En smakebit på søndag

SkamvrÃ¥nPå söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Just nu läser jag Skamvrån som är den sjunde deckaren om kriminalinspektör Emma Sköld. Smakbiten kommer från sida 147:

”Vad i helvete är det frågan om?” fräser mannen med geväret. ”Vad vill ni mig?”

Emma håller fram sin polisbricka. ”Sänk vapnet.”

Det är inte alltid lätt att vara civilklädd polis. Inte heller att få oväntat besök, tydligen. Mannens blick är härjad, men slutligen sänker han motvilligt bössan.

”Håkan Bylund?” frågar hon.

Han nickar och granskar hennes legitimation.

”Du ska vara glad att jag inte sköt”, muttrar han.

”Detsamma”, säger Emma och nickar mot hölstret, där hon har sin Sig Sauer. ”Jag hoppas för din skull att du har vapenlicens.”

”Ni skrämde mig faktiskt. Hur ska jag veta vilka galningar som stryker omkring här med tanke på alla döingar. Dessutom hade jag påhälsning av polisen igår, och de sa inget om att någon skulle komma tillbaka idag. Ni kunde ha förvarnat.”

”Vi kommer från Stockholm”, förklarar Krille.

”Ännu värre”, säger Bylund och himlar med ögonen.

Sedan visar han in dem i huset, som är i sämre skick invändigt. En skarp lukt slår emot Emma, en instängdhet blandat med blöt hund. Hon får kväljningar.

Prästgårdens hemlighet

PrästgÃ¥rdens hemlighet12-åriga Vanessa tror inte på spöken. Ändå är det något med den ensliga prästgården i Borgvattnet som lockar. Dessutom vill hon filma något riktigt läskigt till sin Youtube-kanal, och vad kan vara bättre än ett hemsökt hus?

Jag har varit sugen på att läsa Prästgårdens hemlighet ända sedan jag först läste om att Tobias Söderlund höll på att skriva den. Jag har nämligen varit i Borgvattnets prästgård där boken utspelar sig. Jag har sovit där en natt och tagit del av alla de skrönor och berättelser som finns kring det hemsökta huset. Det sägs ju vara ett av världens mest hemsökta hus och det finns gott om berättelser om vad folk upplevt i huset. Att inte någon skrivit en barnbok om prästgården tidigare, det är ju en så perfekt miljö. Jag har längtat efter att få läsa boken så länge. Jag fick hem den i fredags och sträckläste den i helgen. Och ja, den är lika bra som jag trodde att den skulle vara. Det här är en bok som jag kommer att bokprata och boktipsa om mycket på jobbet.

Vanessa och kompisarna Martin och Abbe ger sig iväg till prästgården utan att någon vet om det. De bryter sig in där och tanken är att de ska sova där en natt för att filma. Men besöket blir läskigare än de förväntat sig. De flyr därifrån. Men väl hemma upptäcker de inte bara att de lyckats fånga ett spöke på film, utan också att märkliga saker börjar hända hemma hos Vanessa. Kameran slås på av sig själv. Någon gräver en grop på gården och lägger ner Vanessas gamla docka däri. Och Vanessas pappa börjar bete sig konstigt. Det kan väl inte vara så att de har lyckats få med sig ett spöke hem?

Prästgårdens hemlighet är den första delen i en serie om tre böcker, Spökkameran. Boken avslutas med en rejäl cliffhanger och jag ser fram emot att läsa de kommande delarna. Det här är dessutom inte bara en bra spökberättelse. Den är skriven i modern, samtida miljö och rymmer även teman som skilda föräldrar, spirande kärlek, mobbing, utsatthet, vänskap, sociala medier, näthat och trassliga föräldra-barn-relationer. Här finns alltså många ingredienser som gör att boken kan tilltala många. Själv fastnade jag som sagt direkt. Och jag tror det här är en bladvändare som många läsare i slukaråldern kommer att få svårt att lägga ifrån sig. Boken har ett bra driv, det märks att Tobias Söderlund är journalist och van att skriva rappa texter.

Prästgårdens hemlighet är skriven av Tobias Söderlund och den är utgiven av Rabén & Sjögren. Den finns att låna på biblioteket och att köpa på Adlibris eller på Bokus.