Bror

Bror är en ungdomsbok som utspelar sig i Stockholmsförorten Alby. Fjortonåriga Hussein och hans bästa vänner Charbel och Bilal spelar fotboll, stjäl cyklar och snattar energidryck och chips. Samtidigt trappas gängkriget upp runtomkring dem. På torget diskuterar man vem som tagits av polisen och vem som har skjutits till döds. Hussein har ingen aning om att även hans liv snart kommer ta en ny vändning. För när man väl klivit över gränsen finns ingen återvändo. Eller?

Bror är en välskriven och högaktuell bok som handlar om gängkriminalitet och vad som leder in till brottslighet, droghandel och skjutningar. Det handlar om att växa upp under svåra förhållanden och grupptryck. Men också om lojalitet, broderskap och mod. Det handlar om att ha drömmar, men inte förutsättningarna att förverkliga dem. Författaren Alex Khourie är en pseudonym, men han har under många år arbetat med ungdomar i kriminalitet och det märks eftersom berättelsen känns så autentisk, såväl i miljöskildringarna som i språket. Boken är också inspirerad av verkligheten, många verkliga ungdomars livsöden har fått ge liv till berättelsen. Islam är en viktig och närvarande del i Husseins liv och det är intressant att läsa om hans syn på tron och hur den är en glädje, ofta den enda glädjen, i hans liv.

Det är viktigt med representation i böcker och att alla får komma till tals, men än viktigare att alla läsa om den värld vi lever i. Det här är en berättelse om de personer som finns bakom nyhetsrapporteringarnas skjutningar. Det är tuff läsning, men det är verkligheten och just därför tycker jag att alla ska läsa den här boken, inte bara de ungdomar som själva känner igen sig utan alla unga, och dessutom alla vuxna för att ta del av den värld våra unga faktiskt vistas i och det våld som finns och växer i många delar av Sverige. Här finns också mycket att prata om och diskutera kring. Den skulle funka som högläsningsbok i nian eller på gymnasiet exempelvis. Men viktigt att veta är att det är nattsvart läsning som skildrar en verklighet ingen kan rygga bort ifrån.

Den som måste döden dö och Den som måste livet leva

Den som måste döden dö    Den som måste livet leva

Den som måste döden dö och Den som måste livet leva är två böcker skrivna av Linda Wahlund. De vänder sig till tonåringar och hänger ihop på så sätt att de berättar samma historia ur två olika perspektiv.

Den som måste döden dö handlar om My som för 1,5 år sedan fick cancer och när vi lär känna henne ska hon dö. Nu när hon precis håller på att få en pojkvän. Nu när det precis är på väg att bli jul. Men när är det någonsin rätt tillfälle att dö? My tycker ändå att det känns okej, hon har haft ett bra liv. Men hur ska hon kunna säga hejdå till sin bästa kompis? Hur gör man när man säger hejdå för alltid?

Den som måste livet leva handlar om Mys bästa kompis Moa. Hon och My har varit oskiljaktiga sedan de var riktigt små. Nu ser hon My tyna bort och bli allt sämre. När My sedan dör är det precis som att Moa också gör det. Hur ska hon kunna leva vidare när My är borta? Det gör så ont att Moa inte orkar känna någonting längre. Och hon orkar absolut inte höra alla fråga henne hur hon mår. Men en dag bestämmer hon sig. Hon måste livet leva.

Den här texten är svår att skriva, vad jag än skriver kommer jag aldrig kunna göra böckerna rättvisa, för de är helt fantastiska. De är lätta att läsa, men svåra att släppa. Stundvis är det svårt att läsa vidare för att tårarna bara flödar. Att läsa om när det värsta händer är nästintill outhärdligt, men det är samtidigt också så fint att läsa om flickornas vänskap och om hur starka de båda är, på varsitt sätt. Jag tror att böckerna kan hjälpa många igenom sorg och saknad och någonstans också skapa en förståelse för världens orättvisor. Författaren skildrar verkligen skeendena träffsäkert. Här ryms alla känslor, både My och Moa får vara arga, ledsna, rädda, glada, förälskade, kärleksfulla, längtansfyllda och mycket mycket mer. Det är inte enkelt, inte heller svart eller vitt, många känslor existerar sida vid sida och det skildrar författaren mästerligt. Jag blir extra varm av att läsa skildringen av bibliotekarien Helena, att hon och läsningen får betyda så mycket för My är så fint. Böckerna är kanske inte till för alla, men jag hoppas verkligen de hittar fram till de läsare som behöver dem. Ett stort plus också för att de är så otroligt vackra!

Abow

AbowHäromdagen lyssnade jag på Nora Khalils starka sommarprat, om kärleken till skrivandet, om arbetet med hennes böcker och om representation i ungdomsböcker. Hon poängterade att litteratur kan fungera antingen som spegel eller som fönster, genom att antingen spegla läsarens egen verklighet eller genom att öppna ett fönster mot en annan värld än sin egna. De unga som liksom Nora Khalil växt upp i orten har fått nöja sig med det sistnämnda och därför vill hon genom sitt skrivande erbjuda dem det förstnämnda, alltså något de kan känna igen sig i. Hennes debutbok, Yani, har blivit både prisbelönt och hyllad av kritikerna och nu är uppföljaren Abow här. När jag lyssnade på sommarpratet blev jag så sugen att läsa den och återse karaktärerna Rayan, Caspian och Amir igen. Det slutade med att jag sträckläste Abow efter att jag lyssnat klart på sommarpratet.

Första boken utspelar sig under sista terminen i nian och brytpunkten mellan grundskolan och gymnasiet. Andra boken utspelar sig istället under första terminen i gymnasiet. Rayan börjar på en ny skola där han direkt känner sig utanför. Medan han försöker hantera sin nya klass och sitt gymnasieliv drar Caspian åt ett helt annat håll. En dag hittar Rayan en skottsäker väst i Caspians garderob och hans tillvaro börjar kretsa kring hur han ska få Caspian att vända från den farliga väg han börjat vandra. Men hur ska han kunna förklara vad som händer för flickvännen Wahida som beter sig alltmer avvisande ju mer Rayan försöker hjälpa Caspian?

Abow är alltså en fristående uppföljare till Yani. Man behöver inte ha läst Yani för att förstå vad som händer, men jag rekommenderar att man läser båda, för de är så läsvärda. Det handlar om livet i orten, och om skillnaderna mellan att växa upp på olika platser i Sverige. Det handlar också om kulturkrockar och krocken mellan gamla och nya världar. Vänskap, kärlek, identitet och uppväxt är andra teman. Men allra mest handlar det om att vara ung i Sverige idag.

Det är lätt att leva sig in i Abow och karaktärerna känns så väldigt levande, som kompisar. Kompisar man bryr sig om och vill väl. Boken lämnar mig med en känsla av att vi kommer att få återse dem ytterligare en gång, för det finns en hel del lösa trådar som jag vill få svar på. Och jag hoppas verkligen det kommer en tredje del om Rayan och hans vänner. Dessa böcker borde vara obligatorisk läsning för så många, allt från högstadieelever till föräldrar och från lärare till politiker.

Osynligt väsen och Mörkerstig

Osynligt väsen  Mörkerstig

Året är 1797 och sextonåriga Sigrid lever ensam i en stuga vid skogens utkant. Av rädsla för sin elake styvfar bestämmer hon sig för att ta till övernaturliga knep för att överleva. Hon tar hjälp av en gammal trollkvinna och lyckas med det omöjliga – hon blir osynlig. Men snart blir hon varse om att hennes förvandling är mer bestående än hon först trott och medför större risker än hon kunnat ana. 

Osynligt väsen är en lättläst och medryckande bok med historiskt och övernaturligt tema skriven av Ida Engerman. Den historiska tiden fungerar som fond och inramning till berättelsen, men i övrigt är det mystiken som är bokens stora behållning. Det krypande, smygande, där Sigrid långsamt förvandlas, varpå hennes liv också förändras, samtidigt som skugglika väsen rör sig i utkanterna och emellanåt kommer lite för nära. Det är ibland svårt att veta vad som är fantasi eller verklighet och det behöver man inte heller, det är spännande nog att skapa sin egen bild och sitt eget tolkningsutrymme. Samtidigt får man en liten hint om hur det var att leva i Sverige i slutet av 1700-talet och framförallt hur litet livsutrymme man hade som ensam ung kvinna på den tiden. 

Mörkerstig är uppföljaren till Osynligt väsen. Sigrid är fortfarande osynlig. Det har nu gått fyra somrar och ensamheten tär på henne. Hon saknar sin bror och vill gärna vara en del av den familj han hunnit skapa. Dessutom blir hon själv kär, i någon som hon inte kan visa sig för. Nu står hon inför ett val – ska hon försöka få älvornas kung att låta henne återvända till människornas värld, eller ska hon stanna kvar i skogen och förbli ett av skogens trolska väsen? Hon beger sig ut på en ödesdiger färd till älvornas rike. 

Båda böckerna har stämningsfulla illustrationer i svartvitt. En tredje del i serien om Sigrid, Kvarnfrun, kommer i höst. Böckerna är skrivna av Ida Engerman. Med sitt driv och sitt omsorgsfulla stämningsbyggande passar de ypperligt för tonåringar som vill ha en lättläst men samtidigt spännande bok att försjunka i.

Vi ska ju bara cykla förbi

Vi ska ju bara cykla förbiVi ska ju bara cykla förbi handlar om Manda och Malin. De går i nian och är bästa kompisar. De bor i ett litet samhälle, ett samhälle där alla känner alla och tiden står stilla. De kallas för “cyklarna” för på dagarna cyklar de bara omkring, i hopp om att något ska hända. Malin hoppas på att få en romans så tillvaron blir lite mer spännande. Manda hänger efter sin bästis, men plötsligt dyker det upp en ny, spännande kille utanför pizzerian. Kanske är han den snyggaste kille hon någonsin sett. Men frågan är hur långt tjejerna är beredda att gå för att skaffa sig en pojkvän och få in lite spänning i tillvaron.

På baksidan av boken står det att den handlar om vänskap, identitetsskapande och behovet att fylla sitt liv med mening. Just identitetsskapandet tycker jag är väldigt träffsäkert här. Handlingen utspelar sig när Malin och Manda är i en viktig brytpunkt i livet, då de fortfarande är unga och sköra, men samtidigt ser sig själva som vuxna och mogna. Känslorna svallar liksom hormonerna, humor varvas med allvar och språket flyter ledigt och lätt över sidorna. Igenkänningen är hög och tonen pricksäker. Här skildras småstads- och tonårsledan med absolut fingertoppskänsla. Själva intrigen har vi mött många gånger förr, men här kommer den i en ny kostym som skapar en speciell läsupplevelse. Vi ska bara cykla förbi nominerades till Augustpriset 2022 och jag förstår varför. 

Doften av drömmar

Din hand i min Nästan ihop

Doften av drömmar är en ny lättläst serie ungdomsböcker från Hegas förlag. Den handlar om Ella och Oliver som träffas när de sommarjobbar tillsammans på ett café. Oliver älskar att baka och blir så glad när han får sommarjobbet. Att han lär känna kaxiga, söta Ella är en bonus. Men Ellas expojkvän Kevin dyker upp titt som tätt. Han verkar inte ha kommit över henne. Frågan är vad Ella känner.

I första boken, Din hand i min, handlar det om bakning och epa-race, där Kevin utmanar Oliver av ren svartsjuka. I andra boken, Nästan ihop, är det inte bara vaniljdoftande drömmar utan också en glödhet deckargåta som måste lösas. Stugan som Oliver bor i börjar brinna och Kevins snusdosa hittas utanför. Han har ju aldrig gillat Oliver. Men kan det verkligen vara han som har anlagt branden?

Böckerna kan räknas som mysig feelgood. Det är bakning, drömmar, sommar och pirrande, spirande kärlek. Men det är också lite spänning, epa-motorer, svartsjuka och allvar mellan raderna. Det finns ett tydligt driv, det är svårt att lägga ifrån sig böckerna när man börjat läsa. Härligt lättsam och underhållande läsning för tonåringar som garanterat har en varm känsla i bröstet efter läsningen. Böckerna är skrivna av Therese Henriksson.

Yani

YaniYani är Nora Khalins debutbok, en ungdomsroman som handlar om några klasskompisar i en förort. Den utspelar sig under sista tiden i nian, där gymnasieval, balen och klassens splittring borde stå i fokus, men det överskuggas av kompisen Amirs utvisningsbesked. Kompisarna drar igång en kampanj för att stoppa utvisningen, men det blir lite halvhjärtat och den misslyckas. Ett betydande syfte med boken är att visa hur livet i orten är där skjutningar är vardag och ibland går det lite väl långt i beskrivningarna av skillnaderna mellan ”importer och suedis”. Men det är rappt och roligt och samhällskritiken är vass.

Yani har nominerats till Augustpriset för Årets svenska barn- och ungdomsbok 2022 och jag förstår varför. Den är nytänkande med hög igenkänning för en stor målgrupp, samtidigt som den är lika läsvärd för ungdomar som inte växer upp i orten för att skapa eftertanke och förståelse. Och mycket är ju dessutom universellt, som vänskap, kärlek, identitet, föräldrarelationer, allt det som hör ett tonårsliv till, oavsett var man växer upp. Dessutom är den samtidigt underhållande. Den har korta kapitel vilket gör den lättläst och när man väl vänjer sig vid slangorden går den snabbt att läsa. Det finns också en lärarhandledning till boken. Jag ser fram emot en uppföljare så jag får möta alla dessa härliga karaktärer igen på gymnasiet och jag ser fram emot att läsa mer av Nora Khalil.

Dikter för unga

Dikter för unga : Älskad poesi - från Predikaren till Johannes AnyuruDikter för unga – älskad poesi – från Predikaren till Johannes Anyuru är en bok från Ordalaget förlag som innehåller över 80 dikter. Den äldsta är från Bibeln och den yngsta från 2019. Gamla poeter, nya poeter, kända poeter, mindre kända poeter. Både gammalt och nytt. Och som det står i baksidestexten – allt gammalt är inte gammalt – döda poeter har också varit unga. Dikterna handlar om kärlek, om vänskap, om drömmar, om lycka och sorg, om små beslut och stora, om naturens skönhet, om modet att kämpa, om att ta ansvar för sig själv och för andra. Kort sagt om livet, om allt det som livet innehåller, stort som smått.

Urvalet har gjorts av Hanna Gerhardsson, Margot Henriksson, Mattias Henriksson och Sandra Fröjd. Dikterna har delats in i ett antal kapitel: Vardagstankar, Jag drabbades av kärlek igår, Ibland gör det ont, Elda under din vrede, I rörelse, Du går inte ensam samt Det är skimmer i molnen och glitter i skön. Bland poeterna hittar vi exempelvis Karin Boye, Jila Mossoaed, Edith Södergran, Barbro Lindgren, Athena Farrokhzad, Thomas Tidholm, Tomas Tranströmer, Kristina Lugn, Evert Taube, Sonja Åkesson och Daniel Boyacioglu. Längst bak finns register och litteraturhänvisningar.

En spännande bok med en blandning som är oerhört bred och som ger en bra introduktion till poesi och dess olika stilar, epoker och poeter, även för den som aldrig tidigare har läst dikter eller överhuvudtaget är en ovan läsare. Man kan bläddra i den och läsa en dikt här och var eller fördjupa sig i något tema. Formgivningen är också snygg, med små illustrationer här och där, och dikternas blandning poängteras än mer av att de har olika typsnitt och stilar även rent typografiskt.

Bara vi kvar

Bara vi kvarBara vi kvar är den första delen i en ny lättläst serie från Hegas förlag som heter Den sista skolresan. Den är skriven av skräckförfattaren Jenny Milewski och vänder sig till tonåringar. Boken handlar om klass 9C på Järnhögsskolan. De åker till grannkommunen på skolresa och studiebesök på ett kraftverk. Men väl där händer något. Något som gör att alla försvinner. Nästan alla i alla fall. Kvar finns åtta klasskompisar. Där finns också ett gäng livsfarliga varelser. Zombies, demoner… Den tråkiga skolresan har plötsligt förvandlats till en skräckfilm. Eller rättare sagt flera skräckfilmer. Faktum är att det verkar som att klasskompisarna hamnat i alla skräckfilmer samtidigt!

Det här är riktig skräck, en riktigt blodig historia, som passar den som gillar splattrig skräck och som inte är rädd för läskiga varelser och blod, och som inte är äckelmagad… Perfekt för den som älskar skräckfilmer och vill läsa en lättläst, inte alltför tjock bok med mycket action.

Fyra spännande lättlästa böcker

 

Idag ska jag tipsa om fyra spännande lättlästa böcker från Nypon förlag.

En av oss

På midsommar för 50 år sedan försvann alla barn på ett läger. Ingen har sett dem sedan dess. Malin är på sommarläger på Mörtan. Det är hennes sista sommar på lägret, nästa år är hon för gammal. Hon vill inte åka hem, hon vill inte att det ska ta slut. Men så börjar kompisen Tom prata om barnen som försvann för 50 år sedan. Vad hände egentligen med dem? Kanske finns det ett sätt för Malin att stanna ändå?

En av oss är en sommarberättelse som övergår i en suggestiv skräckhistoria. Extra kuslig blir berättelsen också med sommaridyllen som fond. Den är ganska öppen och gör att man får fundera själv på vad som egentligen händer.  Den är skriven av Elisabeth Östnäs, vänder sig till åldern 12-15 år och är på lättlästnivå tre av sex.

Hotet från källaren

Hotet från källaren handlar om Valter. Hans mamma är sjuk och ska opereras. För att familjen ska tänka på något annat köper föräldrarna en sommarstuga. Valter och pappa åker i förväg till det gamla huset. Pappa är glad och vill börja fixa med huset direkt, men Valter är inte lika glad. I hans rum finns något som sprider sig och gör det svårt att andas. Kan det vara mögel? Eller hussvamp? Eller något ännu värre?

Berättelsen har ett starkt driv och man känner med Valter och hans pappa som så gärna vill få något roligt att tänka på och istället hamnar mitt i något läskigt. Boken är skriven av Mia Öström. Den vänder sig till åldern 9-12 och är på lättlästnivå fyra av sex.

Vitormen jagar

Vitormen jagar handlar om Annie. Hon och hennes kompisar ska tälta vid sjön i skogen. Men hennes bästa kompis Love är tveksam, snarast rädd. Han säger att han blivit jagad av något stort djur och att det är farligt där. Har han inbillat sig eller kan det verkligen finnas något otäckt i skogen?

Boken är skriven av Christina Ljungqvist och det är första delen i en serie om nordiska väsen. Den är spännande, skrämmande och handlar också om andra teman som vänskap och tillit. Den vänder sig till åldern 12-15 år och är på lättlästnivå tre av sex.

Flickan på bryggan

Flickan på bryggan handlar om Sara som ofta är ute och går med sin hund Jacko. En dag ser hon en flicka sitta på den gamla bryggan vid sjön. Varje tisdag sitter hon där. Flickan är blek och hennes röst är tunn som en viskning. Varför sitter hon bara där på tisdagar? Och varför sitter hon just där en flicka drunknade i vintras?

Det är är en kuslig spökhistoria skriven av Mårten Melin. Den är inte så läskig, utan har en suggestiv stämning som sakta byggs upp och på slutet finns en rolig tvist. Boken vänder sig till åldern 9-12 år och har lättlästnivå tre av sex.