Den stora utställningen av Marie Hermanson har stått ett tag i min oläst-hylla och gottat till sig. Jag har längtat efter att läsa den, jag hade fått för mig att jag skulle tycka oerhört mycket om boken. Varför vet jag inte, men jag har tittat på den och sett fram emot att äntligen få sätta mig ner och läsa den. Nu har jag läst den. Jag började igår kväll och har i stort sett sträckläst boken. Alla mina skyhöga förväntningar infriades visserligen inte, men jag fick en fin läsupplevelse och jag känner redan nu att boken bara växer ju mer jag tänker på den.
Den stora utställningen handlar om jubileumsutställningen som ägde rum i Göteborg 1923. Utställningen arrangerades för att fira stadens 300-årsjubileum som inträffat två år tidigare. Under de sex månader utställningen höll öppet besöktes den av 4,2 miljoner personer. Det var en enorm utställning som omfattade stora delar av Göteborg och flera av dagens välkända byggnader och institutioner grundades inför utställningen, som Liseberg, Göteborgs konstmuseum, Svenska Mässan och Göteborgs botaniska trädgård. Jag har naturligtvis hört talas om jubileumsutställningen många gånger tidigare, men inte läst så ingående om den. Därför var det oerhört intressant att få läsa mer om hur stort arrangemang det verkligen var. Boken är skönlitterär och fiktiv, men den bygger på verkligheten, såväl verkliga människor som verkliga händelser. Exempelvis spelar Albert Einstein en stor roll i berättelsen liksom hans antagonist Paul Weyland som senare visar sig vara en professionell bedragare. Vi får också följa en ung polis, en ännu yngre kvinnlig journalist samt ett litet barn som befinner sig på utställningen som skötare till en åsna.
Det är en intressant berättelse där flera, sinsemellan mycket olika personers öden knyts ihop, och där platsen och tiden som händelserna utspelar sig på är väldigt begränsat i och med att allt sker på och omkring utställningen. I berättelsen finns såväl en smygande kärlekshistoria som en rafflande kriminalgåta, men också en uppfriskande historielektion. Det märks att Marie Hermanson gjort en gedigen research, och det märks också att hon har en stor berättarlust. Det är vardagligt, fartfyllt och medryckande, allt på samma gång. Ett stort plus också för det vansinnigt snygga retroinspirerade omslaget! Det här är första boken jag läser av Marie Hermanson och nu vill jag gärna läsa mer av henne. Jag blev också sugen på att läsa mer om Sverige på 1920-talet för det är en otroligt spännande tid fylld av nydaningar och förändringar.
Den stora utställningen finns bland annat på Adlibris och på Bokus.
Barnens atlas för att upptäcka världen är en fin, färgglad och faktaspäckad kartbok som ger en bra introduktion till vår värld, de olika världsdelarna och många länder. Varje världsdel presenteras i ett avsnitt, ibland bara på ett uppslag, ibland på flera uppslag. Förutom en karta finns också spännande eller intressanta fakta om varje världsdel. Det görs nedslag på några platser och då berättas det mer ingående om dessa, som Niagarafallen, Grand Kanyon, Frihetsstatyn, CN Tower, Hollywood, Panamakanalen, Amazonas regnskog, Machu Picchu och andra kända platser. Ibland berättas också mer ingående om en del kända byggnader, folkslag, kulturer, sporter, festligheter eller annat som är speciellt kännetecknande för någon plats. I kartorna visas också utmärkande saker för många av länderna. Längst fram presenteras själva boken, vad en atlas är, hur den är uppbyggd och vilket syftet med boken är. Det finns också fakta om klimat, ekosystem, och olika symboler som används på kartorna. Allt för att det ska bli enklare för barnen att ta till sig atlasen. Längst bak i boken finns ett utförligt register. Dessutom finns i slutet av boken en frågesport med åtta frågor där man antingen kan försöka komma ihåg svaren från när man läste boken eller bläddra tillbaka och använda boken som uppslagsverk. Det finns också en sida med olika bilder som har funnits på kartorna tidigare i boken. Tanken är att man när man kommit till slutet av boken kan bläddra tillbaka och försöka hitta alla bilder. På så sätt får man bläddra igenom boken på nytt och då hittar man kanske nya detaljer att upptäcka och lära sig mer om.