning åt hemmafrun, utan också en upprättelse. Dessutom påminner böckerna så mycket om min farmors liv, som levde och fick barn i samma stad, samma tid som triologin utspelar sig.

2. Sedan är det nästan omöjligt att skriva en sådan här tematrio utan att nämna Astrid Lindgren. Jag har en dotter som just nu håller på att upptäcka hennes författarskap. Eller ja, alla barnen har förstås sedan länge blivit introducerad för filmerna och bilderböckerna om exempelvis Emil, Pippi och Madicken. Men nu jobbar äldsta dottern med Bröderna Lejonhjärta i skolan, hon har lyssnat på Ronja Rövardotter som ljudbok om kvällarna och vi kan diskutera alla de världar som Astrid har skapat. Det är magiskt att uppleva dem igen tillsammans med henne och också kunna diskutera det vi läser på ett lite djupare sätt.

3. När jag har surfat runt på andra bokbloggar denna vecka har jag sett att det skrivits mycket om antologier som Brev till min dotter, Saker jag hade velat veta när jag var 15 och En annan historia. Nu har jag inte läst någon av dem, men jag gillar själva idén. Kvinnor som gjort saker som betytt mycket behöver (tyvärr) uppmärksammas, och det kan vara en bra idé att samla texter av kvinnor, porträtt av kvinnor osv i sådana här antologier för att man ska komma ihåg att ta med dem när det ska göras utställningar, temadagar och liknande. Därför nämner jag här en bok som visserligen har några år på nacken nu, men som är minst lika aktuell ändå. 52 kvinnliga författare – från 1700-tal till 2000-tal där Lena Kjersén Edman presenterar ett gäng kvinnliga författare, såväl klassiska som nutida. Och ”att-läsa-listan” blev genast längre.

Onsdag kväll strax före sju

I ungdomsromanen Onsdag kväll strax före sju får vi lära känna sex tonåringar. De går alla i samma niondeklass, men är väldigt olika och framförallt har de väldigt olika liv utanför skolan. Det är Daniel, vars pappa är arbetslös och sitter på Föreningen hela dagarna. Daniel vill väldigt gärna kunna visa honom respekt, men får svårare och svårare för det. Daniel som har ett våldsamt humör och brukar råna folk nere i centrum tillsammans med Ville. Ville har en mamma som troligen är bipolär. Ville är trött på att vara förälder åt sin egen mamma, men ingen annan kan hjälpa dem. Nalin är kär i Ville och Ville är också kär i Nalin, men tror att det är kört eftersom hon är kurd. Abdi hängde jämt med Ville och Daniel förut, men nu vill han satsa på att rappa istället. Musiken har blivit det viktigaste i hans liv och han vill inte längre begå brotten med Daniel och Ville. Så är det Rakel och Jamila som är bästa vänner och pluggar hårt för att komma in på ett bra gymnasium. Fast Jamilas pappa är inte så intresserad av att hans dotter ska läsa vidare. Och Rakel tvingas dra ett tungt lass hemma, bland annat genom att passa upp på sin bortskämde storebror.

Sex ungdomar med olika bakgrund och med varsina olika vardagliga problem, men i samma förort och i samma skola. Och så, en onsdagskväll strax före sju, händer det otänkbara, det ofattbara. Något som påverkar dem allihopa, men på olika sätt.

Jag gillar den här boken. Dels för att det är en så himla bra idé, att få följa sex olika ungdomar och ta del av alla deras olika liv och problem och ta del av deras olika kulturer och uppväxter. Dels för att det händer något precis på slutet som påverkar dem allihopa och man får ta del av hur denna händelse påverkar dem på så olika sätt. Ett oväntat bra psykologiskt experiment alltså. Jag trodde att boken skulle vara svårläst på grund av dess många karaktärer och att man lätt skulle blanda ihop dem, men det var inte alls svårt att hålla reda på dem.

Det här är en förortsskildring och här och var dyker det upp slang som jag inte alltid har koll på. Men jag kan tänka mig att de bidrar till igenkänning hos många som läser boken. Det finns mycket att diskutera i boken och jag kan tänka mig att man kan jobba med den på många sätt i skolan. Ett plus är att boken Utvandrarna av Vilhelm Moberg nämns, vilket säkert kan fungera som ingång till att läsa/prata om den också i en skolklass. Det är stundvis en sorglig bok, men det finns också mycket hopp. Boken är välskriven och håller ett högt tempo, vilket gör den snabbläst och den är svår att lägga ifrån sig, en riktig sträckläsarbok.