Mysa mej

Mysa mejMysa mej är en bok för de allra minsta barnen. En klassisk pekbok där vi på varje uppslag får möta en bebis som myser med olika djur: hunden, elefanten, katten, kaninen, grisen och ankan. Texten på varje uppslag är kort och enkel: ”mysa katten”, ”mysa hunden” och så vidare. På sista uppslaget får bebisen istället mysa med en vuxen, troligen en förälder och här är texten ”mysa dej”.

Texten är som sagt kort och bygger på upprepning, vilket skapar en rytm i läsningen. Illustrationerna är också enkla, stora, tydliga med tjocka svarta konturer och mycket färg. Boken uppmanar till interaktion då man kan prata om respektive djur och lära sig vad de heter, men också att man kan passa på att mysa tillsammans under läsningen. Det går även att ta med gosedjur som rekvisita under läsningen ifall man vill. Jag tror att denna bok skulle passa ypperligt till bibliotekens och öppna förskolans bebisbokprat och liknande aktiviteter men det är förstås också en härlig bok att läsa tillsammans med sitt eget barn.

Mysa mej är både skriven och illustrerad av Karin Ahlin, en varm, charmig och mysig pekbok i klassiskt pekboksformat med tjocka, greppvänliga sidor i hård kartong med rundade hörn. Såväl text som bilder är väl anpassade för de allra yngsta barnen.

Alla våra vagnar

Alla våra vagnar!Alla våra vagnar är en småbarnsbok som handlar om olika slags vagnar. Gåvagnen, cykelvagnen, spårvagnen, kundvagnen, dockvagnen…

Jag fascinerades av den här boken. Det är på ett sätt en klassisk pekbok som presenterar och benämner olika slags vagnar. Men det är också så mycket mer. För utöver alla dessa vagnar skildras en hel dag för två små barn. De klär på sig på väg till förskolan, åker dit i barnvagnen, leker, äter mat, åker hem, bråkar, handlar mat och till slut somnar de i barnvagnen på vägen hem igen. Ett vardagsäventyr för de minsta alltså, samtidigt som vi får lära oss olika slags vagnar.

Boken är skriven av Frida Naemi Persson och illustrerad av Sara Gimbergsson. Texten är kortfattad, rytmisk och upprepande. Den är uppbyggd på samma sätt genom boken: ”barnvagnen – heja den!”, ”matvagnen – hämta den”, ”spårvagnen – vinka den” förutom vid ett par tillfällen, som när syskonen sitter bredvid varandra i barnvagnen och bråkar: ”Min vagn! Sitta den!”. Illustrationerna breder ut sig över hela uppslagen och de berättar mycket mer än texten, det är här hela dagen utspelar sig med förskola, affär och promenad. Illustrationerna är varma, mjuka i milda färger. Det finns ett fint barnperspektiv i boken och ett fantastiskt samspel mellan författare och illustratör. Helt klart en ny favorit bland småbarnsböcker för mig!

Kanin, soldat, ängel, tjuv

Kanin, soldat, ängel, tjuvJag gillade Katrina Nannestads Vi var vargar, så jag såg fram emot att läsa hennes nya bok Kanin, soldat, ängel, tjuv, men jag tycker tyvärr inte att den riktigt kom upp i samma nivå som hennes första bok. Den utspelar sig år 1945 när andra världskriget lider mot sitt slut. Det finns en ramberättelse där en nioårig pojke, Sasja, ligger på ett sjukhus i Berlin. Han har inte sagt ett ord sedan han blev inlagd och ingen vet vem han är. Men han samlar på sig olika föremål och med hjälp av dessa föremål börjar han minnas.

Varje föremål bär på en berättelse från kriget. Sasja tvingades fly från sitt hem i Ryssland våren 1942 efter att tyska soldater stormat hans by. Han tas om hand av en grupp soldater från Röda armén och följer med dem under striderna. Hans kärleksfulla sätt skänker soldaterna tröst och hopp. Även om han inte deltar direkt i striderna gör han mycket annat för att underlätta för dem. De blir till slut som en slags familj. Och trots allt hemskt de är med om ser de hoppet och ljuset.

Jag engageras inte av ramberättelsen, däremot av Sasjas berättelser från kriget och skildringarna i hur det är att uppleva kriget som barn. Katrina Nannestad skriver ledigt och lätt trots att det är tunga, jobbiga ämnen hon skriver om. Hon fokuserar mycket på hopp, gemenskap, värme och vänskap. Därför passar boken också bra som högläsning, det finns en hel del att diskutera om man vill.

Hoppsan, Bobo

Hoppsan, BoboHoppsan, Bobo är första boken i en ny serie för de minsta barnen. Vi får följa med Bobo när han packar ryggsäcken för att gå ut och träffa sina vänner, bygga snögubbe, åka skridskor, fika och ha skoj under en härlig vinterdag.

Texten är enkel och kortfattad, oftast bara ett par ord per uppslag. De flesta sidor har också en traditionell layout med texten på vänster sida och en bild på den högra, men på några uppslag tillåts illustrationen breda ut sig över hela uppslaget med texten insprängd i bilden. Det är färgglada bilder, men i harmoniska färger. Tjocka, svarta konturer skapar tydlighet och gör det möjligt även för de minsta barnen att se illustrationerna. Jag hade dock önskat att boken vore i hård kartong med tjocka sidor som är greppvänliga även för de yngsta barnen, men så är tyvärr inte fallet.

Bilderna är uttrycksfulla, vilket märks till exempel på uppslaget där Bobo och hans vänner fryser så de skakar. Alla karaktärer är djur och bilderna förmedlar glädje, charm och värme. Maya Jönsson har såväl i text som i bild skapat en mysig småbarnsserie och det ska bli roligt att få läsa fler böcker om Bobo framöver.

Ingen fara

Ingen faraI småbarnsboken Ingen fara får vi följa med två barn ut på ett vardagsäventyr i närområdet. Kanske är det två syskon som tar på sig overallerna och beger sig iväg. De klättrar, leker och gräver. Inget är någonsin en fara. Inte förrän de krockar och det kommer blod. Men det löser sig snabbt med lite plåster och lite vila, sen kan de fortsätta sitt äventyr igen.

Ingen fara är skriven av Henrik Wallnäs och illustrerad av Erik Svetoft. Den har kort, enkel text och vänder sig till de minsta barnen. Boken är i hård kartong med tjocka sidor och rundade hörn. Meningarna är barnanpassade, rytmiska och upprepande. Det är lätt att känna igen sig och det är lagom spännande på en nivå som barnen kan relatera till. Den knapphändiga texten kompletteras av illustrationerna som förtydligar och utvidgar texten. Illustrationerna är även de enkla men samtidigt uttrycksfulla, även om jag hade önskat mer varierande ansiktsuttryck hos karaktärerna. Extra kul blir det med katten som händer med på de flesta av bokens bilder. Tillsammans skapar text och bild ett läsäventyr för de minsta barnen.

Pan bakar

Pan bakarBullar är det godaste Pan vet men pappa har inte tid att baka så Pan bestämmer sig för att baka världens största bulle alldeles själv. Medan jättebullen gräddas i den varma ugnen, går han till sitt rum för att spela dataspel. Det borde han inte ha gjort. Efter ett tag hör Pan sirener och tittar ut genom fönstret. När han ser att brandbilen stannar utanför hans eget hus känner han också lukten av bränd bulle.

Pan bakar handlar om den lilla pandan Pan. Det är en del av en serie småbarnsböcker skrivna och illustrerade av Lars Rudebjer. Illustrationerna är detaljerade och trovärdiga förutom att karaktärerna är pandor. Just pandor förekommer inte så ofta som karaktärer i barnböcker vad jag vet, så det känns lite nytt och spännande samtidigt som de är charmiga. Pan är en klurig karaktär som ofta kommer på roliga och smarta idéer, även om det kanske inte alltid går som han tänkt sig. Böckerna om Pan är mysiga småbarnsböcker som tål många omläsningar.

Nu ska Ella rita

Nu ska Ella ritaElla är en liten tjej som är jättebra på att rita. Men hon har en katt också. En katt som alltid är nyfiken och som vill vara med Ella när hon ritar. Ella vill att katten ska flytta på sig, men katten är inte riktigt med på noterna. Men då får Ella en idé!

Nu ska Ella rita är en kort och rolig liten berättelse för de minsta barnen om en ritstund som inte går som man tänkt sig och om en katt som gärna vill vara med där det händer. Ella är en klurig karaktär med många idéer och jag tror att flera läsare säkert känner igen sig och kan relatera. Illustrationerna är enkla men tydliga och en del av handlingen förs endast fram genom bilderna. Färgval och tydliga konturer samt avsaknad av miljö och detaljer gör det enkelt även för de minsta att se bilderna. Boken är både skriven och illustrerad av Judith Drews som är en av Tysklands mest kända illustratörer och designer.

Ramsa med Bebbe

Ramsa med BebbeDet finns många småbarnsböcker om Bebbe skrivna och illustrerade av Mervi Lindman. I Ramsa med Bebbe finns 14 enkla småbarnsramsor samlade för kille-kill och hoppla-lek tillsammans med bebisen. Mervi Lindman har skapat Bebbebilder som anknyter till varje ramsas innehåll och som speglar Bebbes busiga inställning till livet. Det finns mycket att se och titta på i bilderna och illustrationerna är lekfulla, humoristiska och färgglada.

Bland ramsorna hittar man både välkända klassiker som Spring efter vatten, Baka, baka kaka och Det kommer en liten mus, men också lite mindre kända ramsor. Varje ramsa har dels texten och dels rörelserna till. Att rimma och ramsa till och tillsammans med sin bebis bidrar till språkutvecklingen samtidigt som det förstås är en stund mysig närhet ihop. Denna bok är enkel och mysig att utgå ifrån ifall man har glömt de klassiska bebisramsorna. För den som även vill ha sånger finns också Sjung och ramsa med Bebbe som har samma upplägg, men där finns både sånger och ramsor.

Flora Wolf

Flora Wolf och Järnklockorna Flora Wolf och Stjärntjuven Flora Wolf och Midnattspalatset

Linn Åslund och Rebecka Helmersson har tidigare gett ut trilogin om Ester Tagg. Därefter har de gett ut en ny trilogi om Flora Wolf som jag precis läst.

Flora Wolf är föräldralös. Hennes storasyster Nike som jobbar ombord på kungens luftskepp Polaris brukar skicka pengar med jämna mellanrum så att Flora kan betala hyran för den gamla tågvagn där hon bor tillsammans med lillebror Flipper. Men nu har inga brev och inga pengar kommit på flera månader, så de hotas av vräkning. Och inte bara det, hyresvärden hotar också med att ta Floras lillasyster och sätta honom i jobb som eldare, trots att han bara är 7 år. Något verkar ha hänt med kungens luftskepp, något som kungen gör allt för att hålla hemligt. Flora måste hitta ett sätt att få ihop pengar, men det enda hon kan är att dyrka upp lås, men eftersom hon inte tillhör låsmästarnas skrå är det förbjudet. Men det visar sig ändå att hennes talang kan komma till nytta i det hemliga sällskapet Järnklockorna när de ber henne om hjälp.

Flora Wolf och Järnklockorna är första boken i trilogin och den följs av Flora Wolf och Stjärntjuven samt Flora Wolf och Midnattspalatset. De två första böckerna slutas med rejäla cliffhangers och alla böcker går i ett rasande tempo, så det är riktiga sträckläsarböcker det här, det går inte att lägga ifrån sig dem utan att få reda på hur det går för Flora, hennes syskon och vänner. Illustrationerna är mustiga, fyllda av glädje och de lyfter texten och skapar en fin helhet. Det syns att författare och illustratör har hittat varandra, de samspelar fint och illustrationernas stil passar perfekt till textens miljö och handling.

Skrån har ju funnits på riktigt här i Sverige och det är intressant att läsa om detta, även om det förstås fungerar annorlunda i Floras värld än det gjorde i Sverige förr i tiden. Vill man finns det också en hel del att diskutera kring historia, framtid, människosyn, normer, orättvisa och liknande, och det finns också lärarhandledning för den som vill arbeta med böckerna i skolan, vilket jag rekommenderar då jag tror de passar en bred målgrupp och de är så spännande och engagerande. Böckerna är också fyllda av starka kvinnliga karaktärer och flera normkreativa inslag, exempelvis är Flora kortvuxen, vilket nämns kort men aldrig problematiseras. Böckerna vänder sig till barn på lågstadiet.

Evighetens hus

Flykten  Vägen hem

Pia Hagmar som är känd för Dalslandsböckerna och hästbokserien om Klara har skrivit en spännande historisk barnbokserie, Evighetens hus, som utspelar sig till stor del i Irland och som handlar om en fruktansvärd tid i landets historia. Böckerna handlar om Mika som är 13 år och bor i Sverige tillsammans med sin mamma. Hennes pappa dog för några år sedan och hon har haft svårt att komma vidare. Nu blir det ännu svårare då mammans nya kille och hennes son flyttar in i huset. I ett försök att ena familjen reser de till Irland. Anledningen är att Mikas mamma varit i en by på Irlands västkust 20 år tidigare och fick då syn på ett gammalt stenhus där hon såg en kvinna stå omgiven av sina svältande barn. Hon fick en oförklarlig känsloreaktion där hon starkt kände att den kvinnan var hon. Nu vill hon tillbaka för att se om hon kan hitta stenhuset igen. Historien och fotot på stenhuset väcker starka känslor även hos Mika. Dessutom stöter hon på en flicka som skulle kunna vara hennes tvillingsyster…

Flykten och Vägen hem bygger på verkliga händelser. Böckerna handlar om hungersnöden och den stora svälten som inträffade i Irland mellan 1845 och 1852, då över en miljon av Irlands invånare dog av svält och fler än så emigrerade till USA. Dessutom berättar författaren i ett efterord att hon upplevt samma oförklarliga händelse som bokens mamma gör. Förutom det historiska temat tas flera andra teman upp: att förlora en förälder, bonusfamiljer, alkoholproblem, ensamhet och mobbing är något av det som böckerna berör. Böckerna är välskrivna med ett flyt och ett driv samt en spänning som gör det svårt att sluta läsa utöver den intressanta handlingen som gör att man bara vill läsa vidare för att se hur det går för Mika och för att få ett svar på gåtan som vilar över stenhuset i Irland.