I Litteraturpristolvan tänkte jag denna månad läsa något av en författare som fått Borås tidnings debutantpris och därför föll sig valet på Agnes Lidbecks Finna sig som tilldelades priset 2018.

Borås Tidnings debutantpris är ett litterärt pris på 100 000 kronor (2016) som instiftades år 2001 av Tore G Wärenstams stiftelse. Den första mottagaren utsågs 1 mars 2001. Borås Tidning och Högskolan i Borås samarbetar om priset, som syftar till ”att stödja ett författarskap som juryn anser ha förutsättningar att bli spännande och betydande”. Inför utdelningen nomineras fem författare som sedan alla bjuds in till en ”debutantsprisdag” i Borås, där vinnaren sedan avslöjas.

Finna sig handlar om Anna som vill bli sedd, som drömmer om att vara central i någons liv. Hon lever med Jens och blir mamma till deras barn. Men det räcker inte. Hon behöver känna mer. Bli ännu mera sedd. Så träffar hon Ivan på en fest. Kanske kan han se henne som kvinna? Anna smeker barnets, älskarens och dödens kinder, i tur och ordning. Hon säger de ord som ska sägas. Om det funnits ett skrik i Anna har det fastnat i halsen.

Finna sig handlar mycket om kvinnorollen, om kvinnans möjligheter och begränsningar. Det är som sagt en debutbok och med detta i betraktande är den av högsta kvalitet. Jag har dock svårt att komma in i boken, mest kanske för att jag aldrig riktigt får lära känna Anna på djupet, trots att hela boken handlar om henne. Hon förblir anonym. Men kanske också för att Anna är så långt ifrån mig. Hela hennes identitet går ut på att vara sedd, åtrådd, behövd. Men inte av barnen utan av männen. Redan på BB gick Annas tankar till de andra nyblivna papporna och hur hennes nyförlösta kropp eventuellt kunde attrahera dem:

Anna undrar om papporna vill ha henne, eller skulle vilja ha henne, eller kommer att vilja ha henne senare.

Jag känner bara sorg över att Anna låter livet passera medan hon går runt med alla sina tankar, funderingar. Hon lever aldrig för sin egen skull, hon lever bara för andra, för männen. Så tragiskt. Så onödigt. Så… bortkastat. Samtidigt kan man se boken i ett betydligt vidare perspektiv. I ett feministiskt perspektiv kanske. Det är en bok som passar utmärkt i bokcirklar eftersom den innehåller mycket att diskutera om och samtidigt har den så många olika tolkningsmöjligheter. Kvinnorollen kan aldrig diskuteras nog mycket, liksom förväntningarna på denna roll och det faktum att alla kvinnor kanske inte passar in – eller ens vill passa in i den rollen. Det jag personligen gillar bäst är språket. Det märks att Lidbeck också är poet. Språket är avskalat, kargt, knappt, men alldeles precist.

Finna sig är utgiven av Norstedts förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.