Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

april 2019
M T O T F L S
« mar   maj »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  

Månadsarkiv: april 2019

En smakebit på søndag

Historien om Bodri

På söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Min smakbit denna vecka kommer från Historien om Bodri av Hédi Fried och Stina Wirsén. Det är en högläsningsbok för barn från tre år om Förintelsen. Det är en konst att kunna skriva om ett så grymt ämne, och ett ur barns synvinkel också ett så abstrakt ämne. Men Fried och Wirsén har lyckats extremt bra. I uttrycksfulla illustrationer och poetisk, gestaltande text skildrar de ledsenhet, rädsla, längtan och det fasansfulla som hände, likväl som hopp,vänskap och en stark kärlek. Se bara:

 

En dag bestämde Hitler att vi som var judar inte skulle få bo kvar i våra hus.

Var ska vi bo då? frågade jag mamma.

Hon visste inte.

Pappas händer darrade när han packade våra väskor.

Mamma var blek. Jag hade aldrig tänkt på att mammor och pappor kunde vara rädda. Jag förstod att nu var det farligt.

 

Och här:

 

Bodri kunde inte räkna dagarna och nätterna,

men han såg hur träden bytte till snöpyjamas.

Sen till skirt gröna spetskjolar…

… och ännu senare till djupt gröna långkjolar.

En dag när träden redan hade tagit på sig sina kopparröda höstdräkter hörde Bodri någon som ropade hans namn.

 

Recension av boken kommer om några minuter på bloggen. Klicka in där för att läsa mer om Historien om Bodri, men läs gärna boken själv också. Och har ni några barn i er närhet, läs boken för dem också, det är så viktigt att vi pratar om det som hände under Förintelsen så att detta fasansfulla aldrig kan ske igen.

Hur ska det gå för Toribio?

Hur ska det gÃ¥ för Toribio?Hur ska det gå för Toribio? är en ny bilderbok av 2013 års ALMA-pristagare Isol. Hon är bilderbokskonstnär, serietecknare, grafiker, författare, sångerska och kompositör, född 1972 och bor i Argentina. Hon har tidigare bland annat gett ut Petit, monstret, En anka är bra att ha, Nocturne – recept på drömmar och Minstingen.

Hur ska det gå för Toribio handlar om Toribio, en 2½ år gammal pojke. Hans föräldrar älskar honom väldigt, väldigt mycket. Men de skulle också älska att till exempel få sova lite mer. Eller få ha det lite lugnare på dagarna. Till exempel äta utan bråk eller tvätta håret utan bråk. Kanske finns det en lösning på familjens problem med Toribio? Föräldrarna hittar så småningom en annons i tidningen och för 2500 kronor får de en påse med ett magiskt pulver att lägga på Toribios kudde. För första gången får de sova en hel lång natt. Men vad är det som väntar föräldrarna när de kommer in i Toribios rum morgonen därpå? Det avslöjar jag inte, men alla föräldrarnas problem med Toribio blev i alla fall lösta på ett oväntat sätt.

Detta är en bilderbok med stor igenkänning för såväl vuxna som barn. Berättelsen är humoristisk med en oväntad avslutning. Att leva med ett litet barn som är fyllt av energi och nyfikenhet är speciellt och det kan uppstå många intressanta situationer. Dessa skildrar Isol med stor träffsäkerhet. Illustrationerna är enkla, skissartade, men väldigt uttrycksfulla. Isol jobbar mycket med kontrast och har exempelvis svart bakgrund när hon skildrar hur Toribios familjs nätter ser ut. Hon tecknar också så att man som läsare verkligen kommer nära Toribio, så barnperspektivet blir tydligt.

Hur ska det gå för Toribio är utgiven av Alfabeta och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Borsta tänderna

Borsta tändernaBorsta tänderna är en småbarnsbok jag sett lite här och var på bokbloggar och instagram. Tack vare ett recensionsexemplar från Lind & Co fick jag också chansen att läsa boken. Det är alltså helt enkelt en bok för de yngsta barnen som handlar om att borsta tänderna. Faktum är ju att alla borstar tänderna – hundar, apor, bävrar, elefanter, lejon, råttor och så barn förstås. De små hararna borstar både här och där, men inte precis där munnen är. Leo Lejon kämpar på med tandtråden trots de små mellanrummen mellan tänderna. Hundvalparna får ställa sig på rad när pappa hund ska borsta på dem. Finn Flodhäst har ett enormt gap där det samlas mycket skräp. Tur det finns olika slags tandborstar så alla kan hitta den som passar, även en extra stor för Finn Flodhäst. Det finns också olika smak på tandkräm – Ture Tvättbjörn testar jordgubbstandkräm. Apungarna är knasiga. De borstar tänderna hängandes upp och ner – och håller i tandborsten med foten! Men det går det med. Och det är lite av poängen i boken, det finns olika sätt att borsta tänderna, man får borsta på det sätt som passar, huvudsaken man gör det. För borsta tänderna är viktigt. På sista uppslaget knyts hela boken ihop. Där ser vi en pojke som borstar tänderna innan han kryper till sängs. Runtomkring honom i sängen trängs alla djuren vi mött på de tidigare uppslagen, och nu ser vi att det är hans gosedjur.

Borsta tänderna är en bok för de allra yngsta barnen och den har också ett klassiskt pekboksformat med tjocka kartongsidor med rundade hörn, vilket är greppvänligt och gör det lätt för de små att bläddra själv. Jag fastnade inte riktigt för boken, det är en bra bruksbok för föräldrar som vill läsa böcker om tandborstning i syfte att göra den dagliga rutinen lite roligare för barnen, men jag tycker inte att den sticker ut, den har inte det där lilla extra. Texten är på rim, översatt från tyska, Illustrationerna är nog det jag gillar bäst i boken, de är fantasifulla, lekfyllda, färgglada, humoristiska och charmiga. Boken funkar både för de allra yngsta barnen, men också för de äldre förskolebarnen tack vare den skojiga humorn.

Boken är skriven av Kathrin Orso, illustrerad av Sonja Bougaeva och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Klä på Herr H

Klä på Herr HKlä på Herr H är en rolig, interaktiv bilderbok. I början av boken får vi möta Herr H. Han berättar att han inte kan hitta sina glasögon och så frågar han om läsaren sett dem. På nästa uppslag sträcks en hand fram mot Herr H med hans glasögon, som att det är läsaren som ger honom dem. Sen provar läsaren hans glasögon och boken blir då alldeles suddig. Herr H undrar också var hans hatt är och även den provar läsaren. Accessoar efter accessoar frågar den förvirrade lilla farbrorn efter tills han äntligen är klar för att gå ut – tror han i alla fall. Det visar sig på sista uppslaget att han glömt byxorna och således går han ut i kalsonger, vilket brukar utlösa en skrattfest i de barngrupper jag läst Klä på Herr H för. Som ni ser redan på omslaget innehåller boken otroligt vackra illustrationer. Men det allra bästa är nog den interaktion som läsaren inbjuds till från första uppslaget och genom hela boken. Herr H är en lite surmulen gubbe och bokens formgivning gör att man verkligen kommer honom nära och kommer in i hans hem med dess lite gammeldags inredning. Texten är fåordig men samspelar perfekt med illustrationerna. Det direkta tilltalet, lekfullheten och den fyndiga humorn fångar verkligen de små läsarna. Klä-på-böcker är inget nytt för målgruppen, men Emma Virke tar fenomenet till nya nivåer i och med att läsaren får interagera, liksom att det är en gubbe man får busa med, vilket känns lite ”förbjudet”. Den här boken fungerar för en bred målgrupp. Redan från två år och ända upp på lågstadiet. På bibblan där jag jobbar finns det barn som går i klass 2 och klass 3 som lånar den för att de tycker att den är så himla rolig.

Klä på Herr H är både skriven och illustrerad av Emma Virke. Hon fick Elsa Beskow-plaketten (ett pris som årligen sedan 1958 delas ut till den konstnär som framställt föregående års bästa svenska bilderbok för barn eller den bäst illustrerade svenska barnboken) 2017 för den här bilderboken och det är hon väl förtjänst. Boken är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Bränn alla broar

Bränn alla broarJag har just lyssnat klart på Bränn alla broar av Siri Helle. Boken handlar om Liv Björk, en ung tjej som utåt sett har det perfekta livet. Hon bor i Stockholm i en fin lägenhet, har ett välbetalt finansjobb, snygga kläder och gör avundsvärda uppdateringar på Instagram. Men hon känner sig mer och mer olycklig. Hon kan inte förstå varför, när hennes liv ju faktiskt är precis som hon drömt om. I tonåren var det en tjej i Livs klass som tog livet av sig. Då skrev Liv ett brev till sig själv som hon skulle läsa om hon någon gång övervägde att ta sitt eget liv. I brevet finns en uppmaning att ge livet en sista chans, spendera alla pengar och göra det där hon drömt om men aldrig vågat. Liv bestämmer sig för att ge livet tre månader. När hon träffar den idealistiska gatukonstnären Sanna öppnar sig plötsligt en värld av nya möjligheter samtidigt som det utsatta dödsdatumet kommer allt närmare.

Bränn alla broar är en bok som tar upp svåra frågor. Varför vi mår så dåligt när vi egentligen borde må så bra. Hur vi egentligen mår bakom de lyckade profilerna på Facebook och de lyckliga uppdateringarna på Instagram. Framgångsideal, hälsohets, ekorrhjul, att inte våga stanna upp och reflektera. Ja, det finns många intressanta teman i boken. Dessa frågor bemöts med lika delar allvar och humor. Och jag gillar verkligen själva idén med boken, det är frågor som är brännande aktuella och viktiga att belysa. Det här är en riktigt vass samtidsskildring och jag tror många kan känna igen sig i huvudkaraktären Liv. Siri Helle är nyutexaminerad psykolog och detta är hennes debutbok. Det är en imponerande debut med tanke på att hon har ett eget, unikt språk och boken innehåller såväl värme som svärta, vilket inte är lätt att kombinera ens för de skickligaste författarna. Men trots detta fastnar jag inte riktigt för boken. Det blir för skruvat. Liv går från den ena ytterligheten till den andra. Vad hon än gör blir det dramatiskt. Jag vet inte om jag är för gammal, men jag sitter mest och suckar och vill skaka om Liv, få henne att återkomma till verkligheten. Hon gör verkligen det där som alla borde, stannar upp – men reflekterar inte. Säger upp sig på stående fot med ett drama i personalköket, utan att fundera på inkomst den kommande tiden. Hon gör kriminella saker, sviker sina vänner, rent ut sagt beter sig som ett svin. Det är jättefint att Liv gör en tvärvändning med sitt liv och kommer ut ur ekorrhjulet, men måste det ske på detta rebelliska, dramatiska sätt? Jag tror poängen hade gått fram minst lika bra, kanske bättre, om karaktären Liv hade varit lite mer nertonad. Samtidigt så är det ju humor, dråplig humor, där det troligen är tänkt att man ska skratta åt Liv. Och visst är det kul ibland. Men ibland sätts också skrattet i halsen när man tänker på hur Liv faktiskt beter sig mot omgivningen. Trovärdigheten saknas för min del och det är också svårt att känna med Liv. Men boken väcker mycket tankar och frågor, och det är som sagt viktiga ämnen som tas upp. Dessutom tycker jag att Bränn alla broar är en intressant debut. Jag ser fram emot kommande böcker av Siri Helle.

Bränn alla broar är utgiven av Louise Bäckelin förlag. Den finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Regn

RegnRegn är en novell av danska Josefine Klougart, en författare som var obekant för mig tills jag hittade den här novellen. Trots att detta är en novell är den omfångsrik, inte till antalet sidor förstås, men till innehåll. Man får nämligen följa flera olika berättelser, men bara i korta stycken, liksom i glimtar. Berättelserna är ganska olika varandra, men har en del saker gemensamt. Som regnet, den mörka stämningen, de hemska förebuden, undergångskänslan. Hela tiden det ständiga regnet. Det är svårt att undvika att tänka på syndafloden i Bibeln.

Jag fastnar inte direkt för Regn, jag tycker att det är lite tråkigt att inte få läsa mer av berättelserna än de korta glimtarna. Visst är novellformatet väldigt begränsande i sig, men i andra noveller är det ändå en avslutad berättelse med början och slut. Här är det mer fragment. Nerslag i människors liv. Ofta ganska dystra nedslag dessutom. Man lär inte känna karaktärerna alls, de får ingen historia, man ser dem bara en kort stund i en viss situation, som om man betraktar en främling medan man väntar på bussen. Av den anledningen hade jag svårt för denna novell. Men, en sak gillade jag ändå, nämligen språket. Josefine Klougart skriver väldigt poetiskt. Hon gestaltar stämningar snarare än beskriver dem, och det är en konst i sig, vilket gör det till en fröjd att läsa språket. Då är ändå novellen översatt från danskan. Så jag ska inte säga att den är dålig, eller att den inte är läsvärd. Den slår ändå an en sträng hos mig även om jag inte fastnar för själva berättelsen. Eller berättelserna i det här fallet.

Dessutom kan jag med Regn också kryssa punkt nr 5 i novellutmaningen Läs en novell IV: Läs en novell översatt från danskan.

Regn är utgiven av Novellix och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Den stora utställningen

Den stora utställningenDen stora utställningen av Marie Hermanson har stått ett tag i min oläst-hylla och gottat till sig. Jag har längtat efter att läsa den, jag hade fått för mig att jag skulle tycka oerhört mycket om boken. Varför vet jag inte, men jag har tittat på den och sett fram emot att äntligen få sätta mig ner och läsa den. Nu har jag läst den. Jag började igår kväll och har i stort sett sträckläst boken. Alla mina skyhöga förväntningar infriades visserligen inte, men jag fick en fin läsupplevelse och jag känner redan nu att boken bara växer ju mer jag tänker på den.

Den stora utställningen handlar om jubileumsutställningen som ägde rum i Göteborg 1923. Utställningen arrangerades för att fira stadens 300-årsjubileum som inträffat två år tidigare. Under de sex månader utställningen höll öppet besöktes den av 4,2 miljoner personer. Det var en enorm utställning som omfattade stora delar av Göteborg och flera av dagens välkända byggnader och institutioner grundades inför utställningen, som Liseberg, Göteborgs konstmuseum, Svenska Mässan och Göteborgs botaniska trädgård. Jag har naturligtvis hört talas om jubileumsutställningen många gånger tidigare, men inte läst så ingående om den. Därför var det oerhört intressant att få läsa mer om hur stort arrangemang det verkligen var. Boken är skönlitterär och fiktiv, men den bygger på verkligheten, såväl verkliga människor som verkliga händelser. Exempelvis spelar Albert Einstein en stor roll i berättelsen liksom hans antagonist Paul Weyland som senare visar sig vara en professionell bedragare. Vi får också följa en ung polis, en ännu yngre kvinnlig journalist samt ett litet barn som befinner sig på utställningen som skötare till en åsna.

Det är en intressant berättelse där flera, sinsemellan mycket olika personers öden knyts ihop, och där platsen och tiden som händelserna utspelar sig på är väldigt begränsat i och med att allt sker på och omkring utställningen. I berättelsen finns såväl en smygande kärlekshistoria som en rafflande kriminalgåta, men också en uppfriskande historielektion. Det märks att Marie Hermanson gjort en gedigen research, och det märks också att hon har en stor berättarlust. Det är vardagligt, fartfyllt och medryckande, allt på samma gång. Ett stort plus också för det vansinnigt snygga retroinspirerade omslaget! Det här är första boken jag läser av Marie Hermanson och nu vill jag gärna läsa mer av henne. Jag blev också sugen på att läsa mer om Sverige på 1920-talet för det är en otroligt spännande tid fylld av nydaningar och förändringar.

Den stora utställningen finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Barnens atlas för att upptäcka världen

Barnens atlas för att upptäcka världenBarnens atlas för att upptäcka världen är en fin, färgglad och faktaspäckad kartbok som ger en bra introduktion till vår värld, de olika världsdelarna och många länder. Varje världsdel presenteras i ett avsnitt, ibland bara på ett uppslag, ibland på flera uppslag. Förutom en karta finns också spännande eller intressanta fakta om varje världsdel. Det görs nedslag på några platser och då berättas det mer ingående om dessa, som Niagarafallen, Grand Kanyon, Frihetsstatyn, CN Tower, Hollywood, Panamakanalen, Amazonas regnskog, Machu Picchu och andra kända platser. Ibland berättas också mer ingående om en del kända byggnader, folkslag, kulturer, sporter, festligheter eller annat som är speciellt kännetecknande för någon plats. I kartorna visas också utmärkande saker för många av länderna. Längst fram presenteras själva boken, vad en atlas är, hur den är uppbyggd och vilket syftet med boken är. Det finns också fakta om klimat, ekosystem, och olika symboler som används på kartorna. Allt för att det ska bli enklare för barnen att ta till sig atlasen. Längst bak i boken finns ett utförligt register. Dessutom finns i slutet av boken en frågesport med åtta frågor där man antingen kan försöka komma ihåg svaren från när man läste boken eller bläddra tillbaka och använda boken som uppslagsverk. Det finns också en sida med olika bilder som har funnits på kartorna tidigare i boken. Tanken är att man när man kommit till slutet av boken kan bläddra tillbaka och försöka hitta alla bilder. På så sätt får man bläddra igenom boken på nytt och då hittar man kanske nya detaljer att upptäcka och lära sig mer om.

Det här är inte en atlas som ger massor av exakta svar på kluriga frågor, men den är perfekt som en första introduktion till världen, världsdelarna och länderna. Den väcker snabbt nyfikenhet, upptäckarglädje och ett intresse att få veta mer, få lära sig mer. Barnens atlas är för att upptäcka världen är ett första steg för att lära känna världen och ta reda på vad som är speciellt för olika länder. Det finns så mycket att se i vår värld! Så många platser att besöka!  Atlasen är tydligt uppdelad i olika kontinenter. Först får man en helhetsbild av kontinenten, sedan går man uppslagsvis närmare in i detalj. Markerat på kartorna finns land, städer, sjöar, hav, floder, öar och berg. För varje kontinent finns även snabba fakta som största stad, längsta flod, vanligaste djur med mera. Här finns också tips på vad man inte ska missa om man reser hit. Fotografier varvas med illustrationer. Boken är färgsprakande, men samtidigt tydlig i sin layout. Boken vänder sig till barn mellan 6-9 år, vilket känns som en bra målgrupp. Det är precis lagom mycket och lagom svåra fakta för målgruppen. Jag gillar den och kan tänka mig att många vetgiriga barn i lågstadieåldern skulle kunna ägna en lång stund åt att titta på kartorna och läsa de intressanta fakta som finns i den här boken.

Barnens atlas för att upptäcka världen är utgiven av Ordalaget bokförlag och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Ali och Blåklockans hjältar

Ali och Blåklockans hjältarAli är sju år och går i första klass. Fröken har gett klassen i uppgift att berätta om en hjälte. Ali tycker att hans pappa är en riktig hjälte och därför vill han berätta om pappa. Men vad gör egentligen pappa hela dagarna? Ali får hänga med på pappas jobb för att få veta mer om vad pappa gör hela dagarna. Pappa är en mästare på att berätta historier och han brukar berätta om människorna på hans jobb. Därför känns det nästan som att Ali redan känner dem, trots att han aldrig varit på pappas jobb tidigare. När han kommer till pappas arbetsplats, avdelningen Blåklockan, får han träffa pappas arbetskompisar och sedan börjar dagens jobb. Arbetsuppgifterna handlar om att hjälpa de gamla människorna upp på morgonen, se att de får i sig frukost, ge dem mediciner, raka dem, prata med dem, gå en promenad med någon av dem, baka med dem, spela dragspel för dem och så vidare. På kvällen när Ali ligger i sin säng funderar han på vad en hjälte är. Många tänker på en superhjälte med stora muskler. Hjältar som kan flyga, klättra på hus, se genom väggar och som kämpar mot skurkar. Men Ali tycker att en hjälte är någon som hjälper andra människor, som tar hand om andra, bryr sig om och vill få andra att må bra. Ali tycker att pappas jobb är viktigt. Han vet också att pappa tycker om sitt jobb och Ali är stolt över pappa och allt han gör. Pappa är en riktig hjälte.

Ali och Blåklockans hjältar är en riktig hyllning till de som jobbar inom äldreomsorgen. Det är kul att se en skildring av en miljö som annars sällan skildras i böcker, framförallt inte i barnböcker. Men många barn har föräldrar som jobbar inom vården eller har far- och morföräldrar som bor på ett äldreboende. Därför kan det vara intressant och lärorikt att få läsa om hur en dag på ett äldreboende kan gå till. Jag som själv har jobbat både på demensboende och inom hemtjänsten tycker att det känns autentiskt och läsningen ger mig hög igenkänning. Det jag ställer mig lite frågande till är dock hur pappan kan berätta hemma om gamlingarna på boendet med tanke på sekretessen, men det kanske man kan bortse ifrån i en barnbok. Kul också att det lyfts fram att Alis pappa är en hjälte, något som man annars mest förknippar med personer som har blåljusjobb (förutom superhjältar då). Jag håller med Ali, självklart är de som jobbar med att hjälpa andra människor riktiga hjältar. Enligt förlaget vänder sig boken till barn mellan 3-6 år. Det är dock mycket text i boken och i och med att detta snarare är en vardagsskildring än en fartfylld berättelse tror jag att de yngsta i målgruppen kan tycka att berättelsen blir för lång. Jag skulle nog snarare säga 5-8 år ungefär. Inte minst eftersom huvudpersonen själv ju går i skolan.

Ali och Blåklockans hjältar är skriven av Ann Fagerberg Embretsén och har färgglada, inkluderande illustrationer av Hedvig Wallin. Den är utgiven av Idus förlag och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Steffi och Nelli

En ö i havet     Näckrosdammen

Havets djup     Ã–ppet hav

Systrarna Steffi och Nelli är tolv respektive sju år gamla när de skickas till Sverige för att undkomma judeförföljelserna i sitt hemland Österrike. De drömmer om att komma till ett paradis, men möts av en karg verklighet. De vet ingenting om Sverige, bara att de ska bo på en ö i Göteborgs skärgård. De tror att det kommer att se ut som en semesterort med palmer och strandpromenad. När de kommer fram är det en helt annan verklighet som väntar – där finns bara hav, sten, sjöbodar och fiskebåtar. Det luktar fisk. Ingen talar deras språk. De får inte bo tillsammans. Och när de börjar skolan blir de retade för sitt mörka hår, brytning och knappa språkkunskaper. Den familj Steffi hamnar hos har förlorat en dotter och har därför svårt att ta till sig Steffi. Hos Tant Alma där Nelli hamnar finns både syskon och en mer kärleksfull fostermor, vilket gör att Steffi känner stor avundsjuka. Under de år de bor i Sverige är breven från föräldrarna väldigt viktiga, men breven är också en ständig källa till oro. Steffi och Nelli bor under stor del av sin uppväxt i Sverige och det är inte alltid lätt. Men de anpassar sig väl och får också uppleva glädje och kärlek.

Serien om Steffi och Nelli innehåler fyra böcker. En ö i havet är den första boken och den följs av Näckrosdammen, Havets djup och Öppet hav. I böckerna skildras båda systrarnas livsöden – skolgång, vänskap, förälskelse, mognad.

Jag blev direkt fast när jag läste första boken och kunde knappt bärga mig tills jag fick läsa fortsättningen. Jag riktigt njöt av läsningen, böckerna berörde mig så. Här finns verkligen allt. Ibland log jag, ibland föll tårarna under läsningen. Så som det kan vara i en tonårings liv. I många fall är igenkänningsfaktorn stor. Kärleksproblem, bråk med syskon och vänner kan alla känna igen sig i. Men systrarna lever i skuggan av kriget, något som präglar hela deras uppväxt och som också präglar den tid de växer upp i. Även här i Sverige märktes ju kriget av och vi får även en skildring av hur kriget i Europa påverkade svenskarna genom ransonering osv.

Förra året gavs dessa fyra böcker ut på nytt av Bonnier Carlsén, med omslagen ni ser ovan. Jättebra tycker jag, för det betyder att de kan nå en ny generation läsare. Och böckerna är precis lika aktuella idag med tanke på de senaste årens flyktingströmmar och Sverigedemokraternas ”framgång”. Det här är böcker jag önskar att alla från 12 år får chansen att läsa. Dels för att få en förståelse för hur historien faktiskt har sett ut. Och dels för att fördjupa sig i det här med hur människor beter sig mot varandra, fördomar, människors lika värde och så vidare.