Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

augusti 2018
M T O T F L S
« Jul   Sep »
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Månadsarkiv: augusti 2018

Slaktaren

SlaktarenDet har varit en väldigt lång reservationskö på Slaktaren, Gabriella Ullberg-Westins fjärde bok i serien Morden i Hudiksvall. Men äntligen har jag fått läsa den. Det som är extra kul med de här böckerna är ju att de utspelar sig i Hudiksvall med omnejd och just denna bok utspelade sig till stor del i närheten av Delsbotrakten som jag känner väl till. Dessutom får vi förstås återigen träffa alla de härliga karaktärerna, som Johan Rokka och Janna Weissmann.

Boken utspelar sig i oktober under älgjakten. Slaktaren Hans Larsson gör en makaber upptäckt en tidig morgon. Han hittar nämligen en människokropp upphängd i krokar i slakteriets tak. Johan Rokka och de övriga kollegorna på Hudiksvallspolisen ser snart att offret blivit utsatt för tortyr och det dröjer inte länge förrän detta mord bara blir ett i raden av flera bestialiska mord. Nu tickar klockan och Rokka med kollegor tvingas jobba natt och dag för att försöka hitta vem som ligger bakom morden innan fler kommer till skada.

Det är ett intressant tema med hämnd och girighet, men också med flera parallella handlingar, så som en journalists skrivande på ett stort scoop, ett HVB-hem som inte fungerar som det borde och om en pojke som vistas på hemmet och som blir indragen i något som är större än många kan ana. Bokens inramning, höstens älgjakt, är en väldigt bra fond och det är riktigt bra skildrat, jag som varit med under min makes jakt vid flera tillfällen kände väl igen mig. Överhuvudtaget är detta något som kan sägas om hela Ullberg-Westins författarskap, att böckerna är välskrivna och känns väldigt välarbetade. Slaktaren håller ett högt tempo med mycket spänning, korta kapitel och lättläst text, vilket gör att den snabbt blev en riktig bladvändare. Jag kunde inte sluta läsa. Jag känner också starkt att Gabriella har utvecklats i sitt författarskap, det blir starkare och starkare för varje bok och nu har hon hittat sin egen röst och sin egen berättarton, vilket gör böckerna än mer läsvärda. För mig är inte Slaktaren den bästa boken rent mordfallsmässigt, jag tycker att mordgåtan är lite svagare än i tidigare böcker och jag känner inte sympatin inför offer eller mördare på samma sätt som tidigare, men att den är så bra berättartekniskt istället väger upp detta. Miljöskildringarna och personskildringarna är riktigt bra, det är intressanta, komplexa karaktärer som verkligen växer för varje bok. Jag såg på Instagram att författaren skrivit på för en femte del i serien, så nu är det bara att vänta på att den ska komma, för läsa den ska jag absolut göra.

Slaktaren är utgiven av HarperCollins Nordic och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Småtrollen och den stora översvämningen

Småtrollen och den stora översvämningen (näköispainos)Nu i sommar bestämde jag mig för att läsa om mumintrollen. Jag har nämligen inte läst alla böcker om dem, det har mest blivit bilderböckerna faktiskt, så nu har jag ett litet projekt framför mig. Jag lyssnade på Småtrollen och den stora översvämningen och fick höra Mark Levengoods uppläsning. Han passar ju perfekt för den rollen. Men jag lånade också boken (från 1945) eftersom jag gärna ville bläddra i den och se illustrationerna. De är ju svartvita i denna utgåva, men ändå är de så magiska. Jag gillar verkligen dem. Så fantasifyllda och de uppmanar verkligen till funderingar och inspiration att spinna vidare på berättelsen. Och alla dessa härliga karaktärer, även om man ännu inte mött så många av dem. Lagom lång är berättelsen också, en perfekt start på mitt läsprojekt och även lagom lång för att läsa för barnen tänker jag. Boken handlar om när Mumintrollet och hans mamma är på vandring för att söka efter den försvunna muminpappan. Det är en äventyrlig vandring med hotande odjur, en stormig seglats och en stor översvämning innan familjen äntligen återförenas och hittar dalen där de sedan bor hela sitt liv – och där de kommande muminböckernas nya äventyr kommer att utspela sig. Nu ser jag fram emot att läsa nästa bok och fördjupa mig i Muminvärlden.

Pojken under bron

Pojken under bronPojken under bron är den andra delen i serien om Alex Skarp av Katarina Wennstam. Den första heter Flickan på hotellet och den har jag skrivit om här. I den boken hamnade Alex tillsammans med sina kompisar Bianca och Charlie mitt i en mordgåta som de i stort sett löste parallellt med polisen. I denna bok är de tre karaktärerna tillbaka igen, men nu handlar det om något som utspelar sig mycket närmare de själva. Alex och hennes pojkvän Noah befinner sig på en fest där också Charlie är. Alex och Noah går dock hem tidigare eftersom de har tjafsat med varandra. Alex är så less att hon går ifrån festen utan att ens säga hejdå till Charlie. Det får hon dock ångra. Morgonen efter kommer det nämligen ut att en kille blivit misshandlad till döds efter festen och Alex får inte tag på Charlie…

Än en gång hjälper Alex polisen att skipa rättvisa. Men inte heller i denna bok är egentligen mordgåtan det mest centrala, även om det är så himla kul att det äntligen börjar komma deckare för tonåringar/ungdomar, en genre som känts väldigt mager tidigare. Det som är mest intressant är snarare allt det andra, hur lite som krävs för att ett liv ska släckas, om machorollen bland killar, om fördomar och homofobi, om stark vänskap, om hur lite föräldrar vet om sina tonårsbarn, hur mycket råare samhället har blivit…

Återigen en stark, brännande och läsvärd bok såväl för unga som vuxna. Dessutom är boken förstås riktigt välskriven, som alltid när Katarina Wennstam är i farten. Superbra att diskutera kring. Varför inte köpa in i klassuppsättning. Eller att läsa tillsammans med sina tonåringar för att få mer koll på hur deras liv är, hur det är där ute där de är.

Pojken under bron är skriven av Rabén & Sjögren och finns att köpa bland annat på Adlibris och på Bokus.

En familj är en familj är en familj

En familj är en familj är en familjFörskolorna frågar ofta efter böcker som skildrar olika familjer. Det finns några stycken bra böcker och nu har det kommit en alldeles ny bilderbok på temat. En familj är en familj är en familj är skriven av en prisbelönt kanadensisk barnboksförfattare, Sara O´Leary, och den handlar helt enkelt om olika familjer. Budskapet är att alla familjer är speciella på just sitt sätt, och att ingen familj är bättre än någon annan. Boken börjar med att vi ser en klass ha lektion och berättarjaget säger att de pratade om familjer i skolan, vad som var speciellt med just ens egen familj. Berättarjaget ville vänta till sist, för hen visste inte vad hen skulle säga. ”Min familj är inte som alla andras” säger hen. Sedan följer klasskompisarnas berättelser om sina familjer. Någon har föräldrar med annan hudfärg än vit, andra har många barn, vissa familjer består av två föräldrar av samma kön, andra lever i bonusfamiljer av olika slag, en del barn har skilda föräldrar, en del är väldigt lika sina föräldrar, andra ser mer ut som dem själva, någon har en mamma i rullstol, en annan bor med sin farmor. Ja, ni förstår upplägget. Berättarjaget lyssnar på vad alla de andra klasskompisarna berättade och till sist inser hen att hens familj är precis lika mycket ”riktig” och värd lika mycket som alla andras familjer. En familj är en familj är en familj. Svårare än så är det inte.

Den här boken är kanske inte världens roligaste att läsa under en sagostund, men däremot är den suverän att använda som introduktion när man ska prata om olika familjesituationer. Det är en typisk sådan bok som man bör ha i klassrummet eller biblioteket för att visa på mångfald och att det viktiga inte är hur familjen ser ut till det yttre, utan att det viktigaste är kärleken som finns inom en familj, hur den än ser ut. Även om detta är en bilderbok går den utmärkt att använda även på lågstadiet.

Boken är utgiven av bokförlaget Epix och den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jättejättebråttom

JättejättebråttomJättejättebråttom handlar om en mamma och ett barn som försover sig. Den ena ska till förskolan och den andra till jobbet. Tider att passa, bussar att hinna med. Det är helt enkelt jättejättebråttom. Frukost får de äta medan de springer till bussen. Men väl framme på förskolan vill barnet absolut inte att mamma ska gå. Det syns riktigt hur stressad mamman känner sig, men så fattar hon ett beslut. Hon går en bit bort och sjukanmäler sig. Sedan säger hon åt barnet att det blev fel, hon behövde visst inte vara på jobbet idag. Sedan går mamman och barnet tillsammans hem igen.

Det här är en bok som de allra flesta kan känna igen sig i, både barn och föräldrar. Och jag har nog läst ett antal böcker på samma tema tidigare, alltså att ett barn inte vill gå till förskolan eller att barnet inte vill att föräldern ska gå därifrån. Men det som skiljer den här boken åt mot de flesta andra titlar är just det faktum att mamman faktiskt gör det som de flesta föräldrar bara stannar vid att tänka. Hon lyssnar på barnet och bestämmer sig för att ta en hemmadag bara de två. Visst är det fel att sjukskriva sig för att göra detta, och med så kort varsel, men som ett tankeexperiment är det intressant och jag tror att många föräldrar kan behöva få den här tankeväckaren, för visst är det ändå så ofta vi bara går på i samma hjulspår och glömmer att hoppa av ekorrhjulet ibland. Jag gillar också de vackra, milda, finstämda illustrationerna. Dessutom älskar jag titeln, som gjord att fundera och fantisera kring.

Jättejättebråttom är skriven och illustrerad av Ebba Forslind och utgiven av Urax förlag. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Vems resa

Vems resa?Jag har älskat Vem-böckerna sedan den första kom ut och eftersom jag har fyra barn i åldrarna 2 – 11 år så har jag också fått chansen att läsa dem för barnen, det är alltid något eller några barn som har uppskattat dem. Nu har en ny bok i serien kommit. Vems resa heter den och den handlar om att vara på semester och träffa människor från andra kulturer och med andra språk än en själv har.

Boken handlar om Lilla Hund som är på semester med Stora Hund och Nallegrisen. Det är skönt med varm sol och glittrigt vatten. Men de vuxna är så tråkiga. De vill bara slappa, men Lilla Hund vill ju leka. Så träffar Lilla Hund en igelkott, men igelkotten pratar jättekonstigt. Vad säger hon egentligen? Kan de leka fastän de inte förstår varandra? Ja, det kan de faktiskt. När semesterveckan är slut tvingas de ta adjö och så blir det dags att åka hem igen. Hemma är allt som vanligt, eller kanske inte helt som vanligt ändå, för på förskolan har två nya, små barn, börjat. Barn som inte pratar svenska än. Barn som kommer från ett annat land. Och då säger Lilla Hund de härliga orden: ”Det gör inget , fröken, jag kan leka på alla språk”.

Precis som de flesta andra böcker i serien behandlar boken alltså ett aktuellt ämne, något tänkvärt som är förpackat i en läsvärd berättelse på ett jättefint sätt. Wirséns teckningar är ju som alltid underbara. Jag vet att boken fått både positiv och negativ kritik och Stina Wirsén är en författare som ofta delar läsarna i två läger – antingen hyllas böckerna eller så blir det totalt tvärtom. Bland annat har boken fått kritik om att vara världsfrånvänd. Men det som jag tycker är värt att ha i åtanke när man läser är att Stina Wirsén ju alltid tar barnets perspektiv när hon skriver och tecknar. Och det är ur ett barns perspektiv som man också ska läsa boken. För vuxna kanske det inte räcker med en semesterresa för att skippa fördomarna och bli tolerant mot alla personer som har annan bakgrund/kultur/språk som en själv. Men för ett barn är det ofta precis så enkelt som i boken. Barn krånglar sällan till det. Dessutom skildrar Wirsén så många olika känslor, så som att Stora Hund och Nallegrisen vill ha ut något helt annat av resan än Lilla Hund, och hur ensam Lilla Hund då känner sig när de vuxna inte vill leka. Stora känslor skildras med få meningar och på få sidor.

Vems resa är utgiven av Bonnier Carlsen och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Årets barndeckare

Sedan fyra år tillbaka delar Sveriges största deckarfestival, Crimetime Göteborg, ut Crimetime Specsavers Award. Det är ett deckarpris som delas ut i fem olika kategorier, nämligen: Årets deckardebut, Årets barndeckare, Läsarnas pris, Årets hederspris, samt Nordic noir thriller of the year.

Årets barndeckare delas ut till en barnboksförfattare som skriver deckare eller spänning för barn 6–12 år. Utgivningen ska ha bidragit till att utveckla genren och till att öka barns intresse för böcker och läsning. Författaren ska ha utkommit med minst en bok under det senaste året. De nominerade böckerna är:

Martin Widmark och illustratören Helena Willis, LasseMajas Detektivbyrå; Slottsmysteriet, Bonnier Carlsen, september 2017
Camilla och Viveca Sten, Sjörök, Bonnier Carlsen, september 2017
Christina Wahldén, Falafelflickorna, Rabén & Sjögren, mars 2018
Karin och Albin Alvtegen, Hinsides väktare, Bromberg, mars 2018
Elias Våhlund och illustratör Agnes Våhlund, Handbok för superhjältar, Rabén & Sjögren, oktober 2017 och april 2018 (del 2 och 3)

Slottsmysteriet har jag just läst ut. Det är en typisk LasseMaja deckare som denna gång utspelar sig på ett slott. Det är Greve von Farsen som bjuder Valleby-borna på exklusiv chokladprovning på sitt slott. Många av de karaktärer som vi känner igen från tidigare böcker åker dit, så som polismästaren, prästen, Muhammed Karat, Franco Bollo och självklart också Lasse och Maja. För att få komma till chokladprovningen måste gästerna cykla, man får inte åka bil. Det tycker gästerna förstås är lite knepigt, men det får sin förklaring senare. Väl på slottet låter gästerna sig väl smaka och tjusas av greven och hans lyx, även om Maja tycker att chokladen smakar precis som chokladen från Super-Livs. Greven pratar om att alla kan få samma lyx som honom ifall de satsar pengar i hans nya kakaoplantage, men Maja och Lasse anar att det är något skumt på gång och de börjar genast undersöka saken… Precis som i tidigare böcker löser barnen fallet och de vuxna är aningslösa och godtrogna. Kanske en smula överdrivet ur en vuxens synvinkel, men barnen älskar ju de här böckerna. Just det här att det är en serie där alla böcker har samma upplägg och koncept gör dem lätt till sträckläsningsböcker och de passar bra för barn som nyss lärt sig läsa och har börjat på med kapitelböcker. De är lättlästa och snabblästa.

Sjörök läste jag för någon vecka sedan. Det är den andra boken i serien om havsdottern Tuva som bor i skärgården, nära havet där olika väsen finns. Förr levde människorna och det gamla folket sida vid sida, men nu är det krig eftersom människorna förstört haven. En spännande bok med många övernaturliga inslag som passar bra för de äldre barnen i målgruppen. Böckerna i serien är tjocka och passar för de riktiga bokslukarna, men å andra sidan är de riktiga sträckläsningsböcker som är svåra att lägga ifrån sig. Jag gillar klimattemat, det är ett viktigt ämne som kommer fram på ett bra sätt i böckerna.

Falafelflickorna läste jag i början av sommaren, men inser nu att jag glömt att skriva om den. Vi diskuterade den också i Barnbokscirkeln på Facebook. Den handlar i alla fall om Hawa som snart ska börja på högstadiet. Hon lever i en av de 23 förorter som polisen beskriver som ”särskilt utsatta”. Hon har också problematiska hemförhållanden, men hon har en stor dröm, nämligen att komma in på polishögskolan. På sommarlovet startar Hawa en liten detektivbyrå och får snabbt två svåra fall att lösa: klasskompisen som ska giftas bort mot sin vilja och flickorna som är kära i varandra men hotas till livet av den ena flickans pappa. Det här är en bok med många bottnar, dels en feelgoodberättelse med såväl spänning som humor och mycket värme. Men dels är det också en bok som handlar om viktiga teman, som hedersbrott, om att få bestämma över sitt eget liv och om barns grundläggande rättigheter. Jag gillar boken och har köpt in den till båda mina bibliotek. Hoppas många barn läser den.

Hinsides väktare har jag inte läst, men jag har läst den första boken i serien om Hinsides, Nyckeln till Hinsides. Även denna har vi diskuterat i Barnbokscirkeln. Det är en fantasybok med en hel del realism som mor och son Alvtegen har skrivit tillsammans. Böckerna handlar om tvillingarna Linus och Linnéa som tillsammans med sin mamma flyttar in i huset Trakeborg över sommaren. Redan första natten hör Linus underliga ljud i väggarna och det dröjer inte länge förrän saker börjar försvinna på ett mystiskt sätt. När Linus börjar leta efter ledtrådar i huset hittar han en nyckel gömd under några uppbrutna golvbrädor. Vem har gömt nyckeln där och vart leder den? Det är intressanta karaktärer och fantasivärlden Hinsides skildras på ett levande sätt. Det är mycket spänning, en hel del humor och den första boken har många olästa trådar, så det är lätt att sträckläsa serien. Gillar man fantasi, äventyr och fart är detta en bra bok för slukaråldern.

Handbok för superhjältar har jag också läst. Det finns än så länge tre delar och en fjärde är på väg. Nominerade är både del 2 och del 3. Böckerna handlar om Lisa som måste bo hos sin mormor medan hennes mamma jobbar i en annan stad, Hon blir mobbad och jagad av ett killgäng i den nya skolan. En dag när killarna jagar Lisa som vanligt så rymmer hon in på biblioteket. Där hittar hon en bok som hon får ta med sig hem. Den heter just Handbok för superhjältar och Lisa kan inte släppa den. Där och då börjar hennes resa mot att bli superhjälten Röda masken. Den här serien är populär på mina bibliotek, kanske för att den passar bra även för de barn som inte är så intresserade av att läsa. Den är nämligen lite serietidningsinspirerad. Sidorna domineras av mangaliknande illustrationer och texten finns insprängd i rutor mitt bland bilderna. Det är också relativt lite text men mycket bild. Den är fartfylld, håller högt tempo och både snabbläst och lättläst. Att det är en tjej i huvudrollen gillar jag skarpt, vi behöver fler böcker med coola hjältinnor. Jag gillar förstås också att det är biblioteket som är huvudpersonens fristad och att det är just en bok som har stor betydelse för handlingen. Perfekt bok för nybörjarläsare, läsovilliga eller ovana läsare samt som högläsningsbok. Extra kul är det att dessa böcker läses och gillas likväl av barn i ettan som i femman.

Det är många bra böcker som är nominerade och jag har svårt att välja en favorit. Jag gillar Sjörök för att jag verkligen tilltalades av själva historien. Den skulle även passa som ungdomsbok eller varför inte vuxenbok. Den är intressant, spännande och rymmer så mycket. Men jag gillar också Falafelflickorna för att den skildrar platser, personer och händelser som annars så sällan nämns i barnböcker på detta sätt. Hawa är också en så härlig karaktär som jag ser fram emot att läsa mer om. Och Handbok för superhjältar gillar mitt bibliotekarie-jag skarpt just eftersom de är så tacksamma att tipsa och bokprata om, de går ju hem hos nästan alla barn. Så är det förstås också med LasseMajas detektivbyrå, även om de har en mer begränsad målgrupp. Det ska bli så spännande att se vilken vinnaren är, för alla är väl värda en vinst. Om jag måste gissa vilken som vinner Årets barndeckare så tror jag på Handbok för superhjältar.

Juno och Jillis flyttar

Juno och Jillis flyttarJuno och Jillis flyttar är en jättefin bilderbok som handlar om en flytt. Egentligen vill inte Juno flytta, det känns så konstigt och lite otäckt. Dessutom har Juno många frågor kring flytten, om soffan får plats, om mormor kommer att hitta till nya huset, hur man tar med sig badkaret och mycket mer. Men det visar sig såklart bli bra till slut. Och Jillis följer med Juno till nya huset.

Det här är alltså en skildring av en flytt, ur ett barns perspektiv. Den tar upp precis sådana saker som barn tänker och funderar kring och det finns så många fina citat, som när Juno pratar med bästa förskolekompisen Signe. Juno undrar om Signe vet vem som ska bo i deras gamla lägenhet efter att de flyttat:

”Men Signe vet inte, hon heller.

Hon undrar också.

Hur gör ni med soffan då?

Den ska vi ta med, och alla leksaker och alla kläder och sängen också. Allt ska vi packa ner i flyttlådor.

Men soffan får ju inte plats i en flyttlåda, säger Signe.

Juno torkar bort en tår med tröjärmen. Det kommer sand i ansiktet.

Jag kommer sakna dig på min nya förskola. Det finns ingen du där.”

Ser ni vilket fint barnperspektiv! Och så detta:

”Juno, det är en sak vi måste prata om, säger vuxen. Vi ska flytta.

Flytta, varför då?

Så du får en trädgård att leka i, och ett större rum.

Jag har redan ett rum. Jag behöver inget större rum, säger Juno.

Juno går från bordet. Vill inte äta mer. Vill vara själv. Inte prata.

Jag behöver ingen trädgård. Jag har lekparken. Som jag orkar gå till alldeles själv faktiskt, säger Juno tyst. Så tyst att det nästan inte hörs.”

Som ni ser så är denna bok också genomtänkt ur ett genusperspektiv. Det finns en vuxen, inte någon förutbestämd mamma eller pappa. Juno får man inte heller veta vilket kön hen är, varken i text eller bild.

Jag gillar de finstämda, uttrycksfulla men samtidigt milda illustrationerna som passar så väl ihop med texten, och som har så många detaljer att titta på. Jag gillar texten som ibland känns som poesi. Och jag gillar att boken slutar så bra, att den skänker tröst. En flytt behöver inte alls vara dålig, eller åtminstone inte bara dålig, en flytt kan också innebära möjligheter.

En jättefin bilderbok att läsa ifall man står inför en flytt, eller på en förskola där något av barnen har kommit inflyttande, för att ge perspektiv på hur det kan vara att komma ny, att man faktiskt har en historia från en annan plats tidigare.

Juno och Jillis flyttar är skriven av Anna Bjelkholm, illustrerad av Mia Olofsson och utgiven av Rabén & Sjögren. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Sjörök

SjörökNu har jag läst den andra boken i Viveca och Camilla Stens trilogi om havsdottern Tuva, nämligen Sjörök. Den första boken i serien heter Djupgraven och den har jag skrivit om här. Tuva är en tjej som alltid varit utanför, hon har känt sig fel, utstött, annorlunda, haft en känsla av att inte passa in. Kanske är det inte heller så konstigt med tanke på att hon tillhör havsfolket, i själva verket är hon den sista havsdottern. Det innebär att hon har lite magiska krafter och att hon också ser lite annorlunda ut eftersom hon har gälar och därmed kan klara sig lika bra i havet som på land. Tur är det, för onda krafter har vaknat. Pakten mellan havsfolket och människorna finns inte mer och Tuva inser att det är hon som måste rädda människorna.

Det här är en spännande, skrämmande, läskig, men samtidigt på ett sätt också väldigt realistisk och minst sagt aktuell med sitt klimat- och rädda-havet-tema. Sjörået förebrår människorna som förstört haven med sin nedskräpning, vilket också lett till ett helt annorlunda klimat. Ett klimat som inte alls är bra för människor, djur, växter och hus. Precis som den förra boken håller även denna ett högt tempo och det är spännande nästan hela tiden. Det finns många ingredienser i boken, som övernaturliga väsen, skräck, folktro, fantasy men också mycket realism. Tuva lever ju ändå i människornas värld med mobbing, relationer, vänskap, kärlek, skola och andra saker som är viktiga när man är barn likväl som vuxen och det gör att man kan känna igen sig i många delar. Man kan också dra paralleller till verkligheten även där det är som mest övernaturligt, magiskt och fantasyaktigt, vilket gör boken ännu bättre enligt mig som annars inte är såld på ren fantasy. Sjörök är också mycket välskriven, vilket förstås inte är särskilt konstigt när man tänker på vilka författarna är. Nu finns tredje och avslutande delen i serien, Mareld, ute vilken dag som helst och jag kan knappt vänta tills jag får hem den. Jag sträckläste Sjörök hela helgen och har svårt att sluta tänka på Tuva, hon är en fascinerande karaktär som man bara vill ha mer av. Ett grymt snyggt omslag är det också. Den här serien kommer jag att bokprata mycket om i höst!

Sjörök är utgiven av Bonnier Carlsen och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Tisteltankar

TisteltankarVet ni vad tisteltankar är? Det är de jobbiga, knasiga, besvärliga, dumma tankarna man tänker fastän man egentligen vill tänka goda, glada, ljusa, trevliga tankar. Boken Tisteltankar handlar just om sådana tankar. Eller rättare sagt om en tjej som tänker sådana tankar. Boken handlar om Linn, tjejen som ser sin mormor dö när hon går i åttan. När mormor faller ihop på gatan är det en kille som ringer 112. Samma kille börjar i hennes nya klass. Först vill Linn inte låtsas om honom, för han är tjock, mobbad, utanför, och hon vill väldigt gärna passa in och vara någon. Med tiden umgås hon dock alltmer med Tim. Fast bara utanför skolan där ingen kan se henne. Hon skulle aldrig våga visa sig med honom, eller stå upp för honom. Linn har väldigt svårt för att överhuvudtaget tänka på vad just hon vill och våga göra det oavsett vad folk säger. Hon kan inte sluta umgås med sina falska vänner som ändå inte bryr sig om henne. Hon kan inte prata med sin mamma trots att hon egentligen vill det. Mormorns död blir dock en händelse som sätter igång hennes tankar på riktigt. Hon börjar omvärdera sig själv, andra och livet, reflektera och faktiskt tänka sina egna saker. Men det är ingenting som sker enkelt. Tvärtom, det är som att det pågår ett krig i hennes huvud, med tisteltankarna som skaver.

Det här är en typisk ungdomsbok som handlar om allt det där som ungdomars liv kretsar kring, som kärlek, relationer, vänner, föräldrar, skola och så förstås det där med att hitta sig själv och våga stå upp vem man är. Det blir lite för mycket av det vardagliga ibland, det händer inte jättestora saker. Men det är också just det som gör att det känns så trovärdigt. För i det verkliga livet går det ju ofta väldigt långsamt och det är mycket monotoni och vardag. Eftersom boken till stor del handlar om Linns innersta tankar kommer man också henne nära. Dessutom är det superbra att boken berör psykisk ohälsa, liksom hur det kan vara att förlora någon man älskar. Att tappa fotfästet när något sådant händer kan vem som helst råka ut för. Och titeln är jättefin och så träffande. Dock känner jag att boken blir lite ”en i mängden”, den är helt okej, men den sticker inte ut på något sätt som gör den fantastisk. Och jag stör mig mycket på denna fatshaming som hela tiden sker. Men sammanfattningsvis måste jag säga att den är läsvärd, det är den, både för tonåringar, ungdomar och vuxna.

Tisteltankar är skriven av Anette Eggert och utgiven av Opal förlag. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.