Malin Persson Giolito debuterade med Dubbla slag, en bok som jag gillade jättemycket. Läs gärna recensionen av Dubbla slag här. Nu har hon kommit med bok nummer två, Bara ett barn. Den är väldigt annorlunda än den första boken, men ändå lika bra och läsvärd.

Bara ett barn handlar om Alex som blir misshandlad i hemmet. Det upptäcks av hans fröken och han hamnar i jourhem. Sophia Weber, en ung, ambitiös jurist, får till uppgift att representera Alex, vilket inte är någon lätt uppgift. Så småningom lämnar mamman pappan och då funderar myndigheterna på att skicka hem Alex till hemmet igen. Myndigheterna tror att de vet hur det har fungerat hemma hos Alex, men allt är inte alltid som det ser ut att vara. Det boken handlar om är egentligen också det juridiska dilemmat. Såväl skola som socialtjänst vill ju Alex väl i grund och botten. Men det är inte alltid så lätt att veta vad som är bäst för ett litet barn. Vilka rättigheter har barnet och vilka rättigheter har föräldrarna? Är det alltid bäst att växa upp i sin biologiska familj? Alex hade egentligen kunnat vara vilket barn som helst, det finns mängder av barn här i Sverige som har det precis som Alex. Som bollas mellan olika instanser, som hamnar fel, som hamnar mellan samhällets skyddsnät, fastän myndigheterna hela tiden jobbar med barnets bästa framför ögonen. Kontentan är att det inte är lätt att jobba med barn som har det svårt hemma. Bara ett barn borde vara obligatorisk läsning för alla som jobbar med barn, som lärare, socialsekreterare, läkare eller liknande yrken. Det är en bok som borde diskuteras mycket mer, för ämnet utsatta barn är något som tyvärr ständigt är aktuellt.

Precis som Dubbla slag är också Bara ett barn väldigt bra skriven. Den är gripande, genomarbetad, välskriven, språket flyter på bra och det finns ett driv som gör att man inte vill lägga ifrån sig boken.