Drakeld

DrakeldNär Malva vaknar är lillasyster Millis bädd tom. Milli har smitit ut i natten. Där månblommorna doftar och skogen är lockande stor. Men Milli är så liten. Hon känner inga faror. Hon vet inte att en drake har vaknat, en drake med brännande eld. Malva kastar sig ut. Hon måste hitta sin syster! Kanske är det redan för sent?

Drakeld är en övernaturlig saga och fantasyberättelse med helt magiska bilder. Den handlar om kampen mellan ont och gott likväl som djup syskonkärlek.  Det här är en liten pärla, en bilderbok att återkomma till om och om igen. Jag känner igen drag från Astrid Lindgren i sagan om de två systrarna och draken. En finstämd, vacker och stark berättelse som samtidigt berör och gör så ont ända till slutet. Man vet inte vad som ska hända förrän på den allra sista sidan och innan dess kastas man mellan hopp och förtvivlan utan skyddsnät. Texten är skriven av Åsa Mendel-Hartvig medan bilderna är skapade av Ane Gustavsson och de samspelar perfekt. Texten är poestisk och sagostämningen förstärks med de trollska illustrationerna fyllda med detaljer att försjunka i. Det här är en bok som tål att läsas många gånger och som lär fascinera såväl små som stora.

Drakeld är utgiven av Natur & Kultur och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Det äter upp mig!

Det äter upp mig!Vem har inte någon gång varit mörkrädd eller rädd för monster? Det äter upp mig! är en bok för alla som kan känna igen sig i den känslan. Det är en bilderbok som handlar om Arthur. Han bara vet att om han går till sitt rum kommer monstret i hans mardröm att komma dit och äta upp honom. Ändå säger hans föräldrar åt honom att gå och lägga sig. Inte kan de sitta hos honom tills han somnar heller eftersom de har gäster. Och vad händer? Monstret kommer faktiskt. Och hans mardrömmar besannas – monstret äter faktiskt upp honom! Smask, kras, gulp. Men ändå slutar allt bra. Hur är det möjligt? Jo, för monstret finns ju bara i hans fantasi. Och fantasin kan man använda till mycket. Kanske kan Arthur och monstret leka med varandra?

Jag hade lite svårt för boken till en början eftersom jag inte tilltalades av bilderna. De är tecknade i en kall, mörk, gråblå färgskala och liknar inte de typiskt färgglada illustrationer man annars ofta är van vid i bilderböcker. Men när man tittar närmare på dem så ser man hur väl de faktiskt skildrar Arthurs rädsla och hur mycket som berättas i bilderna. De berättar berättelsen helt på egen hand och behöver inte texten för att stå på egna ben. Två uppslag är lite skrämmande, när monstret dyker upp bakom Arthurs säng och när monstret slukar honom. Jag kan tänka mig att de yngre barnen kan bli rädda för de bilderna om de lever sig in i boken och identifierar sig med Arthurs rädsla. Men nästkommande uppslag är istället mycket mer humoristiska och hoppfulla, och faktum är att monstret trots allt är ganska gulligt. Texten är inte jättelång och den använder mycket dialoger och talspråk, vilket gör den levande.

Efter ett par genomläsningar har jag fastnat. Så vill du ha en bilderbok om monster, mörker, rädslor, fantasi, mod och att våga möta sina rädslor rekommenderar jag Det äter upp mig!

Boken är skriven av Luc Foccroulle, illustrerad av Annick Masson och den är utgiven av Verbum. Den finns bland annat att köpa på Adlibris.

Tores traktorskola

Tores traktorskolaJag har en dotter som älskar traktorer. Ett av hennes först sagda ord var ”traktor” och dagligen kommer hon med paddan eller mobilen och säger ”titta traktor”. Då vill hon se på traktorbilder eller traktorfilmer på YouTube. Självklart kunde jag inte låta bli att tänka på henne när jag såg Tores traktorskola, även om hon egentligen inte riktigt tillhör bokens målgrupp.

Tores traktorskola handlar om Tore Persson. Han är övertygad om att alla älskar traktorer. Därför startar han en traktorskola hemma på sin gård. Och det visar sig vara populärt, eleverna stormar in för att lära sig köra traktor uppför kullar, nerför backar och göra snygga svängar med traktorerna. Allra helst vill eleverna lära sig köra traktorslalom. Tore har ju faktiskt varit världsmästare i traktorslalom. Men det går inte Tore med på. Det är inget för nybörjare menar han. Men en dag blir det vinter. Hela gården, hela skogen, ja till och med hela staden har bäddats in i ett täcke av snö. Tore måste ploga. Men det är ju så mycket snö som ska bort. Men Tore är ju bara en enda Tore och han kan bara köra en enda traktor. Hur ska han hinna ploga överallt? Som tur är så kommer Tores elever till undsättning. Och vilken belöning kan han ge dem om inte lite traktorslalom! Slutet gott, allting gott.

Det här är en mysig bilderbok för alla fordonsintresserade. Det finns massor av detaljer på bilderna och det vimlar verkligen av traktorer och andra fordon. Illustrationerna är glada, kluriga, varma, vänliga och charmiga. Dessutom är de inkluderande, vilket är ett stort plus. Eleverna i traktorskolan är jämnt könsfördelade, vilket också är bra. Det här är en bok jag med gott samvete kan sätta i händerna på min traktortokiga dotter och jag är övertygad om att hon kommer att älska den när hon har åldern inne. Jag som inte ens gillar traktorer är ju såld på Tores traktorskola.

Tores traktorskola är skriven av Emelie Andrén, illustrerad av Salla Savolainen och utgiven av Rabén & Sjögren. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Olle & Bolle är bröder

Olle och Bolle är bröderOlle vill leka med smålegot och glaskulorna, bygga tågförbindelser och järnvägsknutar på mattan. Olle vill baka och stå på pallen och hjälpa till. Men det går inte, för Olles lillebror Bolle vill vara med och han är för liten.

Alla som har syskon kan nog känna igen sig i den här bilderboken. Både om man själv är storasyskonet eller om man är småsyskonet. Föräldrar som har flera barn känner nog också igen sig. Jag tror faktiskt att det är ganska stor igenkänning hos många föräldrar när de ser den lite småstressade mamman också, hon som försöker vara överallt och möta båda barnens behov. Olle & Bolle är bröder är helt enkelt en fin vardagsskildring. En bilderbok som handlar om en dag hemma och två bröders syskonrelation med såväl bråk som kärlek. Det är verklighetsnära och realistiskt i en miljö som skulle kunna vara hos vilken småbarnsfamilj som helst. Väldigt fina illustrationer med många detaljer, humor och närvaro. Illustratören Ellen Ekman har en fingertoppskänsla när det gäller att förmedla känslor. Texten av Charlotta Lannebo är ganska kortfattad så den fungerar även för de lite yngre barnen. Även den är vardagsnära och dialogerna skildras mycket trovärdigt. Det här är Charlottas och Ellens första gemensamma bilderbok om bröderna och deras mamma. Jag har sett att det finns ytterligare en bok som heter Olle & Bolle handlar och som jag blev väldigt nyfiken på nu. Jag ser också fram emot många fler böcker om familjen.

Olle & Bolle är bröder är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Paketlandet

PaketlandetIgår skrev jag om skådespelaren Cecilia Forss och illustratören Anna Ilebys gemensamma barnboksdebut Fislandet som utkom 2017 och direkt hamnade på nätbokhandlarnas topplistor. De har redan hunnit komma ut med en fristående uppföljare, Paketlandet, som dessutom passar perfekt att läsa nu i juletider.

Kabrak, plingeling, fjong! Så låter det när brevbäraren Petra Perssons cykel välter ner i diket, precis utanför skolgården. Det är egentligen inget ovanligt, det händer ganska ofta. Petra tycker nämligen inte om barn – hon är livrädd för dem! Därför blundar hon när hon cyklar förbi just den här skolan. Det brukar sluta med att hon tappar balansen och sen får kräla runt i diket och samla ihop alla brev och paket innan hon kan cykla iväg igen. Fast en dag händer något som är ovanligt. Petra missar att få med sig ett viktigt paket som hon tappar i diket utanför skolan, och Casper hittar det. Casper som går i tvåan och är just det, ett barn! Hur ska Petra få tillbaka sitt paket? Det visar sig också att det är något alldeles speciellt med just det paketet. Det är nämligen så att Petras chef ger henne ett viktigt uppdrag. Som jordetomte ska hon dela ut speciella paket till utvalda barn och det ska hon göra från Paketlandet. Hur ska det gå till, hon som avskyr och är livrädd för barn?!

Det här är en fristående uppföljare enligt förlaget. Det går dock utmärkt att läsa böckerna oberoende av varandra eftersom de inte följer på varandra eller ens har samma huvudpersoner. Däremot är både Märta och hennes bästis Casper från boken Fislandet med även i denna bok, men nu som bikaraktärer medan det är Petra Persson som är huvudperson. Det här är en lika rolig och skruvad berättelse som Fislandet. Böckerna har mycket action, ett fint flyt i språket och är lagom långa, vilket gör att även läsovana enkelt kan läsa dem. Men de passar också bra som högläsningsböcker. Att läsa om en vuxen som är ganska barnslig och exempelvis gillar slime samtidigt som hon är livrädd för barn är kul och detta grepp lär nog gå hem hos barnen. Även här är det ett litet allvarligt spår blandat med humorn, även om det kanske inte finns riktigt lika mycket att fundera och diskutera kring i Paketlandet som i Fislandet. Båda böckerna ger dock trevlig underhållning och säkert också ett sug efter mer läsning, så kolla gärna upp dem ifall du har en kotte i lågstadieåldern hemma.

Paketlandet är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Fislandet

FislandetMärta Matilda Larsson går i ettan och hennes största intresse är fisar. Ja, pruttar och fisar av alla de slag. Hon tycker att fisar är det coolaste som finns. Hon har ett fiskontor hemma där hon samlar på fisar i olika burkar. Hon är fisforskare och funderar massor kring fisar. Hur kan de låta så roligt? Varför är en fis tystare än en prutt? Och hur kommer det sig att vissa pruttar luktar så mycket medan andra inte luktar alls? Men en dag så händer något och då bestämmer Märtas mamma och pappa att hon måste sluta med sitt fissamlande. Vad ska Märta göra istället? Och varför är just fisar så tabubelagt? Men det visar sig vara fler än Märta som fascineras av fisar. Det märker hon när hon en dag kommer till Fislandet.

Det här är en skruvad, rolig, lättläst bladvändare om ett ämne som garanterat lockar många barn. Fastän berättelsen är så humoristisk finns det också ett allvarsamt stråk i den och det finns en del att tänka på eller diskutera kring. Om att få vara den man är och tycka om det man vill till exempel. På så sätt är det här en bra högläsningsbok för exempelvis en klass på lågstadiet där man både får skratta, kanske känna igen sig och fundera lite. Det är skådespelerskan Cecilia Forss och illustratören Anna Ileby som båda nu debuterar i barnbokssammanhang som har skapat Fislandet. De har också redan hunnit komma med en ny bok som heter Paketlandet.

Fislandet är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Julen kommer till Mumindalen

Bildresultat för julen kommer till mumindalenIgår skrev jag om novellsamlingen Det osynliga barnet och Granen som innehåller två av Tove Janssons mest kända noveller. Just den utgåvan vänder sig väl mest till äldre läsare eftersom bilderna är få och svartvita. Men själva berättelserna, inte minst Granen, passar utmärkt även för små barn. Jag skrev igår att Granen absolut skulle fungera redan i förskoleåldern. I år kom den faktiskt också ut som bilderbok. Det är Alex Haridi, Cecilia Davidsson och Filippa Widlund som har skapat bilderboken Julen kommer till Mumindalen efter berättelsen Granen av Tove Jansson. Författarna Alex Haridi och Cecilia Davidsson har alltså återberättat novellen, medan konstnären Filippa Widlund har skapat helt nya bilder till.

Själva berättelsen är sig ju lik. Granen handlar ju om när Muminfamiljens vintersömn bryts av att Hemulen väcker dem och säger att det är jul. Han hastar vidare eftersom han har så mycket att förbereda. Familjen kliver yrvaket upp och finner Mumindalen täckt av snö och överallt är det figurer som jäktar runt för att hinna med att fixa med gran, klappar och julmat. Alla hetsar upp sig över något som är på väg mot Mumindalen. Det verkar både mystiskt och farligt, och det kallas för Julen…

Berättelsen är humoristiskt skildrad och många barn kan nog skratta åt Muminfamiljens försök att ordna med julbestyren trots att de aldrig tidigare hört talas om julen. Men det finns också ett allvar bakom och som vuxen läsare är det nog lätt att man börjar fundera lite kring julens måsten. Vad är det egentligen som är viktigt på julen? Krävs verkligen all denna stress och press? Det här är verkligen en berättelse som kan läsas på olika nivåer, från att vara en enkel julberättelse för de yngsta till en berättelse att fundera över och diskutera kring, kanske redan från låg- och mellanstadiet.

Tove Jansson skapade några bilderböcker under sin tid, exempelvis Vem kan trösta Knyttet. Men såvitt jag vet gavs aldrig Granen ut som bilderbok utan bara i novellform, främst riktad till äldre läsare. Därför är det roligt att den nu har getts ut även i bilderboksform, för själva berättelsen fungerar absolut även för yngre. Boken är en del i Bonnier Carlsens satsning på att ta fram nya bilderböcker om Mumintrollen för nästa generation Muminälskare. De nya böckerna ska enligt förlaget anknyta till Tove Janssons klassiska berättelser och i både text och bild förmedla magin, klokskaperna, kärleken, ljuset och mörkret som finns i Muminvärlden.

Jag tycker att Granen fungerar ypperligt som bilderbok och jag tycker att bilderboksmakarna har lyckats bra med Julen kommer till Mumindalen. Det är en lättillgänglig bilderbok som förmedlar liknande känslor som Tove Janssons egna böcker ger vid läsning. Illustrationerna är otroligt välgjorda, man känner tydligt igen alla karaktärer och den magi och mystik man känner igen från Tove Janssons berättelser återfinns även i dessa illustrationer. Man märker att det finns en hel del som skiljer sig åt i denna text jämfört med originalet ifall man detaljgranskar dem. Den ligger nära Tove Janssons text och den är välskriven och flyter på bra. Hade det här varit en helt nyskriven bilderbok hade jag inte haft något att anmärka på texten, så skickligt skriven är den. Men. Det stora Men:et. Jag tycker inte att texten andas Tove Jansson riktigt på samma sätt som bilderna gör. Nära, men inte lika nära. Inte så nära som jag hade hoppats på nu när förlaget vill få fram böcker för nästa generation Muminälskare. Borde inte den nya generationen får chansen att upptäcka den värld som Tove Jansson skapat och som är så unik i det sätt varpå karaktärerna uttrycker sig? För just det tycker jag försvinner i denna bilderbok. Karaktärerna pratar inte så som jag är van. Och därmed blir de inte heller de karaktärer jag känner igen och älskar. De karaktärer som jag vill att mina barn också ska få lära känna och ta till sitt hjärta. Nej, idén är god och illustrationerna är magiska i Tove Janssons anda, men texterna är jag inte riktigt nöjd med. De är alltför förenklade och denna förenkling gör att en stor del av känslan försvinner. Dialogerna och sättet att uttrycka sig på är ju en så viktig del i karaktärernas uttryck och det är det som jag tycker saknas här. Jag förstår inte varför förlaget inte kunde ha tagit originaltexten till Granen och gett ut den oförändrad som en bilderbok med Filippas underbara bilder till. Det hade blivit succé. Det finns enligt mig ingen anledning att ge sig på texten och omarbeta den såhär mycket. Som bilderbok är Julen kommer till Mumindalen visserligen en fin bok, men som ”ny bilderbok för nästa generation Muminälskare” lämnar texten tyvärr utrymme för förbättring för att den ska vara helt i Tove Janssons anda. Jag hoppas att den nya generationen Muminälskare också får ta del av originalet och lära känna karaktärerna på riktigt, så som Tove Jansson skapade dem.

Till sist, ett exempel på textens förvandling. Först ett stycke ur originaltexten som är hämtad ur novellsamlingen Det osynliga barnet och Granen:

Mamma, vakna, sa Mumintrollet förskräckt. Nånting hemskt har hänt. De kallar det jul.

Vad menar du? sa mamman och stack fram nosen.

Jag vet inte riktigt, sa hennes son. Men ingenting är ordnat och nån har gått förlorad och alla springer omkring som tokiga. Kanske det är översvämning nu igen.

Och så samma stycke ur bilderboken Julen kommer till Mumindalen:

-Mamma, vakna, sa Mumintrollet. Nånting hemskt är på väg hit! Det heter Julen.

-Vad menar du? sa mamman yrvaket och stack fram nosen ur täcket.

-Jag vet inte riktigt, sa Mumintrollet. Men Hemulen säger att inget är klart och att alla springer omkring som tokiga. Man måste nog vara väl förberedd.

Ni som läst den nya bilderboken, vad tycker ni om att texten är ombearbetad och förenklad så mycket?

Julen kommer till Mumindalen finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Det osynliga barnet och Granen

Det osynliga barnet och GranenFörra året gav Förlaget ut en specialutgåva av Tove Janssons klassiska noveller Det osynliga barnet och Granen. Detta gjorde de i samarbete med Oxfam, Moomin Characters, WSOY och Sort of Books. För varje såld bok skänks 40 kronor till Oxfams arbete för flickor och kvinnor som lever i fattigdom runt om i världen. Förlaget skriver att Tove Janssons berättelser idag är mer aktuella än någonsin. Fortfarande är majoriteten av de som lever i fattigdom kvinnor. Fortfarande nekas kvinnor ofta grundläggande rättigheter som utbildning och rättvis lön. Att vara rädd, ensam och osynliggjord är inte bara det osynliga barnets historia, utan också verkligheten för miljoner kvinnor och flickor världen över. Genom att köpa boken och stödja organisationer som Oxfam får man chansen att ge nya möjligheter och en starkare röst till dem som är mest utsatta.

Det osynliga barnet handlar om lilla Ninni som har behandlats illa och därför blivit osynlig. Men hon kommer till muminfamiljen och med Muminmammans kärlek och bekräftelse blir Ninni mer och mer synlig ju mer tiden går och snart kan man se hela henne. En väldigt symbolisk och fin berättelse som ger upphov till en och annan tanke.

I Granen kan vi läsa om när julen kommer till Mumindalen. Mumintrollets familj brukar ju vanligen sova från oktober fram tills på våren, men just detta år väcker Hemulen dem. När de får höra att Julen är på väg blir familjen rädda och förskräckta. De tror att det är något läskigt. Alla runtomkring förbereder sig, fixar med gran, klappar, mat och andra förberedelser. Stress, stress, stress. Ingen har tid att förklara traditionerna för Muminfamiljen som därför får tolka dem på sitt eget sätt. Och det blir på ett bra sätt till slut. Också detta är en fin berättelser som ger eftertanke. Måste man verkligen stressa inför julen? Vad är egentligen viktigast?

Det här är alltså en specialutgåva, en liten tunn bok som dels innehåller de två novellerna och dels också en beskrivning av persongalleriet och karaktärerna i Mumindalen som ger en bra introduktion till den som inte har läst om Mumin tidigare. Bokens omslag är härligt retroinspirerat och inuti finns det illustrationer som jag tror är Tove Janssons originalillustrationer. Det här skulle vara en perfekt julklapp, dels för att nya läsare ska få upp ögonen för Tove Janssons muminvärld och dels för att stötta en organisation som gör gott. Det är enormt svårt att säga vilken målgrupp dessa noveller passar för. Granen skulle nog fungera redan i förskoleåldern, även om den inte är i bilderboksformat, och Det osynliga barnet passar nog från lågstadiet. Men jag tror att de ursprungligen gavs ut för vuxna (rätta mig om jag har fel). Oavsett vilket så vet jag att Tove Jansson är en författare som kan skriva för både barn och vuxna, och hennes Muminvärld tilltalar både stora och små.

Det osynliga barnet och Granen finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Handbok för superhjältar 2-4

Handbok för superhjältar. Röda masken   Handbok för superhjältar. Ensam   Handbok för superhjältar. Vargen kommer

Tidigare i vår skrev jag om första boken i Handbok för superhjältar som jag då hade läst och tyckt mycket om. Nu har precis bok nummer fyra i serien kommit och då bestämde jag mig för att läsa resten av böckerna, jag har ju bara läst första boken än så länge.

När den andra boken i serien, Röda masken, inleds har Lisa precis vaknat efter den natt då hon var superhjälte för första gången, vilket vi kan läsa om i första boken. När hon kommer till skolan den dagen märks det direkt att något hänt. Alla står och pratar i munnen på varandra. En superhjälte har flugit över staden under natten och nu skryter barnen om att de sett honom när han flög förbi. Men den enda som verkligen vet vad som är sant är förstås Lisa. Men även fast hon är en hemlig superhjälte så blir hon fortfarande mobbad. Och inte finns det några superkrafter mot mobbing heller. Men det värsta är egentligen inte mobbarna, utan alla de som tysta står och tittar på medan hon och andra blir mobbade. En dag ska klassen på flyguppvisning och när piloten får problem med flygplanet och är nära att största är det tur att Lisa har med sig sin superhjältedräkt. Dessutom är det en cirkus i stan, en cirkus med många spännande djur som gör konster. På kvällen efter cirkusshowen stannar mobbarna kvar för att de bestämt sig för att låsa upp och släppa ut djuren för att orsaka kaos i stan. Men de gör en gorilla uppretad. Så uppretad att han ger sig av efter killarna. Återigen griper Lisa in och räddar killarna. Men hon avkräver dem också ett löfte om att aldrig mer mobba någon levande människa, och dessutom ska de säga förlåt till alla de någonsin har retat.

När den tredje boken, Ensam, börjar har det gått två månader. Som superhjälte har Lisa varit synnerligen aktiv under tiden och hon har löst många brott och burat in skurkar på löpande band. Alla älskar superhjälten Röda masken. Men trots alla fina ord hon hör om Röda masken hela tiden har Lisa svårt att känna någon riktig glädje. Det är ju inte henne, Lisa, som alla älskar. När hon har bytt om blir hon lika ensam som tidigare. Hon längtar efter vänner. I den här boken är det någon som är efter henne. Eller rättare sagt någon som har tröttnat på ”den röda clownen”. Denna någon heter Wolfgang, men kallas för Chefen. Han är väldigt trött på att superhjälten fångar alla brottslingar som arbetar åt honom. Faktiskt så trött att han kidnappar stadens borgmästare och säger till Röda masken att han vill ha en dyrbar myntsamling i utbyte mot borgmästaren. Nu känner sig Lisa ensammare än någonsin. Detta klarar hon inte själv. Men vem skulle kunna hjälpa Röda masken?

Den tredje boken slutar med en rejäl cliffhanger och jag förstår varför det var ett sådant sug efter den fjärde boken. Den kom bara för någon vecka sedan och heter Vargen kommer. Den tar vid precis morgonen efter att den förra boken slutade och nu är spänningen olidlig. Hur ska Röda masken kunna rädda borgmästaren och vinna över kidnapparen Wolfgang och hans gäng? Hon har fått Max till hjälp. Men han är ingen superhjälte. Eller? Nu har de fem dagar på sig att komma på hur de ska krossa vargarna och rädda borgmästaren. Men det visar sig finnas fler som gärna vill bli superhjältar. Och det visar sig att med hjälp av lite list går det faktiskt att bekämpa de flesta bovar. Dessutom visar det sig att ensam inte är stark, utan det är med vänskap och gemensamma krafter man jobbar allra bäst. För Lisa är faktiskt inte alls så ensam som hon trott.

Nya äventyr med Lisa och Handbok för superhjältar kommer nog om inte alltför länge. Själv kommer jag att bokprata vidare om dessa fyra böcker, för jag gillar dem väldigt mycket. Sättet de är skrivna på lockar verkligen barnen till läsning med sina serietidningsliknande illustrationer och med texten insprängd i rutor i illustrationerna. De innehåller inte heller så jättemycket text, utan mycket av händelserna sker i bilderna, vilket också lockar de lässvaga. Jag gillar även hur de har jobbat med färgerna och har olika färger för de olika delarna i serien, precis som PAX-serien. Och överhuvudtaget, en cool tjej i huvudrollen och böcker fyllda med action, spänning, äventyr och dramatik – vad kan gå fel liksom? Dessutom finns många andra teman här, såsom mobbing, vänskap och att samarbeta, vilket ger många öppningar för att jobba med böckerna i skolan.

Handbok för superhjältar är en serie böcker skrivna och illustrerade av Elias och Agnes Våhlund och utgivna av Rabén & Sjögren. De finns att köpa bland annat på Adlibris (här, här, här och här) samt på Bokus (här, här, här och här).

Vi har en vinnare!

Vinnare av boken Paketlandet blev Sandra som har bokbloggen Snowglitter.

Stort grattis!!

Mejla din adress till barnboksbloggen@hotmail.com så vidarebefordrar jag det till förlaget så du kan få din vinst.