Knuttes hus

Knuttes husKnuttes hus är en bilderbok skapad av Barbro Lindgren och Emma Adbåge. Knutte tröttnar på mammas tjat och flyttar till ett eget hus. Ingen tjatar, allt är tyst. Men han får inte vara ifred särskilt länge i sitt nya hus. Snart kommer en katt och vill flytta in. Sedan kommer en hund, en gris, en häst och så vidare. Alla får plats i Knuttes hus. Men när också en noshörning och ett lejon kommer börjar Knutte undra hur många som egentligen ska få plats. Och visst längtar han lite efter mamma trots allt. Knutte flyttar hem igen.

Själva storyn är inte alldeles ny, den finns i några varianter redan. Men den är rolig för de yngre barnen. Berättelsen bygger på upprepning och dessutom får man träffa en massa djur. Man kan också passa på att diskutera det där med att ha ett eget utrymme, att ha möjlighet att få bli lämnad ifred när man har behov av det. Och att olika människor har olika behov när det gäller social samvaro.

Boken är illustrerad av Emma Adbåge och det garanterar förstås charmiga illustrationer med såväl humor som värme och många detaljer att titta närmare på. Knuttes hus är utgiven av Rabén & Sjögren och den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

 

En smakebit på søndag

TestamentePå söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Igår åkte jag tåg hem från Bokmässan. Jag hade närmare sex timmar att spendera på tåget. Strax utanför Göteborg började jag läsa Testamente av Nina Wähä och jag blev fast. Inte särskilt konstigt med den här inledningen, den fångade mig direkt:

Det här är inget annat än en mordhistoria. Eller jo, för all del, det är mycket annat än bara det.

Men jag vill inte förleda någon eller dölja något så centralt i den här berättelsen.

Någon kommer att dö. Och någon kommer att vara skyldig. Vi måste försöka ta reda på vem. Och vem. Och varför?

Ni måste dessvärre lära känna dem allihopa eftersom de allihopa har med berättelsen att göra, på ett eller annat vis. Precis som i sången så är de olika, många är långa, svåra att fånga, många syns inte men finns ändå.

Kanske kommer du att stanna upp flera gånger under resans gång och tänka något i stil med ”vad ska nu det här vara bra för”, men hav förtröstan. Lägg ditt liv i mina händer och jag ska leda dig genom mörka tider och ljusa.

Seså. Då börjar vi.

Jag sträckläste sedan boken medan jag tog mig genom Sverige. När jag kom fram till Hudiksvall igår kväll hade jag 20 sidor kvar och de läste jag innan jag somnade. Det är länge sedan en bok fängslade mig såhär. Så fort jag har smält den kommer en recension, men redan nu kan jag säga: Läs den! Det är en speciell berättelse som ger upphov till många tankar. Som detta stycke, denna andra lilla bonussmakbit som sätter igång så funderingar:

Vad är ett arv? Vad består det av, det man lämnar bakom sig? Fysiskt, i ägodelar, och det där andra, det blod som man spridit och som rinner i andra ådror i nedstigande generationer, alltid där, tyst närvarande, men sedan då? Den tredje komponenten, det arv som gör att människor bygger statyer och bibliotek till ens ära, döper gator i ens namn. Det där kapitalet som man samlar under hela sitt liv, och som sedan läggs samman, efter att man har lämnat jordelivet. Vad återstår? Vad blir man ihågkommen som? En fadersfigur eller en simpel koknullare?

 

Lev mer, tänk mindre

Lev mer, tänk mindre : bli fri frÃ¥n nedstämdhet och depression med metakognitiv terapiLev mer, tänk mindre – Bli fri från nedstämdhet och depression med kognitiv terapi är skriven av Pia Callesen. Hon är specialist i psykoterapi och vidareutbildad i kognitiv och metakognitiv terapi. Boken har blivit en bästsäljare i Danmark och är såld till flera andra länder som Tyskland, Norge och Storbritannien. Nu i höst kom den på svenska. Boken handlar om MCT som står för Metakognitiv terapi. Det är en terapiform som just nu slår igenom på bred front. Fokus ligger på hur metoden kan användas mot depression. Studier har visat att ända upp till 80 procent av de behandlade kommer ur sin depression med hjälp av metoden, dessutom på rekordtid.

Pia Callesen förklarar hur vi kan ta kontroll över våra grubblerier och tankar. Hon menar att det inte är sorg, olycksfall, nedstämdhet eller negativa tankar som gör oss deprimerade, utan hur vi hanterar våra tankar och hur mycket tid och uppmärksamhet vi ägnar åt att älta och grubbla. Om man grubblar och ältar kan det leda till en nedåtgående spiral som vidmakthåller depressionssymptom.

Boken förklarar tankesättet, varför det är bra att tänka mindre och undvika att fastna i de negativa tankarna, grubblandet och ältandet. Det är lätt att förstå mekanismerna bakom och hur modellen fungerar. Man får tips om hur man gör för att bli medveten om när man har fastnat grubblerierna och vilka tankar som fungerar som triggertankar. Och kanske viktigast – boken ger också förslag på hur man kan göra för att ta kontroll över sina grubblerier.

Lev mer, tänk mindre vänder sig både till den som lider av depression och till den som vill slippa hamna där. Strategierna och modellen är enkel att använda sig av även om man inte (ännu) lider av någon depression. Jag får flera aha-upplevelser och känner att det är kloka tankar för alla som vill ha mer livsglädje och energi.

Boken är utgiven av Norstedts förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Bokmässan dag 2

Min andra dag på bokmässan inleddes även den med ett varv på mässgolvet. Jag köpte lite presenter till barnen. Sedan stannade jag vid scenen Pomona där Bonnier Carlsen arrangerade ett intressant författarsamtal. Vad vi talar om när vi talar om skrivande hette det. Det var författarna Martin Widmark och Emma Karinsdotter som samtalade kring sitt skrivande och vikten av att ha en skrivarkompis. De berättade om sina skrivprocesser och om skrivandet som hantverk. Otroligt intressant att lyssna på för mig som själv drömmer om att skriva barnböcker någon gång i livet. Jag fick även chansen att berätta för Emma Karinsdotter hur mycket jag älskar hennes Tusen stjärnors ö.

Ett annat intressant seminarium på scenen Pomona var Att skriva lättläst där författarna Helena Bross och Jo Salmson pratade kring sitt skrivande, sina böcker och utmaningen att skriva lättlästa barnböcker.

Jag lyssnade också på ett seminarium där prinsessan Madeleine (i vit blus, mitt i bilden) samtalade om sin barnbok Stella och hemligheten som hon skrivit tillsammans med författarna Karini Gustafson-Teiexeira och Marie Oskarsson. Det var intressant att höra dels hur det rent praktiskt går till att skriva en barnbok när man är tre författare som bor på två olika kontinenter i tre olika städer och där man varvar engelska och svenska. Men dels var det också intressant att höra om bakgrunden till boken. Stella och hemligheten handlar nämligen om övergrepp och barns rätt till integritet, ett viktigt ämne och som prinsessan har insett betydelsen av att uppmärksamma genom sitt arbete med World Childhood Foundation. Vi fick även veta att så många som en femtedel av alla barn någon gång under sin barndom utsätts för övergrepp, allt från verbala och fysiska kränkningar till grova våldtäkter. Två tredjedelar av barnen berättar om vad de utsatts för, men få berättar för en vuxen. Hela 80 procent av de som berättar gör det till en kompis. Därför ville prinsessan rusta barnen inför att få ett sådant förtroende. I Stella och hemligheten är det nämligen så att Stellas kompis Elena berättar för henne att hon utsätts för ett övergrepp. Den här boken är till alla Stellorna, de som får dessa förtroenden. Men boken är också tänkt att öppna upp för samtal kring kroppslig integritet och andra svåra ämnen. Prinsessan uppmanar att vuxna läser boken tillsammans med barn så man kan samtala om den, ställa frågor och på så sätt komma in på svåra ämnen på ett okonstlat sätt. Det var även lite spännande med detta seminarium med tanke på all uppståndelse kring Prinsessan Madeleine. Hon är den första kunglighet som varit på Bokmässan och säkerhetspådraget var stort. Säkerhetspolisen fanns på plats inne i seminariesalen och de eskorterade sedan prinsessan bakvägen till Bonniers monter för vidare samtal.

Sista seminariet för dagen blev Biblioteket som nav för digital kompetens som handlade om hur biblioteken kan stärka sin roll som nav för digital kompetens ute i samhällena. Det handlar mycket om fortbildning för bibliotekarierna för att vi ska bli säkrare på dessa frågor och ha en bra bas att stå på för att vi i vår tur ska kunna hjälpa användarna. Men vi på biblioteken måste också diskutera olika frågor, som vilken folkbildning man egentligen ska jobba med och hur man ska jobba med integritet. Just integritet är en viktig fråga som minst sagt är aktuell för oss bibliotekarier och på seminariet fick vi en del praktiska tips för hur man kan börja jobba med dessa frågor.

Denna dag var det betydligt mer folk och mycket hände på mässgolvet. Många författare som pratade i montrarna om sina böcker, många signeringar och många jippon. Jag fick chansen att prata med såväl författare som förlagsfolk, jag träffade andra bibliotekarier, bokbloggare och vänner från förr. Det var mingel och prisutdelningar. Årets bok korades, vilket blev Silvervägen av Stina Jackson. Tvåa respektive trea blev Det som göms i snö av Carin Gerhardsen och Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell. Kvällen avslutades med mat på en god indisk restaurang och en spontan trubadurkväll på uteserveringen vid Trädgårdsföreningen innan jag slocknade på hotellrummet fullmatad med möten och intryck.

Nattkatten

NattkattenNågon smyger ut mitt i natten … Då händer något märkligt – det växer ut spetsiga öron och en lång svans! Hela figuren växer och blir större och större och större! Så spännande att kunna smyga runt och kika på fåglar i trädtopparna och dyka ner i sjön och titta på fiskarna. En härlig natt för en nattkatt!

Nattkatten är en bilderbok skapad av Emelie Östergren. Boken handlar om vad som händer på natten och hur det ser ut när det är tyst och stilla och alla sover. Den avslutas med en liten twist och man lämnas med frågan om vem katten egentligen är och om det var dröm eller verklighet. Det spelar dock ingen roll för äventyret och berättelsen. Berättargreppet är suveränt. Texten är kort, men bygger på upprepningar och ljudhärmningar som tilltalar även de yngsta barnen. Layouten varierar mellan att ha bild på högersidan och texten på vänstersidan respektive att ha illustration över hela uppslaget med texten insprängd, vilket också skapar dynamik i berättelsen. Illustrationerna är stämningsfulla, detaljrika och spännande att titta på. Emelie Östergren har en speciell stil som gör att man direkt känner igen de böcker hon har illustrerat. En stil som jag tror barn tilltalas mycket av, där hon leker med perspektiv och kontraster samtidigt som det är väldigt verklighetstroget.

Nattkatten är utgiven av Alfabeta bokförlag och den finns att låna på biblioteket eller köpa på Adlibris eller Bokus.

Allt som händer inuti

Allt som händer inuti : om tankar och känslor frÃ¥n A till ÖAllt som händer inuti – Om tankar och känslor från A till Ö är skriven av Reyhaneh Ahangaran som är barnpsykolog. Hon har jobbat länge inom barn- och ungdomspsykiatrin och som skolpsykolog. Där har hon mött många familjer med barn som mått dåligt. Då har hon saknat en bok som handlar om hur man mår, med ett direkt tilltal till barnet. Nu har hon själv skrivit den bok hon saknat.

Reyhaneh har uppmärksammat att allt fler och allt yngre barn än någonsin söker sig till barn- och ungdomspsykiatrin i Sverige. Både barn och föräldrar vågar be om hjälp. Hon vill att boken ska vara en hjälp till dessa föräldrar som vill prata om känslor och psykisk hälsa med sitt barn. Ett stöd i vardagen. Hon tänker att om barn och föräldrar lär sig mer om vad som är rimliga upp- och nedgångar i måendet så förstår man också när det är dags att söka hjälp. Genom att läsa boken kan man bli peppad och känna stöd, men också få tips om vad man kan göra själv eller vart man kan vända sig när det är dags att våga be om hjälp.

Boken är uppbyggd i kapitel från A till Ö och lyfter många av de frågor, teman och ämnen som Reyhaneh stött på genom sitt jobb. Det handlar om stress, ensamhet, tvångshandlingar, föräldrar, diagnoser, hemligheter, ångest, webben, kompisrelationer, rastlöshet, utseende, ilska, mobbning och mycket annat. Varje tema som presenteras består dels av en kortare faktatext och dels tips och tricks på hur man kan hantera eller bemöta ämnet. Boken har illustrationer i blått och rött samt många faktarutor, checklistor och liknande som gör innehållet mer lättillgängligt. I slutet av boken finns länktips och boktips för den som vill läsa mer. Jag gillar att boken känns så samtida, normkritisk och att den har ett fint barnperspektiv. Det är ett bra urval av ämnen som jag tror de flesta i målgruppen tänker på och kanske oroar sig över. En bok som borde finnas på alla skolbibliotek och platser där barn och unga rör sig, så att de kan få känna igen sig, få pepp och stöttning.

Allt som händer inuti finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Bokmässan dag 1

Så är den första dagen av Bokmässan 2019 till ända. En dag som har inneburit mängder av intryck, mycket lärdom och många positiva möten.

Dagen började med ett snabbt varv på mässgolvet. Därefter var det dags för första seminariet: Hur inkluderar vi barn och unga med Sofia Lindström, Amira Sofie Sandin, Jenny Hellström, Li Malm och Jenny Lindberg. De diskuterade begreppet delaktighet och satte det i motsats till utanförskap. De diskuterade också att delaktighet egentligen inte är något nytt, men det är ständigt aktuellt och det nya just nu är att man numera lyfter in delaktighet i verksamhets- och biblioteksplaner. Amira Sofie Sandin betonade delAKTighet och menar att det handlar om ett aktörskap, medbestämmande och inflytande. Något som bör finnas med i allt från biblioteksrummet till programverksamheten.

Nästa seminarium arrangerades av MTM och hette Allmän och lika läsrätt. Det var ett samtal mellan Maria Samuelsson, Cilla Dalén, Jenny Edvardsson och Malin Elgborn. Här handlade det om olika barn kan ha olika sätt att läsa på. Att det är viktigt att så tidigt som möjligt bygga upp att det är okej att läsa på olika sätt. Att man har rätt att bli respekterad oavsett vilket sätt man läser på. Att det är viktigt för (läs)självförtroendet. Det handlade om vikten att hitta rätt bok till rätt elev, vikten av att hitta rätt ingångstext till litteraturen och vikten av att få eleverna att hitta till biblioteket. Skolbibliotekarien Cilla Dalén poängterade att det bör finnas litteratur på olika språk och på alla nivåer i skolbiblioteket.

Därefter gick jag på ett kortare seminarium på Bok- och berättarscenen som handlade om barnbibliotekariers kompetens, något som Jenny Lindberg från Högskolan i Borås har forskat om och nu redovisade resultaten ifrån. Hon berättade att den historiska synen på barnbibliotekarien är att det var ett kall, ett självuppoffrande, ideellt arbete ofta förbehållet kvinnorna. Efter att hon forskat om ämnet insåg hon att barnbibliotekarien har en komplex kompetensrepertoar. Man behöver litteraturkännedom likväl som ett barnperspektiv. Barnbibliotekarierna som hon intervjuat poängterade den ständiga kompetensutvecklingen, behovet av avsatt lästid och en läsning utan slut. När barnbibliotekarier ska rekryteras framhålls initiativtagande, självständighet, vilja, engagemang och hängivenhet. Personliga kvaliteter och erfarenheter värderas högt. Lindberg fann under sin forskning att den ideella ”kall-logiken” finns kvar, att gränsen mellan det privata och det professionella är uppluckrat när det gäller barnbibliotekarier och att de får kämpa för den egna läsningen och kompetensutvecklingen. I slutändan menar hon att professionell kompetens inte enbart kan byggas på idealitet och glädje.

Efter detta seminarium satt jag kvar vid Bok- och berättarscenen för att lyssna på Joacim Hansson som har forskat på folkbibliotek i glesbygd och dess förutsättningar och möjligheter. Hansson har i sina studier kommit fram till att resurserna inte räcker till. Att det är knappa resurser och mycket ska göras. Och mycket görs redan runtom på glesbygdsbiblioteken. Hansson pratade också en del om den sociala funktion som biblioteken får när offentliga verksamheter ett efter ett stänger och när biblioteken blir ”samhällets sista utpost” vilket leder till att bibliotekarier försätts i situationer och med arbetsuppgifter som de inte ska ägna sig år.’

Efter att ha gått ytterligare några varv på mässgolvet och insupit atmosfären bland alla montrar, och fått lite mat i mig, var det dags för dagens näst sista seminarium. Det handlade om mäns dödliga våld mot kvinnor och i panelen fanns Kerstin Weigl, Kristina Edblom och Katarina Wennstam. Jag som har personliga erfarenheter av våld i nära relation tyckte att detta seminarium var väldigt intressant. Det var välbesökt också, närapå fullsatt, vilket jag tyckte om för det visar att många faktiskt tycker att denna fråga är väldigt viktigt. Det var dock väldigt nedslående att höra att 22 kvinnor dödades av sina män/ex-män förra året, att det är låg status att jobba med dessa frågor inom till exempel polis och socialtjänst, och att det finns alldeles för knappa resurser för att ta sig an detta samhällsproblem. Wennstam sa att för många kvinnor lämnar för många farliga män, det finns inte resurser att skydda dem.

Dagens avslutande seminarium handlade däremot om något desto roligare, nämligen Läslust! Det var Rabén & Sjögren och B Wahlström som anordnade ett inspirationsevent där lärare och bibliotekarier fick lyssna till barn- och ungdomsboksförfattare som samtalade kring sina böcker, barns läsning och om att väcka läslust. Vi fick lyssna till Ingelin Angerborn, Sara Bergmark Elfgren, Emil Maxén, Lena Ollmark och Christina Wahldén. Namnkunniga författare inom barn och ung alltså, och det var otroligt inspirerande att höra hur de hade fått idéerna till sina böcker och hur deras skrivprocesser kan se ut.

Precis innan jag gick tillbaka till hotellet såg jag när Kjell Thorsson erhöll priset Spårhunden 2019 för sin bok Gastens öde som därmed blev årets bästa barn- och ungdomsdeckare. Grattis! Den ligger hemma och väntar på att bli läst, liksom även de två andra nominerade böckerna: Hilda och hamsterstölden av Christina Lindström och Ingen kommer undan av Anna Knutsson, Ann-Christine Magnusson och Lars Winnerbäck.

Dags att sova, för imorgon är det en ny bokmässedag! Ses vi på Bokmässan imorgon?

Sagasagor – Sova över

Sova överSagasagor är mysiga kapitelböcker fyllda med berättelser som handlar om vardagsnära händelser som barn kan känna igen sig i. Perfekta för de äldsta förskolebarnen och barnen i förskoleklass. Kapitelböckerna med Sagasagor fungerar ypperligt som övergång mellan bilderböcker och kapitelböcker. Men nu finns faktiskt Sagasagor även som bilderbok. I Sagasagor – Sova över har man valt ut en av berättelserna ur Sagasagor – Studsmatta, simskola och en borttappad tigertass.

Det är dags för Saga att sova över hos morfar på landet. Hon brukar ofta vara hos morfar och tycker det är roligt. Men det här är första gången hon ska sova borta utan mamma och pappa. Det känns pirrigt och nervöst. När mamma och pappa har åkt kan Saga och morfar göra vad de vill. De dricker kaffe tillsammans, letar kantareller i skogen och ser på naturfilmer. Men när morfar bäddar till Saga i extrasoffan säger hon ifrån. Hon vill inte sova i någon soffa. Hon vill sova hos morfar.

Boken skildrar hur det kan vara att sova borta för första gången. Det handlar om längtan, att vara nervös men också om att våga. Berättelsen är också en fin skildring av relationen mellan Saga och morfar och om att umgås över generationsgränserna.

Den som redan har läst berättelsen i kapitelboken känner förstås igen sig. Det är samma text och de varma inkännande illustrationerna är även här skapade av Emma Göthner. Jag vet dock inte ifall det är fler illustrationer än i originalboken. Har man redan läst berättelsen i kapitelboken är bilderboken överflödig. Men har man inte redan kommit i kontakt med Sagasagor är denna bilderbok en bra introduktion.

Sagasagor – Sova över är utgiven av Bonnier Carlsen och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Skamvrån

SkamvrÃ¥nSkamvrån är den sjunde boken om kriminalinspektör Emma Sköld. I den föregående boken, Syndabocken, låg hennes fokus på att komma in i mammarollen igen efter sitt fejkade dödsfall i ännu förra boken. Numera är ju Emma tvåbarnsmamma, men trots att minsta dottern Elli bara är sex månader är Emma redan tillbaka på jobbet. Nu har hon en ny partner, Krille, som hon har svårt att hålla fingrarna ifrån. Den gamla parhästen och tillika pappan till Elli, Nyllet, är pappaledig.

Det visar sig vara ett komplicerat fall som Emma och Krille ska jobba med och dessutom har fallet förgreningar ända till Dalarna. En flicka lägger sig på en spårvagnsräls i Bromma och sluter ögonen. I en annan del av Sverige hamnar en man i en djup grav i skogen. Ingen av deras nära och kära känner till den annalkande katastrofen. Kommer deras liv att gå att rädda? De två drabbade är inte bekanta, men har något livsavgörande gemensamt. Det är upp till Emma och Krille att försöka hitta detta samband. Men klockan tickar och fler offer dyker upp.

Boken är spännande och går i ett rasande tempo, som bäddat för sträckläsning. Sofie Sarenbrant brukar ju ofta skildra aktuella samtidsfrågor och det gör hon även i denna bok. Nu är det psykisk ohälsa och självmord som kommer i fokus. Den traditionella mammarollen belyses också i och med att Emma återgår till jobbet snabbare än genomsnittsmamman i Sverige och att därmed pappan tar över föräldraledigheten. Jag stör mig på varför anhöriga till huvudkaraktärer i deckare alltid drabbas av brott som karaktärerna måste lösa. Jag förstår att det är ett berättargrepp som gör att man blir mer berörd, men det minskar ju samtidigt trovärdigheten. Jag tycker också fortfarande att Emma och Nyllet skulle passa så bra ihop, så jag tycker det är så synd att de inte får chansen att lappa sin relation i den här boken. Men fler böcker kommer i serien och den här avslutas med en rejäl cliffhanger, så nu kan man ju bara inte låna bli att läsa även den kommande boken. I maj 2020 kommer den åttonde delen om Emma Sköld och titeln presenteras nu på Bokmässan.

Skamvrån är utgiven av Bookmark förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Tusen stjärnors ö

Tusen stjärnors öFörra veckan skrev jag om inledningen till Tusen stjärnors ö i En smakebit på søndag. Ni som läste den kände säkert hur stark inledningen är. Ni som missat, kolla gärna på det här inlägget och läs inledningen. Den är så himla bra! Och språket är underbart. Det är poetiskt, starkt, alldeles magiskt.

Berättelsen handlar om flickan Tigris som förlorade sin mamma i en bilolycka när hon bara var ett år gammal. Ända sedan dess har hon känt en stor sorg och saknad. Men det är ingenting mot vad pappa Milo känner. Han saknar Tigris mamma så mycket att han inte kan fungera utan henne. Han är ofta deprimerad, kan inte längre jobba. Tigris är oftast ensam, hon vill inte att de andra barnen ska få veta hur det är med hennes pappa och hon vill inte att de ska tycka synd om henne. Så flyttar de till en ny lägenhet, de har inte råd att bo kvar i gamla huset längre. Där hittar Tigris en låda med sin mammas namn på. Hon kliver ner i lådan och vips hamnar hon i en helt annan värld – Tusen stjärnors ö. Där finns hennes mamma. Där finns också Leo, Ariann och alla stjärnstenar. Men det är inte så muntert. Skuggan drar över ön och släcker ner alla de stjärnor som ger ön liv, en efter en, och Tigris mamma är försvunnen i den Förstenade skogen. Tigris måste försöka oskadliggöra Skuggan, allt för att få träffa sin mamma en endaste gång.

Det här är en modern Mio min Mio-historia . En hjärtskärande berättelse om sorg, saknad, men också om hopp och förtröstan. En bok att gråta till, men också att bli varm och glad av. En saga där fantasi och verklighet, magi och realism finns sida vid sida. En perfekt högläsningsbok för hela familjen. Tusen stjärnors ö är nominerad till Barnradions bokpris 2019 och jag skulle bli förvånad om den inte också nomineras till Augustpriset. Det är Emma Karinsdotter som tidigare skrivit Lisbet och Sambakungen som skrivit denna bok och den har illustrationer av Katarina Strömgård. Boken är utgiven av Bonnier Carlsen och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.