En smakebit på søndag

Historien om Bodri

På söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Min smakbit denna vecka kommer från Historien om Bodri av Hédi Fried och Stina Wirsén. Det är en högläsningsbok för barn från tre år om Förintelsen. Det är en konst att kunna skriva om ett så grymt ämne, och ett ur barns synvinkel också ett så abstrakt ämne. Men Fried och Wirsén har lyckats extremt bra. I uttrycksfulla illustrationer och poetisk, gestaltande text skildrar de ledsenhet, rädsla, längtan och det fasansfulla som hände, likväl som hopp,vänskap och en stark kärlek. Se bara:

 

En dag bestämde Hitler att vi som var judar inte skulle få bo kvar i våra hus.

Var ska vi bo då? frågade jag mamma.

Hon visste inte.

Pappas händer darrade när han packade våra väskor.

Mamma var blek. Jag hade aldrig tänkt på att mammor och pappor kunde vara rädda. Jag förstod att nu var det farligt.

 

Och här:

 

Bodri kunde inte räkna dagarna och nätterna,

men han såg hur träden bytte till snöpyjamas.

Sen till skirt gröna spetskjolar…

… och ännu senare till djupt gröna långkjolar.

En dag när träden redan hade tagit på sig sina kopparröda höstdräkter hörde Bodri någon som ropade hans namn.

 

Recension av boken kommer om några minuter på bloggen. Klicka in där för att läsa mer om Historien om Bodri, men läs gärna boken själv också. Och har ni några barn i er närhet, läs boken för dem också, det är så viktigt att vi pratar om det som hände under Förintelsen så att detta fasansfulla aldrig kan ske igen.

15 thoughts on “En smakebit på søndag

  1. Det där är ju något som även vi vuxna har svårt för att ta till oss. Tack för smakbiten!

  2. Tack för smakbiten! Bra att det skrivs sådana böcker för barn också. Säkert ingen lätt sak att skildra för barn, när inte ens vuxna klarar av att förstå vad som då hände, hur det kunde hända.

  3. Säkert inte den lättaste boken att läsa för barnen, men visst är det viktigt att de får veta vad som hänt. Men så tidigt? Jag skulle ju inte läsa en bok om pedofiler för små barn, även om det är ett viktigt ämne. Nu har jag inga små barn i min närhet, men det är nog viktigt att man funderar på när man ska berätta om det otäcka som kan hända. En dag kanske jag har barnbarn. Fast kanske överlåter jag i så fall åt deras föräldrar att avgöra. Tack för smakbiten!

  4. Jag tycker det låter som väldigt tidigt att läsa om så svåra ämnen, men bara de förstår att detta skiljer sig från otäcka sagor, för det är sant och det har hänt. Kan inte bedöma om det är bra att Hedi skriver till så unga. Hon är ju en fantastisk person. God fortsättning på påskhelgen

  5. Boken vänder sig enligt förlaget till barn från tre år, men fungerar enligt mig minst lika bra för barn på lågstadiet. Den är skriven på ett sätt så att även de yngre kan ta till sig en hel del, men allt kan de förstås inte ta in. Jag tänker att den nog kan vara bra att läsa i en barngrupp där det finns flyktingbarn t ex, för att skapa förståelse för vad de varit med om i sitt hemland. Jag tycker nog också att det kanske är bättre att jobba med detta ämne på lågstadiet, men ibland kan behovet finnas att prata om dessa ämnen även på förskolan och då är det bra att det finns böcker skrivna på ett sätt som passar även de små barnen. Som med alla böcker som handlar om svåra ämnen är det dock viktigt att man tänker på att det inte är en godnattsaga som barnet lätt släpper efteråt, utan det kan uppstå frågor och funderingar, så det är viktigt att man som vuxen är förberedd och har tid för att prata om det man har läst.

Comments are closed.