Rätta mig om jag har fel, men jag tror inte att det finns någon uppsjö av böcker som handlar om att gå på simskola och lära sig simma. Därför var det kul att läsa Bobby Groda lär sig simma av Mona Bhat som handlar just om detta. Bobby är snart fem år och hans mamma har anmält honom till simskola. I gruppen finns också apan Smilla, flodhästen Flora, elefanten Max och grodan Tommy. Under flera tillfällen träffas de för att bekanta sig med vattnet och lära sig arm- och bentagen på ett roligt sätt. Boken visar på ett roligt och pedagogiskt sätt hur en simskola fungerar. Det hela känns verklighetstroget och trovärdigt (förutom att det är djurungar som blir undervisade av en människa i ett badhus fyllt av bara andra människor, vilket känns lite sådär) och konstigt vore det väl annars med tanke på att författaren Mona Bhat också arbetar som simskolelärare. Förutom att berätta hur själva undervisningen går till förmedlar boken också andra värdefulla budskap kring simning och vilka regler som finns i ett badhus. Illustrationerna av Sagar Salunke är färgglada och söta. Texten är lagom lång och är bra anpassad för målgruppen.
Det här är en fin guide till att börja i simskola som säkert kommer att göra det tryggare för många barn. Att läsa en bok som förberedelse hjälper ofta barn igenom det som känns otryggt och läskigt. Här förklaras vad som kommer att hända, men inte nog med det – boken förmedlar också hur roligt det är att lära sig simma och ger överhuvudtaget en väldigt positiv känsla till det här med vatten, badhus och simning.
Bobby Groda lär sig simma är egenutgiven i samband med Whip Media. Tyvärr är egenutgivna böcker ibland synonymt med att de inte håller lika hög kvalitet som förlagsutgivna. Jag som jobbar som lektör och läser stora mängder manus möter ofta böcker där man hade önskat några varv till hos redaktör och annat förlagsfolk innan utgivning. Här är inte kvaliteten så illa som i andra fall jag mött. Texten är helt okej, inga stavfel som jag har reagerat på eller andra grammatiska fel. Det här är en typisk bruksbok. Det innebär att den inte gör anspråk på att ha ett konstnärligt eller litterärt syfte, utan det är en bok som har ett uttalat syfte. Och med detta syfte i bakhuvudet fungerar boken väl. Därför kan man vara förlåtande med övriga brister, så som att texten väldigt mycket fungerar som en reklambroschyr för författarens egen verksamhet – till och med simläraren i boken heter Mona, precis som simläraren/författaren. Och att illustrationerna, trots att de är söta, inte samspelar fullt ut med texten. Men det går bra att bortse från detta och istället utgå från bokens syfte, för som sagt, det finns ingen uppsjö med böcker som handlar om att gå på simskola.
