Hästen från vattnet är första delen i Ödemarken-serien av Camilla Linde, en serie för mellanåldern som kombinerar hästar och spöken. Boken handlar om Juno som älskar hästar. Hennes bästa kompis Aimy har egen häst och därför hänger hon mycket i stallet, men hon får bara rida när Aimy är extra generös eftersom pappa inte har råd med ridlektioner. Och nu blir det ännu mer sällan eftersom Aimy börjat vara med den nyinflyttade Bianca istället. Juno är därför ofta ensam. Hon saknar också sin mamma som en dag försvann mystiskt i Ödemarken. Det är en enorm skog där det händer övernaturliga saker och dit ingen får gå. En dag är Aimy taskig mot Juno – hon galopperar ifrån henne och då hamnar Juno i Ödemarken. Där möter hon en märklig häst som direkt tyr sig till henne. Hon tar med hästen till stallet, men där får han inte vara kvar eftersom de andra hästarna är rädda för honom. Vem eller vad är Storm egentligen?

Spökvandringen är andra delen i serien. Den är fristående och handlar om en annan tjej som heter Hanina. Hon är alldeles nyinflyttad i Mörkersjö och har precis börjat på ridskolan, i samma grupp som Juno och Aimy numera rider. Det börjar närma sig halloween och ridskolan ska ha en spökvandring. Hanina är egentligen rädd för mörker, men bestämmer sig för att anmäla sig ändå eftersom hon gärna vill få nya vänner. Men kvällen och spökrundan blir läskigare än hon kan tänka sig. Hanina känner en underlig närvaro som de andra inte verkar märka av. Och någon verkar behöva hennes hjälp.

Böckerna kombinerar skräck, hästar och vänskap, ämnen som många i mellanstadieåldern brukar efterfråga. Men även sådana ämnen som grupptryck, utanförskap och hierarkin i stallet. Det är ett starkt driv i böckerna, man vill gärna läsa vidare för att veta hur de går. De är inte läskiga utan mer kusliga. Livet i stallet och skolan beskrivs på ett realistiskt sätt och även det övernaturliga känns på något sätt trovärdigt. Språket flyter lätt och dialogerna är träffsäkra. Eftersom böckerna är fristående behöver de inte läsas i ordning. Men det är kul att känna igen karaktärerna och miljöerna, det skapar ytterligare flyt i läsningen och knyter samman serien.