Boken är förvisso lättläst med korta kapitel och mycket luft på sidorna. Jag läste ut den på en kväll. Men innehållet är svårt att värja sig mot. Ibland blir jag rentav illamående medan jag läser om misshandeln. Och då är jag ändå rätt härdad med tanke på att jag själv varit utsatt och att jag hört liknande berättelser många gånger förut i forum för andra drabbade kvinnor. Boken är en egenutgivning vilket är det stora minuset. Det finns många stavfel och grammatiska fel. Exempelvis har författaren svårt att själva mellan sett och sätt respektive enda och ända. Det blir också en hel del upprepningar i texten. Det hade verkligen behövts en redaktör som kunde arbeta med texten för att man skulle få en bättre läsupplevelse. Det här är dock ingen bok man läser just för den litterära kvaliteten så det går att bortse från bristerna. Det finns ingen uppsjö av böcker som handlar just om kvinnomisshandel och som beskriver detta inifrånperspektiv, så därför är boken ändå väldigt viktig. Dessutom är det en bok som föräldrar och de som jobbar med ungdomar borde läsa, för det är så vanligt att utsatta inte berättar och vänder det inåt så som Tea gjorde. Därför behövs det betydligt mer kunskap om kvinnomisshandel, framförallt den psykiska misshandeln med makt och kontroll som ju är så mycket lättare att dölja för andra, men som är så oerhört tungt att leva med.
Min kamp och vägen tillbaka finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.