Juno får ett syskon är första delen i serien Lilla Funkisfamiljen. Det är en bilderbok som handlar om Juno som fått ett litet syskon. Men det dröjer innan mamma och pappa kan komma hem från sjukhuset med lilla Luna. När Juno får åka till sjukhuset för att hälsa på är mama och pappa ledsna. Det har nämligen visat sig att Luna har en funktionsnedsättning. Hon är funkis.

Bokens anslag är alltså att förbereda barn på hur det kan vara att få ett syskon med omfattande funktionsnedsättning. Det finns inte många barnböcker på det temat, så det är välkommet. Målgruppen är stor och boken fyller en lucka i utgivningen. Men för mig skaver boken lite. Jag reagerar på ordet Funkis som används frekvent som en etikett på systern. Ordet i sig har jag inget emot, jag vet att det finns med i Svensk Ordbok och har rekommenderats av Språkrådet, men det känns som ett konstigt ordval i sammanhanget. Litterärt haltar boken också. Boken känns överpedagogisk. Texten är onödigt lång och jag hade önskat mer gestaltning än förklaring. Den passar jättebra som ett redskap för att samtala med barn om ämnet. Karaktären Ugglis som återkommer med frågor genom boken öppnar upp för samtal med barnet man läser för. Det är hög igenkänning för målgruppen, såväl den medicinska miljön som känslomässigt. Som bruksbok fungerar boken ypperligt, den gör sitt jobb och fyller ett behov, och ibland kan det vara gott nog.