Kitoko

KitokoKitoko bor med bara sin pappa efter att mamma reste iväg på sitt viktiga uppdrag och aldrig kom tillbaka. De flyttar hela tiden och glömmer alltid någonting. Men en sak finns alltid kvar, nämligen hoppet. Åtminstone säger pappa det. Men trots att Kitoko letar överallt i lägenheten kan hon inte hitta det där hoppet. En dag orkar inte pappa någonting alla, inte ens gå upp ur sängen. Vilken tur att Kitoko kan klara sig rätt bra själv. Hon gör frukost själv, svarar i pappas telefon och bläddrar i lokaltidningen. Och vilken tur att hon har en fantastisk förmåga. Kitoko har nämligen en fantasivärld dit hon kan försvinna. Där finns vännen Connal som har svar på alla hennes svåra frågor. Där kan Kitoko också besöka viktiga minnen som finns sparade.

Kitoko är en bilderbok om ett barn som har det tufft hemma, men där kärlekens och fantastins kraft hjälper henne att ta sig igenom de svåra stunderna. Det är en fin text om ett tungt ämne. Illustrationerna hjälper dock till att lätta upp helhetsintrycket, de är lekfulla, fantasirika, färgfyllda, levande, glada, spännande och de väcker nyfikenheten, fantasin och framförallt hoppet till liv. För hoppet är ju faktiskt alltid med oss. Och så länge vi kan minnas allt fint vi delat med varandra finns också förmågan kvar att skapa nya minnen tillsammans. Det kanske är tungt och jobbigt nu, men det kommer bli ljusare och lättare.

Bilderboken är skriven av Kayo Mpoyi, illustrerad av Linn Grebäck och utgiven av Rabén & Sjögren.

Regnbågsbebisen

En gång hade jag en bebis, den bodde i min pappas mage. Alla vuxna sa att bebisar inte kan bo i pappors magar, men min gjorde det i alla fall.
Sen kom den ut.

RegnbågsbebisenBarnjaget i den här bilderboken berättar kaxigt och självsäkert om sin regnbågsbebis. Bebisen kan göra allt möjligt verkar det som. Det spelar ingen roll att grannarna säger att bebisar inte kan prata, den här bebisen kan det i alla fall. Den kan säga bajs och bajskorv hundrafemtiotolv gånger om dagen, vilket är lika kul varje gång. Och regnbågsbebisen kan faktiskt springa, en gång sprang den till och med bort!

Regnbågsbebisen är en färgsprakande, fantasifylld bilderbok som är humoristisk, tänkvärd och inspirerande. Den frammanar igenkänning och skratt samtidigt som den utmanar vuxenläsarens förmåga, eller oförmåga, till fantasi. Flickan som berättelsen handlar om fantiserar om att hon har en egen bebis som inte är som alla andra bebisar, samtidigt som hon ändå efterhärmar föräldrarollen. Extra kul är knorren på slutet, där flickan tröttnar på sin regnbågsbebis och den därpå byter skepnad till att bli hennes tvillingsyster istället, varpå en ny fantasilek påbörjas.

Det här är författaren och illustratören Josefine Engströms bilderboksdebut och den är utgiven av Natur & Kultur.

Vi vill ha fredagsmys

Vi vill ha fredagsmys!Äntligen är det fredag! Elly och Alba har planerat sitt fredagsmys in i minsta detalj. De ska se på Frost och så ska de äta hallon, blåbär och chips. Men Ellys mamma har inte lyssnat alls. Det finns varken chips eller bär. Bara tråkiga popcorn.

– HALLON, BLÅBÄR och chips, skriker Elly, för att mamma verkligen ska höra och förstå.
– Men vi har inga bär. Om ni absolut måste ha det får ni gå ut i skogen och plocka, säger mamma.

Det menade hon förstås inte riktigt, egentligen tycker hon att Elly och Alba är alldeles för små för att gå ut i skogen ensamma. Men tjejerna smiter iväg till skogen ändå, trots att det är mörkt och lite läskigt, för bär och chips är faktiskt livsviktigt på fredagsmys.

Men i skogen hittar de inga bär. Istället hittar de Ellys coola och sura granne Thea som gråter så att tårarna sprutar. Ja faktiskt lipande som en småunge, trots att det är hon som brukar kalla Elly och Alba för småungar.

Det här är en humoristisk vardagsberättelse om hur jobbigt det kan vara att känna sig liten, men också att det inte heller alltid är så lätt att känna sig stor. Boken är skriven av DN-journalisten Emma Bouvin som nu barnboksdebuterar och hon gör det på ett skickligt sätt med rolig text och dialoger man verkligen kan känna igen sig i. Illustrationerna av Emma Göther samspelar fint med texten och skildrar såväl humorn som allvaret och barnperspektivet.

Mormor vid havet

Mormor vid havetMormor vid havet är en poetisk och vacker bilderbok om kärleken till havet och kärleken till en mormor. Ett barn berättar att hens mormor bor vid havet, i ett hus på stranden. Barnet åker ofta till sin mormor och de trivs bra ihop. De går runt på stranden, letar skatter, hittar överraskande och ovanliga saker, badar, samlar snäckor, fikar, pysslar och myser tillsammans. Boken har så fint barnperspektiv, det är hela tiden barnet som beskriver sin mormor ur hens perspektiv:

Hon är så gammal, jag vet inte hur gammal hon är.

Men hon är i alla fall lika gammal som jag, för vi har alltid känt varandra – min mormor och jag.

Mormor beskrivs också som en modig, stark kvinna. Hon far på stora vågor och fiskar stora fiskar. Hon är stark och snabb som en haj och simmar lika fort som vinden. Illustrationerna är i yttersta samspel med texten, de är finstämda, milda, mjuka, detaljrika, varma akvareller som också har glimten i ögat. Texten är enkel, men språket är poetiskt och rymmer mycket mellan och bortom raderna. Det är en bok som tål många omläsningar, man hittar något nytt varje gång. En bok att njuta av, kanske tillsammans med en älskad farmor eller mormor eftersom boken hyllar vänskap över generationsgränserna. Boken är skriven och illustrerad av Moa Graaf och det är Bonnier Carlsen som ger ut den.

Addi går på utflykt

Addi går på utflyktAddi går på utflykt är den tredje boken i bilderboksserien Kompisarna på förskolan av Ellen Karlsson och Laura Di Francesco. De första två titlarna heter Maj och Zarah bråkar och Mille går till förskolan. Böckerna vänder sig till de yngsta läsarna och handlar om det stora i deras vardag, nämligen livet på förskolan.

I denna bok ska kompisarna på förskolan gå på vårutflykt. Addi är minst på förskolan och för Addi är det första gången med utflykt. Addi har längtat så mycket. Det är så spännande, ända tills de kommer fram till den stora parken och alla kompisarna springer iväg och leker. De har ju varit där förut och vet direkt vad de vill göra. Addi har aldrig varit i den stora parken och vet inte vart han ska springa. Rutschkanan är för hög, cyklarnas trampor sitter för långt ner och linbanan känns läskig. Addi tycker inte om att vara på utflykt längre. Men som tur är så kommer kompisarna på precis vad som passar Addi: gungan, kompisgungan. Maj och Zarah lyfter upp Addi och alla kompisarna hjälper till att göra fart. Sen vill kompisarna gunga tillsammans och pedagogen Bosse ger fart. Nu är det äntligen roligt med utflykt, tycker Addi.

Den här serien vänder sig till barn mellan ungefär 1-3 år och handlar alltså om vardagen på förskolan och om kompisrelationer. Varje bok har en ny karaktär som huvudperson. Addi, Maj, Zarah, Mille och Alma – alla är de olika, men alla är kompisar. I den här boken är temat att vara minst och att våga prova nya saker. Något de flesta kan känna igen sig i. Men det handlar också om att se varandra och hjälpa varandra. Texten är enkel och lagom lång. Vill man så finns det en del man kan prata om kring bokens teman. Illustrationerna är färgglada och livliga. Boken är utgiven av Rabén & Sjögren.

Se upp, Stella och Är du rädd, Stella

Se upp, Stella och Är du rädd, Stella är två färgglada och fint skildrade bilderböcker av Susanne Trydal och Ellen Ekman.

Se upp, Stella!  Är du rädd, Stella?

Se upp, Stella är första bilderboken om femåriga Stella. Hon har världens bästa storasyster, Agnes. Hon är cool, och mycket äldre än Stella, hon går till och med i skolan. Stellas storasyster kan nästan allting. Och en dag berättar hon att Stella kan bli blind om hon sitter sådär nära teven, för det blev en kille i Agnes klass. Det fastnar i Stella. Hon oroar sig, kan inte somna på kvällen och morgonen därpå tänker hon att det är lika bra att börja öva redan nu på att vara blind. Hon övar och övar hela dagen. Men det visar sig ju förstås att hon inte alls ska bli blind, utan Stella ska få glasögon. Jättefina glasögon!

Kopplingen mellan det som Agnes säger om teven och att Stella ska få glasögon är inte glasklar, jag hade gärna också sett steget där hon besökte optikern. Men det är kul att det kommer en bok om att få glasögon. Det är ju många små som får glasögon och säkert oroar sig innan, men den här boken visar snarare att det är en lättnad och lite coolt att få det. Boken är varm och rolig och även en fin skildring av syskonskap.

I Är du rädd, Stella ska Agnes vara barnvakt åt Stella i några timmar. De släcker ljuset och samlar alla gosedjur i sin koja. Men Agnes är förstås lurig som vanligt och vill ta chansen att berätta spökhistorier. Det vågar Stella. Nästan i alla fall. Men frågan är vem som egentligen blir mest rädd…

Denna bilderbok utforskar också syskonskapet, men handlar även om rädslor. Jag gillar att man ibland ser lite andra saker i bilderna än det som texten säger. En flirt med den vuxna läsaren och även något man kan diskutera. Som uppslaget där Stella berättar att det gick jättebra förra gången Agnes var barnvakt åt henne och att Agnes är världens bästa barnvakt, samtidigt som bilden säger något helt annat, nämligen ett kök fyllt med kaos och stök, brända muffins, en översvämmad diskho och omkullvält saftglas. Fint också att coola Agnes också får bli rädd och även fint att se samhörigheten och värmen som finns i familjen.

Båda böckerna har stor igenkänningsfaktor och illustrationerna har massor av detaljer, färger och känslofyllda uttryck. Kombinationen mellan vardag och humor, värme och glimten i ögat gör dessa bilderböcker till fina högläsningsböcker som man kan läsa om och om igen.

Klättra i träd

Klättra i trädIn genom granhäcken och så upp, upp, upp! Där gömmer sig en hel värld av olika träd som fem barn bara längtar efter att klättra i. Eller fyra, Lillasyster är för liten och för tjatig. Det är Raketträdet som tar dem hela vägen upp i yttre rymden. Det är Spindelträdet i Djupa djungeln och slutligen Älvornas träd, det största, högsta och mest magiska av dem alla. Ska de någonsin lyckas ta sig upp till skatten som gömmer sig där uppe?

Klättra i träd är en bilderbok som handlar om barns gränslösa fantasi, men också om vänskap och gemenskap och vikten av att samarbeta och hjälpa varandra. Fem barn ska klättra i träd och leka, men de utesluter lillasyster, för hon är för liten och klarar ingenting. De drar upp repstegen när hon kommer, och sedan när hon är nära släpper de ner den hårt, så hon får den i huvudet. Lillasyster springer iväg och gråter, men det kanske är lika bra eftersom hon ändå bara är i vägen när man ska klättra i träd. Det blir ett ordentligt äventyr där uppe i trädet, men så plötsligt inser de att de har kommit för högt, de vet inte hur de ska ta sig ner. Tänk om de ramlar! Men vips så är lillasyster där igen. Och nu är hon riktigt bra att ha. Nerifrån ser hon exakt vart barnen ska sätta fötterna och därmed kan hon hjälpa dem ner. Tryggt och säkert. Tillsammans går de hem och dricker saft och äter bullar med lillasyster. Imorgon ska hon får vara med och klättra.

En fin berättelse som både handlar om det vardagliga och om gränslös fantasi, lek och äventyr. Texten är skriven av Björn Sundmark som är professor i engelsk litteratur vid Malmö universitet och har forskat kring barnlitteratur. Klättra i träd är hans barnboksdebut. Den välkände illustratören Per Gustavsson ligger bakom illustrationerna som verkligen utnyttjar bilderboksmediets möjligheter, inte minst när barnen klättrar högre och högre och vi till och med får vrida boken på högkant för att se och läsa. Illustrationerna är i milda färger och har dessutom ett fint mångfaldsperspektiv.

Såret

SåretEmma Adbåge är mästerlig på att skildra livet på en skolgård ur ett barns perspektiv. Lekarna, relationen med kompisar, gruppdynamiken. Hon fick Augustpriset 2018 för bilderboken Gropen och jag skulle bli förvånad om hon inte blir nominerad även för Såret. Hennes nya bilderbok, Såret, handlar om att vara i centrum, att bli synlig och att plötsligt vara den som alla vill prata med. Det är pirrigt och härligt med uppmärksamhet, men vad händer sedan, när såret och därmed uppmärksamheten så småningom försvinner? Vem bryr sig om ett litet ärr?

PANG! Rakt på marken låg jag och fattade inte nåt. Jag såg bara himmel och lite jacka.

– Lever du!? ropade Sisse.

– Jag tror det, viskade jag.

Sen hördes en massa fotsteg, för hela skolgården hade hört smällen. Ettorna kom, tvåorna kom, Niklas i fyran kom och några på fritids kom. Alla i kören kom, långa Anna i trean kom, och sen kom halva femman och två från sexan.

När huvudpersonen trillar och blöder strömmar det dit folk från hela skolgården – alla vill se såret. Sen hamnar huvudpersonen i någon slags VIP-position, hen blir till och med buren runt skolan i så kallad kungastol. Alla ville veta allt om sår och de jobbade med sår i alla ämnen under resten av skoldagen. Huvudpersonen njuter av uppmärksamheten. Men så småningom blir såret till en skorpa och därefter till ett ärr. Vad händer med uppmärksamheten då? Boken slutar lite för snabbt för att vi ska kunna få reda på det. Men det viktiga är just själva olyckan på skolgården och allt den för med sig. Och det skildrar som sagt Emma Adbåge på ett mästerligt sätt.

Eftersom Emma står för både text och bild är samspelet däremellan förstås helt sömlöst. Hon arbetar mycket med färg och form och olika dimensioner, till exempel färgen röd som i blod och de vuxna som är väldigt långsmala och sträcker sig långt över barnen. Blickarna säger också väldigt mycket om personernas tankar och känslor, de har väldigt uttrycksfulla miner och ansiktsuttryck. Jag tänker att det finns mycket att samtala i en barngrupp om denna fina bilderbok.

Allt vi tappar och hittar

Allt vi tappar och hittarLyckan i att hitta en vacker sten. En sån man alltid drömt om: lagom rund, och alldeles len. Att ta hem den, tvätta den med tvål och torka den med finservetter. Och sedan förskräckelsen när man upptäcker att den plötsligt är borta. Jackfickorna är tomma. Man har tappat den!

Huvudpersonen ger sig ut tillsammans med bästisen Vide för att söka efter den förlorade stenen. Men istället för stenen hittar de en borttappad vante. Och en tant. Fast det är inte hennes vante. Och inte har hon sett någon sten heller, men hon berättar om den gången hon tappade bort en tjusig hatt, så hon vet precis hur det trist det är att tappa bort något man tycker om. Tillsammans beslutar de sig för att hitta vantens ägare, och snart träffar de på andra som också vill vara med och leta.

Boken blir lite som en katten på råttan – råttan på repet där vännerna möter person efter person och var och en har en historia om att förlora något. Boken har hög igenkänningsfaktor, för alla har vi väl någon gång förlorat något vi tycker mycket om. Men även om man har tappat bort något kan man ju hitta något som är minst lika bra, eller kanske till och med bättre!

Bilderboken Allt vi tappar och hittar är skriven av den augustnominerade författaren Elin Johansson. Berättelsen går i sakta, lågmält tempo, texten är poetisk och eftertänksam. Detta är ingen fartfylld bilderbok. Men den är stundvis humoristisk, charmig, tänkvärd och stämningen är varm och mysig. Illustrationerna är också stämningsfulla. Det är Siri Ahmed Backström som skapat dem och de är i varma, mjuka, milda färger. Slutet är extra fint, för även om inte stenen kom tillrätta så fick vännerna något annat – en gemenskap, och en fin fjäder! Ett plus för den mångfald och inkludering som illustrationerna serverar på ett självklart sätt utan att det nämns i texten.

Sagan om den lilla gråsparven

Sagan om den lilla gråsparven

Jonas Gardell har skrivit en klassisk saga eller kanske snarare fabel med underbara illustrationer av Martin Jacobson, nämligen Sagan om den lilla gråsparven.

Bilderboken handlar om fåglar, relationer, utanförskap, ensamhet, gemenskap och mycket mer. Mest berör den förstås hur man är eller bör vara mot varandra och trots att det råkar handla om fåglar i boken kan man förstås applicera det på människor. Samtidigt får man möjlighet att lära sig lite mer om fåglar och olika fågelarter genom boken även om det inte alls är någon faktabok om fåglar utan en lite sedelärande berättelse:

En dag kommer en liten gråsparv till trädgården där den malliga blåmesen och den självupptagna talgoxen bor. Gråsparven är trött och frusen och blir förvisad till det kala trädet allra längst bort i trädgården. Men allt är inte vad det ser ut att vara…

Det här är en bilderbok i ett generöst format och illustrationerna är också stora och generösa. Vissa är svartvita, andra är i färg och de täcker en sida eller ett uppslag. Illustrationerna är detaljrika, fantasifyllda och drömska. Färgerna används på ett så fint sätt för att fånga stämningen i bokens handling och det är ett helt magiskt samspel mellan text och bild. Texten påminner om texter i gamla sagor och som sådan är den kanske väl förnumstig, men å andra sidan passar det fint in i just denna bok. Slutet är en öppen uppmaning till läsaren, utifrån två olika alternativ, antingen kan gråsparven göra si eller så kan gråsparven göra så, hur tycker du att han ska göra? Och denna uppmaning tycker jag mycket om, för det öppnar upp för intressanta diskussioner med barnen.