In genom granhäcken och så upp, upp, upp! Där gömmer sig en hel värld av olika träd som fem barn bara längtar efter att klättra i. Eller fyra, Lillasyster är för liten och för tjatig. Det är Raketträdet som tar dem hela vägen upp i yttre rymden. Det är Spindelträdet i Djupa djungeln och slutligen Älvornas träd, det största, högsta och mest magiska av dem alla. Ska de någonsin lyckas ta sig upp till skatten som gömmer sig där uppe?
Klättra i träd är en bilderbok som handlar om barns gränslösa fantasi, men också om vänskap och gemenskap och vikten av att samarbeta och hjälpa varandra. Fem barn ska klättra i träd och leka, men de utesluter lillasyster, för hon är för liten och klarar ingenting. De drar upp repstegen när hon kommer, och sedan när hon är nära släpper de ner den hårt, så hon får den i huvudet. Lillasyster springer iväg och gråter, men det kanske är lika bra eftersom hon ändå bara är i vägen när man ska klättra i träd. Det blir ett ordentligt äventyr där uppe i trädet, men så plötsligt inser de att de har kommit för högt, de vet inte hur de ska ta sig ner. Tänk om de ramlar! Men vips så är lillasyster där igen. Och nu är hon riktigt bra att ha. Nerifrån ser hon exakt vart barnen ska sätta fötterna och därmed kan hon hjälpa dem ner. Tryggt och säkert. Tillsammans går de hem och dricker saft och äter bullar med lillasyster. Imorgon ska hon får vara med och klättra.
En fin berättelse som både handlar om det vardagliga och om gränslös fantasi, lek och äventyr. Texten är skriven av Björn Sundmark som är professor i engelsk litteratur vid Malmö universitet och har forskat kring barnlitteratur. Klättra i träd är hans barnboksdebut. Den välkände illustratören Per Gustavsson ligger bakom illustrationerna som verkligen utnyttjar bilderboksmediets möjligheter, inte minst när barnen klättrar högre och högre och vi till och med får vrida boken på högkant för att se och läsa. Illustrationerna är i milda färger och har dessutom ett fint mångfaldsperspektiv.
Emma Adbåge är mästerlig på att skildra livet på en skolgård ur ett barns perspektiv. Lekarna, relationen med kompisar, gruppdynamiken. Hon fick Augustpriset 2018 för bilderboken Gropen och jag skulle bli förvånad om hon inte blir nominerad även för Såret. Hennes nya bilderbok, Såret, handlar om att vara i centrum, att bli synlig och att plötsligt vara den som alla vill prata med. Det är pirrigt och härligt med uppmärksamhet, men vad händer sedan, när såret och därmed uppmärksamheten så småningom försvinner? Vem bryr sig om ett litet ärr?
Lyckan i att hitta en vacker sten. En sån man alltid drömt om: lagom rund, och alldeles len. Att ta hem den, tvätta den med tvål och torka den med finservetter. Och sedan förskräckelsen när man upptäcker att den plötsligt är borta. Jackfickorna är tomma. Man har tappat den!
Det här är en bilderbok i ett generöst format och illustrationerna är också stora och generösa. Vissa är svartvita, andra är i färg och de täcker en sida eller ett uppslag. Illustrationerna är detaljrika, fantasifyllda och drömska. Färgerna används på ett så fint sätt för att fånga stämningen i bokens handling och det är ett helt magiskt samspel mellan text och bild. Texten påminner om texter i gamla sagor och som sådan är den kanske väl förnumstig, men å andra sidan passar det fint in i just denna bok. Slutet är en öppen uppmaning till läsaren, utifrån två olika alternativ, antingen kan gråsparven göra si eller så kan gråsparven göra så, hur tycker du att han ska göra? Och denna uppmaning tycker jag mycket om, för det öppnar upp för intressanta diskussioner med barnen.
Den här bilderboken skildrar en igelkottsfamilj allt går i baklås när en mössa plötsligt försvinner spårlöst. Kotte går nämligen ingenstans utan sin mössa. Inte ens ut från sitt rum. Men en morgon när Kotte vaknar är mössan inte där. Vart kan den ha tagit vägen? Kottes familj och hans kompisar gör allt för att hitta alternativ till den försvunna mössan. Men Kotte är svårflirtad. ”Inte en chans” svarar han på allt som vännerna föreslår. Men plötsligt har han smugit sig ut i parken tillsammans med vännerna. Och det visar sig förstås att det är rätt kul att leka ändå, trots att inte favoritmössan är med.
Mamma Mu och Kråkan har kommit i en serie småbarnsböcker i stadigt pekboksformat. Med kort text och enkel handling vänder de sig till de allra yngsta barnen. I Kråkan säger SEN! vill Mamma Mu leka och umgås med Kråkan, men vad än Mamma Mu vill göra så säger Kråkan bara ”sen”. Inte vill han åka rutschkana, åka på skidutflykt eller fiska. Hela tiden säger han bara ”hinner inte”, ”inte nu”, ”en annan gång”. Kråkan måste borra, spika, bygga, sy. Men plötsligt är det inte längre bara ”sen”, ”sen”, ”sen”, för nu är Kråkan klar! Och det visar sig att han har byggt en hel koja som han och Mamma Mu kan fika i. Och när de har fikat klart, då ska de faktiskt leka. Äntligen.
Magda, hennes lillasyster Alva och deras mamma flyr från deras våldsamma pappa. De hamnar på Jordasång, ett skyddat boende för kvinnor och barn. Alla som bor där har lämnat någon som är som deras pappa, någon som är så svår att lämna så man måste gömma sig långt ute på landet för att slippa undan. På Jordasång är det Syster som bestämmer, en karismatisk ledargestalt som ger intrycket av att verkligen se kvinnorna och barnen som bor på gården. Där finns också Attila, en snäll, klok och snygg kille som inte liknar någon annan som Magda har träffat. Magda blir snabbt uppslukad av sitt nya liv och av arbetet på gården. Men det visar sig svårare än hon kunnat ana att lämna sitt förflutna bakom sig. Kanske kan hon ringa pappa en sista gång?
Tack för allt är uppföljaren till Falafelflickorna av Christina Wahldén. Jag gillade verkligen 
I tredje boken, I god tro, gör Hawa praktik på budfirman Bosses bilar. Det verkar till en början bli en tråkig vecka, men jobbet visar sig vara roligare än hon trott och framförallt mer spännande. Det är något på budfirman som inte står rätt till, en av de anställda lånar en lastbil titt som tätt och det verkar faktiskt som att han använder den till olagligheter. Tur att Hawa och hennes vänner är proffs på att spana.
Maryam och hjärtegästerna är uppföljaren till 
Liv har kanske fått corona när en kille kysste henne av misstag. Hon sitter ensam och isolerad i sin lägenhet och tänker på döden. Så hör hon en duns utanför dörren. Det är Dag som hamnat där av en slump efter världshistoriens sämsta dag. De båda dras in i en svindlande virvelvind av evighetslånga samtal, cupcakes, vänskap, körsbärsblommor och kärlek. Men kan man falla för någon man aldrig har träffat?