Puff och Edvard är en färgsprakande bilderbok om ett känslosamt ämne. Puff är Edvards hund. De har ett starkt band tillsammans. Nu är Puff gammal. Istället för att jaga kaniner drömmer han om dem. Han vill inte gå ut så ofta längre, två gånger om dagen räcker bra numera. Istället tycker han om att ligga i Edvards säng och att lyssna när Edvard läser för honom. Han vill vila, sova och drömma. En dag somnar Puff för alltid, somnar utan att drömma.

Det här är en varm och oerhört fin skildring av bandet mellan en hund och hans husse, men också om den sista tiden tillsammans och om sorgen efter en förlorad vän. Med fingertoppskänsla skildrar Espen Dekko och Mari Kanstad Johnsen hur det kan vara att förlora någon man älskar. Boken kan läsas för att bearbeta sorg och existentiella frågor. Böcker är ju ofta ett väldigt bra sätt att närma sig frågor som kan vara jobbiga att ta sig an. Och den här boken gör det på ett suveränt sätt. Den värjer inte för det svåra och känslosamma, men den berättar om något som är en naturlig del av livet på ett livsbejakande och tröstrikt sätt. Illustrationerna gör sitt till, de färgstarka, grafiska, lekfulla och uttrycksfulla bilderna berättar ibland mer än den lite mer strama texten. Sjukdom och död nämns inte med ord, utan berättas mellan raderna. Det gör att läsaren kan skapa sin egen tolkning och förståelse av vad som händer och närma sig ämnet i sin egen takt.