Titta vad jag kan är skriven av Ylva Ellneby. Hon är förskollärare, special- och talpedagog. Boken lotsar föräldrarna genom barnets olika utvecklingsperioder. Man får veta vad barnet behöver i sina olika perioder av utveckling. Man får veta hur man kan stimulera utvecklingen på bästa sätt, t ex genom lekar, avslappning och beröring. Det finns många bra, konkreta råd. Boken känns modern, genomarbetad och innehållsrik. Den är lättläst och har många fina illustrationer.

Handel med döden av Simon Kernick är en ganska annorlunda bok. Den handlar om en polis som extraknäcker som yrkesmördare. Detta gör han för att kunna ta lagen i egna händer och skipa den rättvisa som han inte lyckas skipa som polis. Till slut går något fel och han mördar tre till synes oskyldiga människor. Samtidigt jobbar han med att lösa ett mord på en 18-årig tjej. Boken utspelas i London.

Boken är spännande och fartfylld. Det händer något hela tiden. Jag hade svårt att komma in i den först, eftersom jag läste andra böcker samtidigt, men när jag väl valde att fokusera på bara den här boken så sträckläste jag resten av boken. Den är verklighetstrogen och välskriven.

Det negativa med boken är framförallt att huvudpersonen är så förutsägbart lik alla andra huvudpersoner i liknande böcker. En ensamstående, rökande, supande, medelålders man som dessutom är cyniker. Vi har sett det förut; Wallander och Beck t ex.

Det är bra underhållning, ett bra språk och den är lättläst. Perfekt bok om man ligger hemma och är sjuk.

Förra måndagen startade Ordet är fritt hos Månpocket. Författarna Maria Ernestam och Johan Theorin har skrivit ett inledningskapitel samt skapat ett antal huvudkaraktärer. Sedan var det upp till vem som helst att skriva nästa kapitel. I natt var deadline. Själv skickade jag in mitt bidrag 23.45. Här har man framförhållning 🙂

Nu är det öppet för röstning fram tills på torsdag. Gå gärna in och rösta på mitt bidrag med författarnamnet Bokmamman. Man behöver inte vara registrerad på sidan för att kunna läsa bidragen eller rösta.

På måndag presenteras det vinnande bidraget. Två redaktörer väljer ut det bästa bidraget av de som har fått flest röster. Detta bidrag blir sedan avstamp för nästa del i projektet när kapitel 3 ska skrivas. Totalt blir det 12 kapitel. När alla kapitel är skrivna så kommer boken att publiceras som svenska folkets debutroman, vilket blir i maj.

DN har skrivit om projektet här. Månpocket presenterar också löpande information om projektet på sin sida.

Barnpsykologen Malin Alfvén och journalisten Kristina Hofman har tillsammans skrivit en bok som heter Trotsboken. Den ingår i tidningen Vi föräldrars serie med föräldraböcker. Jag har läst flera av böckerna i samma serie, och de håller verkligen en hög kvalitet.

Trotsboken handlar om de perioder i barnets utveckling som brukar kallas för trotsperioder. Det är inte bara en period, som man kanske har trott, utan det är flera perioder, och de återkommer till och med när man är vuxen. Fast då kanske man inte visar det på samma sätt.

Under det första levnadsåret är det hela sju utvecklingssprång. Därefter kommer nya utvecklingsperiod vid ungefär två års ålder, fyra år, sex år, nio år, tolv år samt förstås tonårsperioden. Även graviditeten är en slags trotsperiod. Alla dessa trotsperioder har vardera ett kapitel. Dessutom tillägnas ett kapitel åt särskilt krävande barn.

Framförallt får man mycket fakta om vad det är som händer med barnet under trotsperioderna, vilket gör att man lättare kan förstå deras agerande. Man får också veta vad utvecklingen leder till, varför det trots allt är bra med dessa perioder. Det finns tips och råd till hur man som förälder kan underlätta för barnet och slippa vissa konfliktsituationer. Dessutom finns många föräldraberättelser som man kan känna igen sig i.

En bra bok för att få förståelse och tips inför utvecklingsperioderna eller trotsåldrarna!

Veckans tema i Bokfemman är sorg. Det kan man ju tolka på många sätt. Det första man tänker på är kanske död, men det behöver inte vara så. Ett lätt tema denna gång. Skönt eftersom pjäser verkligen inte är min grej 🙂 Däremot är det ett väldigt personligt ämne och det är svårt att motivera böckerna kortfattat.

Veckans tema är sorg. Nämn din topp 5 som du tycker berör begreppet sorg.

Det gick en propp – Anita Jekander
För tio år sedan drabbades min pappa av en stroke. Jag var bara 17 år då och hade inte så stor kunskap om det hela. Det gick förhållandevis bra, men min gamla pappa är inte riktigt kvar. För några år sedan hittade jag den här boken. På bokrean tror jag, om jag inte minns fel. Författaren själv har drabbats av stroke och saknade en bok att läsa då. Hon har sammanställt sin egen berättelse och andras berättelser, samt fakta och expertintervjuer. Förra året var det min mammas tur. Det gick också bra, till och med bättre än för min pappa. Nu visste jag vad jag hade att vänta mig. Jag var äldre denna gång, men jag hade också mer kunskap och framförallt förståelse, vilket jag har den här boken att tacka för. För mig innebar stroken en sorg, men boken gav tröst.

Vem tar hand om mamma – Anna Bäsén
Jag har jobbat flera år inom vården och framförallt demensvården. Därför insåg jag tidigt vad som höll på att hända med min farmor när hon gradvid började tappa minnet. Min farmor betydde (och betyder) väldigt mycket för mig. Hon var min dagmamma när jag var liten. Hon var som en extra förälder för mig. Hon har lärt mig mycket och utvecklat mig som person. För mig var det en stor sorg när hon insjuknade i Alzheimers. Hennes jag, allt det som gjorde henne till den person som jag kallade för farmor, utslocknade gradvis. Hon levde i flera år på ett demensboende och levde i sin egen lilla värld. Hon kände inte ens igen mig de sista åren hon levde. Hon dog förra året (för övrigt samma vecka som mamma fick sin stroke) men jag hade redan sörjt henne, när sjukdomen tog över. En tröst för mig var att farmor fick leva sina sista år på ett jättebra demensboende med engagerad personal som alltid hade tid över. Vem tar hand om mamma är ett inifrån-reportage från äldreomsorgen. En bok som visar hur äldreomsorg fungerar i Sverige, svart på vitt. Alla har inte fått lika bra omvårdnad som min farmor, vilket även jag har sett med egna ögon när jag har jobbat. Den här boken får mig att känna sorg över att alla äldre inte har fått uppleva lika bra vård som min farmor.

Bröderna Lejonhjärta – Astrid Lindgren
Den här boken har väl alla läst som unga. En av de få barnböcker som faktiskt lyfter fram död och sorg och visar att det är en naturlig del av livet.

I taket lyser stjärnorna – Johanna Tydell
Jennas mamma har cancer och är döende. Samtidigt ska Jenna försöka ha ett fungerande liv med skola och annat som tillhör vardagen för en tonåring. Boken är fullkomligt underbar. Den skildrar så svåra ämnen på ett så enkelt och gripande sätt. Språket är fantastiskt. En bok som borde vara obligatorisk att läsa i högstadiet.

Ro utan åror – Ulla-Carin Lindqust
Boken handlar om nyhetsankaret och journalisten Ulla-Carin Lindquists tröstlösa kamp mot sjukdomen ALS. En otroligt stark och gripande bok.

Medan jag skriver så inser jag att det finns massor med bra böcker på temat sorg. Tisdagarna med Morrie är jättebra och har ett unikt tema. Ronja Rövardotters klassiska avsnitt där Mattis säger ”Du fattas mig” är oförglömligt.

I utmaningen Klassikerns år så är tanken att vi varannan månad ska läsa en klassiker och sedan recensera dem på våra bloggar. Först ut är Röda rummet av August Strindberg.

Jag har hållit på att läsa den i 1½ månad nu. Det har tagit emot att läsa i den, jag har mycket hellre läst i någon av de andra böckerna som jag haft igång samtidigt. Men nu har jag tagit mig i kragen och läst ut den, för att få det gjort. Jag får väl erkänna att jag har skumläst delar av boken. Jag hade aldrig läst ut den om det inte vore för utmaningen.

Boken har ingen handling och persongalleriet består av många personer. Det är svårt att hålla reda på alla personer, särskilt som att författaren hoppar mellan de olika karaktärerna hela tiden. Det finns inget berättar-jag och ingen röd tråd. Kanske hade det hela passat bäst som en novell-samling. Jag tycker att boken är svårläst och rörigt. Till saken hör dock att jag läste en pocket-utgåva, med liten och kompakt text. Jag har hört många säga att språket är så vackert i den här boken, men jag tyckte mest att det gamla språket gjorde boken ännu mer svårläst.

Boken är däremot läsvärd för sin skildring av samtiden. Det finns många bra miljöbeskrivningar, många beskrivningar av livet i Stockholm under slutet av 1800-talet. Det finns mycket diskussioner om samhället, om politik och religion. Boken är en satir över kulturmänniskor, konstnärer och författare – men också över förläggare, journalister och kritiker.

Klassikernas klassiker är läst, och jag kan bocka av den på min ”vill-läsa-lista”, men tyvärr fick jag inte någon större behållning av boken än så.

Veckans bokfemma handlar om pjäser. Jag tänkte inte alls vara med först. Jag brukar aldrig läsa pjäser, än mindre se dem. Men när jag kollat igenom övriga bidrag till bokfemman så kunde jag inte låta bli att skriva en egen. Vi läste ju faktiskt en del i litteraturvetenskapen. Jag skippar motiveringen dock.

Veckans tema är pjäser. Nämn din topp 5 inom ämnet.

* Romeo och Julia -Shakespeare
* Lysistrate – Aristofanes
* Medea – Euripides
* Tartuffe – Moliére
* Antigone – Sofokles

När jag läst andras bidrag så blir jag sugen på att läsa Ett dockhem, Macbeth och Vem är rädd för Virginia Woolf. Kanske blir det mer pjäser framöver trots allt.

Therese Cristiansson – Hagamannen, så våldtogs en stad

Författaren är kriminalreporter på Expressen och har tagit del av den stora utredningen kring Hagamannen. Den här boken fokuserar mycket på brotten och framförallt på offren. Författaren tar också upp våldtäkter i ett nationellt perspektiv. Hon har intervjuat serievåldtäktsmän och redogjort för liknande våldtäktsfall i övriga Sverige. Boken är skrämmande. Den visar hur en hel stad hölls i ett skräckens välde under flera års tid. Den visar hur människorna blev påverkade och begränsade i sin vardag. Tjejer vågade inte gå ut själva, deras killar och pappor skjutsade dem överallt. Boken tar också upp många andra anmälningar på sexuellt våld i Umeå under tidsperioden, vilka inte kunde kopplas till Hagamannen. De flesta är idag olösta och nedlagda, på grund av att spaningsuppslag har saknats. Det är också skrämmande läsning. Boken ger en mörk bild av Sverige, men det finns också ljus. En engagerad allmänhet och en engagerad poliskår har faktiskt sett till att Hagamannen, Niklas Lindgren kunde gripas till slut.

Jag önskar att det vore mer information om just Niklas Lindgren. Vem är han, varför gjorde han detta? Och hans sambo, märkte hon verkligen ingenting under alla dessa år. Hans vänner, föräldrar, syskon, arbetskompisar, vad sa de, hade inte de heller märkt något? Det är frågor som jag har undrat över sedan Hagamannen greps och som jag hade velat få svar på från den här boken, men de lämnas obesvarade.

Annars är det en lättläst och läsvärd bok. Det är ett journalistiskt språk och författaren får bra grepp om läsaren. Boken är välskriven och genomarbetad, dock spretar den lite åt olika håll, eftersom författaren försöker att samtidigt, i samma bok, skriva både en bok om Hagamannen och en bok om våldtäkter i största allmänhet. Boken är som sagt skrämmande, samtidigt som den är en bra skildring över samhället idag. Det är en bra bok för att skapa debatt över sexualvåldet i Sverige.

Camilla Andersson & Anders Boström – Den 777:e mannen – polisens jakt på Hagamannen

Den här boken är annorlunda skriven. Författarna är två journalister som båda har anknytning till Umeå på något sätt. Boken är skriven i skönlitterär form som en deckare, typ Mankells Wallander-böcker. Det gör att det ibland känns påhittat, overkligt. Händelseförlopp skildras ibland noggrant, till exempel så berättas det om vad ett vittne åt till frukost, en dag år 2000, vem kan minnas det sju år senare när boken skrevs? Ibland undrar man som läsare vad som är sanning och vad som är fiktion. Boken är dock välskriven med mycket research bakom. Dock irriterar jag mig på att jag har hittat flera korrekturfel.

Det är mycket fokus på polisutredningen. Man får följa polisens arbete och man ser att de flera gånger har varit nära Hagamannen. Det är en intressant vinkling, men det gör tyvärr också att boken saknar psykologisk vinkling. Man får inte läsa om offren annat är i kortfattade fallbeskrivningar. Man får inte läsa om Niklas Lindgren, vem han var och varför han gjorde detta. Och man får inte läsa om vad hans omgivning tyckte och tänkte när de fick veta att han var Hagamannen.

Det är en lättläst och intressant bok, särskilt för oss som bor här i Umeå och minns hur det var under de år som Hagamannen härjade fritt. Men om man vill ha mycket information och få en psykologisk vinkling, då är det Christianssons bok man ska läsa.

De senaste veckorna har jag fokuserat på tentaplugg. Varenda stund som dottern har sovit så har jag pluggat. I lördags skrev jag tenta i ekonomistyrning. Har inte fått veta något resultat ännu, men jag hoppas förstås att jag klarat mig.

Under pluggtiden har det inte blivit mycket annan litteratur. Jag har flera böcker på gång som jag har svårt att slutföra. Annika Lantz 9½ månad, Kernicks Handel med döden, Strindbergs Röda rummet samt Austens Förnuft och känsla ligger halvlästa på mitt nattduksbord. Strindbergs bok läser jag till utmaningen Klassikerns år. Och Austens bok läser jag till bokcirkeln.

Inte nog med pluggandet. Vi flyttar om 1½ vecka också. Tll en dubbelt så stor lägenhet – gissa om jag längtar. Ett rum ska bli arbetsrum/datarum/bibliotek. Det är nog det bästa med hela flytten! Dock är det mycket att göra. Framförallt när man har en åtta månaders tjej som kryper, ställer sig och klättrar…. Nästa vecka kommer mina föräldrar på besök en vecka för att hjälpa oss med barnpassning och flyttbestyr. Det skulle nog inte gå annars. Särskilt som att sambon jobbar mer än 300 timmar denna månad.

Som ni förstår så blir det väl inte sådär jättemycket recensioner de närmaste veckorna. Men någon kommer väl att komma emellanåt eftersom jag inte klarar mig om jag inte får läsa 🙂 Jag ska börja med att lägga ut en recension på två böcker om Hagamannen som jag nyligen läst. Skrämmande läsning för oss Umebor, men intressanta böcker som jag rekommenderar alla att läsa.

Idag är jag snabb med Bokfemman. Ett lätt ämne denna vecka. Jag läser faktiskt ganska mycket serier.

Veckans tema för Bokfemman är serier. Nämn din topp 5 av serier.

* Skuggserien av Maria Gripe. Jag läste serien om och om igen när jag var yngre. Även andra böcker av Gripe lästes flitigt, som Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia. Jag levde mig verkligen in i böckerna. Jag har inte läst om dem som vuxen, men jag har haft planer på det, jag skulle vilja veta vad jag tycker om dem idag, om de fortfarande håller, eller om jag kanske till och med tycker att de är bättre idag för att jag kan uppskatta språket osv mer som vuxen.

* Serien om Harry Potter av J K Rowling. Dessa har jag förstås läst som vuxen, men jag uppskattar ändå böckerna. Miljöerna och språket tilltalar mig mest. Dessa skulle jag vilja läsa på engelska, för jag tror att de är ännu bättre då.

* Stad-serien av Per Anders Fogelström. Jag började läsa Mina drömmars stad för att jag tyckte att det var en sådan där bok som man borde ha läst. Jag var mycket inne på klassiker just då och läste en massa sådana för att låtsas vara bildad 🙂 Men den här serien tog jag till mitt hjärta, jag läste allihopa i rask takt och fängslades av miljö- och personskildringarna.

* Sagan om Valhalla av Johanne Hildebrandt. Dessa läste jag alldeles nyss. Jag tycker om mytologi, särskilt nordisk och tyckte att de här böckerna hade ett intressant tema. Jag blev inte besviken. Hon har blandat myter och fiktion och vävt ihop det på ett lockande sätt.

* Sagan om klanen Otori av Lian Hearn. Jag brukar inte läsa fantasy, men jag läste en kurs i barn- och ungdomslitteratur en sommar för några år sedan. Läraren lovordade verkligen de här böckerna och den första ingick som kurslitteratur. Jag läste den och blev fast, så jag läste de tre första böckerna i snabb takt. Nu har det kommit ut några fler delar, men de har jag inte hunnit läsa ännu.

Några serier jag har i bokhyllan och skulle vilja läsa snart:
* Historien om Sverige av Herman Lindquist (har hela serien, vill läsa dem, men har inte kommit mig för ännu)
* Böckerna om Grottbjörnens folk av Jean M Auel
* Serien om Arn av Jan Guillou
* Outlanders-serien av Diana Gabaldon (har alla utom den sista, men längtar efter att börja läsa serien, den verkar bra)
* Böckerna om Kay Scarpetta av Patricia Cornwell (har nästan alla böcker som kommit ut hittills på svenska, har läst de flesta förut, men inte i ordning, vill läsa om dem)
* Vindträdgården och följande titlar av Virginia Andrews (dessa böcker fick mig att gå från ungdomsböcker till vuxenböcker när jag var yngre, men något säger mig att jag kanske inte skulle uppskatta dem lika mycket om jag läser om dem idag, vill dock gärna göra det för att jämföra)