En smakebit på søndag

Allt jag fÃ¥tt lära migPå söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Jag läser just nu Tara Westovers Allt jag fått lära mig, en berättelse om att växa upp i en mormonfamilj, helt avskiljd från samhället och hur hon, mot alla odds, lyckas komma därifrån och skaffa sig en utbildning, vilket skedde på grund av att hon mer eller mindre blev utkastad från sitt eget hem.

Jag stod i köket och övervägde mina alternativ medan jag tänkte på hur jag just hade gett pappa fyrahundra dollar, en tredjedel av mina besparingar, när mor vände sig mot mig och sa: ”Tror du att du skulle kunna flytta ut i slutet av veckan?”

Någonting i mig brast, en damm eller fördämning. Jag kände mig kringkastad, oförmögen att hålla mig själv på plats. Jag skrek, men skriken var kvävda; jag kunde inte andas. Jag hade ingenstans att vägen. Jag hade inte råd med en lägenhet, och även om jag haft det låg de enda hyreslägenheterna i stan. Och då skulle jag behöva en bil. Jag hade bara åttahundra dollar. Jag spottade och fräste allt detta åt mot mor, sedan sprang jag in på mitt rum och smällde igen dörren.

Hon knackade på några sekunder senare. ”Jag vet att du tycker vi är orättvisa”, sa hon, ”men när jag var i din ålder hade jag redan flyttat hemifrån och skulle gifta mig med din far”.

”Gifte du dig när du var sexton?”

”Var inte dum”, sa hon. ”Du är inte sexton”.

Jag stirrade på henne. Hon stirrade på mig. ”Jo, det är jag. Jag är sexton.”

Hon tittade noga på mig. ”Du är minst tjugo.” Hon lade huvudet på sned. ”Är du inte det?”

Vi var tysta. Hjärtat bultade i bröstet på mig. ”Jag fyllde sexton i september”, sa jag.

”Åh”. Mor bet sig i läppen, sedan reste hon sig och log. ”Bry dig inte om det då. Du kan stanna. Vet inte vad din pappa tänkte egentligen. Vi glömde väl antar jag. Svårt att hålla reda på hur gamla ni ungar är”.

Tara var 17 år när hon för första gången satte sin fot i en skola. Det var meningen att familjens sju barn skulle hemskolas, men det blev inte mycket med det. När Tara började i skolan 17 år gammal hade hon massor av brister, hon hade till exempel aldrig hört talas om Förintelsen. Hon saknade även de mest grundläggande kunskaperna i matte, grammatik och naturkunskap. Första gången hon gjorde intagningsprov till college slutar det nästan i katastrof och hon åker hem för att jobba på pappans skrot igen:

När det var över misstänkte jag att jag hade misslyckats på matten och jag var säker på att jag misslyckats på naturkunskapen. Mina svar på naturkunskapsdelen kunde inte ens kallas gissningar. De var slumpmssiga, bara mönster av prickar på det konstiga rosa formuläret.

Jag körde hem. Jag kände mig dum, men mer än dum kände jag mig löjlig. Nu när jag hade sett de andra eleverna – sett dem marschera in i klassrummet i prydliga rader, inta sina platser och lugnt börja fylla i svaren, som om de utförde en inövad rutin – verkade det absurt att jag hade trott att jag skulle kunna hamna bland de femton översta procenten.

Det var deras värld. Jag drog på mig overallen och återvände till min.

Jag har bara läst halva boken ännu, men den är väldigt läsvärd. Svår att lägga ifrån sig.

Alla små lögner

Alla små lögnerLova och hennes pappa är nyinflyttade och Lova ska börja i en ny klass. Det enda hon vill är att passa in i den nya klassen. Men det är inte så lätt när man har hår som ser ut som sjögräs och en hjärna med extra mycket fantasi. Dessutom säger Lovas mun en massa saker utan tillåtelse. Som att hon bor i det rosa sagohuset i närheten av skolan. Vad ska hon göra nu när klasskompisarna vill komma på besök redan samma dag? Och hur ska det bli med Melvin, killen som snabbt blivit kär i Lova. Vad kommer han att tycka när han får reda på att Lova ljuger hela tiden?

Alla små lögner är en snabbläst, inte alltför tjock bok för barn i slukaråldern, 9-12 år. Den handlar om hur svårt det kan vara att komma ny och vilja bli en i mängden. Lova vet redan att hon sticker ut. Hon som har en trasig jacka och en mamma som inte lever längre. Det är inte så konstigt att det kommer några lögner ur hennes mun. Hon vill bara passa in. Men lögner kommer ju alltid ifatt en och detta sker Lova på ett dråpligt sätt. Lova är en tjej som är lätt att tycka om och känna med, men också att känna igen sig i. Mycket av boken handlar om allmängiltiga ämnen som vänskap, kärlek, föräldrar, relationer helt enkelt. Vissa av ämnena är tunga, men boken är skriven på ett humoristiskt sätt. Språket är också rappt och gestaltande, vilket gör att man gärna vill läsa vidare för att få veta hur det går för Lova. Jag tror det här är en bok som kan passa många, både tjejer och killar. Den kan också användas som högläsningsbok eftersom det finns en del att diskutera i den. Varför gör Lova som hon gör? Vad får Lovas lögner för konsekvenser? Hur hade hon kunnat göra istället? Hur ska Lova komma ur alla sina lögner? Hur kan det kännas att komma ny till en klass? Hur kan man ta emot en ny klasskompis? Ja, det finns oändligt med frågor man kan diskutera om man vill.

Alla små lögner är skriven av Anna Johansson och utgiven av Idus förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.