Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

oktober 2019
M T O T F L S
« sep   nov »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031  

Dagsarkiv: 11 oktober, 2019

Veckans helgfråga – Vecka 41

Dags för helg igen och det innebär också att det är dags för veckans helgfråga hos Mias bokhörna. Denna vecka undrar hon:

Hur många sidor ger du en bok innan du ger upp?

Jag har kommit ifrån helgfrågan nu under sommaren och hösten när jag flyttat och haft fullt upp, men vill gärna hitta tillbaka igen eftersom det är ett så roligt sätt att interagera med andra bokbloggare. Det är lite olika hur många sidor jag ger en bok innan jag ger upp, men någonstans mellan 50-100 kanske, om det är en lite tjockare bok. Vissa böcker känner man ju ganska snabbt att det inte funkar med. Men jag måste säga att det är allt mer sällan jag ger upp om böcker numera. Kanske handlar det om att jag med åren blivit allt mer säker på vilken typ av böcker jag gillar och inte?

Bonusfrågan är: Vilken är din favoritefterrätt?

Jag älskar efterrätter. Tyvärr blir det inte så ofta att jag fixar efterrätt, det borde man göra mer, framförallt på helgerna. Det finns ju så mycket som är gott. Marängswiss, kladdkaka med glass, äppelpaj och vaniljsås… Jordgubbar är ju oslagbart också. Och choklad. Choklad funkar alltid!

Tatueraren i Auschwitz

Tatueraren i AuschwitzTatueraren i Auschwitz är en roman som bygger på en verklig historia. Den berättar berättelsen om när Lale Sokolov kom till koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau 1942. Han beordras att tatuera de medfångar som väljs ut för att de ska få leva – eller rättare sagt arbeta sig till döds istället för att direkt gasas ihjäl. Lale inser att han måste stålsätta sig och utföra sin uppgift utan att tänka eller känna efter. Han tatuerar med mekanisk effektivitet ända tills den dag då en ung kvinna står framför honom. Det är Gita Furman. Lale blir blixtförälskad och bestämmer sig för att göra allt i sin makt för att inte bara själv överleva koncentrationslägret, utan också se till att Gita överlever. Tack vare just att Lale blir tatuerare lyckas han göra tillvaron lite lättare för sig själv, Gita och några av de andra fångarna. Han smugglar undan mat, byter åt sig mediciner, mutar kapos. De lever en dag i taget och får utstå saker som är oerhört svårt att föreställa sig. Men en dag är det över och kärleksparet får äntligen älska varandra i friheten.

På omslaget till Tatueraren i Auschwitz står det att detta är en makalös, sann berättelse om kärlek och överlevnad, vilket stämmer mycket bra. Här kan man verkligen prata om kärlek med förhinder. Eller kärlek mot alla odds. Det är fasansfullt att läsa om det som hände i koncentrationslägren. Hur SS-männen slumpvis väljer ut vilka som ska få leva och vilka som ska få dö. Hur askan från ugnarna yrde ner på fångarna som arbetade. Samtidigt finns det ett hopp i den här boken. En kärlekshistoria som överlevde trots värsta tänkbara förutsättningar. Om Förintelsen har vi läst många gånger tidigare, men här är det ur en helt ny synvinkel. Ur tatuerarens perspektiv.

Det här är en oerhört gripande bok. En magisk kärlekshistoria som samtidigt skildrar den största grymheten mänsklighetens historia upplevt. Att dessutom veta att det är en sann berättelse gör att texten går rakt in i hjärtat. Författaren Heather Morris blev kontaktad av Lale när Gita dog. Då var han redo att berätta sin historia. Han ville att historien skulle skrivas ner för att det aldrig skulle hända igen. Det tog tre år med möten flera gånger i veckan innan Heather hade skrivit klart Lales historia. Från början var det tänkt att det skulle bli ett filmmanus och manuset fick höga placeringar i internationella tävlingar. Senare omarbetade hon manuset till romanform, vilket kom att bli Heather Morris debutroman. Jag har lite svårt för språket i boken, vissa partier känns lite väl tillrättalagd. Och Lale är inte helt igenom en sympatisk person. Samtidigt gör det romanen mer trovärdig. Alla människor är inte genomgoda och framförallt inte hela tiden. Och Lale kom också under resten av sitt liv att brottas med skuldkänslor. Jag kan tänka mig att han och Gita och alla andra överlevare knappast hade något lätt liv. Att ens kunna gå vidare med alla dessa upplevelser och erfarenheter inom sig. Oavsett vad man tycker om språket tycker jag att det här är en bok som alla bör läsa, inte minst för att få mer kunskap och förståelse för alla Förintelsens offer.

Jag tatuerade ett nummer på hennes arm.

Hon tatuerade sitt namn i mitt hjärta.

Lale Sokolov