En smakebit på søndag

SpökjägarePå söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Just nu läser jag en bok som heter Spökjägare som vänder sig till barn mellan 9-12 år. Jag läser den för att kunna boktipsa om den på jobbet och för att den är nominerad till Barnradions bokpris 2019. Jag tror den kommer att bli väldigt populär bland barnen som går på skolorna där jag jobbar som bibliotekarie eftersom den kombinerar en läskig spökhistoria med vardagsrealism och en rejäl gnutta humor. Smakbiten kommer från sidorna 88-89:

Polisen tittade på Alva, och sen på mig.

”Vem har kidnappat honom?”

”Det är… svårt att förklara…”

Hon tittade på klockan. ”Men nu är det så att jag faktiskt har lite bråttom, så du får komma till saken…”

Jag slöt ögonen när jag sa det. ”Svarta Madam.”

Det var skönt att få säga det högt, fastän jag förstod hur knäppt det lät.

”Och vem är det?” frågade polisen.

Alva suckade högt. ”Hon bara driver med oss”.

”Nej, det är sant”, sa jag och bet mig i läppen. ”Hon finns inne i spegeln.”

”Svarta Madam är ingen verklig person!” stönade Alva. ”Det är en spökhistoria!”

”Det är det inte alls!” sa jag

”Nu räcker det!” röt polisen och slog näven i bordet. ”Vet du att det är straffbart att ljuga för polisen?”

Jag insåg att det var lönlöst. Hon skulle aldrig tro mig. Ingen skulle tro mig.

”Nä, det är det inte”, sa jag och vände för att börja gå.

”Jo”, sa polisen och höjde ett pekfinger. ”Det kallas mened.”

”Inte om man är tolv”, sa jag. ”Då är inget straffbart.”

Hon gjorde en grimas. ”Vad ska du föreställa? Nån slags juridikprofessor?”

”Jag bara råkar ha en hjärna!”

”Jaha”, muttrade polisen trotsigt och la händerna i kors över bröstet. ”Jag tror i alla fall inte på spökhistorier!”

Sen vände hon sig mot Alva.

”Och det gäller dig också! Jag vill inte höra fler påhitt om män i kåpor som rövar bort barn!”

”Du måste vara den sämsta polisen ever!” sa Alva.

”Jaha, men du själv då… du är det sämsta barnet ever!” sa polisen gällt.

Dropp dropp

Dropp droppIgår skrev jag om Den fasansfulla buss nummer 13 som är den tredje delen i serien Rys & Mys. De två tidigare delarna har jag skrivit om här och här. Den fjärde boken i serien har också nyligen kommit ut. Den heter Dropp dropp och är skriven och illustrerad av Aron Landahl. Nu har förlaget återgått till det sedvanliga bilderboksformatet, den tredje boken hade ett stort, fyrkantigt format. Nu är det också återigen en svensk författare/illustratör, precis som till den första boken i serien, Rysliga förskolan.

Dropp dropp är en spökberättelse i bilderboksform som är i samma anda som Historien om någon. Huvudpersonen är ensam hemma och hör ett droppande ljud. Varifrån kan det komma? Hen går runt i huset och så småningom hittar hen en röd fläck på golvet. Röd som blod. Fler och fler fläckar återfinns i huset där huvudpersonen går runt. De leder upp till vinden där det är mörkt och ganska läskigt. Boken avslutas med en twist, men slutet är snällt och roligt snarare än läskigt. Det läskiga i boken är snarare den krypande, kusliga stämningen som byggs upp när huvudpersonen går runt i huset och undrar vad som droppar.

Den här bilderboksserien är lite ojämn tycker jag. Både i kvalitet och när det gäller vilken målgrupp böckerna vänder sig till. Det känns som att Rysliga förskolan och Dropp dropp vänder sig till yngre barn än de andra böckerna som har mer komplicerad text och handling. Det är väl bra att både lite yngre och lite äldre barn får ta del av de läskiga berättelserna i serien, men jag tänker att man som konsument kan ha lite svårt att hitta rätt. Mitt estetiska jag stör mig också på att böckerna i serien har olika format, visst finns det en poäng i det generösa format som tredje boken i serien hade, men det blir snyggast i bokhyllan om alla har samma format 🙂

Dropp dropp är en ny favorit hos mig. Jag gillar Historien om någon-temat, det bygger upp en så spännande handling och stämning vilket är välkomnande för den som läser berättelserna högt. Jag gillar också den enkla texten och de stämningsfulla bilderna som samspelar så fint med texten och som hjälper till att bygga upp precis rätt stämning. Perfekt högläsningsbok nu när mörkret faller och hösten närmar sig.

Dropp dropp är utgiven av Rabén & Sjögren och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.