En smakebit på søndag

K

På söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Förra helgen läste jag Klubben av Matilda Gustavsson och just nu läser jag Katarina Frostensons K där hon berättar sin version av händelserna i slutet av 2017 och början av 2018 som fick Svenska Akademin att rämna och där hennes man Jean-Claude Arnault anklagades för en lång rad av sexuella trakasserier och våldtäkter. En väldigt förvirrande bok som mest är ett långt försvarstal av en kvinna som uppenbarligen inte kan ta in vad hennes man har gjort. I långa passager vänder hon sig direkt till maken i ömsinta kärleksförklaringar:

Jag vet att du, min älskade, just nu förhörs av polis om våld som du inte har begått. Du skulle aldrig skada eller förnedra någon. Du har aldrig våldfört dig på en människa. Våld finns inte i din varelse, i din natur. Du må ha irrat i natten, vandrat vilse, låtit dig föras hän och inte alltid varit helt sedesam. Men tvingande eller våldsam, aldrig.

Det är stundvis väldigt svårt att läsa boken eftersom hon så starkt håller fast vid sin sanning, att hon och maken är helt oskyldiga och att de utsatts för en komplott. Hon går också till hård attack mot såväl Svenska Akademin som mot svenska medier. Detta blandas med citat från andra författare, redovisningar av samtal med olika kulturmänniskor samt glimtar från Frostensons barndom och livet med Arnault innan anklagelserna blev ett faktum. Frostenson är i grunden poet och hennes språk kommer här och var till sin rätt, som i detta stycke:

Dagen efter, den 8 april, är min mors dödsdag. En annan K-dag. Kris. Katastrof. Starka känslor. Kärlek. Luften i den tidiga aprilmånaden, den är lite hård. Ljuset starkt och vitt. Jag minns hur jag såg de första vårblommorna vid Hagas grindar på vägen till det tegelröda sjukhuset, hur jag plockade dem och tog in dem i mors vita rum. Hur jag hörde hennes andning, förändringarna i den och koltrasten utanför fönstret i kvällen, och dagarna sen, efter hennes bortgång.

En koltrast sjöng och flög förbi alldeles nära inpå

en svart

så då var det inte hon

inte den gången.

Recension av K kommer så småningom här på bloggen, liksom av Klubben. Jag måste bara smälta läsningen av dem först.

Britt-Marie lättar sitt hjärta

Britt-Marie lättar sitt hjärtaBritt-Marie lättar sitt hjärta är Astrid Lindgrens debutbok, den bok som hon vann andra pris i Rabén & Sjögrens pristävlan om bästa flickbok 1944. Boken handlar om Britt-Marie som får sin mammas gamla skrivmaskin, ett stort, åbäkigt skrälle som ställer krav på att hon faktiskt också måste skriva på den. För att ha något vettigt att skriva skaffar hon sig en brevvän, Kajsa. Och för brevvännen Kajsa berättar Britt-Marie om hela sin stora, röriga och glada familj och sitt händelserika liv i Villa Ekeliden, Småland. Det handlar om skola, vänskap, framtidsplaner och pirrande kärlek.

Britt-Marie lättar sitt hjärta är en blandning mellan brevroman och dagboksroman eftersom det endast är Britt-Maries brev vi får ta del av. Kajsa är ständigt närvarande, men endast som mottagare av det skrivna. Vi får inte ta del av Kajsas svar till Britt-Marie.

Det här är ju som sagt Astrid Lindgrens debutroman och hon hade ännu inte skrivit alla de klassiker hon idag är så berömd för. Hon hade inte heller blivit den samhällsdebattör och opinionsbildare som hon senare blev känd som. Ändå tycker jag att man redan här tydligt kan märka både Lindgrens egna språk, men också några av hennes åsikter. Som läsningens betydelse, jämlikhet mellan kvinnor och män, avskyn mot krig, tanken om den lyckliga barndomen, den omisskännliga humorn och leken med språket. Se här:

Jag hoppas för din egen skull att du tycker lika mycket om böcker som jag. Jag tycker inte bara om att läsa dom, jag tycker om att känna på dom, ta i dom, veta att jag rår om dom. Mamma och pappa anser att det finns vissa böcker som alla ungar bör ha. Jag tror det vore lyckligt om alla föräldrar hade den åsikten, för oj, så mycket roligt vi har haft tack vare det. Böcker har aldrig ansetts som någon lyx hos oss, det har alltid funnits dråsvis av dom i våra julklappskorgar och på våra födelsedagsbord. Och den karl som jag nån gång i världen ska gifta mig med måste uppfylla två villkor: han måste tycka om böcker och han måste tycka om barn. Sen kan han få se ut praktiskt taget hur som helst. Fast det är ju inget som hindrar att han har vackra tänder också, eller hur?

Och:

Jag ska anförtro dig en sak, Kajsa. Jag vill så förfärligt gärna gifta mig när jag blir ”stor”. Jag vill ha ett eget hem och en hel massa såna där små mjuka ungar som Monika. Men först vill jag lära mig något. Jag vill kunna något riktigt ordentligt, och jag vill försöka bli en riktig människa, som har lite värde i sig själv och inte bara som bihang till en karl. Jag tänker skaffa mig ett yrke, skriv opp det, så att du inte glömmer det! Ty att förtrösta enbart till ett par snygga ben, det tror jag är ett vågspel. Allra helst som det, fortfarande enligt veckotidningarna, tycks vara nästan mera slitsamt att behålla en karl än att norpa honom från början. Det kan ju hända att det dyker opp någon med ännu snyggare ben, och då står man där.

Det är alltså över 70 år sedan denna bok kom ut, men jag tycker att den håller minst lika bra idag. Visserligen finns det delar av boken som tydligt vittnar om det årtionde den skrevs, men påfallande mycket är universellt och går att känna igen sig i även som ung idag, 2020. Boken är lättläst och man kommer direkt in i den. Skildringen av Britt-Maries familj är så varm och hjärtlig att jag under läsningen kom på mig själv att önska att jag vore en del av familjen. Jag är så glad att jag läste boken, även om den inte är lika känd som hennes andra böcker så tycker jag att den är en betydande del av Lindgrens författarskap. Det var här det började. Och nu när jag läst flera biografier om Astrid Lindgren kan jag också sätta den i relation till övriga böcker hon skrivit. Kul är också att en del händelser i böckerna återkommer i hennes senare böcker, inte minst huvudpersonernas namn. Nu är jag ännu mera taggad på att fortsätta läsa mig igenom hennes författarskap. Och ni som inte ännu läst denna bok, gör det!

Britt-Marie lättar sitt hjärta är utgiven av Rabén & Sjögren. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Fisens liv

Fisens livKiss, bajs och pruttar är något som roar väldigt många barn. I bilderboken Fisens liv har författaren Malin Klingenberg och illustratören Sanna Mander tagit fasta på detta. Det är nämligen en skojig, underfundig bilderbok på vers om just fisar och pruttar av alla de slag. Varje uppslag har en fyrradig dikt på rim som är väldigt rolig att högläsa. Verserna presenterar alla möjliga sorters fisar. För ni visste väl att fisar kan vara allt från smygande, vidrigt illaluktande, ljudlösa eller OS-snabba, till diskreta, kungliga, dånande eller smattrande. Och alla möjliga människor fiser, oavsett om man är storväxt eller pyttig, rynkig eller ung, skurk eller helgon. Ja, faktiskt alla med hjärna, ryggrad och hjärta, och tarmar och rumpa, mår bra av att fjärta! De kluriga, humoristiska verserna illustreras av lika underfundiga, roliga, charmiga bilder fyllda med detaljer att uppleva och njuta av. En perfekt bok att högläsa, gärna i en barngrupp där barnen får fnissa åt texten och härma fisarna efteråt.

Själv älskar jag bara hur författaren kom på idén till boken, vilket hon berättade om i en intervju i en finsk tidning:

Min goda vän berättade hur hennes barn hade konstaterat att fisar har så korta liv att de aldrig hinner få kompisar. Jag tycker jag är en normalempatisk person, men hade aldrig förr sett världen ur fisens perspektiv.

Fisens liv är utgiven av Rabén & Sjögren och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.