Dottern hade valt Lite kul måste man ha av Åsa Karsin som bänkbok, men hon tröttnade snabbt på den. Innan hon lämnade tillbaka den så snappade jag åt mig den, för jag tyckte att den verkade ha ett så himla intressant upplägg. Boken vänder sig till tonåringar och ungdomar och den handlar om ett övergrepp, men det berättas ur två perspektiv, både den utsatte och förövaren.
Vi får träffa Anna och Ludde. De möts under de sista dagarna på sommarlovet och de finner varandra direkt. Det hade kunnat bli en kärlekssaga dem emellan. Om det inte vore så att det hände något som inte går att göra ogjort. Ludde gick över gränsen och våldtog Anna. Den händelsen påverkar bådas liv för alltid.
Boken skulle passa ypperligt att diskutera i skolan. Hela tiden får vi samma historia berättad ur två perspektiv, vilket gör att man inte automatiskt tar den enas perspektiv, utan inser att allt inte är så enkelt. Ett övergrepp är förstås alltid ett övergrepp och inte okej någonstans. Det är självklart. Men det finns också många andra tankar och funderingar som väcks under läsningen. Kan man förlåta någon som gjort en illa? Vad får en människa att gå över gränsen? Finns det förmildrande omständigheter? Och hur går man vidare?
Bokens stora behållning är förstås just detta, att boken ger upphov till tankar och kan användas i samtal och diskussioner. En nackdel är dock att boken är skriven på ett sätt som inte lyckas engagera mig som läsare. Något som också delades av dottern. Det är svårt att känna för huvudkaraktärerna. Boken är tunn och väldigt lättläst, vilket kan vara bra om man ska använda den i skolan, men det gör också att en del går förlorat, som miljö- och personskildringar. Språket är rakt, enkelt, kortfattat och tyvärr ganska torftigt. Boken är lättillgänglig för målgruppen, men det är ingen litterär upplevelse. Dessutom utelämnas vissa relevanta scener som jag verkligen saknar för att få ett djup i berättelsen, till exempel när Anna berättar om våldtäkten för sin mamma. En angelägen och viktig bok, men jag hade önskat mig mer än det.