Intervju med Anders Fager och Peter Bergting

Hero background image

Kråkorna är en av de böcker som blivit nominerad till Augustpriset 2020. Den är skriven av Anders Fager, illustrerad av Peter Bergting och utgiven av Natur och Kultur.

Augustprisjuryns motivering lyder:

Att trauman överförs från generation till generation gestaltas som aldrig förr i serieromanen Kråkorna, där Kim, som får ärva en övergiven släktgård på landsbygden, konfronterar sitt såriga arv. Anders Fager portionerar ut texten på flera nivåer, i form av post it-lappar och röster från det förflutna. Sömlöst griper Peter Bergtings stämningsmättade bildberättande in i skildringen av att möta ett smärtsamt ursprung. Kusliga skräckelement och folktro fördjupar rörande den olust som ruvar över både Kim och läsaren.

Eftersom jag är Augustambassadör i år har jag läst de Augustnominerade böckerna med stort intresse och jag blev nyfiken att ställa lite frågor till Anders Fager och Peter Bergting:

Hur känns det att er bok har chans att vinna Augustpriset? 

Anders: Det är förstås väldigt roligt att bli nominerad till ett så fint pris. Däremot har jag nog aldrig riktigt ens tänkt tanken att jag skulle kunna bli nominerad till det här priset. Det är liksom sånt som händer Klas Östergren. Inte mig.

Peter: Overkligt, jag trodde aldrig jag skulle bli nominerad någonsin, jag gör ju inte den typen av böcker som blir nominerade till sånt här, eller priser över huvud taget. Så när Vi kommer snart hem igen blev nominerad tänkte jag att det var underbart att ha fått bli nominerad men att jag aldrig skulle bli nominerad igen. Men det underliga är att jag kände på mig att vi skulle bli det för Kråkorna. Har haft den känslan hela sommaren och bara gått och väntat. Det känns underlig att ens skriva det, men det var som om boken fick eget liv när den var klar.

Berätta lite om boken?

Anders: Vad kan jag säga om boken som inte står på omslaget? Det har varit jätteroligt att jobba med Peter. Vi kommer ur samma grupp snorvalpar som en gång introducerade rollspel i Sverige. På åttiotalet. Och vi har vetat om varandra sedan dess. Vi råkade börja prata om olika idéer när vi stod och på samma ställe väntade på något på bokmässan. Och nu står vi här och väntar på ett pris.

Peter: Det började som en utställning, jag hade gjort några bilder och höll som bäst på med att hitta ett tema när jag mailade de första målningarna till Anders för att se om han var intresserad av att skriva noveller till några av dem. Vi plockade upp tråden igen på bokmässan samma år och då hade Anders fattat tycke för en serie av bilder i utställning där kråkorna var med. Han såg en historia i dem och jag kunde knappt bärga mig för att se vad han skulle göra med den. Och nu, långt senare så är boken klar. Vi jobbade om vartannat, skrev och ritade på var sitt håll och tog sedan långa promenader på Kungsholmen under våren 2019 där vi diskuterade manus och bilder.

Varifrån hämtar ni inspiration till era böcker? Hur fick ni idén till just denna bok? Hur gick skapandeprocessen till?

Anders: Just Kråkorna tog väldigt tydligt avstamp i några bilder som Peter hade gjort. Och sedan fyllde jag på med mina fördomar om Peters barndom. Annars hittar man ju inspiration i de mest märkliga detaljer. Jag tror att en sak man gör som konstnär är att man istället för att bara notera saker och tänka att ”det här var lite lustigt” liksom arkiverar dem i någon slags minnesbank för att man vet att förr eller senare kommer man kunna använda den bilden eller anekdoten idén. Just postit-lapparna i kråkorna är en sån detalj. Jag minns inte vem som berättade det. Men hennes mamma började bli dement och skrev allt konstigare minneslappar hon la överallt. Det blev som ett underligt pussel. Det finns fler sådana detaljer i boken. Busschaufförens väst. Den döda storebroderns cykel.

Min och Peters process gick väldigt av sig själv. Så av sig själv att jag inte riktigt kan återge den. Jag skrev en synopsis och sen började vi göra ett mer detaljerat manus. Ungefär så. Det är faktiskt ett problem med problemfria samarbeten. Man drar lätt inga andra erfarenheter än att ”det gick bra”. Och att man gillade den man jobbade med.

Peter: Mycket inspiration kommer från min uppväxt, just den här boken har jag speciell anknytning till och kan känna igen mig i mycket, speciellt landskapet. Jag växte upp på landet och gamla förfallna hus och skogar i dimma är en del av mitt DNA. Jag ritade allt digitalt och färglade sedan i datorn så det ska se handgjort ut.

Håller ni på med något nytt bokprojekt?

Anders: Det är mitt yrke att skriva. Jag skriver hela tiden. Just nu har jag framför mig en populärvetenskaplig artikel, ett synopsis till en film, en skräcknovell och en deckare eller thriller som utspelar sig sent 1800-tal. Det sista blir nog en roman även om jag kommer att researcha mig till döds innan den blir klar.

Peter: Det gör jag, just nu skriver jag manus till del tre i min bilderboksserie om Jordens hjältar samtidigt som jag ritar på en serie med Mike Mignola och Christopher Golden.

Berätta lite om er själva, vilka är ni?

Anders: Vad vill du veta? Jag är en 56 årig gubbe från Stockholm som skriver böcker. Du får nog vara lite mer specificerad än så. *LER*

Peter: Jag är serietecknare och har egentligen aldrig velat eller kunnat göra något annat, jag bestämde mig när jag var 5-6 år för att rita serier. Sedan har det såklart blivit mycket annat, mest känd är jag säkert för barnboksomslag, bland annat till Astrid Lindgren, men jag skriver också och har gjort 6 fantasyromaner som utspelar sig i min egen värld förutom en herrans massa böcker med andra, flest med Andreas Palmaer i Sverige och Mignola/Golden i USA. Men innan det så illustrerade jag hundratals rollspelsböcker och det var ju faktiskt där min karriär började, med Dungeons and Dragons, Drakar och Demoner och sånt.

Vad läser ni själva i höst/vinter? Har ni något lästips att dela med er av? 

Anders: Just nu läser jag faktiskt en roman för en gång skull. Det blir ganska lite nöjesläsning när jag inte är på semester. Och det är jag väldigt sällan. Jag läser i alla fall Jeff Noons märkliga science fiction-roman ”Vurt”. Svårt språk och väldigt trippigt. Det är kul att läsa något som är jävligt tekniskt avancerat. Som ett mer allmänt lästips tycker jag alla ska läsa Kurt Voneguts roman ”Slakthus fem”. Den är en av mina absoluta favoritböcker och en vansinnigt rolig och gripande bok.

Hero background image

Anders Fager är författare och spelkonstruktör. Han skriver allt från skräckberättelser till seriemanus och dramatik.

Hero background image

Peter Bergting är en prisbelönt serieskapare, illus­tratör och författare. Serieboken Vi kommer snart hem igen, skriven av Jessica Bab Bonde, nominerades till Augustpriset 2018.

Stort tack Anders och Peter för den fina läsupplevelsen och för att ni svarade på mina frågor.