Dansa min docka är den tredje fristående delen i serien Bergslagens Blå, Anna Janssons nya deckarserie med Kristoffer Bark i huvudrollen. I januari 1967 flyter en kvinnas lik upp bland isflaken i Svartån vid Örebro slott. Hon hette Mary Billbro och var tvångsintagen på sinnessjukhuset Västra Mark. Drygt 50 år senare börjar hennes barnbarn Eva Kulitz släktforska och försöker ta reda på händelserna kring Marys död. Hon är också handläggare på Försäkringskassan och en av de som utreder ifall människor har rätt till sjukpenning eller inte. Eva utsätts för dödshot och ärendet hamnar hos kriminalinspektör Kristoffer Bark och hans kollegor vid Örebropolisen. Först tror de att hoten har att göra med Evas jobb. Några av de som nekats sjukpenning har begått självmord, vilket väckt vrede och protester. Men polisernas och främst Kristoffers enträgna grävande leder honom tillbaka till mitten av förra seklet, till Västra Mark och de fruktansvärda gärningar som en gång utfördes vid sinnessjukhusen.

Dansa min docka är en spännande, men lite spretig bok. Den handlar om många intressanta teman, men det utartar till att bli lite konspirationsteorier och potentiella mördare överallt. Det historiska temat tenderar att ibland hamna lite i skymundan och det förtjänar det inte, jag hade gärna läst ännu mer om det. Som vanligt är det intressant att läsa om huvudpersonerna och deras relationer minst lika mycket som att följa arbetet med själva mordgåtan. Boken är välskriven och lättläst och den väcker mitt intresse att läsa mer om mentalsjukvården under den tid som bokens historiska delar utspelar sig.