På senaste tiden har jag betat av flera av Kristina Appelqvists senaste böcker med litteraturforskaren Helena Waller i huvudrollen. Den senaste i raden är Den fjärde pakten. I den boken är inte bara Helena Waller i huvudrollen, utan också rektor Emma Lundgren som vi läsare har mött i tidigare böcker av Appelkvist. Hon gör alltså samma drag som exempelvis Jonas Moström som låter huvudpersoner från hans olika bokserier mötas och tillsammans bli huvudpersoner i senare böcker.

Den fjärde pakten inleds med att en student faller ner från universitetets klocktorn. Ingen kan säga om det rör sig om mord, självmord eller olycksfall. Polisen blir förstås inkopplade, men det lutar mot att de kommer att lägga ner fallet eftersom inget egentligen tyder på mord och de inte har några ledtrådar att arbeta vidare med. På universitetet hamnar händelsen ganska snart i skuggan av en annan händelse – universitetet kommer nämligen att få ta emot en stor donation. Pengarna kommer att bekosta ett unikt center för antikforskning, som kommer att göra Västgöta universitet känt i hela världen. Det finns dock en hållhake. Donatorn vill få mer insyn i vad pengarna ska användas till än vad som brukar vara brukligt i universitetskretsar. Emma Lundgren som nyss kommit tillbaka till rektorsrollen efter sin föräldraledighet känner sig motarbetad av sina kollegor. Det dröjer inte länge förrän hon blir avsatt på falska grunder och hennes efterträdare tycks ha ett mycket större intresse för donationen än han borde ha. Tillsammans med Helena Waller försöker Emma ta reda på vad det egentligen är som sker i universitetsledningen och vem som ligger bakom kuppen att få henne avsatt. När chefsgruppen bestämmer sig för att åka till franska Rivieran för att besöka den rika donatorn och det dessutom inträffar ett mordförsök under den resan så inser de snart att det finns starka och mäktiga krafter som verkar i det fördolda och som inte verkar ha några betänkligheter alls.

Återigen en deckare i universitetsmiljö alltså. Jag känner dock att denna bok är lite annorlunda än de föregående. Det är typiskt pusseldeckarstuk precis som vanligt, med mer fokus på relationer än på snaskiga detaljer från mordutredningen. Eftersom poliserna bara verkar på sidan av och inte står i fokus i någon huvudroll så befinner vi också längre ifrån mordutredningen rent naturligt, än vad som annars brukar vara fallet i deckargenren. I just den här boken tycker jag att fokus hamnar lite väl mycket på de inre konflikterna i universitetsledningen, det blir faktiskt lite tråkigt till slut och spänningen förtas av alla intriger. Men det beror ju också lite på vilka förväntningar man har av en bok. Som deckare eller kriminalroman är denna bok rätt blek och tam, men som relationsdrama, underhållning, spänningsroman eller någon annan liknande genre så är den klockren. Det är en underhållande, träffsäker och riktigt läsvärd bok. Den stora behållningen är som vanligt förstås språket – Kristina Appelqvist har ett speciellt språk som är lättläst, flyter på bra och boken är väldigt välskriven.

Den fjärde pakten finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Tiggaren är den femte boken om kriminalinspektör Emma Sköld. Den inleds med att det hålls minnesstund efter Emma. Det är en känslosam minnesstund där hennes nära och kära sörjer henne oändligt mycket. De tror att omständigheterna kring hennes död är glasklara. Åtminstone tror alla utom Emmas pappa Evert Sköld det. Han vet nämligen sanningen om vem som verkligen låg bakom händelsen och vad som egentligen hände. Saker och ting är nämligen inte som man kan tro. Men det visar sig att Evert och hans familj befinner sig i fara. Att veta sanningen är farligt. Väldigt farligt. De som ligger bakom allt skyr inga medel och är helt iskalla. Dessutom inser Evert så småningom att det är samma personer som ligger bakom mordförsöket på Emma som också ligger bakom de mord på tiggare som skakar Stockholm just nu. Men hinner han samla bevis och konfrontera dem innan det är för sent?

Det är svårt att beskriva Tiggaren utan att avslöja för mycket. Jag vill ju inte skriva några spoilers. Jag kan dock säga så mycket som att boken tar flera oväntade vändningar och att den är ganska annorlunda mot de andra böckerna i serien. Kanske inte så konstigt med tanke på att boken inleds med att dess huvudperson dör och man har minnesstund för henne… Första halvan av boken är lite seg, men å andra sidan går det undan rejält i andra halvan av boken, inte minst mot slutet då det sker mycket saker i ett rafflande tempo. Jag gillar författaren Sofie Sarenbrants förmåga att skildra samtiden och uppmärksamma oss på vad som faktiskt pågår i verkligheten, om än detta faktiskt är en fiktiv berättelse. Det som händer i boken skulle ju faktiskt kunna hända på riktigt. Det är viktiga, tunga och allvarliga ämnen som boken tar upp och det finns en hel del samhällskritik i den. Samtidigt är det en levande berättelse om några av Sveriges allra mest utsatta personer – de som annars sällan får komma till tals. Boken är lättläst och snabbläst tack vare de korta kapitlen. Det finns flera berättarröster, vilket kan vara lite förvirrande, men samtidigt ger det möjlighet till fler perspektiv, så det är inte så dumt grepp ändå. Boken tar vid precis där den förra boken slutar och knyter även ihop flera lösa trådar från andra böcker på ett väldigt bra sätt. Samtidigt öppnar slutet för att det kommer fler böcker om Emma Sköld och självklart är jag nyfiken på att läsa för att få veta hur det går för Emma, Nyllet och Ines.

Tiggaren är utgiven av Bookmark Förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Kvinnan på bänken är den senaste (19:e!) boken i serien om kriminalinspektören Maria Wern, skriven av Anna Jansson. Precis som tidigare böcker i serien utspelar sig även denna på Gotland. Intressant nog så innehåller boken lite gamla element som är spännande att läsa om. Det är nämligen så att på Gotland har modergudinnan som bär ormar i sina händer dyrkats ända sedan stenåldern. En av de som verkar dyrka henne är en nutida präst, Alva. Hon har en stor roll i berättelsen eftersom hon först blir hotad och därefter försvunnen. När Maria Wern börjar undersöka händelserna visar det sig att såväl prästgården i Lärbro, där Alva bor, och den närbelägna kyrkan, spelar en betydande roll. Det finns en sägen om en präst som blev dräpt i kyrkan på 1200-talet och det sägs också att hans mördare går igen. Det sägs också att det finns hemliga, underjordiska tunnlar mellan kyrkan och prästgården. Samtidigt är det så att Marias kollega Jesper Ek blir blixtförälskad i en kvinna han möter, men även hon bär på hemligheter. Det visar sig att hon inte bara har problem med sitt ex som hon just gjort slut med, utan också att det finns problem i hennes förfluta, problem som nu börjar komma upp till ytan efter tjugo år. När hennes förflutna så hunnit ikapp har redan fällan slagit igen om kriminalinspektör Ek, och han blir misstänkt för något alldeles fruktansvärt. Han hamnar i en fruktansvärd knipa och han kan inte ens ta hjälp av sina kollegor.

Som ni ser så finns det många lösa trådar och bihistorier. Allt knyts ihop på slutet, även om man förstås kan ana att fler böcker om Maria Wern är att vänta. Precis som tidigare böcker i serien ligger fokus mycket på relationer, spänning och brottsutredningen, snarare än blodiga mord och hårdkokt thrillerdrama. Persongalleriet är välkänt för den som läst tidigare böcker om Maria Wern och med tanke på att detta är den nittonde boken så känns det nästan som att karaktärerna skulle finnas på riktigt. Man vet så mycket om dem nu och man har följt dem så länge, i såväl sorg som glädje och genom olika familjehändelser och tragedier. De här böckerna är liksom feelgood fast kryddade med allvar och kluriga brottsutredningar. Dessutom är det kryddat med de härliga gotländska miljöerna som får mig att vilja boka sommarens semester till ön. Och som om detta inte är nog så handlar Anna Janssons böcker ofta om aktuella samhällsfenomen, vilket ger dem ytterligare läsvärdhet. Det här är inte den starkaste boken i serien, men som alltid när man följer långa serier så får man det man förväntar sig och det är faktiskt nog ibland. Boken är spännande och snabbläst, en bra svensk deckare helt enkelt.

Kvinnan på bänken är utgiven av Norstedts förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jag blev nyfiken på boken Innan snön faller eftersom den utspelar sig i Säter, på den mytomspunna rättspsykiatriska kliniken. Det är ju inte alltför långt härifrån där jag bor och jag har länge varit nyfiken på platsen och på det mentalvårdsmuseum som ska ligga där. Därför ville jag gärna läsa denna bok. Den utspelar sig under hösten och inleds med att den nyutexaminerade psykologen Anna Varga har fått en tjänst vid kliniken. Det innebär att hon måste lämna livet och vardagen i Stockholm där hon bott med sin sambo, men eftersom förhållandet är slut och hon inte har något annat att hålla sig kvar vid i Stockholm gör hon det med glädje. Dessutom finns ju den gamla vännen Lina redan i Säter där hon jobbar som läkare.

Det dröjer dock inte länge förrän Annas glädje försvinner. Hon börjar nämligen nås av hotfulla meddelanden. Hon får också veta att hennes företrädare försvunnit under mystiska omständigheter. Kort därefter hittas också en patient död på kliniken och detta, tillsammans med hennes nyfikenhet, leder till att Anna beger sig ut på en jakt som leder henne bakåt i tiden. På den tiden kunde gränsen mellan sjukt och friskt styras av kön, social tillhörighet, makt och pengar. Nu blir hoten mot Anna allt allvarligare och det blir tydligt för henne att det finns någon eller några som inte vill att hon ska gräva djupare. Flera frågor kvarstår dock. Hur dog patienten? Vilka är de andra? Varför ska det som skett på kliniken tystas ner till varje pris? Och vem kan egentligen Anna lita på?

Innan snön faller är Helena Kubicek Boyes skönlitterära debut. Jag tycker absolut att boken var läsvärd, men den kommer inte att stanna kvar länge hos mig. Den har ett väldigt långsamt tempo och det händer egentligen inte så jättemycket. Visst, Anna får lite hot, men inte ens hon själv verkar ta dem på allvar. Det som händer hennes kompis Lina får alldeles för dåligt utrymme medan det är många transportsträckor i boken istället. Jag hade väldigt svårt att skilja mellan Lina och Anna under den första halvan av boken, de skildrades inte särskilt djupgående där. Jag tror att boken hade vunnit på lite mer redigering. Jag fann några stavfel också och sådant drar alltid ner betyget för mig tyvärr. Men boken tog sig lite på slutet. De allra bästa partierna tyckte jag var det som utforskar gränsen mellan friskt och sjukt, ja, hela det psykologiska temat, det skulle jag vilja läsa mer om i andra böcker. Där har författaren något unikt att bygga mer på. Detta ska tydligen vara den första boken i en blivande serie om Anna Varga och jag tror faktiskt inte att jag kommer att kunna låta bli att läsa även nästa bok i serien. Framförallt inte om den också utspelar sig på Säter och har ett psykologiskt tema.

Innan snön faller är utgiven av Bokfabriken och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

En sjuårig flicka går naken och blodig mitt på blanka förmiddagen in på en bank i centrala Stockholm och lyckas få med sig ett miljonbelopp därifrån. Det osedvanliga rånet väcker snabbt stort uppseende. Den unga Leona Lindberg, brottsutredare vid Roteln för Grova Brott vid Citypolisen, får ärendet på sitt bord. Utredningen innehåller en rad märkliga omständigheter och spåren visar sig så småningom leda åt ett oväntat håll.

Leona är erkänd för sin yrkesskicklighet och samtidigt en udda fågel inom poliskåren, en kontroversiell outsider och ensamvarg som inte drar sig för att ta till ibland rent våghalsigt oortodoxa metoder om de helgar hennes syften.

Ovanstående är förlagets beskrivning av boken Leona – tärningen är kastad. Som ni förstår så är det här en annorlunda deckare. Dels med tanke på att det är ett barn som är den som till synes ligger bakom rånen, och dels med tanke på bokens huvudperson Leona. Den udda fågeln som hon beskrivs som. Och hon är verkligen kontroversiell ur samhällets mått mätt. Hon är mamma och polis, men har samtidigt enormt svårt att passa in i alla mallar. Men samtidigt är hon inte längre ensam – deckarvärlden innehåller trots allt ganska många sådana karaktärer, tänk bara på Saga i tv-serien Bron eller varför inte Lisbet Salander. Så man kan inte säga att idén eller boken känns särskilt unik. Det innebär dock inte att den inte är bra, för det är den. Jag hade lite svårt för berättarstilen först, och för karaktären Leona. Men hon förmänskligas mer och mer genom boken och till slut får man faktiskt någon slags förståelse, om än inte riktigt acceptans, för de val hon gör. Hon är ingen sympatisk karaktär, men hon är intressant. Både Leona och händelserna i boken väcker reaktioner och tankar hos mig som läsare. Boken håller också ett högt tempo, vilket gör den till en perfekt sträckläsarbok. Tärningen är kastad är första boken i serien om Leona. Hittills har det kommit ut två böcker till. Jag kommer definitivt att läsa dem. Konstigt vore det annars med tanke på den cliffhanger som avslutar boken.

Leona – tärningen är kastad är skriven av Jenny Rogneby och utgiven av Wahlströms & Widstrand. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Det du inte vet är den 18:e (!) boken om Maria Wern. Helt otroligt, tänk att Anna Jansson skrivit så många Gotlandsdeckare om polisen Maria Wern. I denna bok är Maria på fest hos sina nya grannar i sommarstugeområdet i Åminne. Plötsligt utbryter en explosionsartad brand ut i närheten. Flera människor förs till sjukhus och ett hus brinner ner till grunden. Morgonen därpå försvinner en kvinna spårlöst. Det visar sig vara Sofi Hartman, dotter till Marias chef Tomas Hartman. Spåren efter henne pekar åt flera håll och det är många ledtrådar att följa upp. Det visar sig att utredningen inte bara kommer nära Tomas, utan också väldigt nära Maria och hennes familj.

Återigen har Anna Jansson alltså skrivit en spännande berättelse som är en blandning både av klassisk pusseldeckare och av nutida polisarbete. Jag gillar skildringen av Gotlandsmiljön och det är roligt att få följa Marias vardag. Jag hade gärna följt hennes privatliv lite mer på hemmaplan än vad som sker i denna bok. Dessutom tycker jag att det kan vara lite svårt att tro på att såhär mycket verkligen händer just kring Marias familj och att så mycket kretsar kring just polisernas anhöriga. I den här boken tillkommer dock en ny polis till gruppen, vilket ger lite nytt färgstarkt syre till persongalleriet. Jag har läst ikapp Anna Janssons deckare nu på ganska kort tid och har nu bara den allra senaste kvar att läsa. Kanske har jag läst dem lite för snabbt, det behövs lite paus emellan för att uppskatta dem fullt ut tror jag. Ändå kan jag inte sluta läsa serien och redan nu ser jag fram emot att ta del av vad Jansson har hittat på för tema till nästa bok.

Det du inte vet är utgiven av Norstedts förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jag betar av Kristina Appelqvists böcker en efter en. Nu har jag läst Smultron, bröllop och döden som är den tredje delen i serien om litteraturforskaren och talskrivaren Helena Waller. Baksidestexten lät väldigt bra:

Två entusiastiska studenter vid Västgöta universitet tar initiativet till en amatörteatergrupp och annonserar efter skådespelare för att sätta upp Romeo och Julia. I samma veva hittas Roy Pedersen, forskare vid universitet och en av Europas främsta experter på Shakespeare, brutalt dödad. Han har varit spårlöst försvunnen i åtta månader och nu startar en intensiv jakt på hans mördare. När litteraturforskaren Helena Waller förstår att Pedersen letat efter ett okänt originalmanuskript av just Romeo och Julia ger hon sig i väg till Verona för att söka på egen hand. Morddramat tycks på ett egendomligt sätt hänga samman med den gamla kärlekssagan, fylld av både passion och ond bråd död.

Teater, litteratur, kärlek, död och allt detta i en akademisk miljö. Det kan väl inte bli fel? Eller? Nej, det kan det inte. Boken är, precis som Appelqvists tidigare böcker, väldigt välskriven och hon skriver ju riktigt bra böcker i pusseldeckargenren. Men den grep inte tag i mig så som de tidigare böckerna gjort. Det kändes trögare att läsa. Historien kändes lite för tillrättalagd. Det blev aldrig tillräckligt spännande. Men å andra sidan är det väl inte riktigt därför man läser Appelqvist, hennes böcker innehåller ju så många andra saker som jag gillar. Skildringen av den akademiska miljön, karaktärerna, småstadslivet, litteraturvärlden, själva stämningen, den där lite småmysiga, underhållande, trevliga tonen som gör att man kan klassa hennes böcker nästan som feelgood trots att det faktiskt begås mord i dem. Så betyget blir ändå bra för boken, och självklart kommer jag också att läsa nästa del i serien.

Smultron, bröllop och döden är utgiven av Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Flickan framför muren är den andra boken i serien om litteraturforskaren Helena Waller, men den sjätte deckaren skriven av Kristina Appelqvist. Precis som den tidigare boken om Helena Waller utspelar sig även denna bok i Skövde och i universitetsmiljö. Det är dags för Västgöta universitet att anordna en promoveringshögtid och den tyska forskare som ska bli universitetets nya hedersdoktor är kontroversiell med sina åsikter om forna DDR. Rektorn blir hotad, kanske på grund av sitt val av hedersdoktor. Men det visar sig att han inte alls blir dödad under promoveringshögtiden, utan istället är det en av universitetets andra medarbetare som hittas död. Vem skulle vilja döda henne och vem var hon egentligen. Helena Waller blir personligt engagerad och bestämmer sig för att ta reda på mer om sin numera döda arbetskamrat Belinda. Hon hamnar i Tyskland under sin jakt efter mördaren och det blir inblandning av allt från konsertpianister till Stasi.

Jag gillar huvudpersonen Helena Waller. Hon känns intelligent, sympatisk och intressant. Jag gillar också att läsa deckare som utspelar sig i den akademiska världen, det känns nytt och fräscht. Kul är det också att det inte är poliser som är de riktiga huvudpersonerna, även om man förstås också får ta del av polisutredningen vid sidan av. Dessutom gillar jag att det inte är Stockholm som är miljön där böckerna utspelar sig, utan att de faktiskt utspelar sig i en svensk mindre stad. Appelqvist har skapat ett rikt persongalleri som det är roligt att lära känna närmare. Miljöskildringarna är fina och levande. Boken känns välskriven med ett lättläst språk och en handling som sker i ett raskt tempo utan att för den sakens skull kännas alltför fartfylld. Det här är en bok att sträckläsa. Inget för den som vill ha riktigt hårdkokta deckare, utan snarare för den som gillar mys-pusseldeckare som utspelar sig utanför den svenska storstadens puls.

Nu ska jag läsa den tredje boken i serien med det poetiska namnet Smultron, bröllop och döden. Alldeles nyss har också den fjärde boken om Helena Waller kommit ut, och där får vi också träffa rektor Emma Lundgren igen från de tidigare böckerna av Kristina Appelqvist, så det ser jag fram emot.

Flickan framför muren finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.