Valle blir varje dag retad av en klasskompis som heter Anders. Fast Valle kallar honom Onders eftersom han är så elak. En dag när Valle är på väg till skolan hör han som vanligt elaka Onders skrika dumma ord efter honom. Han blir rädd och springer in i varuhuset som ligger alldeles bredvid. Längst in finns provhytter och i en av dem gömmer han sig. Han sätter sig i ena hörnet och tar fram pappas gamla iPad som han har med sig i ryggsäcken. Han har spelat på den hundratals gånger förut. Men just den här gången händer något alldeles makalöst märkligt. Skärmen blixtrar till i en massa olika färger och ett pojkansikte framträder. Pojken i paddan vinkar. De blir kompisar, pojken i paddan och Valle. Så småningom kommer Bruno, som Valle döper honom till, ut ur paddan och blir Valles hemliga kompis. Han ger Valle mod. Mod att stå emot Onders.

Pojken i paddan och jag är en ovanlig berättelse om mobbing. Budskapet är att man ska våga berätta för vuxenvärlden vad man är utsatt för och tanken är att boken ska förmedla hopp. Man ska inte känna att det inte går att göra något, alla kan förändra sitt liv och göra sin vardag lite bättre. Dessutom får man en tankeställare eftersom boken visar att mobbare också kan ha det jobbigt och må dåligt. Kanske är det en orsak till varför de mobbar, även om det inte är någon ursäkt. Pojken i paddan tillför inte så mycket till historien, mer än att det blir en lite rolig twist. Valles föräldrar, lillebror och mormor skildras med värme och jag gillar hur fin relation föräldrarna verkar ha med varandra. Dock är det märkligt att ingen ur vuxenvärlden ser hur Onders mobbar Valle eller ens anar hur det skulle kunna vara ställt, det finns ju ganska många tecken även om inte Valle säger något rakt ut. Som tur är får klassen en vikarie och hon har ögonen öppna.

Den här boken köpte jag in till mitt ena skolbibliotek förra året, men jag tror inte att någon har lånat den. Jag har varit nyfiken på den och nu när den blivit nominerad till Barnradions bokpris tog jag chansen att läsa den. Det är en lättläst och fin, mörk men hoppfull barnbok om ett ständigt aktuellt ämne. Men jag tror att det kan vara svårt för boken att hitta sina läsare. Jag vet inte om det är omslaget, titeln eller baksidestexten som har skrämt bort läsarna på mitt skolbibliotek. Jag gillar omslaget, det får mig att tänka på magi och mystik, även om de delarna egentligen inte är representativa för bokens innehåll.  Men jag tycker att omslaget är lockande. Jag tror att det här är en typisk sådan bok som måste bokpratas om, eller användas som högläsningsbok. Just högläsningsbok tror jag att den skulle passa bra som, gärna med tillhörande diskussioner kring vänskap, ensamhet, mobbing och att våga berätta för vuxna när man ser sådant som inte är okej.

Pojken i paddan och jag är skriven av Jonatan Järvi, utgiven av Hippo bokförlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.