Augustprisvinnare

Den här månadens tema i Barn- och ungdomsboksutmaningen 2017 är Augustprisvinnare i kategorin barn- och ungdomsböcker. Denna kategori har funnits med sedan år 1992 och 25 olika böcker har prisats hittills. Här nedan är en lista på dem. Jag har länkat till de böcker jag läst och recenserat hittills och tanken är att jag ska ha som projekt att ha läst samtliga titlar så småningom. Några titlar har jag i och för sig läst tidigare, innan jag började blogga. Få se hur många av resterande jag hinner läsa i september. Vilken/vilka av dessa tycker ni att jag ska börja med? Själv är jag sugen på Här ligger jag och blöder.

  • 2016: Tio över ett – Ann-Helen Laestadius
  • 2015: När hundarna kommer – Jessica Schiefauer
  • 2014: Mördarens apa – Jakob Wegelius
  • 2013: Snöret, fågeln och jag – Ellen Karlsson, Eva Lindström
  • 2012: ABC å allt om D – Nina Ulmaja
  • 2011: Pojkarna – Jessica Schiefauer
  • 2010: Här ligger jag och blöder – Jenny Jägerfeld
  • 2009: Skriv om och om igen – Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg, Lilian Bäckman
  • 2008: Legenden om Sally Jones – Jakob Wegelius
  • 2007: Var är min syster – Sven Nordqvist
  • 2006: Svenne – Per Nilsson
  • 2005: Eddie Bolander & jag – Bo R Holmberg, Katarina Strömgård
  • 2004: Dansar Elias? Nej! – Katarina Kieri
  • 2003: I taket lyser stjärnorna – Johanna Thydell
  • 2002: Adjö herr Muffin – Ulf Nilsson, Anna-Clara Tidholm
  • 2001: Sandor slash Ida – Sara Kadefors
  • 2000: Gittan och gråvargarna – Pija Lindenbaum
  • 1999: Spelar död – Stefan Casta
  • 1998: Resan till världens ände – Henning Mankell
  • 1997: Sanning eller konsekvens – Annika Thor
  • 1996: Min syster är en ängel – Ulf Stark, Anna Höglund
  • 1995: Flickan som inte ville kyssas – Rose Lagercrantz
  • 1994: Mästaren och de fyra skrivarna – Ulf Nilsson
  • 1993: Vinterviken – Mats Wahl
  • 1992: Jag saknar dig, jag saknar dig – Peter Pohl, Kinna Gieth

Augustiläsningen

Under augusti månad har jag läst:

Barn- och ungdomsutmaningen – En bok med ett pronomen i titeln – läste jag:

Kaosutmaningen kunde jag pricka av dessa punkter:

10. En bok med fler än tre hbtq-personer (Saker ingen ser)

24. En faktabok (Myrstackarna)

Temaläsning 2017 – Inspiration och passion – läste jag dessa:

I utmaningen Hyllvärmare 2017 läste ingen bok denna månad.

Och till sist, Månadens bästa bok är:

Temaläsning – juli – sammanfattning

Upptäckte att detta inlägg hade hamnat i utkast istället för att publiceras, så sent omsider publicerar jag det väl nu istället då 🙂

Juli månads tema i min utmaning Temaläsning 2017 var Jorden runt på en månad Jag fokuserade denna månad på att läsa böcker från andra delar av världen än Sverige/Norden/Europa, som utspelar sig i andra delar av världen eller som är skrivna/illustrerade av författare/illustratörer från andra delar av världen än de som man/jag vanligtvis läser böcker ifrån. Det blev uteslutande barnböcker dock, främst bilderböcker, vilket känns lite tråkigt, men min tid medgav tyvärr inte så mycket annat denna månad.

Jag har i alla fall läst barnböcker från bland annat Sydkorea, Ghana, Ungern, Ryssland, Mexico, Spanien, Libanon, Sri Lanka och USA denna månad och det känns roligt att jag och barnen har fått ta del av så många olika kulturer, nya författare och illustratörer och massor av spännande berättelser.

Jag har läst dessa böcker denna månad:

Andra inlägg på temat:

Sofies bokblogg har läst:

Saker ingen ser

Saker ingen serVad jag längtade efter att få läsa Anna Ahlunds andra bok efter att jag blivit golvad av Du, bara. Hennes andra bok, som nyss har kommit ut, heter Saker ingen ser. Den är på ett sätt väldigt annorlunda, men på ett annat sätt väldigt lik hennes debutbok. Hennes härliga och stundvis poetiska språk är detsamma i denna nya bok med alla de träffsäkra och trovärdiga dialogerna, liksom alla de fantastiska skildringarna av hur det är att vara ung idag med exempelvis vänskap, kärlek, sexualitet och identitet som centrala teman. Det som skiljer sig åt är upplägget och innehållet. Där debutboken fokuserade på en kärlekshistoria mellan två personer fokuserar Saker ingen ser istället på ett stort kompisgäng. Man får följa många olika ungdomar som sinsemellan är rätt olika. Ett sådant upplägg kan lätt bli spretigt och Anna Ahlund ligger ibland på gränsen. Det kräver lite närvaro av läsaren ibland att hålla reda på de olika karaktärerna. Men självklart blir det lättare ju längre man kommer i boken.

Boken utspelar sig i hög grad på Sibylla allmänestetiska läroverk där de flesta av ungdomarna går. Där finns exempelvis Fride som är så kär i Miriam att hen inte kan tänka på annat. En sak jag tycker om är att Fride som är icke-binär konsekvent genom hela boken benämns med hen utan att det ifrågasätts eller problematiseras. På skolan finns också tvillingarna Aron och Linn som är mer lika än vad de någonsin skulle kunna erkänna för såväl varandra som sig själva. Yodit som egentligen bara figurerar i utkanten av gänget i början och febrilt försöker ta en plats i gänget. Sebastian som i början av året bestämmer sig för ett nyårslöfte, han ska nämligen kyssa en ny person varje månad under hela året. Det kommer dock att visa sig att detta nyårslöfte ställer till det, inte bara för honom själv utan också för andra. Och så har vi Johannes som nog blev min favoritkaraktär. Han som har en syster som dött, men som han inte gärna vill prata om. Han som läser Karin Boye och försöker få ett grepp om tillvaron och en plats i livet. Som så småningom hittar kärleken närmare än han tror.

En annan sak jag verkligen gillar med Saker ingen ser, förutom att den utspelar sig på en svensk gymnasieskola (!) är att flera av ungdomarna i boken är kreativa, talangfulla och har ett stort engagemang och intresse. Yodit och Johannes målar. Linn och Sebastian spelar. Och så vidare. Så kul och inspirerande att se deras engagemang skildras i en ungdomsbok. Jag gillar också att ungdomarnas sexualitet aldrig problematiseras. Det finns mycket HBTQ i boken, men den handlar inte om att komma ut eller så, utan den skildrar bara sex, kärlek, närhet, åtrå, längtan och andra känslor utan att problematisera om det är hetero- eller homosexualitet som skildras. Sist men inte minst gillar jag verkligen bokens upplägg. Den utspelar sig under ett års tid och har således 12 kapitel, vilket ger en yttre inramning

Från början när jag läste kände jag att ”nej, den här boken kommer inte att leva upp till mina förväntningar” (som var enorma efter debutboken), men både boken och framförallt karaktärerna växte genom bokens gång. Det är ingen bok som jag kommer att minnas för att det händer en massa i den, för det gör det inte, inga stora, yttre händelser i alla fall, utan händelserna sker istället i karaktärernas inre. Det är också just därför en bok jag kommer att minnas just därför, för det här lite lågmälda sättet att skildra ett år som ung vuxen ur flera personers perspektiv och sättet detta skildras på, genom målande, svepande penseldrag istället för genom problematiserande som ju annars sker i så många andra ungdomsböcker.

Saker ingen ser ges ut av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jag fick boken som recensionsexemplar och måste bara visa hur det otroligt fina paketet såg ut när det damp ner i brevlådan.

  

Tematrio – Ljus

Veckans tematrio hos Lyran handlar om ljus. Såhär skriver hon:

För att väga upp förra veckans mörka tema tillbringar vi idag tid i ljuset. Berätta om tre böcker som innehåller ljus eller något ljust i titeln eller i innehållet. Bokstavligt eller symboliskt, valfri tolkning..

Mitt bland stjärnor är en bilderbok som utkom förra året skriven av Lotta Olsson. Det är en riktig pärla som handlar om livet och om universums otroliga märkvärdigheter, om allt som är levande, om himmel och jord, om tillblivandet av universum likväl som tillblivandet av en ny dag. Både det stora och det lilla får plats. Allt är förpackat tillsammans med en vacker, poetisk men samtidigt också ibland humoristisk text på rim, och med underbara illustrationer fyllda med detaljer och saker som kanske inte alltid är som man tror sig att de ska vara.

Det var ju öppet för fria tolkningar av ljus. Därför vill jag tipsa om 15 sätt att bli fri från stress. Den är skriven av Karin Isberg. Jag har läst flera av hennes tidigare böcker och jag tycker att hon skriver medryckande, inspirerande, lättsamt och lättillgängligt. I den här boken skriver hon om utbrändhet och stress med fokus på hur man kan minska stressen i sin vardag, såväl hemma som på jobbet, hur man kan bli piggare, få mer energi, mer ork, och bli en gladare, lugnare och mer harmonisk person. Den behandlar ett viktigt ämne, och är så hoppfull och stärkande att jag tycker att den ger ett ordentligt ljus i det mörker som annars utmattning, utbrändhet och stress annars kan innebära.

Agnes och ljuset har jag själv inte läst ännu, men jag har fått tips om den vid två olika tillfällen nu på kort tid så jag måste kolla upp den närmare. Det ska tydligen vara en väldigt fin barnbok som beskrivs såhär: För fem år sedan dog Agnes och halvbrodern Martins mamma i cancer. De bor nu med Agnes pappa och tillsammans hjälps de åt att hålla ljuset på mammans grav brinnande. Hon ville att vi skulle hålla ihop alla tre, säger pappan. Bloggen Bubblan i bibblan har skrivit en fin recension om boken här. Böcker om sorg för barn efterfrågas lite då och då på biblioteket, så det här kanske är en fin bok att tipsa om på temat. Någon som läst den?

15 sätt att bli fri från stress      9789129655339_200

 

Veckans topplista – vecka 35

Denna veckans topplista hos Johanna handlar om höstläsning. Hon undrar nämligen vilka topp fem böcker jag ser fram emot att läsa i höst.

En av mina favoritförfattare kommer ut med en ny bok i höst, vilket jag ser fram emot väldigt mycket. Det är Johanna Nilsson med boken För att väcka hon som drömmer.

Fredrik Backman har nyss kommit ut med uppföljaren till Björnstad. Jag lyssnade på Björnstad under en resa till skolan i Borås (80 mil) och fastnade helt, så nu ser jag verkligen fram emot uppföljaren, Vi mot er.

Emelie Schepp har kommit ut med en ny bok i serien om åklagaren Jana Berzelius: Pappas pojke. Jag är sugen på en riktigt bra deckare nu och Emelie Schepp brukar man kunna lita på.

Nionde boken i PAX-serien kommer också i höst: Maran. Stämningen tätnar och nu är slutet nära, självklart vill jag veta hur det går för Estrid, Magnar, Alrik och Viggo.

Norra Latin är jag också sugen på. Den är skriven av ena Cirkeln-författaren Sara Bergmark Elfgren och beskrivs som en gotisk spänningsberättelse i modern tid, vilket jag blev väldigt nyfiken på.

Jag kan också konstatera utifrån nedanstående omslag att det verkar vara mörka omslag som gäller i höst, med svart och rött och guld som dominerande färger och det verkar också som att det är bortvända figurer som är grejen på höstens bokomslag 🙂 För övrigt tycker jag att de verkar ha lyckats väldigt bra med omslaget till Norra Latin. Beskrivningen av boken och omslaget ger mig stora förväntningar. Hoppas de infrias.

PAX 9: Maran   Norra Latin   Pappas pojke   Vi mot er   För att väcka hon som drömmer

 

Helgfrågan – vecka 35

I den här veckans helgfråga undrar Mia:

Hur går det med läsningen/bloggandet?

Och bonusfrågan är:

Vad ska du göra i helgen?

Ja, mitt svar är enkelt denna vecka – jag hinner inte alls med vare sig läsandet eller bloggandet så som jag hade önskat. Jag jobbar mycket just nu och dessutom har jag precis börjat på ett nytt jobb med allt vad det innebär, så dagarna är hektiska. När jag väl är hemma vill jag passa på att umgås så mycket som möjligt med mina barn. Jag har fyra stycken som är mellan 1 och 10 år. Hemmasysslorna, gården och djuren tar förstås sin tid med. För att inte tala om skolan, jag pluggar ju till bibliotekarie på universitetet dessutom! Så när väl barnen har somnat om kvällarna orkar jag sällan läsa så mycket som jag skulle vilja. Helgerna har också varit fullspäckade senaste tiden, det är mycket som ska förberedas inför vintern ute på gården och dessutom har vi haft ett par barnkalas med allt vad det innebär när det gäller förberedelser… Så tyvärr är det ju mina intressen som får stryka på foten, alltså läsningen och bloggandet, vilket känns tråkigt eftersom det både är ett sätt för mig att stressa ner/koppla av och ett sätt att ladda batterierna på. Men snart blir det väl lugnare tror jag, när jag väl kommit in i rutinen med jobb och så. Jag har varit sjukskriven/föräldraledig/jobbat hemifrån tidigare, så det är ju en viss omställning att numera jobba utanför hemmet.

I helgen ska jag baka det sista inför nyblivna sexåringens barnkalas på söndag, fixa tårtor, fylla kalaspåsar, städa, dekorera samt ägna en del tid åt ett skolarbete. Dessutom finns det alltid tvätt att tvätta och vika och sånt där annat som hör till ett liv som småbarnsförälder.