Rossi Pozzi driver stadens bästa pizzeria, men han råkar ut för diverse saker som hotar affärerna. När BurritoBandits öppnar bredvid försvinner kunderna – men det är något mystiskt med deras burritos, de är nästan för goda för att vara sanna. När en fruktansvärd stank sprider sig i kvarteret försvinner också kunderna. Ingen vill ju köpa pizza när hela gatan luktar som ett ruttet avlopp. Men som tur är kan de tre barnen Bob, Mira och Monday hjälpa pizzabakaren att få tillbaka kunderna. Men det är inte riskfritt. I den ena boken möter de tusentals ninjaburritos med svärd och en gigantisk ninjaburritosboss. I den andra boken är det ett gäng fajtingkaniner och ett växande fettmonster som hotar att ta över hela staden. Hittills finns två böcker i serien, Burritobanditerna och Avloppsmonstret, och båda är actionfyllda, humoristiska och spännande. Texten av Petrus Dahlin har starkt driv och illustrationerna av Mattias Andersson är färgsprakande och fartfyllda. Del 3 kommer i höst. Böckerna vänder sig till läsare i åldern 6-9 år och fungerar både att läsa själv och som högläsningsböcker.
Rabén & Sjögren
Liten blomma
I småbarnsboken Liten blomma får vi följa med ett barn och en vuxen på vårens första promenad i skogen. De går hand i hand i vårsolen, ser en fågel som sjunger och letar mask, upplever gräset under stövlarna, träden som sträcker sig mot himlen och ser en liten, liten knopp som snart ska bli till en vitsippa. På varje uppslag finns endast några ord, ändå bygger de få orden en hel berättelse tillsammans med bilderna. Samspelet mellan text och bild är väldigt bra, text och bild bär berättelsen tillsammans och skapar en fin läsupplevelse. Orden är valda med stor fingerkänslighet, det är poetiskt och med en stark känsla av igenkänning. Bilderna är milda, mjuka och förmedlar också väldigt mycket känsla. Jag gillar att det finns små detaljer att upptäcka i bilderna under läsningen, en mus och en fjäril exempelvis. Och fågeln, den återkommer i flera bilder ända tills sista uppslaget.
Boken har ett fint barnperspektiv, här är barnets upplevelse i fokus. När barnet och den vuxne går hand i hand ser vi det från barnets nivå. Och när barnet klättrar upp på den stora, stora stenen får man se hur långt det är till marken från barnets perspektiv. Relationen mellan förälder och barn är också väldigt fin. Här är det en förälder som har full närvaro och ett engagemang att låta barnet upptäcka naturen och våren på sitt sätt. Det finns också väldigt mycket att prata om utifrån text och bild, till exempel om fåglar, djur, blommor och om naturen och livet i stort. Den här boken är ett riktigt mästerverk som visar att om man besitter hantverket kan även en småbarnsbok bära på en hel berättelse och ge såväl en läsupplevelse som kunskap och förståelse. En riktig liten pärla som man gärna återkommer till många gånger. Boken är skriven av Ellen Karlsson och illustrerad av Julia Hansson. Det verkar vara deras första samarbete och jag hoppas att de skapar många fina barnböcker tillsammans framöver.
Jag älskar dig i alla väder
Jag älskar dig i alla väder är en vacker, finstämd bilderbok om kärleken mellan en förälder och ett barn. Den är på rim och med en härlig rytm berättar den om hur mycket föräldern älskar sitt barn, oavsett väder och vad annat som händer runtomkring. Oavsett om de plaskar i pölar, jagar höstlöv, badar i sommarsolen eller söker skydd när åskan mullrar, finns samma budskap där: du är älskad, alltid, i alla väder. Kärleken och tryggheten består trots att årstider, väder och stämning skiftar. Illustrationerna är fantastiska, lekfulla och mjuka men med starka färger. En bok att läsa om och om igen, titta på bilderna, prata om de olika stämningarna och landa i den villkorslösa kärleken som skildras. Boken är skriven av Fanny Flink och illustrerad av Amanda Berglund.
Vänta på Våfflan
Emil väntar och längtar. Han ska bli storebror! Lillasyster är beräknad att komma på Våffeldagen och därför kallar Emil henne för Våfflan där hon ligger inne i magen. Men hon vill inte vänta ända tills dess. En dag när det fortfarande är vintervantväder kommer hon, alldeles för tidigt, och får ligga kvar på sjukhuset i en kuvös. Men Emil är där varje dag och matar och pysslar och tar hand om sin lilla våffla, ända tills en dag då hon är stor nog för att äntligen få komma hem.
Vänta på Våfflan är en bilderbok om att få ett syskon som är för tidigt född. Boken skildrar hur längtan och väntan kan bli till oro och ännu mera väntan, fast på ett annat sätt. Varje år föds över 7000 barn för tidigt i Sverige, så det är många syskon som kan känna igen sig i den här inkännande boken. Den är trösterik och hoppfull och förklarar ett svårt och skrämmande ämne på ett lättfattligt och barnnära sätt. Illustrationerna är milda, fina och samspelar fint med texten. Sjukhusbilderna är mer avskalade i kalla blåa toner, medan hemmiljön skildras i varma, mer mustiga färger. Karaktärerna är i form av människoliknande rävar i rödbruna färger som kontrasterar fint mot miljöbilderna. Det är en bok som hjälper barnet att sätta ord på svåra känslor och som förklarar det omvälvande ämnet med fingertoppskänsla. En bilderbok om hur det känns när det inte blir som man har tänkt sig, men när det ändå blir bra på ett oväntat, annorlunda sätt. Boken är skriven av Therese Ekstrand och illustrerad av Mia Olofsson.
Vild
Vild är en underbar bilderbok av Lisen Adbåge. Den handlar om en ung vildhäst som bor med sin mamma och den övriga flocken. Men en dag blir de skrämda och flocken skildras. Hästen blir ensam och det funkar bra till en början, åtminstone tills hösten kommer. Så en dag ser han fler hästar, men de bor bakom staket? Han blir tillfångadagen och hamnar på en ridskola. Där är det jobb och samma spår varje dag. Tråkigt tycker vildhästen. När så en dag piskan kommer fram får hästen nog och rymmer. Slutet gott, allting gott för vildhästen hittar åter sin flock och sin familj.
Den här boken tar upp så många känslor och ämnen som man kan relatera till och känna igen sig i även som människa. Att hamna utanför sin flock, att hamna i en tillvaro där man inte trivs, den känslan kan nog alla känna igen sig i. Att längta efter en annan tillvaro och till frihet och äventyr känner nog också många igen sig i, såväl barn som vuxna. Andra kanske inte alls känner igen sig och det är också okej. För alla är vi olika, en del trivs bäst i spåren, andra på öppna fält. Boken handlar också om gemenskap och tillhörighet, om identitet och familj. Viktiga ämnen att utforska oavsett ålder. Illustrationerna är färgstarka och skissartade. Färgvalen speglar vad som händer i texten, med mer dramatiska färger ibland, lugnare, monotonare ibland. Medan man läser slås man lätt av hur genomtänkt hela boken är, från text till bild och samspelet däremellan. Lisen Adbåge tar barnen på allvar och hon behärskar bilderboksgenren till fullo. Därför är det en njutning av att läsa Vild.
Titta påsken
Frida Naemi Persson och Moa Graaf fortsätter skapa småbarnsböcker om våra stora högtider. I Titta påsken är det dags för äggjakt. Det är vår i luften och dags för påsk. Vi får följa med bokens huvudpersoner när de målar ägg, påskpyntar, klär ut sig och går på äggjakt. Det är en charmig och mysig berättelse om barnen som tar sig an påskfirandet. Samtidigt som man läser får man också ta del av påskens traditioner och lära sig lite mer om högtiden. Boken vänder sig till de allra yngsta, kanske de som firar påsk för första gången. Den är i tålig hård kartong med tjocka sidor och rundade hörn. Bilderna är glada, lekfulla och färgglada och de riktigt strålar av vårkänslor och påskmys. Texten är kort och kärnfull, rytmisk och finurlig. Tillsammans utgör text och bild en härlig läsupplevelse med både spänning, mys och humor. Perfekt läsning nu inför den kommande högtiden.
Bebisåtervinningen
Igår skrev jag om Var bor soporna som berättar för de minsta barnen om att återvinna sopor. Idag tänkte jag tipsa om en bok som handlar om en helt annan slags återvinning. Bilderboken Bebisåtervinningen handlar om en flicka som heter Shirin. Hon får tvillingsyskon och allt blir upp och ner. Huset är fyllt av skrik och blöjor. Papporna bara somnar överallt och ingen verkar bry sig om Shirin längre. Men som tur är så har hon bästisarna Lexie och Olivia. Och så har hon ju Bosse och Hassan, sopgubbarna som också är hennes vänner. Nu klurar Shirin på hur hon ska kunna göra så att allt blir som vanligt igen, som det var innan bebisarna kom. Kan hon skicka dem till faster Ellen i USA? Eller kanske ge bort dem till slottet så de blir kungligheter när de blir stora? Plötsligt får Shirin en snilleblixt – hon känner ju två sopgubbar, självklart ska hon återvinna bebisarna!
Boken är skriven av Mia Breitholtz och illustrerad av Louise Winblad, känd från hejhejvardag. Tillsammans har de skapat en dråplig och humoristisk bilderbok som är mitt i prick med hög igenkänning för såväl små som stora läsare. Alla som fått syskon kan nog relatera till att man någon gång gärna hade bytt bort dem – eller återvunnit dem. Men självklart är det ju faktiskt också så att det är ganska mysigt att ha ett syskon eller två också. Inte minst när de skrattar åt ens konster och parkour. Det här är en färgsprakande, fantasifull men ändå vardagsnära, inkluderande och hejdlös rolig bilderbok att skratta till och känna igen sig i.
Var bor soporna
Var bor soporna är en uppföljning till småbarnsboken Var bor elefanten som kom för några år sedan. Båda böckerna är skrivna av Anna Munyua och Woody Oliphant. De färgglada illustrationerna står Hanna Böhm för. Det är dags att gå till soprummet för att återvinna familjens sopor. Pappan och barnet klampar nerför trappan och in i soprummet. Där återvinner de hård kartong, metall, matrester och mycket annat. En annan dag är det mamman och barnet som tar en tur med barnvagnen till återvinningen för att slänga skräp. Där slänger de plast, glas och papper i respektive container. Och de har riktigt mycket tur, för sedan får de se sopbilen komma och tömma containern innan de går hem igen. I slutet av boken finns en sopramsa som man kan göra tillsammans med barnet.
Boken är vardagsnära och konceptet är enkelt, men den visar på ett fint sätt hur en så pass vardaglig syssla som att slänga soporna kan bli till en lek. Boken är också språkstimulerande eftersom barnet man läser för kan hjälpa till att härma sopljuden. Den är också pedagogisk i sitt sätt att visa hur det kan se ut när man återvinner på olika platser och var varje sak hör hemma beroende på material. Boken skildrar också hur det kan vara att ha flera hem om man har föräldrar som har separerat. Detta skrivs dock inte ut i texten utan det finns bara där helt naturligt. En trevlig, inkluderande småbarnsbok.
Kråkan säger stopp
Kråkan säger stopp är den fjärde pekboken om Kråkan och Mamma Mu. De tre tidigare heter Kråkan säger sen, Kråkan säger akta och Kråkan säger inte. I denna bok vill Mamma Mu titta på stjärnor, dansa i balettskor, segla med kottar och hoppa hopprep. Men Kråkan tycker att det mesta är fel. För blött, för mörkt, för trassligt, eller bara alldeles för tokigt för en ko. Boken bygger på upprepningar och humor och det är kul att läsa den högt tillsammans med barn. Det är hög igenkänning för såväl vuxna som barn och det finns en pedagogisk tanke bakom. Det är fyndigt och roligt, men också mycket värme och vänskap. Jujja Wieslander har skrivit och Sven Nordqvist har illustrerat, precis som vanligt. Boken är i klassiskt pekboksformat av tjock kartong med rundade hörn.
Den stora halloweenjakten
Förra året kom Den stora påskjakten av Mimmi Nordin och Klara Nordin Stensö. Den stora halloweenjakten är en fristående uppföljare till den. Här handlar det om högtiden halloween som huvudpersonen Eira och hennes syskon och kusiner firar tillsammans med en riktigt kuslig och spännande skattjakt! Eira har fått hålla sig på sitt rum hela dagen för att brorsan Krillan har förberett skattjakten. När kusinerna kommer är det äntligen dags. De får första ledtråden och jakten är igång. För att hitta skatten måste barnen följa gåtorna genom dunkla källargångar, åla sig genom spindelnätet på gården och kanske, bara kanske, sticka ner handen i något riktigt kladdigt …
Kommer de kunna lösa alla ledtrådar? Kommer jakten att bli alldeles för läskig innan de hittar skatten? Man vill bara bläddra vidare för att se hur det går. Samtidigt så finns det så mycket att se på varje uppslag. Det är härliga, detaljrika illustrationer där man även får leta efter ett spöke, en pumpa och en fladdermus som finns med på alla uppslag. Ledtrådarna är på rim och sista ordet avslöjas först på nästa sida, så barnen man läser boken för får chansen att gissa vilket ord det ska vara innan man vänder sida. Det blir rejält läskigt för Eira och kusinerna, så pass att hon överväger att inte vara med på hela jakten. Men Krillan är lugn och pedagogisk och vips är jakten slut och skatten är barnens.
Som jag skrev igår så fanns det väldigt få böcker förr om högtider som påsk och halloween, så denna bok välkomnas verkligen. Att den dessutom håller så god kvalitet och rymmer så mycket är en extra bonus. Den är rolig, spännande och läskig på samma gång. Det finns språkglädje, rytm och rim, inte minst i ledtrådarna. Karaktärerna har ett djup man sällan ser i bilderböcker. Illustrationerna är tecknade med värme och samspelar så fint med texten. Det här är en bok att återkomma till varje halloween, och varför inte annars också på året, när suget efter läskigheter blir för stort. Och snart kommer det en påsk och då kan vi läsa om Den stora påskjakten. Och kanske kan vi hoppas på en bok om julen nästa år?