Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

augusti 2019
M T O T F L S
« jul    
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

Kulturkollos veckoutmaning: Mitt 90-tal

Denna veckan handlar det om 90-talet hos Kulturkollo. Såhär skriver de: Veckans utmaning handlar om ditt 90-tal. Vad minns du mest? Dela med dig av din 90-tals-nostalgi!

 

Jag är född 1979, så när 90-talet inleddes hade jag precis fyllt 10. Jag är född i december nämligen. Och när årtiondet slutade hade jag därmed nyss fyllt 20 år. Det innebär att jag levde i nittiotalet under hela min tonårstid. I början gick jag i mellanstadiet och det var mest hästar och böcker som gällde för min del. Jag läste Britta och Silver och var med i hästbokklubben Pollux. Jag gick i en byskola med bara ett femtiotal elever 2 mil utanför en liten stad, så min värld var ganska liten.

Så småningom började jag högstadiet inne i stan och min värld blev större. Killar blev mer intressant än hästarna (som hos så många tonårstjejer). Jag började gå på discon. Jag chattade en himla massa på IRC. Där träffade jag han som var min första stora kärlek och vi flyttade faktiskt ihop under 90-talet, när jag var 17. Jag tog studenten. Jag flyttade hemifrån. Först till min kille i grannstaden då när jag var 17 (pendlade tillbaka till skolan i uppväxtstaden varje dag), sedan flyttade vi till höga kusten och hyrde hus där när jag tagit studenten. Därefter flyttade jag till Västerås, 50 mil från min uppväxtstad, där jag fått jobb och det tog då slut med killen. Jag jobbade som personlig assistent på Teneriffa. Jag kryssade till Finland. Jag tog körkort och skaffade egen bil. Jag jobbade inom hemtjänsten på somrarna och pluggade på folkhögskola. Jag läste skrivarkurser och skrev mycket. Väldigt mycket. Jag hade massor av brevkompisar bland annat. Mina drömyrken rörde sig först från veterinär till jobb där man kunde syssla med skrivande och/eller böcker: författare, journalist och bibliotekarie. Men jag ville också bli lärare.

Jag läste också en oerhört massa under denna tid. Och såg på teveserier. Jag har alltid älskat svenska teveserier och nu slukade jag Skilda världar, Tre Kronor och Rederiet, men också Beverly Hills. Jag var på festivaler och konserter, framförallt Storsjöyran. Jag lyssnade på Tracks och spelade in egna blandband. Jag startade eget företag i slutet av gymnasiet där jag skapade hemsidor åt företag. Omkring millenieskiftet flyttade jag till Umeå och började plugga på universitetet.

Men 90-talet var också en period då jag mådde väldigt dåligt. Jag blev mobbad och utfryst i skolan. Jag hade inte så många kompisar. Att träffa den där killen var en stor vändpunkt för mig. Han kom från en annan stad, 10 mil bort, och jag fick ett nytt kompisgäng och också bättre status. Jag kände kärlek och så småningom en bättre självkänsla. Men innan dess var en lång period med ätstörningar och mycket ångest. Jag önskar idag att jag hade fått leva om den tiden, eller åtminstone få träffa mitt gamla jag och säga att jag inte behövde bry mig så mycket om vad de andra sa, och att jag skulle få ett betydligt bättre liv senare. Men det skulle dröja länge. 2006 träffade jag nämligen en annan kille, den som skulle bli pappa åt mina barn, men också där jag skulle bli utsatt för såväl psykisk som fysisk misshandel. Hade jag inte fått så dåligt, känt så dåligt självförtroende och varit så ensam som jag stundvis var under 90-talet tror jag aldrig att jag skulle ha hamnat i det förhållandet, då hade han aldrig slagit klorna i mig, och jag skulle aldrig ha känt mig tvungen att stanna kvar för att jag inte skulle vara värd bättre. Kanske är det inte så konstigt att jag idag drömmer om att få jobba med just högstadieungdomar och få dem att våga stå upp för sig själva så som jag inte kunde.

2 kommentarer till Kulturkollos veckoutmaning: Mitt 90-tal

  • Camilla skriver:

    Verkligen starkt att berätta om ditt personliga liv under nittiotalet och även senare. Varför ska mobbning och utfrysning finnas… blev själv utsatt under min barn och tonårstid… det sätter sådana starka spår lång tid…

  • Anna Johansson skriver:

    Tack för att du delar med dig, det är fint att läsa att du nu mår bättre och gärna vill använda dina erfarenheter till att hjälpa andra. Det värmer!