En smakebit på søndag

På söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Just nu läser jag i barnboken Djurfiket av Camilla Ceder och smakprovet kommer från sidan 87-88.

Tio minuter senare har vi letat i vartenda skrymsle i huset efter Sixten. Ingenstans fanns han. Sara börjar bli riktigt ängslig. Har han kanske sprungit ut när allt var som hemskast? Hon undrar om hon genast borde ringa till vår mamma.

-Var sjutton är ungen? säger hon. I värsta fall får jag ta bilen och leta.

Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna känna mig så orolig för Sixten. Han är ju bara min lillebror. Men tanken på att han är fullproppad med skuld över att ha dödat ett djur som han bara velat älska är för hemsk. Kanske har han sprungit så snabbt hans små tjocka ben har kunnat bära honom? Långt bort, till världens ände, förblindad av sorg.

Då slår det mig att det möjligen är mer med Sixten än man först kan tro, mer än pannkakor och kalops. Att Sixten och jag är lika på ett sätt som jag aldrig förut har tänkt på: Vi älskar djur mer än alla andra. På det sättet märks det att vi är syster och bror.

Djurfiket är en lättläst bok för alla djurtokiga eftersom den handlar om en tjej som gör allt för att få ett eget djur, eller åtminstone få vara nära någon annans djur. Men den handlar också om vänskap och syskonskap. Alla känslor från sorg till glädje och från rädsla till längtan ryms i boken. Jättefina retroinspirerade illustrationer. En bra högläsningsbok för barn i åldern 6-9 år.

Katt-tjuven

KattjuvenSerien om detektiven Emil Wern har inte blivit lika populär som böckerna om LasseMajas detektivbyrå och det är konstigt tycker jag. Visserligen har de lite mer text och är därmed inte lika lättlästa som böckerna om Lasse och Maja, även om de vänder sig till samma målgrupp. Men jag tycker att de är mycket bättre och mer läsvärda, inte minst för att detektivgåtorna är så mycket mer realistiska.

Det finns en lång rad böcker om detektiven Emil Wern. Katt-tjuven är en av de senaste, nummer 15 i serien och den kom 2017. Böckerna är skrivna av Anna Jansson som också skriver vuxendeckare om polisen Maria Wern. Emil är alltså den fiktiva Marias son, vilket innebär att äpplet inte fallit särskilt långt från trädet. En jättekul idé tycker jag att skriva en barnserie och en vuxenserie om samma familj.

Emil har i alla fall en detektivbyrå tillsammans med lillasyster Linda och några kompisar. De håller till i en gammal kiosk på familjen Werns tomt. Varje bok handlar om ett fall och det löses i slutet av boken, så man kan läsa böckerna fristående. De är lättlästa med korta kapitel, många illustrationer och mycket luft på sidorna. Fungerar bra både att läsa själv och som högläsningsböcker. Att det finns så många böcker i serien innebär också att det lätt blir ett driv att läsa fler böcker, vilket förstås är bra för den som behöver träna att läsa.

Katt-tjuven inleds med att Linda önskar sig en katt. Hon tjatar och tjatar, men mamma Maria tycker att det räcker med hunden Molly. Så hittar de en övergiven kattunge när de plockar bär och sedan dröjer det inte länge förrän det börjar hända mystiska saker. Fler och fler katter försvinner i Visby. Emil tror att katterna inte har sprungit bort av sig själva utan att det finns en tjuv som tar katterna. Men varför? Han samlar detektivbyrån och bestämmer sig för att katt-tjuven måste fångas. Boken finns att köpa bland annat på Adlibris och på Bokus.