Fotopekböcker och fotobilderböcker är roligt och uppskattat av barnen eftersom de kan känna igen sig i bilderna. Min ettåriga tjej har fastnat för böckerna om Arne just nu. Författare är Elisabeth Broomé och fotograf är Cecilia Nordstrand.

Hej lillebror handlar om Arne, 8 veckor. Det är en trovärdig skildring av att få ett litet syskon och den berättar vad små bebisar gör om dagarna. Den visar också glädjen och lyckan i att få en liten bror. Boken passar bra för de som ska få eller har fått ett syskon och i boken får man som läsare följa Arne under hans vardag, när han äter, sover, bajsar och leker.

I Arne på picknick får vi följa Arne, ett år, när han och familjen ska på picknick. Där finns blommor, kossor, sniglar och de vilda brorsorna. De badar och de äter mat från en picknickkorg. Ett spännande äventyr i naturen.

I Kan själv, säger Arne är Arne tre år. Nu är han ingen bebis längre. Han kan gå på toaletten och äta själv med kniv och gaffel. Men vad tycker mamma och brorsorna om det?

Arne på förskolan handlar om när Arne är 1,8 år och ska börja på dagis. Men vad gör man egentligen om dagarna på förskolan? Finns det lejon där? Sover alla barnen i samma rum? Boken löser förskolemysteriet och ger svar på de frågor barnet kan ha om förskolan.

I pekboken Bara rumpor får barnet se att rumpor kan se ut på många sätt. De kan vara stora, de kan vara små, de kan vara randiga, gröna eller tjocka. Boken handlar om att sitta på pottan och är inte bara en pekbok utan har också en berättelse för barnen att känna igen sig i. Den påminner därför om Sov gott, en pekbok av samma författare/illustratör, som jag berättade om igår. Precis som Sov gott så har Bara rumpor stora sidor i hårdpapp och tydliga bilder i starka färger och med tjocka konturer.

I Sov Gott så ska en liten pojke gå och lägga sig – men han vill inte, han vill fortsätta leka. Något som alla små barn känner igen! I Sov Gott så får man se hur många olika sätt det finns att sova på. En del sover på magen i leran, som krokodilen. En del står och sover under ett träd, som elefanten. En del hänger upp och ner, som fladdermusen. I slutet av boken ligger den lille pojken och sover i sin egen säng tillsammans med sina gosedjur.

En jättefin pekbok i stort format med många härliga djurbilder. Till skillnad från vanliga pekböcker så berättar den här boken också en historia, en berättelse som alla barn kan känna igen sig i. Boken har sidor av hård kartong och passar därför även för de minsta barnen. Är barnen för små för att förstå berättelsen så skippar man den och bara tittar på de underbara bilderna. De har starka färger och tjocka, svarta konturer. En bok som verkligen tilltalar barnen. Guido van Genechten heter författaren och illustratören. Han har också gjort en bok som heter Bara rumpor som jag tänkte skriva om imorgon.

Jag tycker om av Mary Murphy fungerar både som pekbok för mycket små barn och som bilderbok för större barn. Den handlar om en pingvinunge och vad den tycker om. Pingvinbebisen tycker bland annat om att få äta ovanlig mat, få hjälpa till, leka tittut, få hålla sin förälder i handen och att bli kittlad. Boken skildrar glädje och varma känslor. Barnet känner lätt igen sig i känslorna som skildras. Det står inte vilket kön det är på pingvinbebisen och inte heller om det är pingvinens mamma eller pappa som finns med på bilderna, vilket gör att man kan anpassa det efter det barn man läser boken tillsammans med. Bilderna i boken är enkla, tydliga och mycket färgglada. Den här boken blir snabbt en favoritbok och räcker i flera år.

Vad händer när två bokälskare hittar en bok? Ja, det kan bara uppstå problem – vems bok är det egentligen? Min bok är ju MIN BOK! Det här är en jättefin pekbok skriven av Anna Ribbing och illustrerad av Amanda Eriksson. Den handlar om två barn och en bok. Vad kan man göra med en bok när man är ett påhittigt barn? Jo, det är faktiskt en hel del. Man kan vattna den, klä på den, låna den, gömma den, bära den och när man har lekt färdigt med boken så måste boken förstås sova. Boken har härliga bilder och språket består av ett par ord på varje sida. Den här pekboken är en uppföljare till Boken om boken, som jag har recenserat här. Den är en kärlekshyllning till böcker, en härlig bok för en blivande boktok.

Min brorson älskar traktorer, och han fyller 3 år i augusti. Nu har jag hittat den absolut bästa presenten till honom: Tuffa traktorboken av Dawn Sirett. Det är en pekbok för de större barnen, den innehåller mer text och mer detaljerade bilder än pekböcker för de minsta, så den är nästan som en bilderbok. Bokens allra roligaste detalj är en stor röd knapp där man kan trycka och så får man höra hur en traktor startar och låter. Knappen kan nås från alla sidor i boken. Det finns också många andra roliga detaljer, som flikar man kan lyfta upp och titta bakom, man kan dra i en flärp så åker en traktor fram och tillbaka och så vidare. Det finns verkligen alla möjliga traktorer med i boken, det finns en traktor med schaktskopa, en traktor med åtta hjul, en traktor utan hytt, en väldigt gammal traktor och så vidare. Man får också lära sig att traktorer finns i många färger och vad man kan göra med en traktor, det finns många olika traktorjobb. Man kan lyfta på en flik för att titta under motorhuven, man kan känna på hur däcken känns (det finns en liten ruta där underlaget är skrovligt så det känns precis som att dra fingret längs ett däck), det finns också en ratt som man kan vrida vänster och höger. Längst bak fälls en traktor ut när man öppnar sidorna. Jag kan nog lova att min brorson kommer att älska den här boken. Det är en genomtänkt bok full av överraskningar!