Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

Dagsarkiv: 5 juli, 2019

Oj vad du är bra och Oj vad du kan!

Oj vad du kan / Oj vad du är braOj vad du är bra och Oj vad du kan är två böcker med olika framsidor i samma bok. Man kan nämligen läsa den från två håll. Från ena sidan läser man Oj vad du är bra, en bok som handlar om självkänsla, hur man känner för sig själv som person. Från andra sidan läser man Oj vad du kan som handlar om självförtroende, det vill säga tron på sina prestationer.

Boken beskrivs som en måbra-bok och tanken är att den ska stärka självkänslan och självförtroendet hos det barn man läser boken för. Boken peppar barnet och pekar på egenskaper och förmågor som är bra hos just det barnet. Det finns en tom rad där man ska fylla i namnet på det barn man läser boken för, så att barnet får ett mer personligt budskap. Man kan också under läsningen välja ut de egenskaper som passar just det barn man läser för, eller byta ut texten, så den passar bättre. Varje barn har ju sina egna unika positiva egenskaper som man kan lyfta fram.

Det finns ingen direkt berättelse i boken utan det finns en huvudperson som tillsammans med sina djur ”pratar” till läsaren genom peppande fraser som ”du är fantastisk”, ”du är bra”, ”tänk att det bara finns en av dig i hela världen”, ”du är en bra kompis”, ”du är modig” och så vidare. Tanken är alltså att man kan fylla i och byta ut till sådant man tycker att just ens barn är bra på eller sånt man vill uppmärksamma. Den del som handlar om självkänsla gillar jag, den känns inspirerande och peppande. Den del som handlar om självförtroende gav mig dock en lite bitter eftersmak. Här frågar huvudpersonen ”Vill du visa oss vad du kan” och sedan får läsaren olika frågor: ”kan du stå”, ”kan du gå”, ”klappa dina händer”, ”trumma på dina tår”, ”sjunga blinka lilla stjärna”, ”ropa jag är bäst” och så vidare. Även här kan man visserligen byta ut vissa delar. Men jag tänker att barn med funktionsvariation nog inte blir så peppad av denna del, utan snarare tvärtom. Det känns inte så inkluderande att ta för givet att alla kan stå och gå till exempel. Jag är inte heller så mycket för att byta ut ord i texten, för barnen i den här målgruppen (3-6 år) är smarta och en del kan redan stava och läsa, vilket gör att de kan märka att man byter ut vissa ord och meningar. Kul dock att boken uppmanar till interaktivitet. Ett plus också för de mangainspirerade glada, fina, varma och färgglada illustrationerna.

Tanken bakom boken är god och man kan säkert ha stor användning av den, både hemma och i förskolan, men man bör ha läst igenom den i förväg och funderat ut hur man ska läsa den för det specifika barn man ska läsa boken för. Tanken är nämligen att man bara ska läsa den för ett barn åt gången så det verkligen blir ett personligt budskap. Därför kan det bli svårt att använda den i en barngrupp.

Oj vad du kan/Oj vad du är bra är skriven och illustrerad av Marina Brovinger och Gabrielle Nilsson. Den är utgiven va Visto bokförlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Fröken Julie och Rakkniven

Fröken Julie är en pjäs, en tragedi, av August Strindberg, skriven 1888. Det är en av de mest spelade Strindberg-pjäserna i världen. Redan 1889 hade dramat urpremiär i Köpenhamn och sedan dess har pjäsen spelats otaliga gånger och även filmatiserats. Dramat utspelar sig under en enda natt, en midsommarnatt. Endast tre karaktärer finns på scen: Fröken Julie, Jean och Kristin. Men en fjärde är ytterst närvarande även om han aldrig syns på scen, nämligen Greven.

Under midsommarnatten har grevens dotter, fröken Julie, dansat med betjänten Jean. Nu sitter de i köket och Julie vill skåla och dricka. De pratar och skojar men stämningen är på helspänn. Kokerskan Kristin, som är förlovad med Jean, betraktar dem på avstånd. Hon tycker inte det är passande att fröken Julie och Jean sitter och dricker tillsammans, de borde inte umgås med varandra överhuvudtaget. När Kristin har somnat börjar en natt som slutar med svek, kärlek och död. Både Julie och Jean lockas av att bryta mot såväl moral som den allmänt rådande normen. Dramat belyser klassamhället och lyfter brännande frågor om klass, kön, makt, åtrå och kärlek.

Fröken Julie blev av sin mor uppfostrad till att tänka och bete sig som en man, vilket inte uppskattas av samtiden. Hon vet hur hon ska få det hon vill ha, men hon vet inte vad hon vill ha, vilket gör henne väldigt förvirrad. Jean är grevens betjänt, men han tänker inte stanna kvar på den positionen. Hans mål är att komma upp sig i samhället och han har en plan som börjar med drömmen om att starta ett eget hotell. Fröken Julie är en del av hans långsiktiga plan. Han manipulerar henne skoningslöst dit han vill. Kristin är den som står med båda fötterna stadigt på jorden. Hon är religiöst, stabil, naturlig och förlovad med Jean. Greven syns, som tidigare nämnts, aldrig till på scen, men hans handskar och stövlar skymtar på scen och visar på hans stora inflytande över såväl fröken Julie som Jean.

RakknivenI pjäsens slutscen ger Jean sin rakkniv till fröken Julie för att hon ska skära halsen av sig. Men pjäsen slutar där, vad hon verkligen gör med rakkniven är upp till läsaren att föreställa sig. Ifjol, 130 år senare, har Fröken Julie fått ett alternativt slut. Eva Ström gav då nämligen ut romanen Rakkniven som kan ses som en alternativ fortsättning på det välkända verket. I Rakkniven får Julie själv berätta fortsättningen av historien. Berättelsen inleds med att fröken Julie endast har ett ytligt sår på halsen efter det misslyckade självmordsförsöket och fullproppad med sömnmedel forslas hon först till ett privat sinnessjukhus i Danmark. Efter en tid inlåst med andra hysteriska, ätstörda och självskärande unga överklasskvinnor förs hon till ett kloster i Rom. Väl där blir hon inhyst hos vänliga nunnor. Där upptäcker hon också att hon är gravid. Att föda en oäkting var en skam i alla samhällsklasser på den tiden, men bland utdöende blåblodiga räknades det närmast som ett förräderi. Greven kommer så småningom själv till klostret tillsammans med nuckan och fastern Hélène. Han är generös och välkomnar henne gärna hem igen – men då får hon betala ett högt pris, kravet för att fröken Julie ska bli förlåten är att hon adopterar bort barnet.

Att läsa en, i detta fall alternativ, fortsättning på en så berömd berättelse innebär något speciellt. Det ger förstås ett helt nytt perspektiv, ett befriande perspektiv. Dessutom fångar Eva Ström tidsandan på ett bra sätt. Intressant nog får vi erfara hur villkorad även privilegierade kvinnors tillvaro var. Ströms roman är en utvecklingsroman, där fröken Julie utvecklas från att vara impulsdriven och naiv till att bli reflekterande och klarsynt. Berättelsens vändningar är inte oförutsägbara, men kvinnoporträttet är fördjupat. Fröken Julie överlever självmordsförsöket och får så småningom ett gott liv. Troligen långt ifrån vad Strindberg hade planerat för henne. Men jag tror ändå att han hade blivit glad att hon fått leva vidare i en såhär välskriven och mångbottnad roman som ger oss ett tydligare porträtt av fröken Julie. Att Eva Ström också är poet märks också väl i det vackra språket som gör läsningen till en fröjd. Eva Ström är också läkare, vilket märks i de intressanta journalutdrag som publiceras och som därmed också ger oss en inblick i samtidens läkekonst. Rakkniven är egentligen inte alls den typ av böcker som jag brukar läsa, men jag är väldigt glad att jag valde att läsa den.

Rakkniven är utgiven av Albert Bonniers förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.